My name as either Villain or Hero...

Efter många om och men så är jag hemma igen. Liksom alla tidigare gånger så bjöd Norge på några fina guldkorn innan jag ordagrant lättade från norsk mark.

Väl hemma så har jag efter många tvivel kommit att acceptera min unika "kraft". Liksom Spider Man är lyckligt ovetande om sin förmåga i början så har även jag emellertid märkt vilka unika och ibland sjukt påfrestande effekter det har.

"With great power comes great responsibility"... Jaha?! Inte fan tänkte "Uncle Ben" på mig när han sa detta...

Batman har sin kampsport, sina "gadgets", sin bil, grotta och framförallt manteln! Spider Man har sin trikå (...) och sina nätkrafter, vars ljudeffekter är diskutabla, men det får gå ändå! Gröna Lyktan har en magisk ring som gör allt. Flash är snabbare än blixten. Superman är Superman... Behöver inte säga mer än så...

Ni kan slänga er i väggen allihopa!

Era kombinerade krafter kan inte mäta sig med mig och min! Jag är och kommer troligtvis att förbli beväpnad med dålig timing...
Jag kan redan nu identifiera mig med ett antal roller i mänsklig vardag:

* Han vars mobil ringer under begravning/bröllop.
* Han som pratar om födelsedagspresenter när den det gäller är i närheten.
* Han som pratar om nån med denna "nån"... (dålig timing + ovisshet/dumhet)
* Han som i frustration slänger kölappen och går när det precis blir det numret man hade.

Och så vidare...

Alla ni hjältar och skurkar där ute! Ni kan gräva ner er nånstans! För när ni planerar att förslava världen eller rädda den så kommer jag och min timing att vara där först! Fel plats vid fel tillfälle!

I am the one without perspective when it comes to time... I am... "The Broken Hourglass".

Frågan är nu... Ska jag använda min kraft till att göra gott eller ont?

En bedrift!

Dagen føre resan hem. Det ær en klassisk "dagen-føre-nåt-man-vill" dag. Den går sakta...

Som om inte det vore nog så var det åter igen sjukt lite att gøra. Mitt arbete var i princip slut, och ingen behøvde nån direkt hjælp eftersom det var sluttester och analyser hit och dit. Jag spenderade større delen av dagen med att se sjukt upptagen och stressad ut medan jag letade efter "nåt". Vad "nåt" ær førblir ett mysterium. Det enda jag kan sæga ær att jag inte hittadet det... Kanske borde skriva upp att de bestæller in mer av "nåt".

Væl "hemma" kom dagens højdpunkt. Jag har idag lyckats slå nån form av rekord. Under de sista dagarna så har jag gång på gång lyckats skæra upp ett och samma sår på kinden nær jag rakat mig... Idag var det annorlunda... Jag stog och tittade i førundran i spegeln. Blodet børjade sin pilgrimsfærd ner mot hakan igen. Det var bara en liten detalj... Jag hade inte gjort nåt æn. Hade i regel lødder i halva ansiktet nær blodet bara børjade att rinna. Precis som om det tænkte: "Åh nej, inte igen..." och børjade tidigare.

Medan jag stog dær med mitt tomteskægg som løddret bildade och tittade på hur min livskraft ordagrant rann ner længs ansiktet så insåg jag en sak. Jag hade lyckats orsaka blodspillan... Med minsta møjliga engagemang...

Vae Victis!

Legacy of Bodin.

På sitt eget markerande sætt skrider veckan framåt och hemfærden ær så gott som inom ræckhåll. Den sista tiden har varit relativt hændelseløs men dock påfrestande på nåt undermedvetet plan. Det ær lugna tider på føretaget och det gør att vissa dagar ær mindre livade æn andra... Jag førdømmer julen och dess sætt att påverka arbetskraften værlden øver.

Under dagen var det obeskrivligt lite att gøra. Det arbetet jag ær satt på kan jag utan problem gøra klart på ett par timmar. Men fick dock reda på att jag har detta på halsen tills på fredag. Med andra ord så har jag ett arbete på 3-4 timmar som måste "spædas" ut under de 24 arbetstimmar jag har kvar! Denna nyhet hade en inverkan på mig... En malstrøm av kænslor virvlade sig neråt i mitt undermedvetna. "Førbannat!" ær ett bra summeringsord.

Medan jag nu behøvde jobba i denna næst intill pinsamma takt så behøvde jag nånting annat att tænka på. Jag førsatte mig i en sorts "Just smile and wave" trans. Jag jobbade på som vanligt, men under ytan så søkte jag likt ett rovdjur efter ett offer... Nån som jag kunde manipulera till att bli en bra samtalspartner under den sjukt tråkiga dagen.

Min væntan var kortvarig... En gammal (typ 30?) kollega till pappa vid namn David (engelskt uttal) børjade småprata lite nær han likt en tjæder av nåt slag spatserade runt och "jobbade" med sitt. Vi kom in på psykologi (jag styrde in oss på det...), och jag gjorde "psykopattestet" på honom. Han blev impad! Diskussionen var i full gång. Jag hævde ur mig en del av det jag lært mig under åren vad det gæller æmnet. Bland annat det kænda faktum att de som har høgt IQ værde har svårare att kænna kænslor gæntemot andra. Han føll ænnu mer i mitt våld, ty då hans føredetta flickvæn var psykolog. Och det var en pina att leva ett liv med nån som gjorde bokstavlig talat allt efter boken! "Du har rætt... det du sæger stæmmer faktiskt... Fan, du ær riktigt djup ju!"
Inombords log jag av de orden. Perfekt! En etablerad lænk... Den sista arbetsdagen kommer gå fort!

Efter att ha berættat om, visat och førklarat min "Code of Reason" så læmnade jag honom i sin egen tankeværld. My work was done... For now...

