Robin och Bodin.

I lumpen var jag känd som Bodin. Eftersom de har sin lilla princip att förnamn är lika med känslomässigt engagemang, och det som alla vet, har soldater inga.. Känslor det vill säga.. Att vissa befäl dejtade varandra eller till och med värnpliktiga är väl en annan historia..

Bodin (eller Boddan, och i ett enstaka fall Bodáiiin (...) ) var det namn som tilltalades den soldat från västra götaland som i riktes tjänst skulle kunna trycka på avtryckaren om nöden krävde det.. Bodin fick lära sig att i strid fanns ingen nåd, men det fanns barmhärtighet, i form av Genévekonventionen *ehum* *host host* dubbelmoral.. Det är förbjudet att låtsas vara nån annan, likaså det är förbjudet att låtsas vara skadad eller sjuk. Men det är helt hundra godkänt att skjuta benen av någon som vägrar stanna när de kommer springandes med sin yxa. För då är det ju helt plötsligt en fråga om 'personlig säkerhet'..

I och med att man muckade så återgick Bodin till att vara ett enkelt efternamn med sitt stela franska ursprung. Tiden har gått och den militära delen är över.. Jag är - även om jag hatar att erkänna det - snäll innerst inne. Men! Bara mot en del. Eller ja, ganska få. De som förtjänar det. I övrigt har jag som sagt ganska lätt för att koppla på min mer cyniska och bittra sida.

Idag var jag på Willys och handlade Ramlösa.. Vilket jag alltid gör när jag är smått snuvig. Hjälper det? Njae, men jag gillar att få komma ut lite sådär, även om det bara är för att handla eller tjuvöppna brev på postkontoret.. Tack vare den underbara termen 'ordning i kaos' så var det givet att jag skulle handla bakom en 'äldre dam'.. Eller nej, gammal tant! En tant som hade nåt som en tant i den åldern inte ska ha. Attityd! Var femte sekund så tittade hon åt mitt håll och fnös lite titt som tätt. Jag började kolla ifall jag typ trampat på något eller fått nåt i ansiktet.. Som hon kollade så hade jag väl mosat hennes man mot ansiktet likt en fluga på bilrutan.. Hon såg att jag hade två flaskor, så hon tog sig god tid till att plocka upp alla sina 258 varor som jag garanterar var studerade och godkända innan de valdes..

Inombords kände jag att nåt bubblade upp. Irritation och vrede.. Men mest så var jag hungrig.. Som en blixt från en klar himmel så vaknade 'Bodin' - som man inte 'hört av' sen lumpen - till liv, och jag hörde mig själv tänka orden 'Do it!... DO IT!!!'.

Jag agerade i samma sekund. Allting gick på nån sorts automatik. Jag tog hennes handväska och slängde den tvärs över alla kassorna så att den landade på varubandet ett par kassor bort. Hon tittade på mig med en sjuhelvetes föundran och chock.. Apport! Skrek jag! 'Hämta den! Hämta den din dumma tröga terrier! HÄMTA DEN!'

Ögonblicket försvann.. Tanten var borta, och jag vaknade ur min trans. Det monotona pipandet från kassorna fortsatte i samma klass som innan, och när den tjuriga tanten gick ut utan nån somhelst aning om vad som kretsade i mina tankar ett par minuter tidigare. OM jag faktiskt hade kastat väskan hade det nog blivit ett jäkla liv.. Men just då, just för stunden, så hade det varit värt det.. Nästa gång så kanske hennes väska får sig en flygtur..

Över två år har gått sen jag muckade.. Och jag förblir min egen inspirationskälla, och min egen största fiende..

I'm waiting patiently..

Det sägs att om man väntar på något, så kommer man få lön för mödan. Det sägs att det finns en väg som är rätt för alla. Jag tror på den filosofin. Dock tror jag inte på att alla finner den, eller att den är förutbestämd. Man följer inte en väg. Man går sin egen väg.

