Jag går längs gatan, helt förlorad i mina egna tankar. Rocken fladdrar lätt i vinden, en tom Coca-Cola burk blåser förbi med sitt egna lilla irriterande klang. Min blick är fäst ett par meter framför mig, och flackar fram och tillbaka med jämna mellanrum. Jag är här och nu, jag behöver inte kolla långt fram för jag vet vart jag är på väg. I alla fall för stunden.
Jag ignorerar blickarna jag får från människorna som jag passerar. Jag vet varför de kollar. Jag har ofta fått höra att jag ser arg eller till och med mordlysten ut när jag är ute och går. Men that´s who I am som det heter.
Jag går runt krönet på det närliggande huset och vandrar rätt in i ett bråk. En grupp människor bråkar. Det höjer inte direkt några ögonbryn, vilket är hemskt att säga. Bråk är så vanligt nuförtiden. Det verkar nästan som om det hör till. Överallt ser jag hur människor står i någon sorts chock och bara tittar. Större delen av dem tänker säkerligen nåt i stil med "ska inte nån göra något?". Det kokar inombords. Varför är vi så rädda för att hjälpa våra egna?
En del av de inblandade börjar dra sig ur när de märker att bråket når en ny brutalare nivå. Nu är det två större killar som slår en mindre kille. Jag känner igen mig i båda rollerna. Känner igen mig i killen som känner sig hjälplös och liten, samtidigt som jag känner igen mig i de stora killarna som är så "starka" och "maffiga" så länge de är två.
"Det räcker nu" får jag ur mig mitt i tumultet. De tittar på mig med förakt och en viss förundran. "Säger du det" kommer från den största av de två. Han släpper taget om kragen på den mindre killen och går mot mig. Jag känner hur pulsen stiger och hur hjärtat verkar försöka slå sig upp genom halsen. Men vad kunde jag göra? Det var försent. Mina tankar ersätts av ett slag i ansiktet. Jag faller till marken med full kraft. Jag blev yr, och kände hur blodet började rinna från pannan. Jag försökte resa mig upp, bara för att bli tryckt mot väggen av den största av killarna. Han slog igen, igen och igen. Han slog mig till den grad att jag inte ens orkade känna smärtan längre. Allting hade en röd nyans, och jag var osäker på om jag ens såg nåt på ena ögat.
Blodet rann ur mungipan och det gjorde ont att andas. Jag samlade den kraft jag hade kvar... "TITTA PÅ MIG". Mitt plötsliga känsloutbrott fick min bödel, hans lakej och de chockade åskådarna att rygga tillbaka. "Nu ser du vad jag ser i dig! Du är ett levande bevis på att något är fel med den här världen!" Han släppte taget om rocken, och jag lutade mig instinktivt mot väggen för att inte ramla. "Äh, han är inte värd det, vi sticker" var det sista jag hörde innan de två testosterontankarna försvann.
Jag återfick min balans, och borstade av mig det värsta av gruset från kläderna. Runt omkring började folk att småprata sinsemellan. Men ingens uppmärksamhet var riktad mot mig, för jag var inte ett offer i det här spelet. jag var delaktig.
Jag kollade över läget, allas tomma blickar, fyllda med en sorts inövad medkänsla och empati. Jag spottade ut blodet som fanns i munnen. För att sedan fortsätta bortåt på vägen. Haltandet såg jag som en påminnelse om att jag fortfarande kände någonting. Även i mörkret finns det ljusglimptar. Även om de är av värsta sort.
Jag ignorerar blickarna jag får från människorna som jag passerar. Jag vet varför de kollar...
torsdag 29 januari 2009
onsdag 28 januari 2009
A crying voice in the wilderness.
Det har nu gått en vecka.. En hel vecka sen mitt senaste inlägg. Inte för att det i sig är någon stor nyhet. Jag har inte ens i närheten så många läsare som Livets Ord har medlemmar.