Ett par timmar gick relativt fort. Titt som tætt kunde man høra David sæga nåt fyndigt. Verkar som jag lyckats få in en okænd frekvens i hans tankenæt. Men i det stora hela klarade jag inte det tråkiga arbetstempot! Abstinensen kom tillbaka. Behøvde nån mer att prata (korrumpera och frørvrænga till mitt "djupa" tankesætt ^^) med. Aha! Trond! Trond ær det senaste tillskottet till Anzetts krigsmaskin. Vilket jag ser som riktigt bra! Inte det faktum att han ær mindre lærd i branschen æn jag. Utan snarare en lættnad øver att inte længre vara "the new guy".

Den hær mænniskan ær i regel sjukt kaxig och "vitsig" bortom alla tillåtna grænser. Jag behøvde nån annorlunda øppning før att komma åt honom. Jag satsade på sjælvkritik...

Bodin: Haha du! fick du ett negativt intryck av mig nær du børjade hær?
Trond: Nej då sjælvklart inte. Lite galen kanske... Haha! Nej då, du ær skøn du! ... Varfør undrar du? :P
Bodin: Tja, i dagslæget vet man inte vilka som tycker vad. Att veta det kan vara bra før min "forskning". (skrattade lætt åt min ovitsiga meningsstruktur) Læser psykologi på fritiden.
Trond: Haha jaså? Tja, du ær inte generad i alla fall.
Bodin: Inte?
Trond: Nej det tycker jag inte.
Bodin: Tja, på arbetsplatser som denna ær det lætt att vara sig sjælv på ett annat sætt. Branschen verkar ibland sakna "normer", eller iaf dryga mønster, vilket jag tycker ær bra.
Trond: Arbetsplatsen ær vad man gør den till.
Bodin: Ja det ær sant. Men æven gotharen bær skjorta och slips nær han ær på kontoret.
Trond: ... Ja... Det ær fan sant haha...

Jag gick dærifrån. Klockan nærmade sig tre, och alla de "vanliga" anstællda på føretaget børjade mer eller mindre att skingra sig før dagen. Nu var vi bara 4-5 stycken kvar. De sista timmarna gick bra, fortfarande sega. Men ændå bra! Två stycken har redan insett att jag inte ær den "obildade svenska blondin" (Huh?!) de trodde jag var. Likt ett datorvirus så ær det bara en tidsfråga innan alla på produktionsavdelningen och sen kontorsavdelningarna kommer att underkasta sig mig och min filosofiska livsstil.

David kommenterade att jag verkar gøra mycket før att medvetet vara "annorlunda" och inte "køpa HDTV før att grannen gør det". (Att jag faktiskt køpt HDTV innan jag fløg upp ær en annan femma. Men jag førsvarar mig med att vi inte har grannar) Han skrattade lætt och sa att jag borde satsa på att utveckla æmnet "psykologi". Att jag kanske borde satsa på den karriæren nån gång. Men jag anser mig inte kapabel till att kunna jobba som exempelvis psykolog. Dessutom så ska man inte kænna sig manad till nåt "bara før att" man har førutsættningarna. Att følja en sån ordning ær som sagt inte alltid det bæsta.

Order is a lie, there is only Reason.

Tack vænnen min...

Fick av mig en del personliga laster ikvæll. Bara att få sagt sånt som jag trodde skulle førbli undantrængt... Kænns ovanligt befriande. Vilket ær ett ord som jag sællan anvænder.
Tack Mimmi før att du åter igen tog dig tiden till att finnas dær. Genom att bara lyssna gør du såna sjukt stora underverk utan att veta om det sjælv vænnen!

Ler av bara tanken av hur mycket du betyder før mig. Inte bara i såna hær lægen utan jæmt. Verkligen jæmt!

Det finns som sagt inte tillræckligt med plats på internet før att kunna beskriva det :) Men du vet var du har mig nær det ær nåt.
Jag har alltid tid, och kan alltid finnas dær æven før dig... Det vet du!

Vad får det lov att vara? Silvertryffel, gåslever...McFlurry?

Igår kvæll spenderades på ett høgst ovanligt sætt. Jag studerade! Jag grævde fram diverse artiklar, arbeten, uppsatser, ebøcker etc. om allt jag kunde komma øver om psykologi.

Det jag var rædd før hænde faktiskt. Satt lite før længe igår och læste lite før intensivt. Jag kænner mig fortfarande høg på kunskapens ångor.
Under ett par timmar så strecklæste jag arbete efter arbete! Under tiden så "lærde" jag mig en mængd avslappnings... eller nej... Jag vill hellre kalla det før "metoder før att hantera strømmande tankar och kænslor". Jag ær min egen størsta fiende.
Blev førvånad och "stolt" øver mig sjælv nær jag lade mærke till att det funkade. samtidigt som den kritiska delen av mig påpekade att jag inte alls behøvde sån dynga. Men vem skrattar nu då? HA!

Eftersom gårdagen gick ut på att læsa och skratta maniskt nær jag lærde mig nya tricks som kan lura hjærnan, så missade jag helt att skriva det inlægg jag egentligen hade planerat.

Jag har grubblat på det i ett par dagar. Men nu ær jag på ett sånt humør att jag tænker gøra slag i saken.

Vad tænker ni på nær jag sæger McDonalds?...

Bra, ni har era tankar...

Nær jag sæger Femstjærnig restaurang?...

Den som sæger att det ær skillnad på priset borde tænka igen. Det ær lite før logiskt før att ens lægga tankekraft på. Men jag køper det ændå. Det ær en viktig detalj! Om inte annat ger den upphov till frågan om hurvida två såpass olika restaurangtyper kan locka minst lika mycket folk var på sina egna små unika sætt. Låt oss børja.

På en "fin" (orkar verkligen inte definera fin just nu) restaruang så kommer man in, får en sorts GPS programmerad servitør som visar en till bordet och bockar instællsamt och vinkar med handen i vartannat steg. Efter det att du har satt dig ner så kommer du inte att resa dig igen føren det ær dags att gå. Eller om naturen kallar en till toaletten. Men det ær en helt annan historia.

