There will be significant changes in our world.

Klockan 12 i morgon kväll så är det 9 år sen man trodde att världen skulle gå under. Ler sniket för mig själv när man föreställer sig alla domedagsprofeter som satt i sina bunkrar och mer eller mindre skrek ut alla möjliga "kom och hjälp mig" fraser som den heliga skriften har att erbjuda. Bara för att sitta i en sorts pinsam förundran och tystnad när inget hände.

Domedagen är nu 9 år försenad, och likt när läraren inte dyker upp inom en kvart efter att lektionen börjar, så sticker alla och fortsätter med sitt.

I morgon avslutas ännu ett år och en ny era tar sin början. Många är uppspelta över sina planerade nyårslöften som ändå kommer att läggas på hyllan runt den 20e januari. Då har det gått såpass långt att man kan vara nöjd med sina bedrifer. Men man har även insett att det är långt kvar på året.

Jag gav mig själv ett löfte ett par minuter före 12 slaget för snart ett år sen. Fråga inte vad det är, för jag har ingen aning. Antar att jag glömde det runt den 20e... Mitt löfte i år är att inte ha några löften eller krav under 2009. Visst låter det som om jag inte lyckas med något. Men jag vill se det som att jag faktiskt för första gången kommer att lyckas med att hålla mitt "löfte".

Gott nytt år på förhand!

I'm sorry for my lack of manners, but I'm not used to escorting men. ~ Albert Wesker.

Närmaste ingång? Utgång eller ingång?

Vill bara poentera att det här dygnet började lite annorlunda. Jag tittade på 4 Beckfilmer inatt. Så när jag av ren reflex tog på min Gunvald Larsson tröja i morse så fick jag nästan migrän. Tror nog att jag mumlade citat ur filmerna för mig själv när jag fixade frukosten.

Dagen idag var redan planerad. Idag var det dags för Ikea. En massiv affärskedja som jag inte unnat min närvaro på bra länge. Det roliga med stort R var att jag skulle dit med Mimmi. Liksom Knalleland så utgick jag från att det skulle bli roligt och speciellt. Som vanligt, så hade jag rätt...

När Mimmi väl hämtade mig efter att ha gjort en tvärsväng rätt över vägen som kunde gjort vilken stolt stuntman somhelst grön av avund, så bar det iväg mot den stora blågula affären. På vägen dit så pratade vi som vanligt om allt viktigt mellan himmel och jord. Såsom "fula" stoppljus. 65 på 70 vägar, "var är golfbanan?" (återkommande fråga) och åter igen 65 på 70 vägar (Tro mig, man vill inte köra i 65 på 70 väg framför Mimmi).

När vi kommer fram till Ikea och dess 43 fotbollsplaner till parkeringsplats så uppstår följande dialog:

Jag: Titta. Där finns många parkeringar!
Mimmi: Ja. Men jag vill parkera närmare ingången.

Det argumentet hade jag faktiskt köpt om inte Mimmi bjudit på den perfekta avslutningen:

Mimmi: Vart går man in? Vart är närmaste ingång, är det utgången?

I rest my case som det så fint heter. Det var bara att parkera för att sedan gå in i den massproducerade affärskedjan.

På övervåningen fanns det "ikea-kundvagnen" och de gula påsarna(som för övrigt ser dumma ut om de vänds ut och in). Vi tog dock ingen av dem. Mimmi ville ha en korg. Ja, här ställer vi krav! Jag tror jag han ta 3 steg och ett halvt andetag innan Mimmi hade fastnat för ett litet bord med en smashad dator på. Medan Mimmi tittade på bordet och sa hur praktiskt det kunde vara till hennes soffa så försökte jag komma på varför de hade en mer eller mindre krossad laptop på bordet. Att ha såna skyltexemplar i en affär vars största målgrupp är barnfamiljer med överaktiva barn är kanske inte så bra.

Vi hittade en "karta" över våningen. Jag antar att den såg ut som det hade gjort om man hade bundit fast en pensel i svansen på en katt och kastat in den i ett torkrum med vita lakan. Så med andra ord så var den lika pålitlig som ett norskt bäst före datum.
Övervåningen var ganska händelselös och lugn. Det enda nämnbara var min idé om att liksom Ikea ha sin soffa monterad på väggen och Mimmis konstanta "naaaaw" när hon hittade en filt eller täcke som i mina ögon liknade en isbjörn vars liv fick ett abrubt slut. För att sen efter 3-4 meter hitta en till filt. Precis! Ett till "naaaaw".

På nedervåningen var det mer livat. Där är det mer lösa saker som bara är att plocka på sig! Vi gick genom hela undervåningen (även denna hade kattsvans kartan) och när vi väl kom närmare kassan så säger Mimmi: Va? Är vi redan klara?! Tro nu inte att hon är tankspridd (...) det är mer så att hon blev smått imponerad och överaskad av att hon kom igenom en så stor affär med så mycket småsaker i hyllorna på så kort tid. Tro mig, jag blev också lite överaskad!
Snabbkassan(gör det själv kassa) var en ny erfarenhet, och liskom alla andra gånger man bär på massa saker så är jag rädd att larmet ska flippa och skrika ihjäl mig när man går ut.

Vi hittade till Ikea, men knappt hem. För att komma hem från Ikea, måste man hitta Ikea igen. Vi lämnar det där!

Åkte och köpte pizza och hamnade i Skephult för att se sista halvan av Number 23. När Mimmi väl skulle köra hem mig igen kröp det fram att hon skulle köpa nåt på hemköp. Inte godis, men något. Så jag följde med dit för att se till att det inte blev något godis! Notis till alla: Det är inte fint att gå in i en butik själv. Ha alltid någon med dig när du handlar! - Moving on! Det blev glass, rosa strössel och chockladsås med rester av senaste numret av Aftonbladet(eller var det Expressen). I kassan när den "otrevliga" (såg sån ut i alla fall) kassörskan frågar om hon ska ha kvittot så svarar Mimmi: Nej, du kan behålla det! ... Det i sig låter normalt eller hur? Men det var tonfallet hon hade som gjorde allt! När hon sagt "Nej, du kan" så höll jag mer eller midnre andan! För hennes tonfall fick det att låta som om hon skulle säga nåt som man gärna viljat ha på film! Jag vet inte vilket som var dummast. Att jag fakiskt trodde att hon skulle säga nåt "mindre trevligt" eller det att jag började skratta åt det själv på plats!

Sen blev det jetfart hit för att sedan åka hem igen med den döende glassen i baksätet! Kvällen i sig sen har jag spenderat med att "leta upp" och skicka 12(rekord tror jag) låtar som jag lovade att göra!

Nu när jag väl sitter här och ser över vad jag skrivit så blev jag törstig. Kanske ska gå ut i köket och hämta något att dricka.

Men frågan kvarstår; vilken ingång är närmast? Ingång eller utgång?

My Rebirth... ~ Ett Minne och ett Syfte.

Under min rast idag så passade jag på att uppdatera mig lite vad det gæller bloggar och liknande. På grund av en pløtslig kænsla och en del tid att førdriva så børjade jag att læsa mina egna inlægg en bra bit tillbaka. Allt från berættelsen om apelsinen till upplevelsen med grannen med æpplena i skogen skrollades førbi mina øgon.

Till slut kom inlægget som markerade en førændring. Inlægget som verkligen markerar min øvergång till førnuftets bana. Ett inlægg dær jag formulerar mig kring det hær med ødets ironi och orættvisor i vardagen. Ett inlægg som påverkade mig sjukt mycket, om inte annat nær jag skrev det. Ett inlægg som kom till efter någons død.

Jag minns dagen efter jag fick reda på det som om det vore igår... Det var en rætt varm dag i somras. Jag satt på en sten i trædgården och tittade ner øver ængen och skogen på andra sidan bæcken. Græset rørde sig lætt i vinden. Jag minns hur jag pratade en bra stund med Mimmi om det. Hur hela grejen med att ignorera vardagen var som en naturlig del av min personlighet. Att bara "vara" hela tiden utan att egentligen leva. Många filmer tar upp det hær temat. Men alltfør få respekterar den tid man har. En del vet om den, men førstår den inte!

Jag gick en vænda i skogen den dagen. Funderade øver mitt liv och andras, øver værderingar och prioriteringar. En førnuftets røst har alltid spøkat i bakhuvudet, och har ibland underlættat vissa situationer eller val. Men inte så mycket mer. Jag var irriterad... På framførallt mig sjælv. Chocken jag kænde nær jag fick reda på personens død var ett bevis om något! På att jag inte ræknar med att vadsomhelst kan hænda nærsomhelst.

Jag svor att aldrig mer vara så oengagerad i vardagen och livet. Att inte se på vardagen som den kunde vara, utan som den faktiskt ær. Att se sig sjælv och allt annat ur alla vinklar. Att kunna "se" och førstå æven det som inte ær fysiskt nærvarande. Førnuftet i bakhuvudet gjorde sig mer påmind æn någonsin tidigare. Dess påverkan på mitt tankesætt var speciellt. Som om det "undantrængda" førnuftet blandade sig med mitt vanliga "målande" tankesætt. Tankarna brottades kring æmnet før att sedan om man vill dramatisera enades och talade i samklang ut fyra væl valda ord.

Now... We are one!

En ny era tog den dagen sin børjan. Dagen då jag helt och hållet valde att anvænda førnuft och logik som vægvisare i vardagen. Jag kom hem igen efter en stund. Fortfarande smått "berusad" av sjælvinsikten jag upplevt. Samma kvæll skrev jag "det" inlægget. Och efter det så har det fortsatt...

Det var då. Nu ær nu och då var då som jag brukar sæga. Man ska inte væltra sig i det som hænt, før det gør ingen nytta. Men man ska inte heller førtrænga det! Det som har hænt ær grunden før det som fortfarande væntar. Men som sagt, det ræcker inte med en grund. Man måste gå framåt. Men med ett steg i taget! Hellre ett långsamt steg framåt æn två tillbaka...

Ursækta sentimentaliteten. Men det var en sån dær tænkardag idag, och jag kænde før att få ur mig lite ord innan jag ska sova. Hoppas det var vært någon minut i alla fall.

Var glada før det ni har.
Længta inte efter det ni inte har.
Och sakna inte det ni har haft.
Var den ni ær, nu nær ni kan.

~ Robin B. - Inspirerad, och glad øver att få komma hem!

Silence of the Lambs.

Jag brukar att undvika riktigt sentimentala inlægg. Framførallt de som verkligen bara handlar om mig. Men idag tænker jag gøra just det, med øverflød dessutom. Dagens hændelser gør det hær datumet legendariskt!

Jag har utvecklat ett speciellt "tankesætt" som gør att dagarna verkar gå fortare. Eftersom de flesta dagar føljer samma rutiner vad det gæller raster och sånt så ær det lætt att følja det hær mønstret. Men inte idag. Før idag var dagen då Anzett visade en sida jag aldrig trodde jag skulle få se.

Efter att ha kalibrerat barometrar(tænker inte førklara det før jag vet knappt ut eller in sjælv) och sen ætit så børjade allt spåra ur. Nær jag tvættade av hænderna så kommer en av de som jobbar på kontorsvåningarna. Hon tittar på mig och sæger att jag inte fått min julklapp æn.
Efter att ha fixat tankarna och faktiskt førstått vad hon sa så gick jag med henne længs korridoren till receptionen.

Det som jag fick se dær var ovæntat om något. Jag anvænde all øverskottsenergi till att inte bryta ihop totalt. Dær iklædd værldens løjligaste leende och en ænnu løjligare tomteluva stog Anzetts VD. Han gav mig ett jættepaket och ett kort. Det førsta som slog mig var att det var det klassiska føretagsjippot i lådan. Antingen en skål med føretagsloggan på eller en skulptur av nåt slag som man ændå inte ser vad det førestæller. Det fanns bara ett sætt att hantera nyfikenheten som bredde ut sig som ett lågtryck. Jag var helt enkelt tvungen att øppna lådan.

På væg till omklædningsrummet så møtte jag produktionschefen... Som var utklædd till komplett tomte. Vad ær det hær før dårland egentligen?! Hela firman har førvandlats till en julpjæs på lågstadienivå inom loppet av ett par timmar. Men det var oviktigt. Lådan med skålen/skulpturen/badlakanet etc. var viktigast nu!

Jag satte ner den på golvet, tog bort flærpen och øppnade locket!

Eftersom inget av de exempel jag drog var i lådan så ersattes allt med en bisarr och speciell tystnad... Nånstans kunde man høra en syrsa, vilket i sig ær illa eftersom det inte finns syrsor såhær års. Innehållet i lådan gav kænslan att man var med i Saw, Gudfadern och Silence of the Lambs samtidigt.

I lådan låg ett... Ett... Lår från ett får... Ett massivt stycke køtt som fortfarande såg ut att kunna sitta på nån stackars trebent høg med ull låg mitt i lådan. Hade den kunnat "titta" på mig så lovar jag att den hade haft ett sorts "...... Vadå?" uttryck.

Så... Hær ær jag, två dagar från hemfærd, med ett halvt får i en låda... Hittar ni på då?

Defy your instincts!