Vägen jag har valt har format mig på ett sätt som jag varken vill kalla bra eller dåligt. Jag anser mig se världen lite för vad den är. 'I´ve seen societies true face' som en stor man en gång sa. Detta medför att jag i regel inte blir överaskad eller chockad när jag ser saker som händer världen över. Jag framstår ofta som ganska negativ eller tråkig. Men vad kan jag säga? Världen är vad den är, just för att den är som den är..

Jag har valt min väg. En väg som kommer föra mig till många svar på många frågor som ingen har ställt. Varför? Kan inte säga annat än att det är min väg. Jag vill ha svar på oönskad fakta. Vill veta det ingen annan bryr sig om. Men framförallt, så vill jag veta varför jag valt denna väg.

För att få svaren, för att få min fakta, så måste jag genomgå ett viljans eldprov. Den jag är måste renas in i själen, och från askan ska jag likt en fenix resa mig och åta mig min roll i en värld med fullkomlig kunskap och makt.. Allt handlar om väntan och tålamod.

Det sägs att om man väntar på något, så kommer man få lön för mödan.

Bodin vs Fate.

Tatueringen är bokad. Och snart är texten ovan för evigt etsad på min axel. "Illuminati".. 'De upplysta'.. Jag anser det vara bra, såväl filosofiskt som bildligt. Att vara upplyst av - i mitt fall - ideal och värderingar, hjälper till lite i en vardag där lampor går sönder hela tiden.

Murphys lag, ordning i kaos.. Allt som kan gå fel, verkar oftast gå fel. Varför? Är det ett test? En prövning? Eller bara ren sadism från 'ödets' sida? Inte vet jag. Men jag har mitt sätt att hantera vardagen när allt verkar gå fel. Då ser jag det som att världen verkligen inte vill veta av mig, och då är jag kvar, och fortsätter att vara i vägen för världen bara för att jävlas! Sadisten inombords ger upphov till en nyfunnen smått korrupt styrka. Det känns bättre att orka fortsätta om man är inställd på att världen inte vill veta av det.

Jag vänder oftast andra kinden till när motgångar slår mig i ansiktet. Varför? Inte för att det är bra, inte för att det gör nån skillnad, utan helt enkelt för att jävlas med ett 'öde' som vill att jag ska ta åt mig.

Hey fate! ... Fuck you!!

Judge, Jury and Executioner.

Är jag negativ? Haha, ja kanske, ibland. Jag anser mig ha en ganska realistisk världssyn. Det är lite dubbelmoral.. Om jag måste placera mig i en kategori, så blir det under fliken 'Ond', med allt vad det innebär; men samtidigt blir jag blödig om jag ser en ensam valp på en gata i en film.

Ond är jag för att jag har lätt för att koppla bort empati och medkänsla. Finns det någon jag inte gillar, eller som gjort mig illa, så har jag inga problem att se den personen som ett objekt i stället för en person. Det kanske inte gör en person ond, men det är en bidragande faktor. Och nej, jag går inte runt och letar efter folk att bli arg på.

Jag har fått höra att jag ibland kan vara lite för snabb med att döma personer. Jag tog åt mig av de orden, och jag jobbar hårt med att sluta lita på mitt eget ord innan någon annan fått chansen att säga sitt.

Alla är vi bra på att döma (typ jag); många är 'bra' på att avgöra vad som är 'rätt och fel'; och väldigt få (jag) är bra på att ta tag i saker och ting när det som mest behövs. Vi måste alla lära oss att bli lite av varje. I en värld där alla är lika bra på att hantera varandra, skulle kaos spridas.. Men grejen med kaos, är att det är rättvist.

Gabranth - Judge Minister.

Thoughts of a visionary.

I have no delusions of divinity. We are men, not gods. Man is his own god, his own devil, his own death.

We are created in our own image, yet imprisoned by the face we call our own. I will remake the world as I have remade myself, so that they may confront their ugliness and find for themselves what is beautiful.

92% ?!

Enligt Facebook - ni vet, sajten som tar över världen i samma klass som Skynet gör i Terminator - så är jag 92% ond.. I vanliga fall lägger jag ingen vikt på alla quiz, eftersom de oftast är riktigt dåliga. Typ praktexempel som 'Vilken låt är du på en måndag den tredje månaden vartannat år' etc.

