Förr i tiden så skall det ha hört till vanligheterna, att om du var kristen och djupt troende, så skulle du inte röra dig i samma cirklar som de som inte var det. Det sades också att man fick predika om läran.
Till vem då? man fick ju uppenbarligen inte ens tänka tanken att blanda sig med "pöbeln". Det enda kvaravarande alternativet om man nu ska tolka budskapet - vilket jag hört är jävligt viktigt (ursäkta mitt jävla språkbruk) - som det antagligen ska tolkas; så innebär det att man helt enkelt får predika bland sina egna. Vilka stela möten det skulle kunna bli:
Predikanten: Goddag mitt herrskap! Vi har samlats här idag för att..
"Nån" på andra raden: Men herregud vi VET!
Efter en tid med det här så kommer nattvarden att vara någon form av kyrkligt planlagd pokerkväll, där alla - efter lite för mycket nattvardsvin - mer eller mindre skryter om hurpass lärda de är i den heliga skrift.
Det jag vill komma fram till är: att om man nu måste skapa en religion som blint ska följas, då är det en bra idé att undvika onödiga former av dubbelmoral. För oavsett hur tydligt det än skrivs, så är det alltid någon som kommer att ta det på fel sätt.
How much wood would a woodchuck chuck if a woodchuck could chuck wood?
Ett fint exempel på missförstånd när man ska tolka nåt. Jag vet nog lika mycket om hur detta skall tolkas som den där "nån" på andra raden.
Man får inte prata med andra? Men man ska sprida läran?.. Hmm, jag tror att jag har kommit på kyrkans slogan om man nu ska följa detta:
Shhhhhh!
fredag 29 maj 2009
söndag 24 maj 2009
Fly away from the Darkness.
Jag går med raska steg. En kraftig rytm, som jag inbillat ska kunna skaka om tankarna tillräckligt för att lätta på det mörker som finns där. Hur såg kvällen ut igår egentligen?
Jag har hört en del, och under dagen så har en del bitar fallit på plats igen.. Det hela började med Mimmis kommentar när jag kom in till Sjöbo igår.
Hämta ett glas vin nu!
Kvällen fortsatte med god mat och en del (hel del) skratt åt allt och inget. Mimmi hade åter igen fixat bordet med sin bordsplacering med personliga servetter med sina små plast-glas-blom-stjärnor. Hon kastade runt dessa senare..
Efter ett par timmar så dök det upp en fjärde medlem med tre hundar. När jag klappade en av dem så kände jag att allt jag sa och såg började att falla in i en dimma. Det sista jag har en riktigt klar bild av är att Mimmi sa att bussen skulle gå ner vid 23:53.
Efter att ha anklagat busschauffören för att inte ha någon växel så kom vi emellertid fram till XoY. Mimmi var noga med att ha sagt att "vi inte kommer att komma in om vi är för fulla, så låtsas vara nyktra i alla fall!" Konstigt nog funkade det, för just då insåg jag att allting var ett enda stort frågetecken.. Det första och nästan enda jag minns därifrån är att jag sprang på en viss person. En person jag har haft lite koll på med en viss diskretion den senaste tiden. Jag hade länge planerat vad jag skulle säga om jag mötte honom igen. Men allt vad planering heter åt helvete! Jag sa det jag minst av allt borde sagt, och resultatet blev en irriterad importerad teddybjörn som velade iväg i minglet.
När folk blir onyktra tenderar de att förändras. Vissa bler mer pratglada, mer sociala, en del blir till och med stela och tråkiga, med mera. Jag då.. Jag blir grymt ärlig, med en touch av cynisk sadism. Allt jag säger verkar jag få sagt på värsta tänkbara sätt, med en sorts "vänta nu?!" reaktion från den som nu hörde vad jag sa.
Hela besöket på XoY var som ett avsnitt ur nästan vilken modern komediserie som helst. Allt som aldrig händer, hände, och det med råge dessutom. Alla lyckades vi med det omöjliga. Några av dessa guldkorn är då..
* Mimmi, utan förvarning, eller nån egentlig anledning, gick prompt fram till en kille och säger "jag känner igen dig!". Han tittar lite frågande för att sen svara "Men jag känner inte igen dig?!". Med en sorts "nehe.." min så kom Mimmi tillbaka igen och verkade låtsas som ingenting.