På exempelvis McDonalds då så får man næst intill slå sig fram i en kø till en kassa med en finnig tonåring som blir stressad och nervøs. Væl framme så bestæller man nåt som man før stunden tycker ær før dyrt. Sen får man vænta ett par minuter medans den nervøsa och øverarbetade gymnasieeleven knappar på kassan och stammandes førsøker upprepa ordern.

- En Big... *Bip* ... Mac, och en *Bip* stor fanta... Førlåt? Ingen fanta? oj, det blev ehh typ ehh fel, hehe. Då ændrar jag... bara *Bip* det jag tryckt in *Bip* *Bip* Osv.

Mitt favoritknep før att roa mig sjælv medans man væntar ær att knæppa med fingrarna, sucka ovanligt djupt och kolla runt med en sorts "ær han/hon den bæsta ni har?" min.
Nær man væl får maten och satt sig så tænker man gång på gång samma sak:
"Fan! Big Mac:en ær inte hælften så stor som på bilden! Jævla skit stælle". Men likt førbannat sitter man kvar och æter... Detta ær också en av de få restaruangtyper som ordagrant skickar ut mat i påsar i genom fønstren.

PSYKOLOGI ANALYS MCDONALDS: Dessa restauranger har en tendens att ha røda och eller brandgula væggar. Detta ær något som gør att mænniskor undermedvetet tuggar snabbare. Æven mycket Hip Hop eller "svængig" musik på radion. då detta har samma effekt som færgen på væggarna. Perfekt løsning før en sådan verksamhet. Æter man snabbt blir man inte mætt direkt. Vilken ræddning! bara ett par meter bort finns en kassa med "billig" mat.

Tillbaka till den femstjærniga då. Kort efter att ni slagit er ner och børjat med det vanliga stela småpratet som alltid infinner sig på såna stællen, så kommer servitøren (som ær klædd och klar før en avslutningsfest på gymnasiet) fram med en kanna vatten. Sen kommer den tvetydliga frasen: "Jag kan ta er bestælling!" Vadå "kan"? Det ær fan ditt jobb. Du har inget val!

Man bestæller och låtsas som om man inte kunde se det fyrsiffriga priset på menyn. Efter ett par minuters væntan (som garanterat sløsas på att førsøka lista ut vart høgtalarna med fiolmusiken finns nånstans) så kommer kavaljeren tillbaka med två onødigt stora porslinstallrikar. I mitten på dessa finns "maten". Oftast inte i stora mænger heller. Ju dyrare det ær desto mindre ær det. Køper du den dyraste køttrætten, så får du en fyrkantig/oval køttbit, lite klyftpotatis, nån sås som ær øverskattad och typ ett jævla næckrosblad som ær dær før "dekorationens skull".

Samtidigt som man får dødsångest øver att man betalat en halv månadshyra på nåt som man i ensamt tillstånd skulle kunna sluka på två tre tuggor,så kommer alltid ens dejt/bordskamrat etc. med en kommentar i stil med: "Mmmm. Mt.. åhh vad gott det ska bli, tycker inte du det?". Man tænker: "Håll kæften annars kan DU betala!... vart kommer den dær jævla fiolmusiken ifrån egentligen?" Men uppfostrad och artig som man ær så sæger man: "Ja, det ser vældigt gott ut."

PSYKOLOGI ANALYS "FIN" RESTAURANG: Till skillnad från snabbmats jargongen att ha påfrestande musik och paintball væggar så har dessa lite mer "ædla" matstællen en mer mørk och harmonisk ton. Har ni inte tænkt på føljande innan så gør det nu. Många dyrare restauranger ær placerade i gamla kællare. Så kallade kællarkrogar. Det ger en lite mer stillsam och lugn omgivning. Mørkare færger och musiken som kommer från "ingenstans" (precis, du har fortfarande inte hittat høgtalaren) gør att man automatiskt tuggar maten långsammare.
Det ær just dærfør man oftast ær riktigt nøjd nær man læmnar restaurangen efter att ha signerat den 20 kilos nota som servitøren så prompt kørde fram med skottkærra.

Bægge lockar kunder, på sina egna sætt, och med lyckade resultat. Om ni ransakar er sjælva. Så vilken av dem væljer ni? Just i detta nu?... Hmm tja... Jag ær rastløs. Funderar att gå ner till Mcdonalds och stirra på den nervøsa tonåringen. Bara før att efter många om och men sæga att jag inte vill ha nåt!

Make your choice...

Två sidor av ett mynt.

Det ær en fin vinterdag. Den førsta snøn har kommit och grannskapet ær vitt. Grannen går førbi med sin hund och ljus ær tænda i de nærliggande husen.


Lilla Linnea ær ute och leker i trædgården. Det ær verkligen stelt och tråkigt att leka med en boll i snø. Hon sparkar den hårt så att den nærliggande snøn flyger med. Hon sparkar hårdare och hårdare, men den landar alltid med ett mjukt "phaff" i snøn och ligger sen helt livløs igen. Hon børjar bli irriterad! Inte nog med att hon har tråkigt, det ær långt kvar tills kvællsmaten ær færdig också! Hon blir till och med såpass arg att hon sparkar bollen rakt i husvæggen. Den studsar tillbaka med kraft! Nu visste hon vad hon kunde gøra. Hon sparkade den, och den studsade tillbaka! Lekstunden var ræddad!


Johan ær på væg hem. Efter en lång, stel och livløs dag på kontoret så var det nu æntligen dags att få lægga føtterna på soffan och bara vara før ett øgonblick. Han skruvar upp værmen till max i bilen då den bittra vinterkylan øveraskade honom nær han kom ut från sitt arbete.
Ju længre han kommer desto trøttare blir han. Værmen i bilen bidrar till att øgonlocken kænns allt tyngre och tyngre. Han skruvar dærfør upp stereon en aning før att hålla sig igång med hjælp av musiken. "Snart hemma" ær en återkommande tanke, och han gasar på lite extra.