Men! Den här gången tog jag lite illa vid mig.. För det första så är 92% inte bra, men ändå inte 'dåligt'. Precis som i skolan när man fick tillbaka ett prov med sämre resultat än väntat; varpå man intalade sig själv att man skulle vara nöjd ändå, då man inte pluggat för fem öre. Jag är hellre 100% 'ond' än 8% osäker.

För det andra. Hur kan den som gjorde quizzet avgöra hurpass ond jag är?! Man kan ju börja med att försöka sig på att definera termen ond.. Det är en gråzon. Det finns ju den generella åsikten, de som de flesta delar.. Men eftersom det finns konflikter så länge det finns mer än en människa på jorden så tänker jag inte lyssna på argumentet 'alla andra säger ju det'.. Om någon dödar en person, då kallas han mördare. Om någon dödar tusentals, då kallas han för erövrare.. I hur många skolor slår man upp historiaboken och säger 'idag ska vi läsa om mördaren Alexander den store'?

Nej det handlar om att människor generaliserar. Ond är ond bara för att det är så.. Men enligt mig så kan ondska inte finnas utan godhet, så det kan vara bra att vara ond ibland. Se mig och mina 92% som en balans på moralens våg.. Moral, blandat med fördomar och förutfattade meningar är vapnet som de flesta bär i bristen på klarsyn.

En idiot, är en person som placerar all sin tillit i vapnet han bär.

(Dessutom! Den största formen av ondska är protestlistor på ICA)

Whaha!

Jag visste att Fransisco var på väg hit. Lars som redan var här fick reda på det i samma veva. Sadisten inom oss kom fram till en gemensam slutsats. Jag har Michael Myers mask! Låt oss använda den mot killen som kommer genom skogen.

På den här sjukt roliga filmen kommer Fransisco strosandes på vägen. Han har ingen aning om att Lars ligger gömd i en hög ris och filmar, lika lite som han vet att jag står gömd i skogen med masken.

Enjoy!

Hillbilly Mayhem!

Igår kväll fick jag träffa Madde igen. Hon hade Thobias med sig, och det faktum att man lite sådär spontant träffade dem i ett träsk i Missisippi, Alabama nånstans var väl bara en lite komisk detalj. Sen fick jag den briljanta idén att man kunde 'plundra' ett ånglok som sådär lite lagom passande spårade ur i närheten.. Men jag hann inte få tag i något, eftersom min larmsignal - i form av Will Smith som skriker halsen ur sig i en kyrka - väckte mig ur drömmen.. Säg till ifall ni hittade något kul!

Kikade runt på nätet och lyckades ramla över det gamla citatet/frågan 'What makes a man a man?'. Det finns överallt, till och med i filmer såsom Gremlins. En del säger att det som gör nån som redan är nåt till det nyss nämnda något är starka värderingar, viljan att kämpa sig i genom en grym vardag och en massa sån skit.

En annan kan säga att det är resultat i vardagen som räknas. Saker som karriär, eller antalet rådjurshuvuden på väggarna..

En del säger att det handlar om att vara sig själv.. Vilket är ungefär lika givande och intressant som att se när både vinnarna och förlorarna i knattelagen får medalj för att de 'varit med' och 'gjort sitt bästa'. Men jag vet inte, jag kanske inte är så beroende av drogen man kallar bekräftelse vad det gäller tävlingar.

Kan det inte vara så att det som gör en man till en man - om man nu bortser från praktisk fakta - är att lyckas att leva dag ut och dag in i en värld där alla bryr sig om att ändra på allt utan att egentligen göra det; utan att strypa någon i ren frustration?

För stunden bryr jag mig inte. Vilket är bra, det ger mig mer tid till att putsa min 'Du är speciell!' medalj..

The creation.

Klockan är snart två på natten, och jag har börjat tänka igen. Inte på vanliga saker som att komma ihåg hur man andas eller blinkar med ögonen; utan det här lite mer extrema tänkandet om saker som 'varför är vi här' och 'finns det ett syfte'.