Varfør ær vi ("vi" i det hær fallet ær mænniskan rent generellt) så rædda før att vara annorlunda? Det syns øverallt. Framførallt bland unga. Før førsta gången på længe så vill och behøver jag anvænda det hær ordet igen; Det syns tæmligen væl på fjortisarna. Dessa pastellfærgade zombies som har speglar på naglarna och luft bakom pannbenet.

Det finns till och med en artikel om fjortisar på Wikipedia nu! Dær beskrivs de som en åldersgrupp som ær i desperat behov av att "vara inne". Hur de samtidigt vill vara unika och speciella och framførallt "vuxna" och mogna. Ær man verkligen så speciell om man tillhør en vældiskuterad grupp som finns øverallt? En klassisk kommentar som gør att man vill førvandla nærmsta møbel till kaffeved ær; "Mehh, jag e inte som alla andra i min ålder!"

Det roliga ær att alla som vill vara unika samlas i grupper (dærav førsvinner charmen med unik). Så længe det finns mer æn en grupp så kommer alla parter att vara "inne" bland sina egna, och "utanfør" om man frågar de andra. Så egentligen så ær det ganska meningsløst! Jag føredrar att man ær den man vill. Før att man sjælv vill och inte før att man førvæntas att ta parti før någon eller något.

Dessutom. Førestæll er att hela landets befolkning var exakt likadan. Att allt och alla var lika populæra och "coola". Åk då en tre timmars bilfærd nordvæst om Gøteborg så ær du i Norge. Då ær helt pløtsligt "Jævla svenskar" ett återkommadne uttryck.

Hur ni æn gør så ær och førblir ni annorlunda! Inne ær man eftersom man ær unik med att vara den man ær. Inte før att man førvæntas vara det, utan før att man vill vara det!

The Way of Reason.

Jag vet inte vad jag ska sæga ærligt talat... Mænniskor ær verkligen unika med sina kænslor. De kan ses som både en førdel och en påfrestning.

Jag brukar sæga att man inte kan bestæmma øver sina kænslor. Det man kænner ær ett faktum. Dæremot kan man bestæmma øver och framførallt kontrollera ens reaktioner på dessa pløtsliga kænsloutbrott. Jag har lovat mig sjælv att aldrig falla offer før mina egna kænslor igen. Jag sæger verkligen inte att man ska isolera sig sjælv. Men om jag vill kunna finnas dær før den som førtjænar det så måste jag hålla mina egna konflikter i schack først.

Man ær sin egen størsta fiende heter det. Kan man før mycket om sig sjælv kan man lætt drabbas av sjælvførakt och se problem och motstrævan i allt.
Jag har den førdelen att jag inte kænner mig sjælv såpass mycket att det kan "skada" mig. Den uppgiften har Mimmi fått. Låter konstigt før vissa kanske. Men hon kænner mig bættre æn jag sjælv gør. Dærav ær hon den jag pratar med nær det væl ær nåt jag inte kan sætta fingret på sjælv. Før hon vet vad som ska sægas før att reda ut allt. Dærav ær det henne jag finns dær før på de sætt jag kan.

Det jag vill komma fram till ær att nyckeln till att løsa allt vad kænslomæssiga konflikter heter ær att liksom Davy Jones lægga sitt hjærta någon annanstans (Ta det før fan inte ordagrant och testa nu). Jag har emellertid konstaterat att man inte kan fatta beslut med hjærtat eller hjærnan. Som jag sagt en del gånger nu; "Hjærnan och hjærtat jobbar svart ihop". Jag jæmfør mitt eget tankesætt med en åskådare. Før att ha kontroll måste man se allt ur alla vinklar. Æven sig sjælv. Så det ær som att titta på skræckfilm. man sitter i soffan och rent av skriker "gå inte in genom dørren", før att sedan sucka fram ett skræckslaget "Gah, idiot" nær den yppiga skådisen springer rætt i armarna på en mørdare som næstan alltid ær minst två meter lång...

Tænk med førnuft och logik. Inte med hjærtat eller hjærnan... Før då tar kænslorna øver tænkandet innan man vet ordet av.

"Jag tycker att det kænns rætt!"

Den som sæger så har redan hamnat i korselden i det krig som førnuftet och kænslorna før mot varandra. Ett krig dær många automatiskt tar kænslornas parti bara før att det verkar rætt "før stunden".

Kriget mot enkelspårighet, och att førslavas av sina egna kænslor och sinnen fortsætter. Jag står på førnuftets front. Okuvlig och beslutsam. Så som jag sa till killen från Røda Korset så kan det ske en førændring så længe den børjar någonstans. Sanna mina ord! Dagen skall komma då jag blickar ut øver spillrorna från kaoset. Då tænker jag kasta mitt "førnuftets sværd" till marken, falla på knæ, och ta mitt førsta djupa andetag i en værld dær alla vet vad de håller på med.

World at War... 280 kr tack!

Min syn på værlden ær min borg. Min hængivenhet ær min tron. Førnuft och logik ær mitt sværd. Det ær en mørk period. Min borg attackeras från alla håll och kanter av de som inte delar min vision. En cirka 90% av resterande mænniskor, varav større delen ær yngre och virilare æn mig. De har liksom dumma hundvalpar mer energi, och kan springa runt och vara i vægen mer æn vad jag orkar med. Den størsta skillnaden mellan dem och hundvalpar ær att jag aldrig skulle sparka en hund...

En del av mænniskorna hær i Norge och i min allmænna nærhet ær som de dær zombiehundarna i Resident Evil. Man sparkar dem mer æn gærna bara før att komma førbi.

Varfør ær mænniskor så jævla trångsynta och enkelspåriga?! Jag har under den sista tiden sett mer æn vanligt hur en del beter sig och uppfør sig på diverse sætt før att det "førvæntas" av dem. Men så sent som i førrgår så råkade jag ut før højden av enkelspårighet(?), och ænnu en dødsfiende lades till på min svarta lista. Næmligen norska taxichauffører.

Nyckeln till att inte bli "lurad" av en sån dær ær att sæga vart man ska med kraft och beslutsamhet i røsten. Før då utgår de från att man vet vart man ska och att man troligen varit dær førut. Denna gången gjorde jag dock inte det... Ett misstag givetvis. Den lilla kvisslingen kørde førbi den snabbaste vægen till Anzett och tog en længre omvæg før att dra in ytterligare ett par siffror på dagens kørschema. Två saker(snarare tre) hindrade mig från att fråga vad fan han høll på med.

Før det førsta så skulle det inte gøra nån somhelst nytta att skælla på honom, eftersom han ændå inte kan vænda på biljæveln mitt på vægen. Før det andra så hade han mage att ringa någon på sin mobil. Jag antar att det var før att førsøka nochalera min blick och antagligen vetskapen att jag visste den egentliga vægen. (Før det tredje så tittade jag surt på honom med hat i blicken och troligen ryckningar i øgonvrån. Antar att det bidrog till att han ringde någon. Før att nån skulle høra om jag slog ihjæl honom på plats.)

Vart ær værlden på væg egentligen? Inte nog med att jag har fullt upp med att førsøka øverleva i en værld som styrs av kanal 5s JC reklamer. Nu blir man førådd av folk som tar betalt før att gøra nåt som jag egentligen kunde gjort sjælv!

Det enda som var positivt med hela grejen var att chaufførens mustasch påminde om en otrimmad terrier... En zombieterrier...

Hæxjakt på føretaget.

Anzett har två receptionister... Två! Deras arbetsuppgifter hør till det som man kan førvænta sig av just det yrket. Men den ena av dem verkar inte riktigt ha førstått en pik æn.

Det sista denna mænniska ska gøra varje dag innan det ær dags att gå hem ær att bestælla mat till de som jobbar øver. Det ær en vad heter det... Hmm... Jo just det, en rutin!
Nær ni nu læst hit antar jag att ni førstår dilemmat i fråga. Just precis! Hon glømmer i snitt två till tre gånger per vecka att gøra denna simpla uppgift.

Som idag till exempel. Hon sa till mig att det var grønt så længe man sæger vad man ska ha innan klockan tre. Sen nær man runt fyra tiden børjar att undra var maten ær så får man hennes "hjærtliga" skratt i ansiktet føljt av; "nej men gud, det har jag glømt av".

Ska det vara så jævla svårt?! Varje dag ær det samma visa. Inget nytt eller komplicerat. Det ær bara att runda av dagen med att lyfta på en lur och sæga en meny till en røst i andra ænden av linjen. Det hær har hænt alldeles før många gånger på alltfør kort tid. Men i morgon blir det ændring på saker och ting. I morgon skall detta tas upp under føretagets processmøte.

Blir så sjukt trøtt på sånt hær. Man skulle næstan tvingat henne att jobba tolvtimmars dagar och "råka glømma" hennes mat också. Jag vet inte vad som ær værst... Det faktum att hon glømmer det så ofta, eller den løjliga fasaden man får i ansiktet nær hon ursæktar sig.

7 days as someone else... A myth?

I morgon är det den ödesdigra måndagen som kommer en gång per månad. Dagen då jag åter igen flyr till det fjällklädda landet. Känslan jag känner är ovanlig. För första gången så känns det riktigt "bra" att faktiskt få komma iväg. Jag tror jag har insett lite varför nu.

I Norge är jag fortfarande ganska ny och relativt "okänd". Med andra ord, så är jag fortfarande en tom sida där. Det är alltid en fördel. Tack vare pappa vet jag redan mer om folket på Anzett än vad de gör om mig. Precis som jag vill ha det.

Avslutar nu med ett inlägg med svenska bokstäver:

Kikade lite på Mythbusters när jag gick genom vardagsrummet nyss. Jag har alltid tyckt att det programmet är kul. För vissa av de myter de testar vill man faktiskt ha svar på. Men efter de fem minuter jag såg nyss så börjar jag verkligen tappa hoppet för den typen av program. De flesta av historiens "kända" myter har prövats med olika resultat.

Men när det har gått så långt att de testar ifall vissa av sakerna som en kalkon råkar ut för i ett Looney Toons avsnitt är rimliga eller inte... Ja, varför inte? ... Nej men helt seriöst! Vad i helvete kan man få ut av att veta ifall en frusen kalkon krossas eller inte när den slungas in i en vägg med katapult?

Det enda som finns kvar att testa nu är ifall producenterna och sponsorerna till den serien har utvecklat tankeverksamhet än!

Myth or no myth?

Bete dig som folk...

... Är ett uttryck man kan höra lite tätt som tätt. Men om man ska granska lite då. Om man skulle försöka att definera "folk".

Jag gillar uttrycket "individen är smart, massan är dum". Enligt mig är "massan" och "folk" samma sak. Så indirekt kan ju "bete dig som folk" betyda "bete dig som alla andra idioter där ute". Jag ser inte riktigt logiken i det. Dessutom om fallet nu var så att "folk" är det rätta så finns det ju olika sätt att uppfatta vad detta önskade beteende i så fall är.

Likadant är det med regler och policies. De kan kringgås just för att de kan tolkas på olika sätt. Dessutom så finns de i många fall "bara för att". En del av de speciella regler som finns på exempelvis mitt jobb finns bara för att kunderna vill veta av att de upprätthålls. Men eftersom det är en chans på hundra att kunderna faktiskt kommer så är chansen lika stor att deras önskade regler sköts.

Varför är det nu så? Jo, för att dessa regler är värdelösa och framförallt löjliga. Men på pappret ser det riktigt bra ut! Det är det enda som betyder något i dagsläget.
Ge er själva lite andrum. Regler är till för att skrämmas och ha kontroll.

Ni gömmer er bakom regler och policies. Tror ni på fullaste allvar att de kan skydda er i längden?

Cotton eye Joe, Harrys och läkare.

Helgen var bättre än väntat!

Efter en smått kaotisk bilfärd in till Borås så samlades en liten skara människor på Harrys i Borås. För att fira Mimmis 20 års dag.

Kvällen var rolig! Mycket mat, mycket dricka, mycket absolut och mycket "lugna favoriter" av den så kallade trubaduren. Som i och för sig visade vad han gick för när man bad honom att "köra en mix". (Cotton Eye Joe, Who let the dogs out och Barbie girl i ett!)

Den lyckade kvällen avslutades med att jag (som planerat) vek av in i mörkret och försvann(Men inte fören jag träffat en person som mer eller mindre har varit ett tomt ansikte fram tills nu :) )... Till en taxi vars förare gav mig mig en kommentar som kunde döda när jag sa vart jag skulle: "Ohh... Det blir dyrt".

Måndagen spenderade jag hemma hos Mimmi, som lyckats bli sjuk på sin födelsedag. Tittade på Beck (Gunvald.. :P) och Saw 5. Annars var det lugnt. Pratade en massa, och kom framför allt fram till att alla inte är ämnade att bli läkare eller brandmän. Haha!

-Nuää, min mamma kommer inte att klara sig!
- Haha, men du, ge dig!

Hahaha. Men i alla fall. Hoppas du blev nöjd med helgen vännen min. Trots att du blev sjuk och framförallt rastlös :)

Hemläxa nu då! Jag skriver det nu, så får du lära dig säga det vännen!
Marques De Riscal!

A word of caution!