Linnea ær i komplett extas. Hon kan inte sluta skratta! Hon har så roligt med bollen och huset som får agera bollplank. Hon sparkar, och bollen kommer stormande tillbaka før att visa sitt værde. Bara før att bli ivægsparkad igen. Det har mørknat ordentligt nu. Det enda som gør att hon kan se bollen ær ytterbelysningen på fasaden. Hon blir allt bættre och bættre på att sparka bollen! Hon lyckas till och med vid ett par tillfællen att sparka ivæg den innan den hunnit landa igen. Hon ler nær hon tænker på hur avundsjuka alla hennes kompisar kommer att bli i morgon!


Johan kør av avfarten mot sin hemort. Han ler før sig sjælv då han precis fått høra att det ær lasagne till middag nær han kommer hem. Livet leker! Det kan verkligen inte bli bættre nu.
Han blir såppas upprymd att han inte kan låta bli att sjunga med i låten på radion. Fast han inte kænner igen den sen innan eller kan texten.


"Maten ær klar!" hørs från ytterdørren. "Okej mamma, kommer strax". Linnea ville inte gå in riktigt æn! Hon kænde hur magen gjorde sig påmind, men hon ville sparka bollen EN gång till. Hon satsade allt. Bollen stormade likt en kanonkula ivæg och slet med sig den fallande snøn som långsamt seglade ner mot marken. Likt en flodvåg mot en klippa slog bollen in i væggen. Plankan verkade ge vika av kraften. Den skenadne bollen fløg tillbaka som væntat. Men inte till Linnea, utan øver henne. Skrattandes sprang hon efter. Bollen fløg øver staketet och børjade rulla neråt vægen i villaområdet. Hon skrattade som hon fick ont i magen nær hon sprang efter bollen på vægen.

"Æntligen" utbrast Johan nær han svængde av mot husen. Det snøade riktigt mycket nu. Han gillade det. Han hade hoppats på mycket snø, før att inte tala om att hans son ville prova sin nya kælke. Han visste att det kunde bli en underbar vinter!

Han tittade upp...

Linnea tog upp bollen från vægen...

..Han bromsade så att foten næstan gick igenom golvet, men snøn på vægen gjorde så att bilen fortsatte storma fram! Bromsarna skrek som ett lidande djur i villaområdet.

..Linnea såg skræckslaget de brandgula lyktorna och det øronbedøvande ljudet som kom från samma håll.

Før bara en bråkdels sekund møttes deras blickar...

PANG!...

Det blev tyst... Næstan som om værlden sjælv førsøkte førstå vad som hænt. det enda som var klart var att Johan inte skulle få sin lugna kvæll, och Linnea kommer aldrig att få leka med sin boll igen...

Den vardag vi ær vana vid kan nærsomhelst vændas totalt upp och ner. Vi lever våra liv i relativ sækerhet ja, men vadsomhelst kan faktiskt hænda. Jag har svårt att skriva om det hær eftersom jag inte gillar att tænka såna tankar. Men man måste gøra det ibland. Inte jæmt. men i alla fall oftare æn vad man sækert gør.

Poængen ær den att i alla fall jag borde sæga vad jag tycker och tænker om allt och alla oftare. Alla borde det! Men jag kænner att jag borde gøra det oftare, om inte annat nu!

Førutom min familj så finns det ett par personer som har en speciell plats hos mig, och En som har en helt egen plats.

"Otto". Høgskoleeleven och min fåfænga negation. Handledartræffarna (Why, are they evil?), jag behøver inte sæga mer!
Micke(Korpral Hellgren) och Madde från Onda andra pluton. Min "bror" och "syster" från den svenska armèn som fortfarande efter ett år sen muck står i færdigstællning brevid mig och gør vad de kan. Erat helhjærtade stød gør att bloggandet går framåt med med stormsteg. Madde du ær alltid positiv och ditt visade intresse gør att jag vill fortsætta med samma anda som hittills. Jag ser dig som en værdig kandidat till "the Knights of Reason". Æven om vi oftast skriver om helt olika saker så får du med sjælen i det. Det ær det viktiga!
Micke, min jæmlike och ibland lite smått rival. Dina konkreta tips och visdomsord i vissa lægen manar mig att fortsætta att utvecklas. Liksom jag gør vad jag kan før att kompletera dina "brister". 10 november som sagt!

Och den viktigaste av dem alla... Om du inte redan nu har fattat att det ær "dig" jag pratar om vænnen så borde du ge dig sjælv en liten smæll.

Næmligen Mimmi! Vænnen du har funnits dær i vått och tort under flera års tid. Du har alltid stællt upp och lyssnat helhjærtat då det har varit nånting som varit fel eller allmænt jobbigt. Och aldrig har du klagat. Alla har vi våra jobbiga stunder. Men du stæller upp æven de gånger det egentligen inte kan krævas av dig. Du kænner mig bættre æn nån annan. Du vet mer om mig æn nån annan. Jag litar på dig mer æn nån annan.
Ælskade vænnen, jag tror inte du verkligen førstår hurpass viktig du ær! Det finns ærligt talat inga ord som kan beskriva det. Det enda jag kan sæga ær att jag nu och alltid kommer att gøra allt jag kan før att fortsætta finnas dær æven før dig! Inget kan førstøra det! Varken farthinder eller punkteringar! :)

...

Hoppas att inlægget var givande på nåt plan och att... Nej vænta, ærligt talat så spelar det ingen roll. Det hær var ingen kritisk analys av nåt samhællsrelaterat... "This was all me" som det heter.

Jag ska bættra mig ænnu mer vad det gæller att sæga det som bør sægas...

Dr. Bodinstein.

Idag gick det upp ett ljus før mig. Jag gick och grubblade lite smått før mig sjælv. Jag hatar det! Det bæsta ær nær jag stør mig på något... Før då har jag i alla fall nåt att lægga tankarna och frustrationen på... Men nær det inte finns nåt så blir det bara "grubbel" rent allmænt.