* Elina ska tydligen ha ramlat ett par gånger och tappat allt vad drinkar heter kors och tvärs. För att sedan få en klassisk du-borde-ta-det-lite-lugnt uppläxning av en av de malplacerade vakterna.
* Jag kände att nån lade sin hand över min nacke och kliade mig i håret. Jag som trodde att det var Mimmi eller nån som skojade vände mig om bara för att möta bröstkorgen på den två meter långa vakt som klagat på Elina bara minuter tidigare. "Har du kul?" Jag tänkte efter en stund på vad jag hade "gjort". Det brukar ofta låta så: "Har du kul?... Du borde ta det lite lugnt". Jag tänkte efter i nån sekund innan jag med världens keckaste ton svarar "jadå! har du?". Vakten svarar med att han var glad över att snart få sluta. Sen frågade han vad jag annars skulle göra under kvällen samtidigt som han började klia mig bakom örat. Jag kunde inte med att säga nåt, utan mumlade någonting och gick därifrån med ett vakande öga bakåt.
* Mimmi lyckades leverera den ultimata nobben. Efter att ha fått förslaget om den privata efterfesten så kontrade hon iskallt med att hon var förlovad, och visade stolt sin ring (som dock inte är nån förlovningsring). Ingen vet nog varför hon sa just det av alla alternativ som finns.
* Jag råkade trampa en väldigt söt tjej på foten, bara för att flyga runt mot henne och säga "Vad fan håller du på med?!". Hon skrattade och sa att det inte var meningen, varpå jag sa att det inte var några problem. Efter att ha pratat, dansat och tydligen kysst henne så säger hon att hon heter Hanna. Jag bjuder på världens leende och hör hur orden "Det är inte så noga!" lämnar munnen. Hon gick.. Jävlars helvetes fan säger jag bara..
När vi väl lämnade det där stället så velade vi runt nere på stan i cirka två timmar innan det bar av hemåt. Under dessa två timmar så var det mest en massa pratande sins emellan. Om allt och inget i rätt stora mängder. En kille ville låna min telefon för att han behövde ringa sin skjuts. Allt detta medan Mimmi från en meters håll mer eller mindre skriker att jag inte ska låna ut den eftersom att han kommer sno den.. Jag löste detta genom att själv ringa upp personen i fråga och säga nåt i stil med; "hej vad du nu heter, han vem han nu är vill att du ska hämta honom där ni nu sa". Efter det så fick jag för antagligen tredje gången höra tjoande människor som ropade UMBRELLA CORPORATION när de såg mig. Detta tack vare min nyimporterade tröja givetvis..
Strax innan taxin kom så lyckades Mimmi åter igen göra nån sorts spontan två och en halv framåt volt som slutade med ett abrubt *duns* och att en av hennes skor flög iväg. Taxin gick hemåt. Mimmi somnade i soffan och sa gång på gång i sömnen: "slå mig inte, sluta slå mig inte.... Robin, lägg av... Men du! Slå mig inte." Allt detta samtidigt som hon smällde till sig själv i ansiktet med handflatan i sömnen..
Emellertid lyckades de flesta sova, utom jag. Jag försökte pussla ihop bitarna av kvällen, utan nån egentlig framgång. Jag "somnade" strax innan sju på morgonen bara för att gå upp och handla vid halv åtta nån gång. Köpte lite dricka för att få upp blodsockret igen. Väl inne i lägenheten hos en väldigt nyvaken och dessorienterad Mimmi så knackar det på dörren. Jag öppnar och kollar ut, det stog två damer där. De dillade om att de pratat med "en ung tjej" här förut. Jag drog inspiration från min egen trötthet och sa att hon precis vaknat och att de gärna fick komma tillbaka senare.
Vilken biter ironi. Sinnena är nollställda. En ny dag, inget stabilt minne av den förra, och det första man stöter på är Jehovas Vittnen..
Jag har hört en del, och under dagen så har en del bitar fallit på plats igen.. Det hela började med Mimmis kommentar när jag kom in till Sjöbo igår.
Hämta ett glas vin nu!