Jag håller på med ett utkast på morgondagens inlägg. Så det jag bjuder på nu är inget överflödigt. Morgondagens inlägg är som sagt viktigare! Men! Jag känner att jag i alla fall borde varna de där ute som inte råkat ut för denna skandal än!

Det finns två drinkar som har fått sjukt mycket PR! Dessa speciella två har en tendens att dyka upp i filmer från världens alla länder.

Nämligen Mojito och Piná Coladá.

Mojito:

Lime! Mer behöver inte sägas. Den är god och framförallt frisk. Det enda som gör att man blir lite "men hallå?!" med den är det faktum att det finns lika mycket regnskog i den som det finns is! Så efter två eller tre friska klunkar så ersätts den svala vätskan med att man får en halv ek i munnen!

Piná Coladá:

Vem det än var som uppfann den borde hålla sig gömd! Under många års tid har jag sett den på film och i vissa fall på riktigt. jag har nu efter många om och men testat den!
... På film ser det ut som en sorts "yogurt". Den är rätt seg. Lite som fil. Men nej nej. Listan som beskrev innehållet är antingen felaktig eller rent påhitt.

Det ser ut som när man fyller på vatten i ett glas med lite mjölk i, och det smakar som Ajax allrengöring... Liksom World of Warcraft och kristendomen så är detta något som har fått sjukt mycket uppmärksamhet!

Jag säger inte att ni inte ska testa dem(Undvik helst den sistnämnda dock)! Men tänk efter innan ni höjer upp handen, formar munnen inför bokstaven "p" och låter "iná Coladá" följa lent efter. Har ni mycket pengar så visst. Men har du bara råd med en drink till så kommer du bli sjukt besviken.

En verbal duell.

Färger är intressant... De kan användas till att återspegla någons personlighet eller karaktär. Svart exempelvis! Det är en "sorgens" färg. Men den symboliserar också makt, respekt och vördnad. Ju närmare centrum du kommer i en storstad så är det allt fler svartklädda som skrider runt på gatorna.

Nu kan vi ju då ignorera det faktum att svart inte är någon "färg"... Men jag håller inte helt med om att det är en sorglig färg. Blandar man alla färger så får man svart.

Man kan säga att; i mörkret är alla färger överens. Tänk på det!

Under min korta vistelse på Arlanda i morse så föll jag offer för en man i 30-35 års åldern i svart kostym och slickat svart hår. Hans närvaro fick mig att tänka på Gudfadern.
Han sa att han hade en bok till mig. I brist på annat och en sorts oklanderlig nyfikenhet så följde jag med till hans podium. Då insåg jag vilken tabbe det var... Han ville sälja ett American Express kort till mig med hela 1600 bonuspoäng vid starten och tillgång till VIP loungen.

Jag hatar såna erbjudanden, eftersom de aldrig säger alla viktiga detaljer. Han gjorde dock det... Han anade nog aldrig att det skulle bli hans fall.

Jag: (nickar inställsamt)
Han: Kravet är att du fyllt 18, och att du har en årsinkomst på 350 000 och att... (JAG AVBRÖT)
Jag: Vilken 18 åring i det här landet har 350 000 om året?!
Han: jag har faktiskt sålt detta till en man i den åldern i det här landet.
Jag: 1?... 1 av 9 miljoner?...

Han tittade hastigt precis som om han fattat för sent vad jag sa. "Men" hävde han segt ur sig (vilket jag fått höra att en säljare inte ska göra) han tystnade lika fort. "Haha på den punkten har du rätt". Jag ramlade nästan baklänges... Han erkände att jag hade rätt och han inte visste vad han skulle göra. Jag hade redan vunnit och båda visste det! Han slingrade sig och började prata om mig och mitt jobb. han var trevlig och välbemötande. Men kanske aningen arrogant vad det gäller sitt jobb. Jag gick vidare med ett leende.

Jag kom ner till ankomsthallen och hann inte reagera innan en kille som var drygt ett huvud (snarare två) kortare än mig velar fram med en pärm och en skjorta lika röd som bakgrundsgardinerna i vin reklamer. Min nästa motståndare steg fram på scen. Denna var från Röda Korset.

Han näst intill predikade om hur deras åtaganden världen över gick utöver förväntan och hur lite pengar som krävdes för att göra så mycket. Inombords predikade jag om mitt förakt mot de som samlar in pengar till "goda ändamål". Eftersom det händer att pengarna inte alltid hamnar där de ska vara. Det syntes uppenbarligen på mig vad jag tänkte på...

Röda Korset (Rk): Kan du tänka dig att stödja?... Eh.. Du ser skeptisk ut?
Jag: Kanske, men jag är en som vill se allt ur alla vinklar.
Rk: Det respekterar jag. Ställ dina frågor så jag kan svara!
Jag: Jag vet att mycket av de pengar som organisationer som eran samlar in i själva verket läggs på reklamkampanjer, resor och planscher med nån "känd" politiker som sitter med nåt barn i ett krisområde.
Rk: Ja, jag måste erkänna att fallet är så ibland (ännu en som erkänner...).

Det kom då fram att röda korset har ett speciellt sorts konto som gör att bara en viss procent av intäkterna får gå till reklam och PR. Dessutom berättades det att de jobbar sjukt mycket för att hjälpa flyktingarna i de flyktingläger som finns. Hur de som flyr från krigen måste ha hjälp. Min hjärnbalk skenade åter igen iväg...

Jag: Så ni lägger betydligt mer pengar på flyktingprogram i det stora hela?
Rk: Ja, för det är nåt som till skillnad från naturkatastrofer är permanent.
Jag: krig har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Indirekt samlar ni in pengar som spenderas på något som aldrig tar slut.
Rk: ... Ja, så kan man se på det... antalet offer är väl det som varierar... Det är i alla fall något. Har du lust att stödja Röda Korset?

Tankarna stormade runt. Jag kände att mitt "gamla jag" ville följa mönstret att tacka nej. Han hade till och med erkänt att en del av pengarna gick till PR och reklam.
Visste inte om jag skulle skratta eller bli irriterad när han liksom en dum rosa pudel dansade runt i tron om godis... Han hade ett sorts självsäkert leende. Men i ögonen så såg jag att han visste att han inte pratade med "nån i mängden". Med risk för att låta kaxig; så såg man att han visste att han inte kunde övertala mig efter att jag gett mitt svar.
Jag slöt tankarna inombords och lät Förnuftet styra mig...

Jag: Ja! jag skriver på...

Vi skakade hand. Bägge var nöjda. Liksom bägge vet att det där var mer än en "average conversation"

Nu i efterhand så säger jag varken eller. 100 kronor i månaden är 100 kronor i månaden. Varken mer eller mindre. Trots trångmålen så hade han goda argument. Han erkände brister, vilket kan locka fler enligt mig. Jag vet bara att jag valde att skriva min signatur för att jag ville det. INTE för att det var vad som förväntades av mig... Jag förstår känslan. Att vilja göra en förändring. Det är svårt i den här världen. Men jag förstår. Det är exakt det jag på mitt egna lilla unika sätt försöker göra med mitt skrivande... Det måste börja nånstans.

Through Understanding:
The world is Free!

Varför med stort V... Och tillvarons stjärnskott!

Varför envisas man med att fortsätta med skrivandet såhär? Under vissa perioder så finns motivationen inte. Det gäller nog de flesta. Oavsett om man skriver om dagens upplevelser, samhället eller lerkrukor...

När man väl känner ett uns hopp så får man frågan "varför" man skriver som man gör. Då hamnar man lätt på ruta ett igen. Jag har en vision! Ta inte den ifrån mig med såna frågor!
Jag har min trogna skara som jag vet läser det här eländet, oavsett vad jag skriver om.

Jag har även ett fåtal som stöttar och finns där även i det "verkliga" livet. Framförallt (med stort F) Mimmi! Har sagt det innan, men säger det igen. Hon finns där i alla lägen. Du är ovärderlig vännen min!

Dessutom har du en tendens att alltid vara med när världen har sina fixa ideér!

Jag och Mimmi var i Borås häromdagen. Världen hade en del ideér på lager för även detta...

Det började med att hon hämtade upp mig hemifrån, vilket var sjukt bra eftersom hjulet antagligen hade flugit i luften igen om det varit min bil. Allting var rätt normalt fram tills OKQ8. Väl inne där råkade jag ut för en sjukt flörtig expedit. Tror han hette Emil... Läste inte så noga på namnbrickan. Hade fullt upp med att inte träffas av hans armar, som han för övrigt påpekade var väldigt långa...

41an mot Borås var som vanligt lika intressant som en föreläsning om sen barockarkitektur.

Väl framme vid Knalleland och efter Mimmis underbara kommentar på antalet bilar (vi är nog inte de enda som är här). Så plöjde man sig en väg mot Whettergrens. Målet var böcker!
Böckerna på psykologihyllan var under all kritik. Där fanns stjärnskott som:

* Hitta din livsuppppgift. (Jaha?)
* Stöd andra för din egen skull. (...)
* SLUTA RÖKA (typ 100 cigaretter på omslaget. Vadå "produktplacering"?)

Etc.

Sen började det febrila sökandet efter lösnaglar (... nej inte till mig). Vilket visade sig vara jobbigare än jag trodde. Alla affärer hade inte rätt storlekar. Insåg att sminkavdelningen är som en främmande värld. Blir förvirrad bara av att titta på allt. Som att komma in i ett gammalt tempel och försöka tyda texterna på väggarna. Jag tittade bara med en sorts förundran när Mimmi sa att det hon letade efter inte fanns där.

Fikadags! Fick bita mig hårt i tungan för att inte skratta åt expediten och hennes sjukt markerande tyska uttal på ordet "ja". Jag låtsades kolla på menyerna för att få bort tankarna...

Väl vid bordet pratades det en del om Mimmis 20års dag. Kom även in på vilken härdsmälta det hade blivit i kassan om det hade varit jag som köpt lösnaglarna. Bara tanken av att jag lägger upp dem på disken och ser helt gravallvarlig ut är ganksa roande. Men INGET var lika kul som dialogen som kom kort efter. En tjej i grå vinterjacka (inofficiellt klassad som "Lady in Gray") kom ut ur en av affärerna. Mimmi påpekade att hon sett henne innan, men visste inte riktigt vart eller vem hon var. Uppenbarligen hade hon dykt upp lite överallt.

Jag föreslog att man kunde antingen springa fram och skrika "vem fan är du egentligen", eller söva ner henne med kloroform för att kunna fråga senare i godan ro.

Fikan var nu slut och tankarna kring "Lady in Gray" gjorde bara situationen roligare! Mycket skratt och viftande händer! Det fanns bara en sak kvar att göra. Vi gick därifrån. Lösnaglarna var som sagt ett faktum!

Mimmi fick efter en stund tag på det hon så prompt letade efter! Sen var det dags att kolla på soffor. Dialogen mellan en bortskämd storstadskille och hans pappa var ett plus i kanten;

Sonen: Den soffan var snygg! Den vill jag ha!
Far: ... Men, det är ju en sån du har?..
Sonen: ... Va?! Men den ser ju mindre ut!

Ja vilka saker man kan se och höra i ett köpcenter under det tidiga skedet av den förbannade julrushen. Fortsatte upp på övervåningen. Mimmi köpte ett par örhängen, medan jag övervägde att köpa en av skyltdockorna. Men jag skippade den ideén... En unge stormtjöt att han "inte ville gå ner" vid rulltrapporna. Ungen fortsatte gapa medan jag fantiserade om en bassäng med hungriga alligatorer...

Utomhus regnade det. Av nån fortfarande oförklarlig anlening sträckte jag fram handen för att känna efter. Detta var ologiskt eftersom jag hade handskar...

Vi var klara i Borås! Nu var det en 25-30 minuters bilfärd till Skephult som väntade!

Efter ca 15-20 minuter var vi framme (:p) och kvällen spenderades i regel på att fortsätta prata om födelsedagsfesten. För att inte tala om en (eller många) sjukt komisk Sagan om Ringen parodi! ("Åh Herrejävlaaar" haha).

Som sagt! Det var en riktigt rolig dag! Det enda egentliga frågetecknet som kvarstår är; Vart tog Lady in Gray vägen? Med min vanliga tur så är hon säkert ett Jehovas Vittne som kommer att knacka på min dörr...

Huh? Hmm Vad var det?! ... Måste gå, det knackar på dörren! 0_o

My name as either Villain or Hero...

Efter många om och men så är jag hemma igen. Liksom alla tidigare gånger så bjöd Norge på några fina guldkorn innan jag ordagrant lättade från norsk mark.

Väl hemma så har jag efter många tvivel kommit att acceptera min unika "kraft". Liksom Spider Man är lyckligt ovetande om sin förmåga i början så har även jag emellertid märkt vilka unika och ibland sjukt påfrestande effekter det har.

"With great power comes great responsibility"... Jaha?! Inte fan tänkte "Uncle Ben" på mig när han sa detta...

Batman har sin kampsport, sina "gadgets", sin bil, grotta och framförallt manteln! Spider Man har sin trikå (...) och sina nätkrafter, vars ljudeffekter är diskutabla, men det får gå ändå! Gröna Lyktan har en magisk ring som gör allt. Flash är snabbare än blixten. Superman är Superman... Behöver inte säga mer än så...