Jag kollade igenom en massa människor på Facebook för en stund sedan, och kom fram till en ganska - enligt mig - uppenbar slutsats: Alla verkar ha skaffat barn. Det fick mig att tänka till. Är det mig det går långsamt för eller har många väldigt bråttom. Jag vet i alla fall två tjejer från min högstadieklass som har barn nu; varav den ena har två stycken redan. Den andra hann nog knappt gå ur skolan innan hon fick sin son/dotter/dalmatin etc.. Just ja, Elinas mammas katt fick tydligen kattungar häromdagen med. Grattis till dig katten!

Jag älskar att läsa om filosofernas syn på livet. Det fanns en fransk filosof som mer eller mindre hade inställningen att allt var pest och pina hela tiden, och av ren princip. Han sa att om han hade fått barn så hade han antagligen strypt dem för att befria dem från "det vansinne vi kallar världen". Dubbelmoralen är den att han tog väldigt illa vid sig när hans mamma sa att hon inte fött honom om hon vetat att han skulle bli så negativ.

Inom ramen av en månad fyller jag 22. Och jag ser det verkligen inte som ett misslyckande att jag inte haft 'nöjet' att få barn än. Jag är lika redo för det i nuläget som en mogen apelsin är redo för en runda golf.. Det enda jag skapat, som dyker upp här och var, utvecklas, och byter stil i samma anda som en trotsig tonåring är Neidaar. Precis, det enda jag lyckats med; är en drak/ödla/människa med väldigt varierande intressen och klädstilar. Men 'han' är i alla fall något jag tycker om att jobba med, och utveckla.. Kanske är det föräldraskap går ut på.. Att se en utveckling, oavsett resultat..

50/50 vaken..

The little boy never saw it coming..

Mitt promenerande har fått sig ett litet törn de sista tre, fyra dagarna. Jag har trampat snett, och ligger därmed precis på gränsen mellan det folk tycks kalla sund hälsa och nån sorts infernalisk förkylning. Men jag är den jag är, och blir inte sjuk; iaf inte mer eller längre än det är "värt". I morgon tänker jag i och för sig gå en riktigt lång runda igen. Alltid lika skön känsla när man kommer innanför dörren igen efter ett par timmar till fots.

Man behöver inte vara kirurg för att räkna ut att jag kanske har lite för kul med Michael Myers masken ibland. Dels är det kul att ta kort, och desto roligare att möta någon. Men det borde göras lika sällan som sortering av kvitton borde göras oftare. Det finns visst människor som har lite svårt för lite 'bleka' masker sådär på kvällskvisten. Men ni lägger ju upp det så bra, när ni insisterar på att ta era promenader in "my territory".

Jag hade tur, till skillnad från Mimmi, i helgen som var. Hon mådde inget vidare när vi åkte hemåt på söndageftermiddagen; och nu ligger hon hemma och är sjuk.. Som sagt, krya på dig vännen min!! Du måste bli frisk, snart november ju! :)

Mitt tänkande går segt, framförallt nu när klockan börjar närma sig du-borde-somnat-för-flera-timmar-sedan. Men får nån den dumma idéen att promenera runt här i skogarna så hör av er. Då ska ni veta att ni inte är det enda som stryker omkring bland träden. Haha!

There and back again.. and there again!

Två "riktiga" dagar har gått sen man kom hem från Stockholm. Den känslan har fått mig att inse nånting.. Det är väldigt snart dags för huvudstaden igen. Jag, Mimmi och Elina ska upp på en shopping-weekend inför julen i december; Men jag ska försöka se till att vi kan komma iväg i alla fall en gång till innan dess. Det var som sagt kul att ha en Road Trip på 50 mil ;)

Kortet appropå ingenting är inte nån halvtaskig bild på Myers från Halloween. Det är 'jag', i samma mask som den i Halloween. Den är resultatet av min smått naiva fixa idé att beställa lite udda samlingsobjekt; för att inte tala om den inre sadisten som inte kan hålla sig för skratt när man möter nån med den. Skämt åsido, i samma klass som Frostmourne så är den mest till för att bara vara än att faktiskt användas.. Men jag kan garantera att det är sjukt kul!