Kvällen fortsatte med god mat och en del (hel del) skratt åt allt och inget. Mimmi hade åter igen fixat bordet med sin bordsplacering med personliga servetter med sina små plast-glas-blom-stjärnor. Hon kastade runt dessa senare..
Efter ett par timmar så dök det upp en fjärde medlem med tre hundar. När jag klappade en av dem så kände jag att allt jag sa och såg började att falla in i en dimma. Det sista jag har en riktigt klar bild av är att Mimmi sa att bussen skulle gå ner vid 23:53.
Efter att ha anklagat busschauffören för att inte ha någon växel så kom vi emellertid fram till XoY. Mimmi var noga med att ha sagt att "vi inte kommer att komma in om vi är för fulla, så låtsas vara nyktra i alla fall!" Konstigt nog funkade det, för just då insåg jag att allting var ett enda stort frågetecken.. Det första och nästan enda jag minns därifrån är att jag sprang på en viss person. En person jag har haft lite koll på med en viss diskretion den senaste tiden. Jag hade länge planerat vad jag skulle säga om jag mötte honom igen. Men allt vad planering heter åt helvete! Jag sa det jag minst av allt borde sagt, och resultatet blev en irriterad importerad teddybjörn som velade iväg i minglet.
När folk blir onyktra tenderar de att förändras. Vissa bler mer pratglada, mer sociala, en del blir till och med stela och tråkiga, med mera. Jag då.. Jag blir grymt ärlig, med en touch av cynisk sadism. Allt jag säger verkar jag få sagt på värsta tänkbara sätt, med en sorts "vänta nu?!" reaktion från den som nu hörde vad jag sa.
Hela besöket på XoY var som ett avsnitt ur nästan vilken modern komediserie som helst. Allt som aldrig händer, hände, och det med råge dessutom. Alla lyckades vi med det omöjliga. Några av dessa guldkorn är då..
* Mimmi, utan förvarning, eller nån egentlig anledning, gick prompt fram till en kille och säger "jag känner igen dig!". Han tittar lite frågande för att sen svara "Men jag känner inte igen dig?!". Med en sorts "nehe.." min så kom Mimmi tillbaka igen och verkade låtsas som ingenting.
* Elina ska tydligen ha ramlat ett par gånger och tappat allt vad drinkar heter kors och tvärs. För att sedan få en klassisk du-borde-ta-det-lite-lugnt uppläxning av en av de malplacerade vakterna.
* Jag kände att nån lade sin hand över min nacke och kliade mig i håret. Jag som trodde att det var Mimmi eller nån som skojade vände mig om bara för att möta bröstkorgen på den två meter långa vakt som klagat på Elina bara minuter tidigare. "Har du kul?" Jag tänkte efter en stund på vad jag hade "gjort". Det brukar ofta låta så: "Har du kul?... Du borde ta det lite lugnt". Jag tänkte efter i nån sekund innan jag med världens keckaste ton svarar "jadå! har du?". Vakten svarar med att han var glad över att snart få sluta. Sen frågade han vad jag annars skulle göra under kvällen samtidigt som han började klia mig bakom örat. Jag kunde inte med att säga nåt, utan mumlade någonting och gick därifrån med ett vakande öga bakåt.
* Mimmi lyckades leverera den ultimata nobben. Efter att ha fått förslaget om den privata efterfesten så kontrade hon iskallt med att hon var förlovad, och visade stolt sin ring (som dock inte är nån förlovningsring). Ingen vet nog varför hon sa just det av alla alternativ som finns.
* Jag råkade trampa en väldigt söt tjej på foten, bara för att flyga runt mot henne och säga "Vad fan håller du på med?!". Hon skrattade och sa att det inte var meningen, varpå jag sa att det inte var några problem. Efter att ha pratat, dansat och tydligen kysst henne så säger hon att hon heter Hanna. Jag bjuder på världens leende och hör hur orden "Det är inte så noga!" lämnar munnen. Hon gick.. Jävlars helvetes fan säger jag bara..