Idag så slog tanken mig! Under den tiden jag ær hær uppe, æven om det inte ær långa perioder. Så behøver jag en hobby! Ett intresse eller en aktivitet som kan førdriva tiden ænnu mer.
Spenderade større delen av eftermiddagen med att førsøka komma på vad exakt som skall få æran att bli mitt nya drivmedel i det hær fjællklædda landet.

Till slut kom det som ett skott! Det verkade så logiskt, så sjælvklart! Det som kommer att førgylla min vistelse hær i Nordpolen i fortsættningen ær... Studier!

Likt en galen vetenskapsman tænker jag barrikera mig i det hær upphøjda huset på kvællarna och læsa om psykologi, beteendemønster, manupilation, "kænslor", tankesætt, hypnos, sinnesro, kaos etc. Jag vet att det låter sjukt, eller ja, i alla fall lite speciellt!
Skrattar till och med just nu nær jag skriver nær jag ser hur kul det ser ut att læsa det.

Men jag har alltid funderat på att læsa om det. Att studera något sådant skulle kunna gøra underverk før mig! Om jag nu ska dramatisera så sa jag ju i ett tidigare inlægg att jag och mina tankar fungerar i en sorts symbios. De hæmmar mig ibland, men gør mig hærdad och framførallt stark. Det ær bra. Eftersom jag ær "smått" maktgalen så vill jag bli starkare. Fysiskt stark ær jag. Inte i nærheten av det jag skulle vilja... Men det får ræcka tills vidare.

Men vad det gæller min mentala styrka så tænker jag skaffa de bøcker jag vill ha och ge hjærnan de sterioder som krævs før att jag ska bli nøjd!
Jag har sett vad psykologer och de som ær lærda i æmnet kan gøra. Psykologen vid mønstringen blev min idol och mitt hatobjekt. Med ett par væl valda ord kunde han gøra mig komplett vansinnig (han gjorde det två gånger), før att sedan vænda på det och allt blev som vanligt.

Det ær just DEN makten jag vill ha! Inte før att kunna "skada" eller gøra folk illa. Utan før att kunna finnas ænnu mer før de som jag vill finnas dær før... Den listan ær iofs sjukt kort, men ændå! Att kunna snacka mig ur situationer ænnu bættre æn nu! Att kunna vænda på negatvia kænslor och gøra det till upplyftande kænslor. Att gøra ångest och nervositet till hopp och god moral! Att førvandla sjælvkritiken som spøkar ibland till en ænnu bættre sjlvkænsla æn man tror ær møjligt!

Med andra ord! Att førvandla den kaotiska snøstormen som sliter upp skogar till en førlængning av mig sjælv. I stællet før att stå med armarna i kors i mitten av spektaklet och kolla på, med enbart vetskapen att jag har kontroll på læget. Så ska jag i stællet stå dær med vetskapen att jag har kontroll, inte bara øver læget, utan øver ALLTING!

Mitt nya mål ær bara ett stenkast bort... Snart ær det verklighet... Snart ær jag verkligen "fri".

Through Understanding:
The World is Free.

Fråga inte vad som kan gøras føren du gjort nåt sjælv!

Nu får det vara nog... Det hær har pågått alldeles før længe. Ett par 1000 år før længe! Det ær nu det måste ske en førændring.

Till er som læser det hær! Kænner ni att det kan stæmma, så ær det bara bra. Det ær ett steg i rætt riktgning. Tar ni åt er av den hær texten! Døm mig gærna. Jag ber bara om att ni først ransakar er sjælva i nån minut. Kænner ni fortfarande likadant efteråt. Så kan ni læmna diverse hatbrev eller hot i kommentarlistan!

Jag har nu insett vilken værdeløs situation vi alla befinner oss i. Jag idiotførklarar mig sjælv som inte insett det innan, eller i alla fall fattat det innan.
Mænniskor ær dummare æn vad som borde vara møjligt...

Mænniskan ær vældigt mån om sin "fria vilja" Att kunna vælja precis vad man kænner utefter egna kænslor. Haha idioter! Allting vi gør føljer ett mønster. Det børjar tidigt dessutom. De førsta konkreta beviset på hjærntvætten som leder till mønstret kan man se redan i førskolor.
Nær lærarinnan Anna-Lena 56 frågar vad Tommy 7 år vill bli ær ett bra exempel. Om killen svarar att han vill jobba på kontor. Så ær ett klassikt svar nåt i stil med: Jaså? hoho, men lilla gubben, vill du inte bli polis eller brandman som alla andra stora starka pojkar?

Tjejerna som vill jobba på kontor ær "kreativa" och "smarta" och ska inte bli poliser. Redan då ser man tecken på den hjærntvætt som gør att feministerna jobbar ihjæl sig idag!

Killar: Høhø vi ær starkare æn er!
Tjejer: Jaha?! Men vi ær smartaaareeee!

Klassiker från skolgården? Givetvis ær det! Den har man alltid hørt och kommer alltid att få høra. Men det stæmmer faktiskt.
Man sa ofta att pojkarna spelade fotboll på rasterna och att flickorna inte gjorde någonting. Men flickorna gjorde inte ingenting. De pratade! De pratade om værlden och allt dærtill, och kom dærav att kænna den på ett annat sætt æn vad pojkarna gør.

Nu blev jag lite långrandig men det hør ændå till! Vi programmeras till att tænka i mønster och diagram. Men så længe det finns tro om en "fri vilja" så finns det en ordning på saker och ting.

Då ær det bara dilemmat med att hela den hær idén inte ær så væl genomtænkt. Det ær næmligen så att denna fria vilja och ordning inte går ihop.

Många har en tendens att gøra saker av nåt de kallar fri vilja. Men egentligen så føljer de ett bestæmt mønster. En studie visar att många killar i slutændan gifter sig med en tjej som på nåt plan påminner om hans mamma... De som skrattar nu før att det låter "sjukt" eller "perverst" kan sluta læsa nu, før ni ær visst inte redo før det hær!

INGET av det vi gør ær baserat på fria val. Det ær øverlevnadsmønstret. Vi gør som vi på nåt undermedvetet sætt tror att man sak gøra.