Nu är det oktober månad, snart november, 10 november för att vara exakt. Fick idéen idag att man skulle försökt se Saw 6, eftersom den går på bio runt det datumet. Men nu under kvällen så fick jag en lika bra, om inte bättre idé! Om inte annat så blir det bättre för de (Mimmi och Elina) som jag tänkt dra in i det hela.. Kollat upp det lite grann. Säg mig bara: 'hur ser schemat ut den första veckan i november?' ;)

Highway to Hell 3.

Fredag:

Ni vet hur barnfilmer oftast börjar med en smått naiv soluppgång; och hur alla skogsdjur och människor därkring alltid är sådär löjligt morgonlyckliga och uppe samtidigt? Den här fredagen var inte sån, då jag var uppe bra länge innan disneyjargongen skulle börja. Min och Mimmis resa till huvudstaden skulle ta sin början redan vid sju på morgonen. Strax efter klockan sex satte jag mig på bussen till Borås, och om det är nånting jag inte tål så är det de där förbannade chaufförerna som "bara för att" ska vara så klämkäcka och trevliga så man nästan känner sig illa till mods för att man inte delar deras överdrivna entusiasm till en lite smått grå och blaskig vardag. Jag unnade honom dock lite gehör, då jag själv var på topp. Den bästa road tripen hittils var som sagt bara 25 minuter bort.

Efter att ha tankat och haft en väldigt kort diskussion om vi skulle betala eller bara dra därifrån så varvades bilen till max, och de femtio milen tog sin början.. Tänk er ansiktsutryckena på förarna då vi, jag och Mimmi, på motorvägen strax framme i Ulricehamn går om bilarna till fots!! Då vi båda satsat på hårdträning de sista typ tjugotusen åren så är det inga problem att springa om ett par ynkliga bilar på en motorväg.. Det kan ju även vara så att det var tvunget att vara en trafikolycka.. Vi hörde om eländet på radion, och det visade sig att de inblandade kom undan med skrubb och rivsår. Detta slutade med att vi ifrågasatte en svenska polisen, som stänger av en hel riksväg bara för ett par skrubbsår.

Under de tvåsiffrigt antal mil vi hade att köra så märkte jag nånting väldigt intressant. Jag insåg att man nåt en ny nivå när man sitter halvt om halvt gömd och mer eller mindre viskar 'vad tror du?!... Är det en polis?!' ett par gånger i minuten. Resultatet var dock en polis på femtio mil! Fick även bekräftat att ett fint värdshus vid Vättern sålde sjukt goda buketter? Med ett kraftigt (dock charmigt) vansinnesskratt så drog Mimmi vidare mot staden som gett upphov till så många Beckfilmer (som även de inte är inspelade i Stockholm i alla lägen).

--- Fast forwarding to a more understandable and reasonable situation --- (Mimmi körde bil i staden, gps:en fick höra ett och annat. För gps:en (doris?) skull så nämns inget mer... för stunden)

Efter att ha drabbats av en nostalgikick i Åkersberga så följde jag med Mimmi på lite ärenden innan det var dags för min egen fortsättning på dagen.. Jag satte mig på roslagsbanan och log smått när man såg hur Mimmi spatserade iväg uppåt centrum igen. Jag fick fram telefonen; nästa stopp, Täby centrum.

Jag mötte upp korpral Hellgren i Täby, och spenderade större delen av dagen och kvällen med att gå kors och tvärs genom hela staden, äta och dricka lite, stå utanför K1 och peka och skratta, för att inte tala om alla förbannade "kommer du ihåg gången då..." meningar.

Kvällen är lite utav en dimma. Jag spatserade bort mot Globen på natten mot hotellet, stannade och köpte vad som såg ut att vara Coca Cola. Det smakade vatten, jord och mint? Jag tryckte på övergångsknappen och väntade. --- Chapter Erased! --- och vaknade sen på rummet med kuddar överallt och en massa tomma ramlösaflaskor. Jag drog en snabb slutsats. Jag var trött!