Ni kan slänga er i väggen allihopa!

Era kombinerade krafter kan inte mäta sig med mig och min! Jag är och kommer troligtvis att förbli beväpnad med dålig timing...
Jag kan redan nu identifiera mig med ett antal roller i mänsklig vardag:

* Han vars mobil ringer under begravning/bröllop.
* Han som pratar om födelsedagspresenter när den det gäller är i närheten.
* Han som pratar om nån med denna "nån"... (dålig timing + ovisshet/dumhet)
* Han som i frustration slänger kölappen och går när det precis blir det numret man hade.

Och så vidare...

Alla ni hjältar och skurkar där ute! Ni kan gräva ner er nånstans! För när ni planerar att förslava världen eller rädda den så kommer jag och min timing att vara där först! Fel plats vid fel tillfälle!

I am the one without perspective when it comes to time... I am... "The Broken Hourglass".

Frågan är nu... Ska jag använda min kraft till att göra gott eller ont?

En bedrift!

Dagen føre resan hem. Det ær en klassisk "dagen-føre-nåt-man-vill" dag. Den går sakta...

Som om inte det vore nog så var det åter igen sjukt lite att gøra. Mitt arbete var i princip slut, och ingen behøvde nån direkt hjælp eftersom det var sluttester och analyser hit och dit. Jag spenderade større delen av dagen med att se sjukt upptagen och stressad ut medan jag letade efter "nåt". Vad "nåt" ær førblir ett mysterium. Det enda jag kan sæga ær att jag inte hittadet det... Kanske borde skriva upp att de bestæller in mer av "nåt".

Væl "hemma" kom dagens højdpunkt. Jag har idag lyckats slå nån form av rekord. Under de sista dagarna så har jag gång på gång lyckats skæra upp ett och samma sår på kinden nær jag rakat mig... Idag var det annorlunda... Jag stog och tittade i førundran i spegeln. Blodet børjade sin pilgrimsfærd ner mot hakan igen. Det var bara en liten detalj... Jag hade inte gjort nåt æn. Hade i regel lødder i halva ansiktet nær blodet bara børjade att rinna. Precis som om det tænkte: "Åh nej, inte igen..." och børjade tidigare.

Medan jag stog dær med mitt tomteskægg som løddret bildade och tittade på hur min livskraft ordagrant rann ner længs ansiktet så insåg jag en sak. Jag hade lyckats orsaka blodspillan... Med minsta møjliga engagemang...

Vae Victis!

Legacy of Bodin.

På sitt eget markerande sætt skrider veckan framåt och hemfærden ær så gott som inom ræckhåll. Den sista tiden har varit relativt hændelseløs men dock påfrestande på nåt undermedvetet plan. Det ær lugna tider på føretaget och det gør att vissa dagar ær mindre livade æn andra... Jag førdømmer julen och dess sætt att påverka arbetskraften værlden øver.

Under dagen var det obeskrivligt lite att gøra. Det arbetet jag ær satt på kan jag utan problem gøra klart på ett par timmar. Men fick dock reda på att jag har detta på halsen tills på fredag. Med andra ord så har jag ett arbete på 3-4 timmar som måste "spædas" ut under de 24 arbetstimmar jag har kvar! Denna nyhet hade en inverkan på mig... En malstrøm av kænslor virvlade sig neråt i mitt undermedvetna. "Førbannat!" ær ett bra summeringsord.

Medan jag nu behøvde jobba i denna næst intill pinsamma takt så behøvde jag nånting annat att tænka på. Jag førsatte mig i en sorts "Just smile and wave" trans. Jag jobbade på som vanligt, men under ytan så søkte jag likt ett rovdjur efter ett offer... Nån som jag kunde manipulera till att bli en bra samtalspartner under den sjukt tråkiga dagen.

Min væntan var kortvarig... En gammal (typ 30?) kollega till pappa vid namn David (engelskt uttal) børjade småprata lite nær han likt en tjæder av nåt slag spatserade runt och "jobbade" med sitt. Vi kom in på psykologi (jag styrde in oss på det...), och jag gjorde "psykopattestet" på honom. Han blev impad! Diskussionen var i full gång. Jag hævde ur mig en del av det jag lært mig under åren vad det gæller æmnet. Bland annat det kænda faktum att de som har høgt IQ værde har svårare att kænna kænslor gæntemot andra. Han føll ænnu mer i mitt våld, ty då hans føredetta flickvæn var psykolog. Och det var en pina att leva ett liv med nån som gjorde bokstavlig talat allt efter boken! "Du har rætt... det du sæger stæmmer faktiskt... Fan, du ær riktigt djup ju!"
Inombords log jag av de orden. Perfekt! En etablerad lænk... Den sista arbetsdagen kommer gå fort!

Efter att ha berættat om, visat och førklarat min "Code of Reason" så læmnade jag honom i sin egen tankeværld. My work was done... For now...

Ett par timmar gick relativt fort. Titt som tætt kunde man høra David sæga nåt fyndigt. Verkar som jag lyckats få in en okænd frekvens i hans tankenæt. Men i det stora hela klarade jag inte det tråkiga arbetstempot! Abstinensen kom tillbaka. Behøvde nån mer att prata (korrumpera och frørvrænga till mitt "djupa" tankesætt ^^) med. Aha! Trond! Trond ær det senaste tillskottet till Anzetts krigsmaskin. Vilket jag ser som riktigt bra! Inte det faktum att han ær mindre lærd i branschen æn jag. Utan snarare en lættnad øver att inte længre vara "the new guy".

Den hær mænniskan ær i regel sjukt kaxig och "vitsig" bortom alla tillåtna grænser. Jag behøvde nån annorlunda øppning før att komma åt honom. Jag satsade på sjælvkritik...

Bodin: Haha du! fick du ett negativt intryck av mig nær du børjade hær?
Trond: Nej då sjælvklart inte. Lite galen kanske... Haha! Nej då, du ær skøn du! ... Varfør undrar du? :P
Bodin: Tja, i dagslæget vet man inte vilka som tycker vad. Att veta det kan vara bra før min "forskning". (skrattade lætt åt min ovitsiga meningsstruktur) Læser psykologi på fritiden.
Trond: Haha jaså? Tja, du ær inte generad i alla fall.
Bodin: Inte?
Trond: Nej det tycker jag inte.
Bodin: Tja, på arbetsplatser som denna ær det lætt att vara sig sjælv på ett annat sætt. Branschen verkar ibland sakna "normer", eller iaf dryga mønster, vilket jag tycker ær bra.
Trond: Arbetsplatsen ær vad man gør den till.
Bodin: Ja det ær sant. Men æven gotharen bær skjorta och slips nær han ær på kontoret.
Trond: ... Ja... Det ær fan sant haha...

Jag gick dærifrån. Klockan nærmade sig tre, och alla de "vanliga" anstællda på føretaget børjade mer eller mindre att skingra sig før dagen. Nu var vi bara 4-5 stycken kvar. De sista timmarna gick bra, fortfarande sega. Men ændå bra! Två stycken har redan insett att jag inte ær den "obildade svenska blondin" (Huh?!) de trodde jag var. Likt ett datorvirus så ær det bara en tidsfråga innan alla på produktionsavdelningen och sen kontorsavdelningarna kommer att underkasta sig mig och min filosofiska livsstil.

David kommenterade att jag verkar gøra mycket før att medvetet vara "annorlunda" och inte "køpa HDTV før att grannen gør det". (Att jag faktiskt køpt HDTV innan jag fløg upp ær en annan femma. Men jag førsvarar mig med att vi inte har grannar) Han skrattade lætt och sa att jag borde satsa på att utveckla æmnet "psykologi". Att jag kanske borde satsa på den karriæren nån gång. Men jag anser mig inte kapabel till att kunna jobba som exempelvis psykolog. Dessutom så ska man inte kænna sig manad till nåt "bara før att" man har førutsættningarna. Att følja en sån ordning ær som sagt inte alltid det bæsta.

Order is a lie, there is only Reason.

Tack vænnen min...

Fick av mig en del personliga laster ikvæll. Bara att få sagt sånt som jag trodde skulle førbli undantrængt... Kænns ovanligt befriande. Vilket ær ett ord som jag sællan anvænder.
Tack Mimmi før att du åter igen tog dig tiden till att finnas dær. Genom att bara lyssna gør du såna sjukt stora underverk utan att veta om det sjælv vænnen!

Ler av bara tanken av hur mycket du betyder før mig. Inte bara i såna hær lægen utan jæmt. Verkligen jæmt!

Det finns som sagt inte tillræckligt med plats på internet før att kunna beskriva det :) Men du vet var du har mig nær det ær nåt.
Jag har alltid tid, och kan alltid finnas dær æven før dig... Det vet du!

Vad får det lov att vara? Silvertryffel, gåslever...McFlurry?

Igår kvæll spenderades på ett høgst ovanligt sætt. Jag studerade! Jag grævde fram diverse artiklar, arbeten, uppsatser, ebøcker etc. om allt jag kunde komma øver om psykologi.

Det jag var rædd før hænde faktiskt. Satt lite før længe igår och læste lite før intensivt. Jag kænner mig fortfarande høg på kunskapens ångor.
Under ett par timmar så strecklæste jag arbete efter arbete! Under tiden så "lærde" jag mig en mængd avslappnings... eller nej... Jag vill hellre kalla det før "metoder før att hantera strømmande tankar och kænslor". Jag ær min egen størsta fiende.
Blev førvånad och "stolt" øver mig sjælv nær jag lade mærke till att det funkade. samtidigt som den kritiska delen av mig påpekade att jag inte alls behøvde sån dynga. Men vem skrattar nu då? HA!

Eftersom gårdagen gick ut på att læsa och skratta maniskt nær jag lærde mig nya tricks som kan lura hjærnan, så missade jag helt att skriva det inlægg jag egentligen hade planerat.

Jag har grubblat på det i ett par dagar. Men nu ær jag på ett sånt humør att jag tænker gøra slag i saken.

Vad tænker ni på nær jag sæger McDonalds?...

Bra, ni har era tankar...

Nær jag sæger Femstjærnig restaurang?...

Den som sæger att det ær skillnad på priset borde tænka igen. Det ær lite før logiskt før att ens lægga tankekraft på. Men jag køper det ændå. Det ær en viktig detalj! Om inte annat ger den upphov till frågan om hurvida två såpass olika restaurangtyper kan locka minst lika mycket folk var på sina egna små unika sætt. Låt oss børja.

På en "fin" (orkar verkligen inte definera fin just nu) restaruang så kommer man in, får en sorts GPS programmerad servitør som visar en till bordet och bockar instællsamt och vinkar med handen i vartannat steg. Efter det att du har satt dig ner så kommer du inte att resa dig igen føren det ær dags att gå. Eller om naturen kallar en till toaletten. Men det ær en helt annan historia.

På exempelvis McDonalds då så får man næst intill slå sig fram i en kø till en kassa med en finnig tonåring som blir stressad och nervøs. Væl framme så bestæller man nåt som man før stunden tycker ær før dyrt. Sen får man vænta ett par minuter medans den nervøsa och øverarbetade gymnasieeleven knappar på kassan och stammandes førsøker upprepa ordern.

- En Big... *Bip* ... Mac, och en *Bip* stor fanta... Førlåt? Ingen fanta? oj, det blev ehh typ ehh fel, hehe. Då ændrar jag... bara *Bip* det jag tryckt in *Bip* *Bip* Osv.

Mitt favoritknep før att roa mig sjælv medans man væntar ær att knæppa med fingrarna, sucka ovanligt djupt och kolla runt med en sorts "ær han/hon den bæsta ni har?" min.
Nær man væl får maten och satt sig så tænker man gång på gång samma sak:
"Fan! Big Mac:en ær inte hælften så stor som på bilden! Jævla skit stælle". Men likt førbannat sitter man kvar och æter... Detta ær också en av de få restaruangtyper som ordagrant skickar ut mat i påsar i genom fønstren.

PSYKOLOGI ANALYS MCDONALDS: Dessa restauranger har en tendens att ha røda och eller brandgula væggar. Detta ær något som gør att mænniskor undermedvetet tuggar snabbare. Æven mycket Hip Hop eller "svængig" musik på radion. då detta har samma effekt som færgen på væggarna. Perfekt løsning før en sådan verksamhet. Æter man snabbt blir man inte mætt direkt. Vilken ræddning! bara ett par meter bort finns en kassa med "billig" mat.

Tillbaka till den femstjærniga då. Kort efter att ni slagit er ner och børjat med det vanliga stela småpratet som alltid infinner sig på såna stællen, så kommer servitøren (som ær klædd och klar før en avslutningsfest på gymnasiet) fram med en kanna vatten. Sen kommer den tvetydliga frasen: "Jag kan ta er bestælling!" Vadå "kan"? Det ær fan ditt jobb. Du har inget val!

Man bestæller och låtsas som om man inte kunde se det fyrsiffriga priset på menyn. Efter ett par minuters væntan (som garanterat sløsas på att førsøka lista ut vart høgtalarna med fiolmusiken finns nånstans) så kommer kavaljeren tillbaka med två onødigt stora porslinstallrikar. I mitten på dessa finns "maten". Oftast inte i stora mænger heller. Ju dyrare det ær desto mindre ær det. Køper du den dyraste køttrætten, så får du en fyrkantig/oval køttbit, lite klyftpotatis, nån sås som ær øverskattad och typ ett jævla næckrosblad som ær dær før "dekorationens skull".