Jag har lagt ner ovanligt mycket tankekraft på just detta. Hur man dag efter dag ser hur folk beter sig som skadeskjutna kor i samhællet. Samtidigt som jag vet att æven jag føljer ett mønster. Ett annat mønster. Eller det stæmmer inte riktigt heller. Men jag har ett annat sætt att se på det hær mønstret

Jag hatar mønstren vi føljer. jag hatar ordningen de gømmer sig bakom. "Order is a lie, there is only Reason". Min filosofi fortsætter att gøra undervekerk genom att passa in øverallt.

Jag hatar den korrupta værld vi lever i. Jag hatar hur dagens samhælle gør oss till de vi ær. Jag hatar att så få tænker på det! Jag hatar att man blir dumførklarad eller "galen" bara før att man inte tænker som många andra førvæntar sig att man ska gøra.
Jag hatar hur folk tror att vi kan ræda miljøn genom att inte gøra nån stor ændinrg. Att bo i en hydda och dansa i kohagar hela dagen ræddar ingenting. Det ær bara ænnu ett fotoobjekt nær man åker på en tråkig landsvæg. Vad ær det før vits med att rædda en værld om vi inte kan rædda oss sjælva från oss sjælva?

Jag hatar den hær værlden! Dærfør anser jag mig vara en av de som kan gøra bættring.

Jag hatar værlden før att jag bryr mig...

A cool breeze... Beautiful.

Jag stannade upp, lät vinden slita i kläderna. Log sniket för mig själv och gick vidare...

Dagens promenad var en välblandad gryta av trötthet och överdriven tankeverksamhet. Att gå påverkar mina tankar. Jag ska för en gångs skull försöka beskriva hur det känns att tänka... I mitt huvud dvs.

I vanliga fall så brukar tankarna segla runt i en sorts ordning. Likt de dansande kvastarna och elefanterna i Disneys Fantasia. Tankarna dansar runt medan en mus iklädd en trollkarlsrock á la Harry Potter står i mitten och havet och omgivningen formas utefter hans gester. Ett mästerverk från Disneys sida åtminstone.

Men fallet är inte så längre... Mina tankar har genomgått en makeover utan dess like. Orsaken till detta är: Mer tankar än vanligt!

Likt den första snön så lägger de sig över ens sinnen i ett tunt skikt. Att ta ett steg i det lämnar avtryck. Med andra ord, tankarna är mer intensiva än vanligt! Intressant...
Med tiden så fortsätter snön att falla och det fridfyllda vintervädret förvandlas till en sorts bisarr Disney (återkommande tema) orkan. Snön är nu meterhög och man får använda all kraft för att ta sig fram. Snön träffar ansiktet och en vind som kan frysa ner självaste själen träffar ansiktet och kyler ner snön ännu mer. Musklerna i ansiktet spänns och det börjar att bränna och svida i pannan och kinderna.

Jag sträcker armarna framåt! Liksom effekten från en officers order på slagfältet så stormar snön och vinden framåt från mina händer. Träd slets upp ur marken. Kylan på pannan blir allt mer intensiv. Jag kan inte hålla det inom mig. Jag ger ifrån mig ett avgrundsvrål i ren frustration då den svidande känslan blir allt mer starkare. Effekten av detta sliter upp större delar av omgivningen.

Det är en symbios utan dess like. Vissa av tankarna är kanske inte så lätta att hantera. Men de gör mig starkare, härdad, för att inte tala om mer fokuserad. Den inre orkanen är min "pillar of strenght". Man kan inte få makt utan uppoffringar.

Snön och blåsten har nu förstört hela skogen. De slits runt i luften likt en dödsspiral ner mot avgrunden. I mitten av kaoset står jag med armarna i kors. Jag påverkas av läget ja. Men! Jag har full kontroll över det!

Telefonen ringde! Stormen ersattes med det lugna höstvädret, den starka vinden och det dåva solljuset. Efter att jag lagt på så fortsatte jag framåt. Långt bort men ändå så nära kunde jag känna den iskalla blåsten som skred runt i skogen likt en best som smyger sig på sitt villebråd.

Kaoset frodar sig... Det är bra. Det är lugnande.

Jag stannade upp, lät vinden slita i kläderna. Log sniket för mig själv och gick vidare...

Update.

Har varit dålig på att uppdatera under de sista tre, fyra dagarna... Jag har inte haft ork eller inspiration för fem öre.

Men jag drabbades av en sorts "insikt" ikväll... Så för er som orkar bry er, så kommer det en riktig uppdatering senare under kvällen eller under morgondagen!
Jag har inte tröttnat eller gett upp. Det var bara en sån period!

The coin is still turning...

1000 kronor till den som har svaret!

Det här inlägget kommer att bryta alla mönster och ideal som jag egentligen har. I stället för att kritisera eller påpeka något generellt så kommer allt att handla om en fråga som jag gärna vill ha svar på. Lämna gärna era ideér om vad svaret är när ni väl sett frågan.

Idag fyller min kusin 10 år. Att han fyller dagen efter mig är ren och skär tur. Eftersom jag är lika bra på att komma ihåg födelsedagar som en björn är bra på att sy.
Jag följde med min mormor och gammelmormor dit i hopp om lite kaffe och det vanliga pratet som brukar uppstå när ens familj är närvarande. Jag hade dock fel...

Klockan gick och mörkret lade sig över husen likt en slöja. Log lite för mig själv när jag såg min kusin sitta vid bordsänden i sin abnormt stora stol och mer eller mindre gav order till alla ungar. Mitt ärvda maktbegär finns även i honom... Det finns alltså hopp.

Hamnade sen vid "vuxenbordet" i vardagsrummet (nåt helt nytt för mig) och samtalade om allt som var aktuellt... Tills den ödesdigra minut vi kom in på min morfar. Han är inte direkt den mest omtyckta människan i världen. Han är lite egen, vi lämnar det där... Jag tänker inte nämna hans namn heller, för även om han är som han är så unnar jag honom det... Kjell Bodin...