När vi väl lämnade det där stället så velade vi runt nere på stan i cirka två timmar innan det bar av hemåt. Under dessa två timmar så var det mest en massa pratande sins emellan. Om allt och inget i rätt stora mängder. En kille ville låna min telefon för att han behövde ringa sin skjuts. Allt detta medan Mimmi från en meters håll mer eller mindre skriker att jag inte ska låna ut den eftersom att han kommer sno den.. Jag löste detta genom att själv ringa upp personen i fråga och säga nåt i stil med; "hej vad du nu heter, han vem han nu är vill att du ska hämta honom där ni nu sa". Efter det så fick jag för antagligen tredje gången höra tjoande människor som ropade UMBRELLA CORPORATION när de såg mig. Detta tack vare min nyimporterade tröja givetvis..
Strax innan taxin kom så lyckades Mimmi åter igen göra nån sorts spontan två och en halv framåt volt som slutade med ett abrubt *duns* och att en av hennes skor flög iväg. Taxin gick hemåt. Mimmi somnade i soffan och sa gång på gång i sömnen: "slå mig inte, sluta slå mig inte.... Robin, lägg av... Men du! Slå mig inte." Allt detta samtidigt som hon smällde till sig själv i ansiktet med handflatan i sömnen..
Emellertid lyckades de flesta sova, utom jag. Jag försökte pussla ihop bitarna av kvällen, utan nån egentlig framgång. Jag "somnade" strax innan sju på morgonen bara för att gå upp och handla vid halv åtta nån gång. Köpte lite dricka för att få upp blodsockret igen. Väl inne i lägenheten hos en väldigt nyvaken och dessorienterad Mimmi så knackar det på dörren. Jag öppnar och kollar ut, det stog två damer där. De dillade om att de pratat med "en ung tjej" här förut. Jag drog inspiration från min egen trötthet och sa att hon precis vaknat och att de gärna fick komma tillbaka senare.
Vilken biter ironi. Sinnena är nollställda. En ny dag, inget stabilt minne av den förra, och det första man stöter på är Jehovas Vittnen..
tisdag 19 maj 2009
The title of 'Lord'
Jag har alltid ælskat titeln "Lord". En barndomsdrøm jag alltid haft ær att en dag få bæra den titeln sjælv. Tænk egentligen: Lord Robin Bodin. Det har en viss klang vill jag påstå.
Hittade ett klipp på Youtube precis. Nær jag væl såg det så mindes jag så tydligt hur jag tittade på det med en chockartad førundran på tv nær jag var liten.
http://www.youtube.com/watch?v=sgDiFqxFgIU&feature=related
Den hær mænniskan har verkligen førtjænat att bæra titeln. Michael Flatley, the Lord of Dance. Jag ryser lika mycket nu åt sista halvan som før tio år sedan..
Hittade ett klipp på Youtube precis. Nær jag væl såg det så mindes jag så tydligt hur jag tittade på det med en chockartad førundran på tv nær jag var liten.
http://www.youtube.com/watch?v=sgDiFqxFgIU&feature=related
Den hær mænniskan har verkligen førtjænat att bæra titeln. Michael Flatley, the Lord of Dance. Jag ryser lika mycket nu åt sista halvan som før tio år sedan..
söndag 17 maj 2009
Exempel på mitt "arbete".
Imagine that the world came to an end. Six billion cries of agony would mark the end of existence as we know it. Yet the universe would not even notice. What can we learn from this insight? I would like to say; that our lives, our problems, our history, all of it, is limited. It does not matter how many wars or conflicts ravage or countries. These events will never leave our world's borders. We are here! Therefor, we should do all that is possible to ensure our wellfare. But! Unfortunately we are human, and are therefor unable to co-operate for the greater good. Our world is filled with chaos, and we; we are agents of chaos.
~ Stycke ur "Project B".
~ Stycke ur "Project B".
onsdag 13 maj 2009
Vi? Vilka "Vi"?!
Idag var det en historisk dag! Idag gjorde jag något som jag inte trodde skulle hænda, inte æn på ett tag. Jag gick in till min hatade produktionschef och sa ett par ord jag bara kunnat drømma om.
"Jag sæger upp mig".