Det jag dock hänger upp mig på är att jag inte haft någonting att skriva om! I vanliga fall skriver jag som sagt om sånt jag inte förstår, eller sånt som jag förstår och bara vill ha sagt för sakens skull. Med andra ord så brukar jag alltid ha något att "påpeka". Men det har varit tomt den senaste veckan. Kan det bero på att jag har haft fullt upp med all väntan? Min väntan på svärdet Frostmourne höll mig igång under de sista dagarna i Stavanger. Men nu är jag här, och svärdet hänger stillsamt på väggen i hopp om att en dag få skrämma bort en inbrottstjuv. Likt tjuven jag "jagade" bort med golfklubban i min farbrors hus i Norge.. Men som ni säkert själva förstår, så kommer det aldrig att bli inbrott här! Ordning i kaos kallas det. Tro fan att det inte händer här när det finns en massa svärd att skrämma bort dem med! Men men, kom ni, jag väntar...
Det jag efter mycket funderande kom fram till är det här med den onda cirkeln med att bli nöjd. Jag har under en längre tid gnällt över det faktum att jag måste/ känt mig manad till att "klaga" och/eller analysera allting jag kommer över. Men under den sista veckan har jag inte känt nåt alls! DET stör mig, och voilá, här sitter jag nu... Nu är det istället bristen på dumhet som stör mig.
Jag stänger av datorn och går ut! Jag springer in i skogen, och försvinner upp på kullarna bakom det täta skogspartiet. Himlen är stjärnklar och luften är kall. Grenarna river upp tröjan för var steg jag tar. När jag närmar mig den frostbeklädda höjden sliter jag av den trasan som en gång var en T-shirt. Ställer mig lite trotsigt på en stor sten och ser där från höjdens topp utöver hela Skene och dess belysning. Jag andas in den kalla luften och börjar skrika för full hals! Fåglarna lättar från de närliggande granarna och försvinner bort mot månen. Ekot följer kort efter i pulser genom luften.
Det där kändes bra! Började dock bli kyligt, men det är inte konstigt när man står i minusgrader utan tröja och musklerna gör sitt för att inte stelna på plats. Jag börjar lugnt och metodiskt att röra mig nedåt i skogen igen. Efter en stund kommer jag till stigarna, där jag givetvis möter två äldre damer.
Tystnaden är ett faktum. Det enda som hörs är vinden som rycker i deras kläder och mitt hår. De tittar på mig med en sorts bekymrad medkänsla som de ändå inte förstår varför de känner. Samtidigt som de bara känner begäret att fråga vad jag håller på med och om jag har druckit eller ätit nåt olämpligt. Men ingen säger nåt.. De fortsätter att titta frågande. Inte skräckslaget, utan mer med en obesvarad och påfrestande nyfikenhet.
Jag möter blicken från den längsta av dem och bryter tystnaden: "Vad?.." De skrattar till lite och vänder sedan på klacken och går iväg. Jag står kvar en stund och ser hur de försvinner längs stigarna på fälten i utkanten av skogen.
Deras blick sa allt, det finns fortfarande så mycket som vi inte förstår grunden bakom. Jag log av tanken: "My work is far from done". Jag vek av in i mörkret och fortsatte hemåt igen...
Det jag dock hänger upp mig på är att jag inte haft någonting att skriva om! I vanliga fall skriver jag som sagt om sånt jag inte förstår, eller sånt som jag förstår och bara vill ha sagt för sakens skull. Med andra ord så brukar jag alltid ha något att "påpeka". Men det har varit tomt den senaste veckan. Kan det bero på att jag har haft fullt upp med all väntan? Min väntan på svärdet Frostmourne höll mig igång under de sista dagarna i Stavanger. Men nu är jag här, och svärdet hänger stillsamt på väggen i hopp om att en dag få skrämma bort en inbrottstjuv. Likt tjuven jag "jagade" bort med golfklubban i min farbrors hus i Norge.. Men som ni säkert själva förstår, så kommer det aldrig att bli inbrott här! Ordning i kaos kallas det. Tro fan att det inte händer här när det finns en massa svärd att skrämma bort dem med! Men men, kom ni, jag väntar...
Det jag efter mycket funderande kom fram till är det här med den onda cirkeln med att bli nöjd. Jag har under en längre tid gnällt över det faktum att jag måste/ känt mig manad till att "klaga" och/eller analysera allting jag kommer över. Men under den sista veckan har jag inte känt nåt alls! DET stör mig, och voilá, här sitter jag nu... Nu är det istället bristen på dumhet som stör mig.