Efter att min morbror hävt ur sig en eller två mindre barnvänliga saker om honom så sa jag att det sista minnet jag har av honom var på min gammelmormors 70 års kalas... Hon är 87 nu så det är ett tag sen.

Gammelmormor: Mer minnen måste du väl ha?
Jag: Nej, det är det sista jag minns...
Gammelmormor: Men det är klart du gör, du bodde hos honom i flera år. Din egen pappa!
Jag: ...

...Min morfar som jag inte träffat alls under de sista 17 åren var nu min egen pappa. Min morbror vek sig av skratt... Ännu mer när jag lade vikt på det faktum att han nu var min bror.
Efter en del försök till förklaringar på läget så kom det fram att han inte var min pappa... Jag var nu hans bror! Det kom fram att min farfar som varit död i 12 år dog förra våren... Enligt mormor "så stog det i tidningen"... Jag tycker att han borde unnats en egen tidning då han 12 år efter sin död dog igen! En redan missuppfattad situation eskalerade till totalt kaos inom loppet av ett par sekunder. Men jag lyckades mitt under allt skrattande få ihop ett och ett, och kunde därefter lägga fram kortena på bordet.

Min morfar är nu min bror, och på grund av detta så är min mormor nu min föredetta svägerska (De är skilda). Jag är min morbrors farbror. Mamma är min brorsdotter. Min pappa är "killen" som är förlovad med min brorsdotter. Farfar har dött igen...

Min framtida självbiografi är ett faktum!

"Bodin - The inside story! - De förlorade åren"

Den stora frågan som jag nu vill ha svar på är:

Vem fan är jag?!

21 vintrar...

10 November idag. Dagen då Winston Churchill föddes. Samma dag som vi, the Knights of Reason sedan föddes på 80-talet.

Som sagt, grattis till oss idag Hellgren!

Through Understanding:
The world is Free!

Förbannade...

Jag är... Irriterad. Förbannad till och med! En liten sak blir ett världsomfattande kaos.
Det visar verkligen hur lite som krävs för att någons vardag ska förstöras. Till ingen somhelst nytta...

Jag har nu försökt fixa eländet en stund. Använt allt från tankeverksamhet till fysiskt våld med en fällkniv för att lösa tvisten jag råkat ut för.
Jag lyckades inte med nånting i slutändan. Hatet mot den självgoda situationen växer sig allt större. Dess seger visar den genom att bara vara i vägen för mig.

Dess inverkan har nu förstört kvällens egentliga inlägg. Jag hade något ovanligt och faktiskt bra i tankarna. Men nu eftersom detta hände så får det vänta tills tidigast i morgon.
När jag nu sitter och läser igenom de onaturligt ologiska rader jag krafsat ner så ser jag verkligen hur det har förstört skrivandet. Eftersom jag nu liksom schack måste tänka i genom alla val jag gör. Meningarna kan inte flyta genom fingrarna som de brukar göra. I morgon ska jag fixa detta, och avsluta den här besynnerliga komedin med en slägga...

Jag antar att ingen hittills har insett vad felet är? Om man granskar inlägget så är det en väldigt vanlig bokstav som fattas...

Nämligen "p". (Fick ta bokstaven från en annan text för att få in den här)

Det förstör allt. Eftersom all energi används till att formulera mig så försvinner kraften och orken till att skriva det jag egentligen ville! Jag blir arg och irriterad över detta. Men inte arg som i "jag vill skriva bra nu arg".

I morgon införskaffar jag ett nytt tangentbord, och det jag har nu tänker jag förvandla till kaffeved!

Vid närmare eftertanke...

Jag har tänkt en del på en viss sak de sista dagarna. Framförallt när jag är ute och går. Vilket jag gjort ovanligt mycket det sista.

Jag har en sjuk tendens att kalla människor för boskap. Framförallt i stora affärer eller platser där folk samlas. De kan inte gå ordentligt, de stannar upp helt oväntat så att man nästan gör en frontalkrock med en alltför överparfymerad nacke. Eller kanske att man råkar tackla nån så att dennes tupé ramlar av men det är en annan sak...

Det jag vill komma fram till är att människor kan inte bete sig på ett bra sätt när det är mycket folk omkring. Det som så prompt kallas kösystemet funkar inte i större affärer eller sammankomster. Där är det störst, bäst och vackrast som gäller. Den med mest uthållighet och muskelmassa kan plöja en egen väg. Samtidigt som de "svagare" slåss om att få gå i samma spår.

Alla värderingar ersätts med ett primitivt äta eller ätas system. Ett system där ingen bryr sig eller tar hänsyn till någon eller något. Just den typen av situation som får mig att koka inombords. I vanliga fall är det "bra", eftersom jag får inspiration upp över öronen när jag blir arg eller frustrerad. Men irritation kombinerat med stress och nån form av cellskräck förvandlar inspirationen till... Tja... Tänk er en tiger som trängs in i ett hörn. Jag har mina "strategiska" sätt att hantera muren av människor! Att knuffa bort deras vagnar eller "råka" välta en korg här och där funkar i nån enstaka sekund. Men sen är de liksom gamar framme igen och gräver bland en massa grejer som de i slutändan inte köper ändå.

Så jag har efter en del tankeverksamhet beslutat mig för att sluta förknippa människor med boskap. Om man tänker på det, så är boskap (såsom kor) inte hälften så dumma och lättpåverkade som människor.

Till alla er kossor (ordagrant) där ute... Förlåt!

A day to remember! A day of Reason!

Idag drabbades jag av ett glädjerus utan dess like. Kan utan några större överdrifter säga att jag drabbades av glädjetrårar. Det är inget speciellt i sig. Men det som orsakade det idag var oväntat om nåt.

När jag med en stor lättnad vaknade upp ur en dröm där jag blev jagad av getingar eftersom nån kastade deras bo på mig, så gick jag instinktivt ut i vardagsrummet för att kolla en sak! Eller ja egentligen två, jag ville veta valresultatet och jag ville försäkra mig om att getingarna faktiskt var en dröm!