Samtidigt som man får dødsångest øver att man betalat en halv månadshyra på nåt som man i ensamt tillstånd skulle kunna sluka på två tre tuggor,så kommer alltid ens dejt/bordskamrat etc. med en kommentar i stil med: "Mmmm. Mt.. åhh vad gott det ska bli, tycker inte du det?". Man tænker: "Håll kæften annars kan DU betala!... vart kommer den dær jævla fiolmusiken ifrån egentligen?" Men uppfostrad och artig som man ær så sæger man: "Ja, det ser vældigt gott ut."

PSYKOLOGI ANALYS "FIN" RESTAURANG: Till skillnad från snabbmats jargongen att ha påfrestande musik och paintball væggar så har dessa lite mer "ædla" matstællen en mer mørk och harmonisk ton. Har ni inte tænkt på føljande innan så gør det nu. Många dyrare restauranger ær placerade i gamla kællare. Så kallade kællarkrogar. Det ger en lite mer stillsam och lugn omgivning. Mørkare færger och musiken som kommer från "ingenstans" (precis, du har fortfarande inte hittat høgtalaren) gør att man automatiskt tuggar maten långsammare.
Det ær just dærfør man oftast ær riktigt nøjd nær man læmnar restaurangen efter att ha signerat den 20 kilos nota som servitøren så prompt kørde fram med skottkærra.

Bægge lockar kunder, på sina egna sætt, och med lyckade resultat. Om ni ransakar er sjælva. Så vilken av dem væljer ni? Just i detta nu?... Hmm tja... Jag ær rastløs. Funderar att gå ner till Mcdonalds och stirra på den nervøsa tonåringen. Bara før att efter många om och men sæga att jag inte vill ha nåt!

Make your choice...

Två sidor av ett mynt.

Det ær en fin vinterdag. Den førsta snøn har kommit och grannskapet ær vitt. Grannen går førbi med sin hund och ljus ær tænda i de nærliggande husen.


Lilla Linnea ær ute och leker i trædgården. Det ær verkligen stelt och tråkigt att leka med en boll i snø. Hon sparkar den hårt så att den nærliggande snøn flyger med. Hon sparkar hårdare och hårdare, men den landar alltid med ett mjukt "phaff" i snøn och ligger sen helt livløs igen. Hon børjar bli irriterad! Inte nog med att hon har tråkigt, det ær långt kvar tills kvællsmaten ær færdig också! Hon blir till och med såpass arg att hon sparkar bollen rakt i husvæggen. Den studsar tillbaka med kraft! Nu visste hon vad hon kunde gøra. Hon sparkade den, och den studsade tillbaka! Lekstunden var ræddad!


Johan ær på væg hem. Efter en lång, stel och livløs dag på kontoret så var det nu æntligen dags att få lægga føtterna på soffan och bara vara før ett øgonblick. Han skruvar upp værmen till max i bilen då den bittra vinterkylan øveraskade honom nær han kom ut från sitt arbete.
Ju længre han kommer desto trøttare blir han. Værmen i bilen bidrar till att øgonlocken kænns allt tyngre och tyngre. Han skruvar dærfør upp stereon en aning før att hålla sig igång med hjælp av musiken. "Snart hemma" ær en återkommande tanke, och han gasar på lite extra.


Linnea ær i komplett extas. Hon kan inte sluta skratta! Hon har så roligt med bollen och huset som får agera bollplank. Hon sparkar, och bollen kommer stormande tillbaka før att visa sitt værde. Bara før att bli ivægsparkad igen. Det har mørknat ordentligt nu. Det enda som gør att hon kan se bollen ær ytterbelysningen på fasaden. Hon blir allt bættre och bættre på att sparka bollen! Hon lyckas till och med vid ett par tillfællen att sparka ivæg den innan den hunnit landa igen. Hon ler nær hon tænker på hur avundsjuka alla hennes kompisar kommer att bli i morgon!


Johan kør av avfarten mot sin hemort. Han ler før sig sjælv då han precis fått høra att det ær lasagne till middag nær han kommer hem. Livet leker! Det kan verkligen inte bli bættre nu.
Han blir såppas upprymd att han inte kan låta bli att sjunga med i låten på radion. Fast han inte kænner igen den sen innan eller kan texten.


"Maten ær klar!" hørs från ytterdørren. "Okej mamma, kommer strax". Linnea ville inte gå in riktigt æn! Hon kænde hur magen gjorde sig påmind, men hon ville sparka bollen EN gång till. Hon satsade allt. Bollen stormade likt en kanonkula ivæg och slet med sig den fallande snøn som långsamt seglade ner mot marken. Likt en flodvåg mot en klippa slog bollen in i væggen. Plankan verkade ge vika av kraften. Den skenadne bollen fløg tillbaka som væntat. Men inte till Linnea, utan øver henne. Skrattandes sprang hon efter. Bollen fløg øver staketet och børjade rulla neråt vægen i villaområdet. Hon skrattade som hon fick ont i magen nær hon sprang efter bollen på vægen.

"Æntligen" utbrast Johan nær han svængde av mot husen. Det snøade riktigt mycket nu. Han gillade det. Han hade hoppats på mycket snø, før att inte tala om att hans son ville prova sin nya kælke. Han visste att det kunde bli en underbar vinter!

Han tittade upp...

Linnea tog upp bollen från vægen...

..Han bromsade så att foten næstan gick igenom golvet, men snøn på vægen gjorde så att bilen fortsatte storma fram! Bromsarna skrek som ett lidande djur i villaområdet.

..Linnea såg skræckslaget de brandgula lyktorna och det øronbedøvande ljudet som kom från samma håll.

Før bara en bråkdels sekund møttes deras blickar...

PANG!...

Det blev tyst... Næstan som om værlden sjælv førsøkte førstå vad som hænt. det enda som var klart var att Johan inte skulle få sin lugna kvæll, och Linnea kommer aldrig att få leka med sin boll igen...

Den vardag vi ær vana vid kan nærsomhelst vændas totalt upp och ner. Vi lever våra liv i relativ sækerhet ja, men vadsomhelst kan faktiskt hænda. Jag har svårt att skriva om det hær eftersom jag inte gillar att tænka såna tankar. Men man måste gøra det ibland. Inte jæmt. men i alla fall oftare æn vad man sækert gør.

Poængen ær den att i alla fall jag borde sæga vad jag tycker och tænker om allt och alla oftare. Alla borde det! Men jag kænner att jag borde gøra det oftare, om inte annat nu!

Førutom min familj så finns det ett par personer som har en speciell plats hos mig, och En som har en helt egen plats.

"Otto". Høgskoleeleven och min fåfænga negation. Handledartræffarna (Why, are they evil?), jag behøver inte sæga mer!
Micke(Korpral Hellgren) och Madde från Onda andra pluton. Min "bror" och "syster" från den svenska armèn som fortfarande efter ett år sen muck står i færdigstællning brevid mig och gør vad de kan. Erat helhjærtade stød gør att bloggandet går framåt med med stormsteg. Madde du ær alltid positiv och ditt visade intresse gør att jag vill fortsætta med samma anda som hittills. Jag ser dig som en værdig kandidat till "the Knights of Reason". Æven om vi oftast skriver om helt olika saker så får du med sjælen i det. Det ær det viktiga!
Micke, min jæmlike och ibland lite smått rival. Dina konkreta tips och visdomsord i vissa lægen manar mig att fortsætta att utvecklas. Liksom jag gør vad jag kan før att kompletera dina "brister". 10 november som sagt!

Och den viktigaste av dem alla... Om du inte redan nu har fattat att det ær "dig" jag pratar om vænnen så borde du ge dig sjælv en liten smæll.

Næmligen Mimmi! Vænnen du har funnits dær i vått och tort under flera års tid. Du har alltid stællt upp och lyssnat helhjærtat då det har varit nånting som varit fel eller allmænt jobbigt. Och aldrig har du klagat. Alla har vi våra jobbiga stunder. Men du stæller upp æven de gånger det egentligen inte kan krævas av dig. Du kænner mig bættre æn nån annan. Du vet mer om mig æn nån annan. Jag litar på dig mer æn nån annan.
Ælskade vænnen, jag tror inte du verkligen førstår hurpass viktig du ær! Det finns ærligt talat inga ord som kan beskriva det. Det enda jag kan sæga ær att jag nu och alltid kommer att gøra allt jag kan før att fortsætta finnas dær æven før dig! Inget kan førstøra det! Varken farthinder eller punkteringar! :)

...

Hoppas att inlægget var givande på nåt plan och att... Nej vænta, ærligt talat så spelar det ingen roll. Det hær var ingen kritisk analys av nåt samhællsrelaterat... "This was all me" som det heter.

Jag ska bættra mig ænnu mer vad det gæller att sæga det som bør sægas...

Dr. Bodinstein.

Idag gick det upp ett ljus før mig. Jag gick och grubblade lite smått før mig sjælv. Jag hatar det! Det bæsta ær nær jag stør mig på något... Før då har jag i alla fall nåt att lægga tankarna och frustrationen på... Men nær det inte finns nåt så blir det bara "grubbel" rent allmænt.

Idag så slog tanken mig! Under den tiden jag ær hær uppe, æven om det inte ær långa perioder. Så behøver jag en hobby! Ett intresse eller en aktivitet som kan førdriva tiden ænnu mer.
Spenderade større delen av eftermiddagen med att førsøka komma på vad exakt som skall få æran att bli mitt nya drivmedel i det hær fjællklædda landet.

Till slut kom det som ett skott! Det verkade så logiskt, så sjælvklart! Det som kommer att førgylla min vistelse hær i Nordpolen i fortsættningen ær... Studier!

Likt en galen vetenskapsman tænker jag barrikera mig i det hær upphøjda huset på kvællarna och læsa om psykologi, beteendemønster, manupilation, "kænslor", tankesætt, hypnos, sinnesro, kaos etc. Jag vet att det låter sjukt, eller ja, i alla fall lite speciellt!
Skrattar till och med just nu nær jag skriver nær jag ser hur kul det ser ut att læsa det.

Men jag har alltid funderat på att læsa om det. Att studera något sådant skulle kunna gøra underverk før mig! Om jag nu ska dramatisera så sa jag ju i ett tidigare inlægg att jag och mina tankar fungerar i en sorts symbios. De hæmmar mig ibland, men gør mig hærdad och framførallt stark. Det ær bra. Eftersom jag ær "smått" maktgalen så vill jag bli starkare. Fysiskt stark ær jag. Inte i nærheten av det jag skulle vilja... Men det får ræcka tills vidare.

Men vad det gæller min mentala styrka så tænker jag skaffa de bøcker jag vill ha och ge hjærnan de sterioder som krævs før att jag ska bli nøjd!
Jag har sett vad psykologer och de som ær lærda i æmnet kan gøra. Psykologen vid mønstringen blev min idol och mitt hatobjekt. Med ett par væl valda ord kunde han gøra mig komplett vansinnig (han gjorde det två gånger), før att sedan vænda på det och allt blev som vanligt.

Det ær just DEN makten jag vill ha! Inte før att kunna "skada" eller gøra folk illa. Utan før att kunna finnas ænnu mer før de som jag vill finnas dær før... Den listan ær iofs sjukt kort, men ændå! Att kunna snacka mig ur situationer ænnu bættre æn nu! Att kunna vænda på negatvia kænslor och gøra det till upplyftande kænslor. Att gøra ångest och nervositet till hopp och god moral! Att førvandla sjælvkritiken som spøkar ibland till en ænnu bættre sjlvkænsla æn man tror ær møjligt!

Med andra ord! Att førvandla den kaotiska snøstormen som sliter upp skogar till en førlængning av mig sjælv. I stællet før att stå med armarna i kors i mitten av spektaklet och kolla på, med enbart vetskapen att jag har kontroll på læget. Så ska jag i stællet stå dær med vetskapen att jag har kontroll, inte bara øver læget, utan øver ALLTING!

Mitt nya mål ær bara ett stenkast bort... Snart ær det verklighet... Snart ær jag verkligen "fri".

Through Understanding:
The World is Free.

Fråga inte vad som kan gøras føren du gjort nåt sjælv!

Nu får det vara nog... Det hær har pågått alldeles før længe. Ett par 1000 år før længe! Det ær nu det måste ske en førændring.

Till er som læser det hær! Kænner ni att det kan stæmma, så ær det bara bra. Det ær ett steg i rætt riktgning. Tar ni åt er av den hær texten! Døm mig gærna. Jag ber bara om att ni først ransakar er sjælva i nån minut. Kænner ni fortfarande likadant efteråt. Så kan ni læmna diverse hatbrev eller hot i kommentarlistan!

Jag har nu insett vilken værdeløs situation vi alla befinner oss i. Jag idiotførklarar mig sjælv som inte insett det innan, eller i alla fall fattat det innan.
Mænniskor ær dummare æn vad som borde vara møjligt...

