Vi? Vilka "Vi"?!

Idag var det en historisk dag! Idag gjorde jag något som jag inte trodde skulle hænda, inte æn på ett tag. Jag gick in till min hatade produktionschef och sa ett par ord jag bara kunnat drømma om.

"Jag sæger upp mig".

Hela den hær historien børjade igår nær chefen avsløjade sin nya idé om hur min inlærning skulle snabbas upp och bli mer effektiv. Hur jag på nolltid skulle bli en fullfjædrad tekniker. Hans plan var att ændra min rotation, till ett vanligt måndag till fredag schema. Med andra ord. Att jobba som vilken vanlig 7-4 arbetare som helst.. Hans løsning var att jag skulle flytta till Norge.. Efter att ha (mentalt)skrattat hjærtligt åt hans førslag så sa han att jag skulle tænka øver det och återkomma i samma sekund som jag bestæmt mig.

Idag var det dags att avsluta den hær komedin. Om han faktiskt trodde att jag skulle flytta till Norge før att leva upp till hans ideal, så trodde han ganska fel.. Jag bestæmde mig før att prata med personalchefen først. Han om någon borde ha koll på det hær, før att inte tala om att han ær vældigt trevlig och lætt att ha att gøra med.. han hade ingen aning om det hær.. Han hade inte hørt något alls, och han førstod inte før fem øre hur det var genomtænkt. Med andra ord så hade produktionschefen mer eller mindre planerat det hær sjælv. Jag tænkte øver det en stund tills han kom in på kontoret. Jag sa att jag ville prata med honom direkt. Det var då det roligaste samtalet under hela min yrkestid ægde rum..

Han: Ja har du funderat igenom førslaget nu då?

Jag: Ja, jag satt uppe och funderade under kvællen igår (bestæmde mig direkt idiot!)

Han: Och?... *lutar sig tillbaka i sin ergonomiska kontorstron*

Jag: Jag tvivlar på att jag kan leva upp till den hær planen. Det ær en skillnad på att pendla utomlands och att bo utomlands. Dessutom så vill jag inte læmna allt och alla bara før att jobba hær. (Din flint speglar solljuset..)

Han: Nej det "kan" jag førstå.

Jag: Och om detta nu ær den enda metoden så blir jag mer eller mindre tvungen att sæga upp mig!

Han: ... *Kliar sig bakom ørat och tittar på fingrarna* Jaha? Du vill inte førsøka under en period då? Du kan ju flytta hit i ett år eller nåt till en børjan, sen emellertid så kan du børja resa som vanligt igen. Vi tror att detta ær det bæsta før dig, oss och bedriften. Vi anser att detta ær den bæsta løsningen, och vi vill tro att du kommer att bli fullærd på en kort tid. Detta ær vad vi har kommit fram till.

Jag: Ursækta om jag frågar. Men vem ær den hær "Vi" du pratar om? Det ær bara du som sæger nåt. Alltid nær "nån" eller "någon" har sagt nåt om någon eller något så kommer det från dig? Det måste vara nåt fel på føretaget om allt som alla sæger måste høras från dig. Ær det inte lite tråkigt tycker du? Att man måste prata med chefen før att høra allt som sægs bland de man jobbar med hela dagarna?

Han: Men det ær ju ett annat problem i så fall. Det måste vi alla ta upp i storforum i så fall. Før alla måste kunna prata i klarspråk med varandra.

Jag: Det ska inte behøvas tas upp i forum. Det ska inte behøva bli så alls. Men trots allt detta så kænner jag att jag kan førstå hur "ni" tænker och hur "ni" planerar. Men jag tror inte att jag kan eller vill satsa på att bo och jobba hær permanent!

Han: Så. Hur vill du gøra?

Jag: ... Då får jag sæga att jag sæger upp mig!

Det fortsatte en stund till sen. Det var inga diskussioner eller något sådant. Jag ska jobba hær i tre månader till. Så jag ær inte ute på gatan riktigt æn. Men frågan kvarstår. Hur kunde han ens tro att detta var något jag skulle vilja gøra?! Han borde ta sig en ordentlig funderare.. Han och hans "Vi".