Fick snabbt reda på att Barack Obama hade vunnit valet! Innan den meningen var avslutad så var jag redan på god väg att sätta mig vid datorn och titta på hans segertal.

Jag började rysa redan vid presentationen. När Obama med familj kommer fram bakom kulisserna och står lyckligt vid podiet på arenan i Chicago.

Talet i sig varade i nästan tjugo minuter. Det var helt obeskrivligt. Jag har hört många segertal innan. Men detta var det första som jag verkligen kände hopp för. Finns många goda talare där ute. Men jag väljer att tro att han kan göra en förbättring! Han har sett samhällets lägre plan på ett annat sätt än vissa andra politiker eller makthavare.

Dessutom, det faktum att amerikas arvtagare till Bushregimen är svart gör allting så mycket bättre! Det i sig visar att nationen är på bättringsvägen!

Det talas mycket om att Obama kommer att få det svårt nu när han tar över. Många löften som blir svåra att hålla. Men som han själv sa: "Vi kanske inte kan lösa alla problem inom ett år, ett och ett halvt år eller ens under hela perioden! Men vi har fått chansen att påbörja arbetet!"

Han har förtjänat det här! Han hävdar prompt att segern inte är hans utan folkets! De som gjorde den här dagen verklig! Han är en naturlig ledare. En ledare som kan rädda nationen från det kaos som Bushdiktaturen skapade från början.

Talet avslutades med att jag såg en kommentar under skärmen:

I natt vann hela världen!

För längesedan så skrev jag att den dag en värdig ledare dyker upp så kommer denne att ha mitt stöd oavsett vad som händer. Den ledarens tid är kommen...

Yes we can! - President Barack Obama.

The power to control...

Vinterns timma är slagen, och en kall och mörk tid frodar sig. Den mest fridfyllda tiden på året är här, och den har redan blivit förstörd. Denna mörka kalla årstid brukar vara den mest avslappnade. Men nånting förstör den i förtid... En viss persons födelsedag (Jesus, som för övrigt firas på fel dag, han föddes i Januari. Men vi släpper det nu)... Nämligen julen...

Julen har förvandlats från en trevlig familjetradition till en reklamkampanj för alla större affärskedjor. Julen handlar nu om att köpa mest på kortast tid.
Inse fakta! Julen är över i samma sekund som det sista paketet har öppnats. Enda sättet att bibehålla stämningen är att ta efter den smått sadistiska metod amerikanerna har. Nämligen att öppna allt den 25:e.

Julen är helt oviktig i mina ögon egentligen. Däremot dagarna innan jul... Att promenera runt i affärer och kolla på alla stressade människor som desperat försöker inhandla allt som fortfarande fattas! Deras stress och frustration kombinerat med Emil och/eller Linnéa 5 år, gör onekligen hela spektaklet till en bättre syn. Frustrationen övergår snart till blodsprängda ögon, saliv i mängder åt olika håll och ett ordval som inte är lämpat för någon på 5 år.
Deras stressade tillstånd... Det lugnar mig...

Nästan en hel månad spenderas på stress och tunga transaktioner på sparkontona. För vad? En kväll i slutet av månaden... Som ändå följs av en djup ångest över förlorade pengar och julmatens katastrofala inverkan på badrumsvågen.

Av de senaste raderna att dömma så är det lite för uppenbart att julen är lika viktig och intressant för mig som en prissänkning på morotsjuice.
Men jag kände att jag lika gärna kan få ur mig det här redan nu. Så slipper jag det sen när den dagen väl kommer. Irritation är mitt bästa verktyg när jag skriver som sagt.

December närmar sig med stormsteg. Kaoset i köpcentren som hållt mig sysselsatt innan har jag lagt på hyllan i år. Jag har nånting bättre och viktigare på gång inför årets sista månad. Det kommer bli succé. Reflexer, ficklampor och björnattacker!

Jag känner hur min motivation strömmar igen... En ny era med granskning och provocerande skrivning tar idag sin början.

It´s over...

Jag sitter här i ensamheten och halvsover. Tar djupa andetag och låter tankarna skena iväg och härja fritt under en kort tid.

Idag har jag lyckats! Jag blev mer eller mindre utmanad, och idag tog jag förstaplatsen.
Efter många om och men så stog jag där med boken i handen. Dess svartröda omslag blänkte lätt i solljuset. Göteborgs massiva folksamlingar stormade förbi mig likt en frisläppt flod. Hundatals, om inte tusentals människor sprang hastigt förbi i hopp om att hinna med dagens sysslor i tid. Mitt i denna skara stog jag stillsamt och tyst. Med ett småsniket leende som nästan överaskade mig själv på plats! Trots att jag bara stog där, så såg jag fyrverkerier och världens fest framför ögonen. Jag hade vunnit!

Mimmis tävling om att hitta boken hon letade efter var över... För en gångs skull så var jag helt överens med naturens val av väder. Solskenet var det perfekta priset! Då jag såg dess reflektioner på omslaget fattade jag verkligen att det var verkligt.
Tävlingen VAR över... Och det var JAG som vann!

Den inre frustrationen och pressen jag känt under den tid jag letat ersattes nu med en väldigt positiv självkänsla och framförallt en sorts lättnad.

Det enda som är kvar nu är att ta emot mitt pris... Ansiktsutrycket när jag lämnar ifrån mig boken! Sitter här nu med samma löjliga leende jag hade när jag stog orörlig mitt i folkmassorna.
Tar mig en liten men välförtjänt klunk ur mitt glas med Famous Grouse. Lutar mig lätt tillbaka nån minut... Jag tänker belöna mig själv nu, genom att ta en hyfsad kvällspromenad i den mörka vinternatten. Passar på att skingra tankarna på kvällarna... Men jag har en viss känsla att min lättnad och framförallt lycka över segern kommer att skina upp vägen framför mig.

Tävlingen är över :D

Game over!