Lördag:

Var ganska okomplicerad. Spenderade den mestadels ihop med Hellgren och mitt gamla stridspar Löw, som för övrigt köpt en sjukt stor tvåa mitt i stan, typ tvåhundra meter från Stureplan. Fick även utlopp för mina Beck parodier när jag pratade med Tudor Dracula Dima på telefon hos Löw. Jag och Dima hade en sjuk tendens att driva med Beckfilmer under lumpen. Fråga inte varför. Det var en sån där grej helt enkelt. Han kom oftast och skrek nånting i stil med ' Jamen du kan ju för fan inte etc'; och jag avbröt med 'Gunvald! Du är bortkopplad!'.

Kvällen/natten gav mig en hjärtattack då jag blev uppringd sent av gud vet vem, och ringsignalen höll på att skrämma livet ur mig. Sen så ryckte nån i dörren när jag var i duschen, så jag satt mest i soffan, med lamporna släckta och bara väntade på att nån skulle försöka sig på nåt igen. Med min vanliga tur vad det gäller hotell så lovar jag att det var städerskan som inte förstår vad man säger som prompt skulle in trots att man satt upp Do not diturb skylten. Eller 'Please Disturb' som det stog på hotellkortet..

Söndag:

Vaknade, duschade, blev uppring av Mimmi. Det var snart dags att åka igen. Länsade minibaren, snodde schampot och handdukarna och sprang så fort ut att svängdörrarna fick frispel! .. Eller ja, checkade ut med ett pojkaktigt leende, och sen sprang jag! Åkte ut till Täby och höll mig där tills det var dags att ge sig av för denna gången. Satte mig på tåget, flög ut till Åkersberga, och möter upp en trött och smått förkyld Mimmi. Vi tankade igen, och sen med mig bakom ratten (jag vet, lika chockad som ni) så åkte vi efter den bittra gps:ens beskrivning.

Gps-tanten sa inte ett ord till mig på hela vägen.. Utom en gång! När vi stannade för att handla på Statoil och fanskapet försöker skicka oss till Mjölby för att kunna komma hem igen?! Som ett litet barn som haft alltför kul på ett nöjesfält så somnade Mimmi så sött i sätet.. Såg så ut i alla fall :P
Och efter att jag hade sick-sackat mig fram mellan fula lastbilar och fångtransportet i drygt en timme så hör man Mimmis smått förvånade röst säga 'är vi redan i Jönköping?!'.

Riksväg 40, och inom en timma var vi hemma. Hjälpte Mimmi att bära in hennes grejer i lägenheten, och sen efter att hon nästan somnat på plats när man sa hej då, så åkte jag hem i en taxi, vars chaufför pratade i en sån takt att han skulle kunna jobba som muntligt lexikon för blinda.. Somnade sen ganska fort, och log i mörkret när jag insåg att jag redan i huvudet hade skrivit klart det smått ironiska och i mina ögon efterlängtade inlägget, 'Highwy to Hell 3.'

Kolla schemat vännen, och säg till. Jag är redan beredd på att skriva del 4!

Dagens meny.

Helgen blir den bästa menyn på länge! Förrätten är en 50 mils bilresa till huvudstaden med Mimmi, och lite ärenden i Åkersberga. Huvudrätten är sen för mig en avslappnande dag i huvudstaden, då jag tar igen lite förlorad tid med föredetta "kamrater" om man ska slänga in lite ryssk generalisering. Efterrätten på söndagen består av en välkryddad och karaktärsfull utcheckning från mitt förstklassiga hotell, följt av en tågresa av fin årgång till Åkersberga. För att sedan avnjuta ytterligare 50 mil hem i en bil som gillar mig lika mycket som ett teblad är medvetet om det öst-indiska handelskompaniet.

Totalt pris för en sådan här meny: 2 briljanta sinnen som båda vill till huvudstaden!

The war for reason continues.. In the capital!