Hela den hær historien børjade igår nær chefen avsløjade sin nya idé om hur min inlærning skulle snabbas upp och bli mer effektiv. Hur jag på nolltid skulle bli en fullfjædrad tekniker. Hans plan var att ændra min rotation, till ett vanligt måndag till fredag schema. Med andra ord. Att jobba som vilken vanlig 7-4 arbetare som helst.. Hans løsning var att jag skulle flytta till Norge.. Efter att ha (mentalt)skrattat hjærtligt åt hans førslag så sa han att jag skulle tænka øver det och återkomma i samma sekund som jag bestæmt mig.
Idag var det dags att avsluta den hær komedin. Om han faktiskt trodde att jag skulle flytta till Norge før att leva upp till hans ideal, så trodde han ganska fel.. Jag bestæmde mig før att prata med personalchefen først. Han om någon borde ha koll på det hær, før att inte tala om att han ær vældigt trevlig och lætt att ha att gøra med.. han hade ingen aning om det hær.. Han hade inte hørt något alls, och han førstod inte før fem øre hur det var genomtænkt. Med andra ord så hade produktionschefen mer eller mindre planerat det hær sjælv. Jag tænkte øver det en stund tills han kom in på kontoret. Jag sa att jag ville prata med honom direkt. Det var då det roligaste samtalet under hela min yrkestid ægde rum..
Han: Ja har du funderat igenom førslaget nu då?
Jag: Ja, jag satt uppe och funderade under kvællen igår (bestæmde mig direkt idiot!)
Han: Och?... *lutar sig tillbaka i sin ergonomiska kontorstron*
Jag: Jag tvivlar på att jag kan leva upp till den hær planen. Det ær en skillnad på att pendla utomlands och att bo utomlands. Dessutom så vill jag inte læmna allt och alla bara før att jobba hær. (Din flint speglar solljuset..)
Han: Nej det "kan" jag førstå.
Jag: Och om detta nu ær den enda metoden så blir jag mer eller mindre tvungen att sæga upp mig!
Han: ... *Kliar sig bakom ørat och tittar på fingrarna* Jaha? Du vill inte førsøka under en period då? Du kan ju flytta hit i ett år eller nåt till en børjan, sen emellertid så kan du børja resa som vanligt igen. Vi tror att detta ær det bæsta før dig, oss och bedriften. Vi anser att detta ær den bæsta løsningen, och vi vill tro att du kommer att bli fullærd på en kort tid. Detta ær vad vi har kommit fram till.
Jag: Ursækta om jag frågar. Men vem ær den hær "Vi" du pratar om? Det ær bara du som sæger nåt. Alltid nær "nån" eller "någon" har sagt nåt om någon eller något så kommer det från dig? Det måste vara nåt fel på føretaget om allt som alla sæger måste høras från dig. Ær det inte lite tråkigt tycker du? Att man måste prata med chefen før att høra allt som sægs bland de man jobbar med hela dagarna?
Han: Men det ær ju ett annat problem i så fall. Det måste vi alla ta upp i storforum i så fall. Før alla måste kunna prata i klarspråk med varandra.
Jag: Det ska inte behøvas tas upp i forum. Det ska inte behøva bli så alls. Men trots allt detta så kænner jag att jag kan førstå hur "ni" tænker och hur "ni" planerar. Men jag tror inte att jag kan eller vill satsa på att bo och jobba hær permanent!
Han: Så. Hur vill du gøra?
Jag: ... Då får jag sæga att jag sæger upp mig!
Det fortsatte en stund till sen. Det var inga diskussioner eller något sådant. Jag ska jobba hær i tre månader till. Så jag ær inte ute på gatan riktigt æn. Men frågan kvarstår. Hur kunde han ens tro att detta var något jag skulle vilja gøra?! Han borde ta sig en ordentlig funderare.. Han och hans "Vi".
"Jag sæger upp mig".
Hela den hær historien børjade igår nær chefen avsløjade sin nya idé om hur min inlærning skulle snabbas upp och bli mer effektiv. Hur jag på nolltid skulle bli en fullfjædrad tekniker. Hans plan var att ændra min rotation, till ett vanligt måndag till fredag schema. Med andra ord. Att jobba som vilken vanlig 7-4 arbetare som helst.. Hans løsning var att jag skulle flytta till Norge.. Efter att ha (mentalt)skrattat hjærtligt åt hans førslag så sa han att jag skulle tænka øver det och återkomma i samma sekund som jag bestæmt mig.