Mænniskan ær vældigt mån om sin "fria vilja" Att kunna vælja precis vad man kænner utefter egna kænslor. Haha idioter! Allting vi gør føljer ett mønster. Det børjar tidigt dessutom. De førsta konkreta beviset på hjærntvætten som leder till mønstret kan man se redan i førskolor.
Nær lærarinnan Anna-Lena 56 frågar vad Tommy 7 år vill bli ær ett bra exempel. Om killen svarar att han vill jobba på kontor. Så ær ett klassikt svar nåt i stil med: Jaså? hoho, men lilla gubben, vill du inte bli polis eller brandman som alla andra stora starka pojkar?

Tjejerna som vill jobba på kontor ær "kreativa" och "smarta" och ska inte bli poliser. Redan då ser man tecken på den hjærntvætt som gør att feministerna jobbar ihjæl sig idag!

Killar: Høhø vi ær starkare æn er!
Tjejer: Jaha?! Men vi ær smartaaareeee!

Klassiker från skolgården? Givetvis ær det! Den har man alltid hørt och kommer alltid att få høra. Men det stæmmer faktiskt.
Man sa ofta att pojkarna spelade fotboll på rasterna och att flickorna inte gjorde någonting. Men flickorna gjorde inte ingenting. De pratade! De pratade om værlden och allt dærtill, och kom dærav att kænna den på ett annat sætt æn vad pojkarna gør.

Nu blev jag lite långrandig men det hør ændå till! Vi programmeras till att tænka i mønster och diagram. Men så længe det finns tro om en "fri vilja" så finns det en ordning på saker och ting.

Då ær det bara dilemmat med att hela den hær idén inte ær så væl genomtænkt. Det ær næmligen så att denna fria vilja och ordning inte går ihop.

Många har en tendens att gøra saker av nåt de kallar fri vilja. Men egentligen så føljer de ett bestæmt mønster. En studie visar att många killar i slutændan gifter sig med en tjej som på nåt plan påminner om hans mamma... De som skrattar nu før att det låter "sjukt" eller "perverst" kan sluta læsa nu, før ni ær visst inte redo før det hær!

INGET av det vi gør ær baserat på fria val. Det ær øverlevnadsmønstret. Vi gør som vi på nåt undermedvetet sætt tror att man sak gøra.

Jag har lagt ner ovanligt mycket tankekraft på just detta. Hur man dag efter dag ser hur folk beter sig som skadeskjutna kor i samhællet. Samtidigt som jag vet att æven jag føljer ett mønster. Ett annat mønster. Eller det stæmmer inte riktigt heller. Men jag har ett annat sætt att se på det hær mønstret

Jag hatar mønstren vi føljer. jag hatar ordningen de gømmer sig bakom. "Order is a lie, there is only Reason". Min filosofi fortsætter att gøra undervekerk genom att passa in øverallt.

Jag hatar den korrupta værld vi lever i. Jag hatar hur dagens samhælle gør oss till de vi ær. Jag hatar att så få tænker på det! Jag hatar att man blir dumførklarad eller "galen" bara før att man inte tænker som många andra førvæntar sig att man ska gøra.
Jag hatar hur folk tror att vi kan ræda miljøn genom att inte gøra nån stor ændinrg. Att bo i en hydda och dansa i kohagar hela dagen ræddar ingenting. Det ær bara ænnu ett fotoobjekt nær man åker på en tråkig landsvæg. Vad ær det før vits med att rædda en værld om vi inte kan rædda oss sjælva från oss sjælva?

Jag hatar den hær værlden! Dærfør anser jag mig vara en av de som kan gøra bættring.

Jag hatar værlden før att jag bryr mig...

A cool breeze... Beautiful.

Jag stannade upp, lät vinden slita i kläderna. Log sniket för mig själv och gick vidare...

Dagens promenad var en välblandad gryta av trötthet och överdriven tankeverksamhet. Att gå påverkar mina tankar. Jag ska för en gångs skull försöka beskriva hur det känns att tänka... I mitt huvud dvs.

I vanliga fall så brukar tankarna segla runt i en sorts ordning. Likt de dansande kvastarna och elefanterna i Disneys Fantasia. Tankarna dansar runt medan en mus iklädd en trollkarlsrock á la Harry Potter står i mitten och havet och omgivningen formas utefter hans gester. Ett mästerverk från Disneys sida åtminstone.

Men fallet är inte så längre... Mina tankar har genomgått en makeover utan dess like. Orsaken till detta är: Mer tankar än vanligt!

Likt den första snön så lägger de sig över ens sinnen i ett tunt skikt. Att ta ett steg i det lämnar avtryck. Med andra ord, tankarna är mer intensiva än vanligt! Intressant...
Med tiden så fortsätter snön att falla och det fridfyllda vintervädret förvandlas till en sorts bisarr Disney (återkommande tema) orkan. Snön är nu meterhög och man får använda all kraft för att ta sig fram. Snön träffar ansiktet och en vind som kan frysa ner självaste själen träffar ansiktet och kyler ner snön ännu mer. Musklerna i ansiktet spänns och det börjar att bränna och svida i pannan och kinderna.

Jag sträcker armarna framåt! Liksom effekten från en officers order på slagfältet så stormar snön och vinden framåt från mina händer. Träd slets upp ur marken. Kylan på pannan blir allt mer intensiv. Jag kan inte hålla det inom mig. Jag ger ifrån mig ett avgrundsvrål i ren frustration då den svidande känslan blir allt mer starkare. Effekten av detta sliter upp större delar av omgivningen.

Det är en symbios utan dess like. Vissa av tankarna är kanske inte så lätta att hantera. Men de gör mig starkare, härdad, för att inte tala om mer fokuserad. Den inre orkanen är min "pillar of strenght". Man kan inte få makt utan uppoffringar.

Snön och blåsten har nu förstört hela skogen. De slits runt i luften likt en dödsspiral ner mot avgrunden. I mitten av kaoset står jag med armarna i kors. Jag påverkas av läget ja. Men! Jag har full kontroll över det!

Telefonen ringde! Stormen ersattes med det lugna höstvädret, den starka vinden och det dåva solljuset. Efter att jag lagt på så fortsatte jag framåt. Långt bort men ändå så nära kunde jag känna den iskalla blåsten som skred runt i skogen likt en best som smyger sig på sitt villebråd.

Kaoset frodar sig... Det är bra. Det är lugnande.

Jag stannade upp, lät vinden slita i kläderna. Log sniket för mig själv och gick vidare...

Update.

Har varit dålig på att uppdatera under de sista tre, fyra dagarna... Jag har inte haft ork eller inspiration för fem öre.

Men jag drabbades av en sorts "insikt" ikväll... Så för er som orkar bry er, så kommer det en riktig uppdatering senare under kvällen eller under morgondagen!
Jag har inte tröttnat eller gett upp. Det var bara en sån period!

The coin is still turning...

1000 kronor till den som har svaret!

Det här inlägget kommer att bryta alla mönster och ideal som jag egentligen har. I stället för att kritisera eller påpeka något generellt så kommer allt att handla om en fråga som jag gärna vill ha svar på. Lämna gärna era ideér om vad svaret är när ni väl sett frågan.

Idag fyller min kusin 10 år. Att han fyller dagen efter mig är ren och skär tur. Eftersom jag är lika bra på att komma ihåg födelsedagar som en björn är bra på att sy.
Jag följde med min mormor och gammelmormor dit i hopp om lite kaffe och det vanliga pratet som brukar uppstå när ens familj är närvarande. Jag hade dock fel...

Klockan gick och mörkret lade sig över husen likt en slöja. Log lite för mig själv när jag såg min kusin sitta vid bordsänden i sin abnormt stora stol och mer eller mindre gav order till alla ungar. Mitt ärvda maktbegär finns även i honom... Det finns alltså hopp.

Hamnade sen vid "vuxenbordet" i vardagsrummet (nåt helt nytt för mig) och samtalade om allt som var aktuellt... Tills den ödesdigra minut vi kom in på min morfar. Han är inte direkt den mest omtyckta människan i världen. Han är lite egen, vi lämnar det där... Jag tänker inte nämna hans namn heller, för även om han är som han är så unnar jag honom det... Kjell Bodin...

Efter att min morbror hävt ur sig en eller två mindre barnvänliga saker om honom så sa jag att det sista minnet jag har av honom var på min gammelmormors 70 års kalas... Hon är 87 nu så det är ett tag sen.

Gammelmormor: Mer minnen måste du väl ha?
Jag: Nej, det är det sista jag minns...
Gammelmormor: Men det är klart du gör, du bodde hos honom i flera år. Din egen pappa!
Jag: ...

...Min morfar som jag inte träffat alls under de sista 17 åren var nu min egen pappa. Min morbror vek sig av skratt... Ännu mer när jag lade vikt på det faktum att han nu var min bror.
Efter en del försök till förklaringar på läget så kom det fram att han inte var min pappa... Jag var nu hans bror! Det kom fram att min farfar som varit död i 12 år dog förra våren... Enligt mormor "så stog det i tidningen"... Jag tycker att han borde unnats en egen tidning då han 12 år efter sin död dog igen! En redan missuppfattad situation eskalerade till totalt kaos inom loppet av ett par sekunder. Men jag lyckades mitt under allt skrattande få ihop ett och ett, och kunde därefter lägga fram kortena på bordet.

Min morfar är nu min bror, och på grund av detta så är min mormor nu min föredetta svägerska (De är skilda). Jag är min morbrors farbror. Mamma är min brorsdotter. Min pappa är "killen" som är förlovad med min brorsdotter. Farfar har dött igen...

Min framtida självbiografi är ett faktum!

"Bodin - The inside story! - De förlorade åren"

Den stora frågan som jag nu vill ha svar på är:

Vem fan är jag?!

21 vintrar...

10 November idag. Dagen då Winston Churchill föddes. Samma dag som vi, the Knights of Reason sedan föddes på 80-talet.

Som sagt, grattis till oss idag Hellgren!

Through Understanding:
The world is Free!

Förbannade...

Jag är... Irriterad. Förbannad till och med! En liten sak blir ett världsomfattande kaos.
Det visar verkligen hur lite som krävs för att någons vardag ska förstöras. Till ingen somhelst nytta...

Jag har nu försökt fixa eländet en stund. Använt allt från tankeverksamhet till fysiskt våld med en fällkniv för att lösa tvisten jag råkat ut för.
Jag lyckades inte med nånting i slutändan. Hatet mot den självgoda situationen växer sig allt större. Dess seger visar den genom att bara vara i vägen för mig.

Dess inverkan har nu förstört kvällens egentliga inlägg. Jag hade något ovanligt och faktiskt bra i tankarna. Men nu eftersom detta hände så får det vänta tills tidigast i morgon.
När jag nu sitter och läser igenom de onaturligt ologiska rader jag krafsat ner så ser jag verkligen hur det har förstört skrivandet. Eftersom jag nu liksom schack måste tänka i genom alla val jag gör. Meningarna kan inte flyta genom fingrarna som de brukar göra. I morgon ska jag fixa detta, och avsluta den här besynnerliga komedin med en slägga...

Jag antar att ingen hittills har insett vad felet är? Om man granskar inlägget så är det en väldigt vanlig bokstav som fattas...

Nämligen "p". (Fick ta bokstaven från en annan text för att få in den här)

Det förstör allt. Eftersom all energi används till att formulera mig så försvinner kraften och orken till att skriva det jag egentligen ville! Jag blir arg och irriterad över detta. Men inte arg som i "jag vill skriva bra nu arg".

I morgon införskaffar jag ett nytt tangentbord, och det jag har nu tänker jag förvandla till kaffeved!

Vid närmare eftertanke...

Jag har tänkt en del på en viss sak de sista dagarna. Framförallt när jag är ute och går. Vilket jag gjort ovanligt mycket det sista.

Jag har en sjuk tendens att kalla människor för boskap. Framförallt i stora affärer eller platser där folk samlas. De kan inte gå ordentligt, de stannar upp helt oväntat så att man nästan gör en frontalkrock med en alltför överparfymerad nacke. Eller kanske att man råkar tackla nån så att dennes tupé ramlar av men det är en annan sak...

Det jag vill komma fram till är att människor kan inte bete sig på ett bra sätt när det är mycket folk omkring. Det som så prompt kallas kösystemet funkar inte i större affärer eller sammankomster. Där är det störst, bäst och vackrast som gäller. Den med mest uthållighet och muskelmassa kan plöja en egen väg. Samtidigt som de "svagare" slåss om att få gå i samma spår.

Alla värderingar ersätts med ett primitivt äta eller ätas system. Ett system där ingen bryr sig eller tar hänsyn till någon eller något. Just den typen av situation som får mig att koka inombords. I vanliga fall är det "bra", eftersom jag får inspiration upp över öronen när jag blir arg eller frustrerad. Men irritation kombinerat med stress och nån form av cellskräck förvandlar inspirationen till... Tja... Tänk er en tiger som trängs in i ett hörn. Jag har mina "strategiska" sätt att hantera muren av människor! Att knuffa bort deras vagnar eller "råka" välta en korg här och där funkar i nån enstaka sekund. Men sen är de liksom gamar framme igen och gräver bland en massa grejer som de i slutändan inte köper ändå.