Idag var det dags att avsluta den hær komedin. Om han faktiskt trodde att jag skulle flytta till Norge før att leva upp till hans ideal, så trodde han ganska fel.. Jag bestæmde mig før att prata med personalchefen først. Han om någon borde ha koll på det hær, før att inte tala om att han ær vældigt trevlig och lætt att ha att gøra med.. han hade ingen aning om det hær.. Han hade inte hørt något alls, och han førstod inte før fem øre hur det var genomtænkt. Med andra ord så hade produktionschefen mer eller mindre planerat det hær sjælv. Jag tænkte øver det en stund tills han kom in på kontoret. Jag sa att jag ville prata med honom direkt. Det var då det roligaste samtalet under hela min yrkestid ægde rum..
Han: Ja har du funderat igenom førslaget nu då?
Jag: Ja, jag satt uppe och funderade under kvællen igår (bestæmde mig direkt idiot!)
Han: Och?... *lutar sig tillbaka i sin ergonomiska kontorstron*
Jag: Jag tvivlar på att jag kan leva upp till den hær planen. Det ær en skillnad på att pendla utomlands och att bo utomlands. Dessutom så vill jag inte læmna allt och alla bara før att jobba hær. (Din flint speglar solljuset..)
Han: Nej det "kan" jag førstå.
Jag: Och om detta nu ær den enda metoden så blir jag mer eller mindre tvungen att sæga upp mig!
Han: ... *Kliar sig bakom ørat och tittar på fingrarna* Jaha? Du vill inte førsøka under en period då? Du kan ju flytta hit i ett år eller nåt till en børjan, sen emellertid så kan du børja resa som vanligt igen. Vi tror att detta ær det bæsta før dig, oss och bedriften. Vi anser att detta ær den bæsta løsningen, och vi vill tro att du kommer att bli fullærd på en kort tid. Detta ær vad vi har kommit fram till.
Jag: Ursækta om jag frågar. Men vem ær den hær "Vi" du pratar om? Det ær bara du som sæger nåt. Alltid nær "nån" eller "någon" har sagt nåt om någon eller något så kommer det från dig? Det måste vara nåt fel på føretaget om allt som alla sæger måste høras från dig. Ær det inte lite tråkigt tycker du? Att man måste prata med chefen før att høra allt som sægs bland de man jobbar med hela dagarna?
Han: Men det ær ju ett annat problem i så fall. Det måste vi alla ta upp i storforum i så fall. Før alla måste kunna prata i klarspråk med varandra.
Jag: Det ska inte behøvas tas upp i forum. Det ska inte behøva bli så alls. Men trots allt detta så kænner jag att jag kan førstå hur "ni" tænker och hur "ni" planerar. Men jag tror inte att jag kan eller vill satsa på att bo och jobba hær permanent!
Han: Så. Hur vill du gøra?
Jag: ... Då får jag sæga att jag sæger upp mig!
Det fortsatte en stund till sen. Det var inga diskussioner eller något sådant. Jag ska jobba hær i tre månader till. Så jag ær inte ute på gatan riktigt æn. Men frågan kvarstår. Hur kunde han ens tro att detta var något jag skulle vilja gøra?! Han borde ta sig en ordentlig funderare.. Han och hans "Vi".
torsdag 7 maj 2009
Den här dagen var "så typisk" ;)
HEJ! Görduförnåt?Skullefrågatnåtmenvetintevaddetvar!Hahaha!
~ Mimmi på telefonen i morse!
Idag var jag inne i Borås och tittade på en lägenhet. Jag hade kul åt "ägaren" när jag pratade med honom i telefonen. Han pratade konstant om hur hans farsa hade fixat allt som var nytt och fixat. Av rösten att dömma så trodde/utgick jag från att han var i 40-45 års åldern.
Det var tur att Mimmi och Elina var med.. När han öppnade dörren så upplevde jag en (dock kortvarig) total sinneskollaps. Han var inte 45. Kanske det dubbla snarare. Helt plötsligt var det uppenbart varför han var lite efter när man pratade i telefon.. Dock under hela "rundvandringen" så kunde jag inte släppa en viss tanke:
Vem eller vad var "farsan" som fixat allt åt honom?!