Så jag har efter en del tankeverksamhet beslutat mig för att sluta förknippa människor med boskap. Om man tänker på det, så är boskap (såsom kor) inte hälften så dumma och lättpåverkade som människor.

Till alla er kossor (ordagrant) där ute... Förlåt!

A day to remember! A day of Reason!

Idag drabbades jag av ett glädjerus utan dess like. Kan utan några större överdrifter säga att jag drabbades av glädjetrårar. Det är inget speciellt i sig. Men det som orsakade det idag var oväntat om nåt.

När jag med en stor lättnad vaknade upp ur en dröm där jag blev jagad av getingar eftersom nån kastade deras bo på mig, så gick jag instinktivt ut i vardagsrummet för att kolla en sak! Eller ja egentligen två, jag ville veta valresultatet och jag ville försäkra mig om att getingarna faktiskt var en dröm!

Fick snabbt reda på att Barack Obama hade vunnit valet! Innan den meningen var avslutad så var jag redan på god väg att sätta mig vid datorn och titta på hans segertal.

Jag började rysa redan vid presentationen. När Obama med familj kommer fram bakom kulisserna och står lyckligt vid podiet på arenan i Chicago.

Talet i sig varade i nästan tjugo minuter. Det var helt obeskrivligt. Jag har hört många segertal innan. Men detta var det första som jag verkligen kände hopp för. Finns många goda talare där ute. Men jag väljer att tro att han kan göra en förbättring! Han har sett samhällets lägre plan på ett annat sätt än vissa andra politiker eller makthavare.

Dessutom, det faktum att amerikas arvtagare till Bushregimen är svart gör allting så mycket bättre! Det i sig visar att nationen är på bättringsvägen!

Det talas mycket om att Obama kommer att få det svårt nu när han tar över. Många löften som blir svåra att hålla. Men som han själv sa: "Vi kanske inte kan lösa alla problem inom ett år, ett och ett halvt år eller ens under hela perioden! Men vi har fått chansen att påbörja arbetet!"

Han har förtjänat det här! Han hävdar prompt att segern inte är hans utan folkets! De som gjorde den här dagen verklig! Han är en naturlig ledare. En ledare som kan rädda nationen från det kaos som Bushdiktaturen skapade från början.

Talet avslutades med att jag såg en kommentar under skärmen:

I natt vann hela världen!

För längesedan så skrev jag att den dag en värdig ledare dyker upp så kommer denne att ha mitt stöd oavsett vad som händer. Den ledarens tid är kommen...

Yes we can! - President Barack Obama.

The power to control...

Vinterns timma är slagen, och en kall och mörk tid frodar sig. Den mest fridfyllda tiden på året är här, och den har redan blivit förstörd. Denna mörka kalla årstid brukar vara den mest avslappnade. Men nånting förstör den i förtid... En viss persons födelsedag (Jesus, som för övrigt firas på fel dag, han föddes i Januari. Men vi släpper det nu)... Nämligen julen...

Julen har förvandlats från en trevlig familjetradition till en reklamkampanj för alla större affärskedjor. Julen handlar nu om att köpa mest på kortast tid.
Inse fakta! Julen är över i samma sekund som det sista paketet har öppnats. Enda sättet att bibehålla stämningen är att ta efter den smått sadistiska metod amerikanerna har. Nämligen att öppna allt den 25:e.

Julen är helt oviktig i mina ögon egentligen. Däremot dagarna innan jul... Att promenera runt i affärer och kolla på alla stressade människor som desperat försöker inhandla allt som fortfarande fattas! Deras stress och frustration kombinerat med Emil och/eller Linnéa 5 år, gör onekligen hela spektaklet till en bättre syn. Frustrationen övergår snart till blodsprängda ögon, saliv i mängder åt olika håll och ett ordval som inte är lämpat för någon på 5 år.
Deras stressade tillstånd... Det lugnar mig...

Nästan en hel månad spenderas på stress och tunga transaktioner på sparkontona. För vad? En kväll i slutet av månaden... Som ändå följs av en djup ångest över förlorade pengar och julmatens katastrofala inverkan på badrumsvågen.

Av de senaste raderna att dömma så är det lite för uppenbart att julen är lika viktig och intressant för mig som en prissänkning på morotsjuice.
Men jag kände att jag lika gärna kan få ur mig det här redan nu. Så slipper jag det sen när den dagen väl kommer. Irritation är mitt bästa verktyg när jag skriver som sagt.

December närmar sig med stormsteg. Kaoset i köpcentren som hållt mig sysselsatt innan har jag lagt på hyllan i år. Jag har nånting bättre och viktigare på gång inför årets sista månad. Det kommer bli succé. Reflexer, ficklampor och björnattacker!

Jag känner hur min motivation strömmar igen... En ny era med granskning och provocerande skrivning tar idag sin början.

It´s over...

Jag sitter här i ensamheten och halvsover. Tar djupa andetag och låter tankarna skena iväg och härja fritt under en kort tid.

Idag har jag lyckats! Jag blev mer eller mindre utmanad, och idag tog jag förstaplatsen.
Efter många om och men så stog jag där med boken i handen. Dess svartröda omslag blänkte lätt i solljuset. Göteborgs massiva folksamlingar stormade förbi mig likt en frisläppt flod. Hundatals, om inte tusentals människor sprang hastigt förbi i hopp om att hinna med dagens sysslor i tid. Mitt i denna skara stog jag stillsamt och tyst. Med ett småsniket leende som nästan överaskade mig själv på plats! Trots att jag bara stog där, så såg jag fyrverkerier och världens fest framför ögonen. Jag hade vunnit!

Mimmis tävling om att hitta boken hon letade efter var över... För en gångs skull så var jag helt överens med naturens val av väder. Solskenet var det perfekta priset! Då jag såg dess reflektioner på omslaget fattade jag verkligen att det var verkligt.
Tävlingen VAR över... Och det var JAG som vann!

Den inre frustrationen och pressen jag känt under den tid jag letat ersattes nu med en väldigt positiv självkänsla och framförallt en sorts lättnad.

Det enda som är kvar nu är att ta emot mitt pris... Ansiktsutrycket när jag lämnar ifrån mig boken! Sitter här nu med samma löjliga leende jag hade när jag stog orörlig mitt i folkmassorna.
Tar mig en liten men välförtjänt klunk ur mitt glas med Famous Grouse. Lutar mig lätt tillbaka nån minut... Jag tänker belöna mig själv nu, genom att ta en hyfsad kvällspromenad i den mörka vinternatten. Passar på att skingra tankarna på kvällarna... Men jag har en viss känsla att min lättnad och framförallt lycka över segern kommer att skina upp vägen framför mig.

Tävlingen är över :D

Game over!

2 dagar... 2 prøvningar.

Om ca tolv timmar så sitter jag i en taxi vars slutdestination ær Sola flygplats. Landet verkar veta att jag snart ska få uppleva sinnesro igen. Før att inte tala om læsbara skyltar... Under de sista två dagarna har jag utsatts før prøvningar. Små test før att bevisa att jag førtjænar hemresan kanske?

Det børjade så sent som i førrgår:

Eftersom projektet jag var placerad på børjar gå mot sitt slut så bestæmde sig produktionschefen att jag skulle sættas på ett annat projekt. Detta beslut bemøtte jag med stor entusiasm. Jag såg lite fram emot att få testa på jobbet som "Service avdelningen" har.
Jag har bara hørt historier om den avdelningen från pappas tid på firman. Nu skulle æven jag få uppleva det. Alla som fick høra det reagerade med en viss førundran. Ær du på service nu var en fråga som døk upp från lite olika håll.

Før och nackdelen med Service ær att det bara ær en som ær dær! De andra serviceanstællda ær ute på uppdrag i firmans namn lite øverallt. Nordsjøn, Angola, Kanada med mera. Så jag læmnas relativt oøvervakad. Vilket ær riktigt bra! Men det medfør en del "påfrestande" moment. Eftersom jag ær ensam dær, så syns det vad som har och inte har gjorts på projektet.
Detta var i och før sig det minsta problemet. Det egentliga størande momentet var min høgra øronsnæcka till mp3:n... Den børjade glappa efter ungefær halva dagen. Jag førsøkte før allt jag var værd undvika att tænka på det. Det gick alldeles utmærkt. Fram tills klockan var runt halv sju... Glappet steg till en såpass høg nivå att jag inte kunde bilda den mentala koppling som krævs før att hålla humøret under kontroll. Jag tog metodiskt av mig hørlurarna och høll dem i høgerhanden och log sniket... Inombords skrek jag på mig sjælv att lægga ner dem i fickan och førsøka "laga" dem nær jag kommer hem. Jag lyssnade inte... Med full kraft slog jag lurarna rætt i væggen inne i svetsrummet så att de fina stiften knæcktes på mitten... Nu stog jag dær med en værdeløs jævla sladd i handen. Situationen føljdes av en tung irriterad och ångestfull suck. Kændes lite onødigt, men de var værdeløsa! De førtjænade att slås sønder... De hade ændå fullført sitt syfte. One must fall for another to rise.

Lyckan vænder... Inte... Dagen efter hade nya prøvningar.

Som om inte mitt pløtsliga kænsloutbrott øver en skarvsladd var nog. Min hårgelè (som før øvrigt ær den enda bra jag haft) skulle prompt ta slut... Vilket bygger upp en enorm vrede eftersom jag inte kan anvænda "vanlig" gelè. Gick in i ett køpcenter som ligger lite før perfekt placerat ett par hundra meter från Anzett. Hittade efter många om och men (før att inte tala om expeditionen bland allt shampoo) en tub! En stor tup vars brandgula færg borde ha fått mig att tænka mig før. jag køpte tuben... Det ær lætt att vara efterklok. Jag borde ge mig en kæftsmæll som inte duga men vad skulle det gøra før nytta?
På tuben stog det "extra strong". Inget som fick min uppmærksamhet. Ty detta står på alla tuber. "Håller tills næsta dusch" stog det længre ner. Okej? Visst det ær bra.

Fan... Jag ska hitta den som fyllde just den tuben. Din lilla Judas... Du ska få før det hær!

Jag kan utan några større tvivel sæga att jag højde båda øgonbrynen nær tuben gav ifrån sig nåt som såg ut som, kændes som och har samma effekt som... Trælimm.
Jag stog vid spegeln i ett halvsovande tillstånd och børjade næstan gråta... Mina trøtta øgon øverskuggades av det kalhygge som en gång var mitt hår. Håret såg nu ut som en træskål skulle se ut om man krossade den med hænderna. Jag børjade frenetiskt att gøra om det. Men mina i vanliga fall ganska estetiska hænder orsakade bara mer kaos... Jag hade den krossade skålen på huvet hela dagen idag... Log av bara tanken att få tvætta ur limmet nær jag kom hem.

Det var bara ett litet problem...

På tuben stog det, håller till næsta dusch. Det det egentligen borde stå ær: Håller till næsta dusch. Førvandlas till oførstørbart fort vid kontakt med vatten! Jag sitter hær nu med nytvættat hår och har FORTFARANDE en del av det sjukt starka limmet kvar i håret!

Jag lovar dig din lilla kvissling... Jag ska hitta dig... Sen ska jag anvænda resten av tuben och førvandla ditt førhoppningsvis långa fina hår till ett nytt Eiffeltorn!

En "utmaning" utan dess like...

I morgon ær det den sista "riktiga" arbetsdagen innan jag åker hem igen!
Jag spenderar større delen av dagen med att førsøka att tænka på nåt annat. Før bara tanken av att få åka hem verkar få tiden att gå långsammare... Det ær påfrestande att inte tænka på nåt man tænker på...

På lunchen passade jag på att kolla bloggen ifall nån hade læmnat nån fyndig kommentar eller hotat mig. "DU ÆR UTMANAD" får jag slængt i ansiktet nær jag kollade kommentarerna.
Jag var trøtt bortom alla logiska grænser, jag orkade inte ens reagera på det først. Først ville jag slå nånting, eftersom jag hatar kedjebrev och dylikt! Jag tror inte på dem! Men nær jag væl får ett kænner jag mig konstig om jag inte gør det som sægs i det eller skickar det vidare... Jag ær evigt førslavad av mina egna sinnen.

Føraktet mot kedjebrevet gav mig en ny rå styrka! Såpass stark att jag nu tænker anta Madelenes (madelenenilsson.blogspot.com) utmaning, och dærmed gøra alla "nøjda".

Reglerna ær føljande:

* Lænka till den som utmanade dig. (x)
* Sæg 7 saker om dig sjælv. ( )
* Lænka till 7 stycken som ska anta utmaningen. ( )
* Utmana dem genom att læmna en kommentar. ( )

Let`s do this...

1. Jag har kommit på mig sjælv med att dra in enstaka norska ord i meningar.

2. Jag ær flygrædd fast ændå inte.

3. Nær jag skriver på blogg eller dylikt så låter jag min ilska och frustration vægleda mig. Eftersom jag i de flesta fall kritiserar eller påpekar diverse ting så anser jag det vara en førdel.

4. Nær jag går och "småpratar" med mig sjælv så ær det på engelska.

5. Från det att jag var liten tills typ gymnasietiden så viftade jag med pinnar som i mina øgon var "sværd"... Nu gør jag detsamma fast med riktiga sværd...