Det spekulerades kring det faktum att han kanske trodde att han fått hjälp av sin pappa. Eller att han bara var nån sorts galning som passade på att gå in i en öppen lägenhet.
Jag råkade nästan ut för en annan dum sak i vardagsrummet.. Mitt under alltihop så stannade han upp och pekade på ett stort kort föreställande hans söner.
"Mina pojkar" säger han.
"..Ingår det i priset?" var jag påväg att säga.
Min cyniskt humoristiska sida skrek ut att jag borde sagt det. Men jag var redan fullt upptagen med att lyssna på vad som sades, och mina tankar om hur hans pappa(som antagligen byggde pyramiderna) hade renoverat stället själv. Ett annat stjärnskott var hur Mimmi påpekade att det kunde vara bra att ha en takfläkt. Detta möttes med den nog iskallaste och mest ogenomtänkta kommentar jag hört på länge:
"Jag har ju en lampa?!"
Det var först efter vi varit där som jag vågade andas igen. Det första som bröt tystnaden när vi kom ut var min fråga om varför Mimmi och Elina skrattade i hallen.. "För att ni sa samma saker ett par tre gånger!" Ja, det är väl självklart! Första gången hörde han aldrig, andra gången glömde han lika fort. Klart att man får ta det tre gånger!.. Sen bar det av ner till stan som det så prompt heter. En vända på ekohallen där Mimmi och Elina gjorde det som tjejer alltid verkar göra i affärer: tar på grejer lite på måfå när de går förbi dem.
Vad sägs om att spola förbi den delen genom att enbart nämna innehållet och inga detaljer? Går det bra?.. Bra! Då kör vi!
Gröna koppar, lila koppar, pizza, zigenare, plattångar i fickstorlek, regn, inget paraply, platsblommor, Jigsaw (Ja, han i Saw), dåligt mobilbatteri, "han bara följer med" etc.
Väl tillbaka hos Mimmi så blev det en massa kortspelande. Det hör ju som sagt till vanligheterna. Och givetvis som vanligt, så blev det en del djupsinnade diskussioner om allt mellan himmel och jord. Vi fortsatte kvällen med att kolla på fler lägenheter på nätet. Fick en rolig bild framför mig när Mimmi tittade på en som låg på typ högsta våningen. Hon sa att hon troligen skulle spy om hon gick ut på balkongen eftersom det var jävligt högt.. Såg framför mig hur en lyckligt ovetande granne på våningen under får för sig att gå ut på sin balkong samtidigt..
Som vanligt så börjar humorn att komma fram allt mer och mer när man sitter där i köket på kvällarna! Vi passade på att leka runt lite på nätet och jag fick utlopp för min I-want-to-play-a-game sida, men det hörde till, eftersom jag hade datorn för mig själv en stund.. Nu är i alla fall helgen planlagd. Det är dags för ännu en av de världskända IKEA dagarna på lördag. Så helgen är det som jag väntar på nu!
-Klockan är tre, vart är du?!
- ... Gud! Skräms inte så, trodde jag skulle jobba!
~ Mimmi på telefonen i morse!
Idag var jag inne i Borås och tittade på en lägenhet. Jag hade kul åt "ägaren" när jag pratade med honom i telefonen. Han pratade konstant om hur hans farsa hade fixat allt som var nytt och fixat. Av rösten att dömma så trodde/utgick jag från att han var i 40-45 års åldern.
Det var tur att Mimmi och Elina var med.. När han öppnade dörren så upplevde jag en (dock kortvarig) total sinneskollaps. Han var inte 45. Kanske det dubbla snarare. Helt plötsligt var det uppenbart varför han var lite efter när man pratade i telefon.. Dock under hela "rundvandringen" så kunde jag inte släppa en viss tanke:
Vem eller vad var "farsan" som fixat allt åt honom?!
Det spekulerades kring det faktum att han kanske trodde att han fått hjälp av sin pappa. Eller att han bara var nån sorts galning som passade på att gå in i en öppen lägenhet.
Jag råkade nästan ut för en annan dum sak i vardagsrummet.. Mitt under alltihop så stannade han upp och pekade på ett stort kort föreställande hans söner.
"Mina pojkar" säger han.
"..Ingår det i priset?" var jag påväg att säga.
Min cyniskt humoristiska sida skrek ut att jag borde sagt det. Men jag var redan fullt upptagen med att lyssna på vad som sades, och mina tankar om hur hans pappa(som antagligen byggde pyramiderna) hade renoverat stället själv. Ett annat stjärnskott var hur Mimmi påpekade att det kunde vara bra att ha en takfläkt. Detta möttes med den nog iskallaste och mest ogenomtänkta kommentar jag hört på länge:
"Jag har ju en lampa?!"
Det var först efter vi varit där som jag vågade andas igen. Det första som bröt tystnaden när vi kom ut var min fråga om varför Mimmi och Elina skrattade i hallen.. "För att ni sa samma saker ett par tre gånger!" Ja, det är väl självklart! Första gången hörde han aldrig, andra gången glömde han lika fort. Klart att man får ta det tre gånger!.. Sen bar det av ner till stan som det så prompt heter. En vända på ekohallen där Mimmi och Elina gjorde det som tjejer alltid verkar göra i affärer: tar på grejer lite på måfå när de går förbi dem.
Vad sägs om att spola förbi den delen genom att enbart nämna innehållet och inga detaljer? Går det bra?.. Bra! Då kör vi!
Gröna koppar, lila koppar, pizza, zigenare, plattångar i fickstorlek, regn, inget paraply, platsblommor, Jigsaw (Ja, han i Saw), dåligt mobilbatteri, "han bara följer med" etc.
Väl tillbaka hos Mimmi så blev det en massa kortspelande. Det hör ju som sagt till vanligheterna. Och givetvis som vanligt, så blev det en del djupsinnade diskussioner om allt mellan himmel och jord. Vi fortsatte kvällen med att kolla på fler lägenheter på nätet. Fick en rolig bild framför mig när Mimmi tittade på en som låg på typ högsta våningen. Hon sa att hon troligen skulle spy om hon gick ut på balkongen eftersom det var jävligt högt.. Såg framför mig hur en lyckligt ovetande granne på våningen under får för sig att gå ut på sin balkong samtidigt..
Som vanligt så börjar humorn att komma fram allt mer och mer när man sitter där i köket på kvällarna! Vi passade på att leka runt lite på nätet och jag fick utlopp för min I-want-to-play-a-game sida, men det hörde till, eftersom jag hade datorn för mig själv en stund.. Nu är i alla fall helgen planlagd. Det är dags för ännu en av de världskända IKEA dagarna på lördag. Så helgen är det som jag väntar på nu!
-Klockan är tre, vart är du?!
- ... Gud! Skräms inte så, trodde jag skulle jobba!
onsdag 6 maj 2009
söndag 3 maj 2009
Smutsigt vatten.
"A god born from pain and misery is more likely to create a pure paradise than a god that cannot comprehend empathy."
Den meningen kan trampa på lika många tår som den kan höja på ögonbryn. Jag kan inte säga annat än att jag på nåt sätt anser att det är logiskt. Eller vad sägs? Man kan uppfatta ett problem på håll. Men man kan inte förstå det fören man sett det på nära håll.
Du kan fixa ett akvarium med fiskar men ändå grubbla när fiskarna börjar att bete sig konstigt. Du kan skapa ett läge för fiskarna, utan att förstå det.
Om det nu finns en gud nånstans. Så är det nu om något han borde byta vatten i det här akvariumet vi kallar världen.
Den meningen kan trampa på lika många tår som den kan höja på ögonbryn. Jag kan inte säga annat än att jag på nåt sätt anser att det är logiskt. Eller vad sägs? Man kan uppfatta ett problem på håll. Men man kan inte förstå det fören man sett det på nära håll.
Du kan fixa ett akvarium med fiskar men ändå grubbla när fiskarna börjar att bete sig konstigt. Du kan skapa ett läge för fiskarna, utan att förstå det.
Om det nu finns en gud nånstans. Så är det nu om något han borde byta vatten i det här akvariumet vi kallar världen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