6. En gång nær jag var ute och viftade runt med sværden och tog kort så kan jag ha råkat skræmma slag på ett par svampplockare... Det ær visst inte vanligt hemmavid att møta nån med rock och ett stort tvåhandssværd i hænderna...

7. Jag imiterade befæl under lumpen... Vilket jag fortfarande gør lite spontant...

Done!

Nu ska vi se... Eftersom jag inte har 7 bloggar att "utmana" så låter jag den som læser det hær avgøra om det ær en utmaning eller inte. Den som nu gør detta efter att ha læst min kan sæga sig vara utmanad av mig!

Så.. Jag gjorde det... Alla ni som læste det hær elændet... Førlåt!

Trapped in ones own glory.

Stormen har førsvunnit... Min enorma mæktiga inspirationskælla ær ordagrant bortblåst. Jag kænner att jag nu anvænder mig av reservkrafter før att formulera mig. Egentligen ær det en sån dag då man inte orkar. Men jag blir arg på mig sjælv nær jag tænker så... Den lilla ilskan ær likt en tændsticka i en grotta. Den lyser upp, æven om det må vara begrænsat och kortvarigt.

Tankarna irrar åt alla håll likt ett gæng møss som træffas av en ficklampa. Innan tændstickan slocknar behøvs det en ny kælla. Nåt som kan ge lite extra kraft før att avsluta vad som kan vara det sista inlægget innan hemfærd... Jag har kollat runt på bloggarna før att hitta nåt att hænga upp mig på...

Det visade sig just vara precis vad som behøvdes...

Jag har læst en rad olika bloggar nu, och de flesta skriver om samma saker på olika sætt. Vissa skriver på lika sætt fast sjukt mycket bættre æn många andra. Jag læser 3-4 bloggar. Dessa ær de jag anser vara bra. De jag anser vara værda att læsa!
Næmligen: Mimmis, Nadias, Mickes och Madelenes. Men ikvæll tog jag mig tid att læsa lite fler bloggar helt på fri hand. Inga førvæntingar och inga egentliga åsikter. Jag ville helt enkelt bara se vad som skrevs runt om i landet... Det jag såg væckte vreden ja. Men æven nåt annat! En sorts førundran. Om du læser ett inlægg om hur nån tjej har spenderat de sista två timmarna med testa ett læppstift i olika vinklar och ljus, så ær det ingen stor grej så sett. men nær det ær ett tjugo tal kommentarer i stil med "Du e bæst, sluta aldrig skriva!", "Gillar ditt skrivsætt skarpt, keep it up ;) eller "Ælskar din blogg <3"...
Vældigt många har en tendens att skriva att man inte ska sluta eller framførallt ændra på sitt skrivsætt... Jag kom på mig sjælv med att ha sagt exakt samma sak sjælv før ett tag sen... Bloggen ska ha sin egen personliga "touch". Men man ska inte upprætthålla den bara før att nån annan vill det.

Det ær vældigt många som skriver på ett visst sætt bara før att det ær vad som førvæntas av dem... Vilket i slutændan betyder att många av de bloggare som "ær emot allt och alla" och "har sin egen væg" egentligen bibehåller en fasad før att ha kvar sina læsare...

Deras begær att behålla læsare ær en del av deras ordning på saker och ting...

Order is a lie... There is only Reason...

Troubled thoughts...

Kort och improviserat inlægg ikvæll.
Jag ær trøtt som fan idag, varit det sen jag gick upp fram tills nu. Vædret verkar veta om det, och gør allt det kan før att få mig på samma filosofiska bana som vanligt. men idag har det varit svårt...

Kænde dock ett uns hopp i matsalen. Hur alla i princip står på varandra och ska ha allt samtidigt. Sen så står den dær smærre diktatorn till kærring bakom disken och insisterar på att man inte får stå på andra sidan før dær står hon och gør ingenting! "Det finns en kø" brukar hon sjunga ut nær de hungriga 60-70 personerna kommer typ samtidigt.

Vi har en kø før ordningens skull! Førbannade... Jævla klåpare!
Order is a lie, there is only Reason.
Min sjælvpåkomna filosofi stormade genom huvet och fick mig att tænka logiskt. En tremeters kø hjælper inte nær så många ska æta. Det ær bara ett sætt før den dær diktatorn att få stå på sin jævla sida av bordet och bara titta på maten som hon tillagat genom att enbart stælla fram den!

Jag log lite før att dølja mina inre tankar om hennes maktposition bakom disken. Tog mina mackor och gick ner genom kontorskorridorerna igen... Under vægen så tænkte jag på min ramsa som jag kom på i ett halvvaket tillstånd...

Order is a lie, there is only Reason
Through Reason, I gain Logic
Through Logic, I gain Wisdom
Through Wisdom, I gain Understanding
Through Understanding:
The world is Free!

Hon tillhør ordningen... Ordningen ær en løgn... Værden førblir fængslad.
Vænta bara... Din frihet ær snart hær!

We band of Brothers, may hope through us, The Knights of Reason, stand victorious until the end of time. ~ Hellgren - The other Knight of Reason.

Mørkrets onda tvilling...

Eftersom stormen fortsætter så tænker æven jag fortsætta med mitt predikande om ens inre demoner och mørker.

In the absence of Light, Darkness reigns!

Mørker kan till skillnad från ljuset ta sig in øverallt. Men såsom ljus inte kan nå alla platser så har mørkret sina egna nackdelar. Till skillnad från rent ljus så har mørker en egen mørk sida. Som enbart ær negativ...
Jag talar om en sak som alla har eller kommer att påverkas av mer eller mindre. Svartsjuka.

Som jag har sagt innan så anser jag att det ær bra att ha en mørk sida. En "aggresiv" sida om man nu så vill. Jag anser att det kan vara bra att ibland bli førbannad. Ursinning till och med! Før jag anser, och jag vet att många andra gør det, att ilska ær lættare att hantera æn sorg.
"Ilska och stress ær inte bra før hjærtat" får man høra ibland. Jaha? Men chips ær cancerframkallande så håll kæften! Ilska ær ibland lika hælsosamt som glædje. En vis psykolog sa en gång att det ær bættre att vara glad. Før det kræver mindre muskler æn att se arg ut. Ska man se nåt positivt i det negativa i stællet så kan man ju se det som att man trænar ansiktsmusklerna nær man ær arg ^^ Eller hur? Att vara glad och ibland ledsen ær bra ja! Men vissa dåliga tankar och kænslor kan enbart hanteras om man kanaliserar sorgen, før att sedan omvandla den till ren och skær vrede, ibland æven rent hat. Men det ska inte behøva gå så långt. Men vad gør man?

Svartsjuka då! Det ær oftast relaterat till speciella grupper, såsom: prestationer, livsstilar, relationer, allmæn status etc. Vissa hanterar det på olika sætt. Men eftersom svartsjuka ær nåt som de flesta håller før sig sjælva så førsøker de æven løsa det sjælva. Det ær en av de saker som faktiskt kræver lika mycket sorg som ilska... Men i detta fallet tar ilskan lætt øver! Svartsjuka vænder all negativ energi innåt. Nær den egentligen (enligt mig) borde slæppas løs på nærmaste møbel eller telefonførsæljare... Likt en cancertumør så æter det upp och førstør en inombords. En klassisk ursækt ær "Jag bryr mig inte længre". Det ær næstan som att faktiskt ha cancer och sæga "Næmen det går øver". Efter ett tag så ær man tom inombords. Efter ett tag så bryr man sig faktiskt inte længre. Detta ær dock inte bra. Før nær man inte orkar bry sig mer, så sprider sig "cancern" genom hela kroppen i stællet. Vilket slutar med att man klandrar sig sjælv. Før saker som egentligen inte har med en sjælv att gøra...

Svartsjukan ær vårt inre mørkers onda bror... Lyssna på mørkret mer! Det ær mer bildat, och framførallt så vet man att mørkret ÆR mørkt! Medan svartsjukan håller sig gømd och ær allmænt svårtolkad. Alla familjer (æven om det gæller ens egna huvud och dess tankar) har ett svart får. Svartsjukan i det hær fallet!

Fall inte offer før nåt så meningsløst! Jag vet att jag låter melankolisk och smått galen før vissa, men:

Whenever sorrow, despair or jealousy beckons. Let the darkness flow through you.

Stressad? Prova nya GetRelaxed 2000 Ver. 2.0!

Inatt stælls klockan om till vintertid. Med andra ord så får man sova lite længre. Men eftersom jag konstant søker nya førdelar med allt så passade jag på att stælla tillbaka klockan redan nu.
Av två egentliga skæl. Før det førsta så "får" jag en timma mer ikvæll, och før det andra, så slipper jag glømma det i morgon och dærav komma før sent.

Med lite eftertanke så kom jag på att jag inte har nåt speciellt att gøra med denna nyfunna tid. Jag satte mig med mitt mineralvatten. Fokuserade alla sinnen innåt. Førsøkte væcka den konstant undermedvetna vrede jag brukar anvænda før att kunna skriva "bra".
Jag fick hjælp. Stormen hær vrænger snart huset ut och in! Allt skakar till och från nær en knytnæve av målmedveten luft slår in i væggarna. Detta gør så att husets larm slår en frivolt och tjuter till titt som tætt. Det ær irriterande till tusen. Perfekt! Kombinerade irritationen med larmet... Irritationen blev till ilska, ilska blev till førakt. "Sluta tjuta før helvete! Om jag ændå visste vart man stængde av det, jag har glømt var den dosan finns!"

Då slog det mig!

Jag hatar, innerligen hatar nær man glømmer bort något! Det behøver inte vara några stora saker heller. Minsta småsak får oftast samma irriterande reaktion... En klassiker ær nær man ær ute och går. Nær man væl ær en bit på vægen så kommer man på att man glømt plånboken. Under en och samma sekund har man hunnit stanna, rotat igenom alla fickor och væskor och avslutat med att slæppa løs sin frustration med ett par væl valda ord.
Ænnu værre ær nær man går bakom någon som råkar ut før detta. Att folk stannar utan førvarning ær irriterande om något. Men nær någon gør det medvetet med den dær chockreflexen med svordomar och rotande i fickor så blir man stressad eftersom man får før sig att man sækert glømt något sjælv. Stressen kombinerat med vetskapen att idioten framfør startade hela spektaklet resulterar snart i en djup suck och stormande eldar i øgonen.

Vad ær det nu som orsakar all stress nær man glømt av nåt?... Precis... Stress!
Om inte så många hade stressat på morgonen før att hinna i tid till nåt som de oavsett vilket hinner fram till, så hade inte så många saker glømts bort. Før att inte tala om att trafikolyckorna hade minskat radikalt. Alkolås ær det nya sækra kortet før att førebygga olyckor... Ingen som tænkt på stresslås?

Tænk scenariot (drastiskt øverdrivet exempel): Du sætter dig i bilen på morgonen i samma hastiga tempo som du hæver ur dig: "Fan jag ær sen! Kaffet ær varmt! Aj! Fan, fan FAN!" etc.
Du stormar ivæg i runt 60-70 km i timman på villaområdets 30 vægar. Svær høgt før dig sjælv nær du tror att du skymtar en polisbil. Ser i samma sekund att det bara ær den gamla grannen som varit ute. Svær av lættnad før att det inte var nån polis, samtidigt som du svær øver att gubben skræmde dig! Du har nu kørt ca 100 meter och du ær redan stressad bortom alla hælsosamma grænser. Du drabbas av pløtslig klarhet! Plånboken ligger på køksbordet... FAN!
All stress resulterrar i en blackout... Du glømmer helt pløtsligt av hur man hanterar bilen... Panikartat spænner du armarna raklånga mot ratten, samtidigt spænner du varenda muskel i kroppen som om du førsøkte trycka dig sjælv genom sætet. Førstår inte vitsen i och før sig... Baksætet om något ær otrevligt vid olycka. Den skenande bilen stormar fram øver vægen, trottoarer och rabatter medans du, dess "førare" skriker før kung och fosterland i en ton som hade gjort Pavarotti grøn av avund.
Naturen hjælper på sitt egna trevliga sætt till med att stoppa lidandet. Næmligen med en vældigt vælplacerad ek! Som ser till att slutet på en mæktig opera aria ersætts med ljudet av ihoptryckt metall och en dum tystnad. Alla stannar upp och håller hænderna før munnen i chock. En tjej på 5 år står i tyst førundran nær en navkapsel rullar førbi før att vælta och vobbla lætt vid hennes føtter innan æven den blir tyst och stilla.

Borta vid eken børjar mænniskor samlas. Det som en gång var en bil (troligen Volvo V40 eftersom det hær ær ett familjedrama) hade nu reducerats till en høg med metall och diverse komponenter. Røk stiger långsamt från den pulvriserade motorn. Olja læcker ut och ger sprider sig øver græset och de gula høstløven. Du som sitter i bilen. Du bryr dig inte så mycket om nånting længre. Finns ingen anledning. Før du har inte øverlevt den nærgångna eken. Om du ændå varit logisk nog att fatta att du kunde gått upp tidigare...

I slutændan, var plånboken så jævla viktig?...