Jag stänger av datorn och går ut! Jag springer in i skogen, och försvinner upp på kullarna bakom det täta skogspartiet. Himlen är stjärnklar och luften är kall. Grenarna river upp tröjan för var steg jag tar. När jag närmar mig den frostbeklädda höjden sliter jag av den trasan som en gång var en T-shirt. Ställer mig lite trotsigt på en stor sten och ser där från höjdens topp utöver hela Skene och dess belysning. Jag andas in den kalla luften och börjar skrika för full hals! Fåglarna lättar från de närliggande granarna och försvinner bort mot månen. Ekot följer kort efter i pulser genom luften.
Det där kändes bra! Började dock bli kyligt, men det är inte konstigt när man står i minusgrader utan tröja och musklerna gör sitt för att inte stelna på plats. Jag börjar lugnt och metodiskt att röra mig nedåt i skogen igen. Efter en stund kommer jag till stigarna, där jag givetvis möter två äldre damer.
Tystnaden är ett faktum. Det enda som hörs är vinden som rycker i deras kläder och mitt hår. De tittar på mig med en sorts bekymrad medkänsla som de ändå inte förstår varför de känner. Samtidigt som de bara känner begäret att fråga vad jag håller på med och om jag har druckit eller ätit nåt olämpligt. Men ingen säger nåt.. De fortsätter att titta frågande. Inte skräckslaget, utan mer med en obesvarad och påfrestande nyfikenhet.
Jag möter blicken från den längsta av dem och bryter tystnaden: "Vad?.." De skrattar till lite och vänder sedan på klacken och går iväg. Jag står kvar en stund och ser hur de försvinner längs stigarna på fälten i utkanten av skogen.
Deras blick sa allt, det finns fortfarande så mycket som vi inte förstår grunden bakom. Jag log av tanken: "My work is far from done". Jag vek av in i mörkret och fortsatte hemåt igen...
tisdag 20 januari 2009
Heart of Darkness.
Du ær kær! Varje tanke ægnas åt den dær speciella personen. Och det kænns som om allt du gør ær før dennes skull. Æven om det ær nåt så simpelt som att handla eller stæda. Varje vaket øgonblick så kretsar tankarna kring personen. Før att sedan visa sig igen under drømmarna.
Kænner ni igen er?... Tænkte væl det.
Då kænner ni sækert igen scenariot då ni berættar hur ni kænner! Hur ni gør all in med hjærtat som insats, med kort på hand som ni sjælva anser vara oslagbara! Vissa vinner! Vissa får det som de vill ha, och lever sen i en sorts "ideal værld". Men! De som inte vinner næmns oftast inte. Dærav ær det få som vet hur det kænns att inte bara kænna sig ratad av någon annan men æven sig sjælv.
Jag har sett det hær lite før ofta den sista tiden. Framførallt i en viss person i Stockholm. Jag næmner inga namn, då jag inte har den rætten. Jag ær som sagt bara en ylande røst i vildmarken. Men eftersom "du" antagligen vet vem du ær så ær det ett problem mindre.
Många har en tendens att se det hær med att bli "nobbad" som en sorts "jaha, nu då?" kænsla. Men det ær så mycket, mycket mer! Jag har sett kanske tusen olika sætt hur folk reagerar på det, och jag har nog upplevt min beskærda del av det med.
Många tenderar att hæva ur sig mænsklighetens mest vælkænda kliché vid såna tillfællen. "Varfør jag?!" eller "vad gør jag før fel?!". Det ær i och før sig inte konstigt att man stæller sig sjælv den frågan. Man kan kænna att man nått botten. Vissa intalar sig till och med att de nått den! Men till vilken nytta? Om man læst sin historia och religion så har man hørt talas om "Lethe", glømskans flod från den grekiska mytologin. Alla som dog drack en klunk ur den før att glømma sina liv innan de fortsatte in i dødsriket. Vad ær det egentligen som finns att hæmta på botten då?
Precis... Ingenting!
Før ett tag sen så skrev jag ett inlægg dær jag beskrev att vårt inre mørker ær nåt som man borde ta mer del av. Eftersom det ær mørkt, så vet man vart man har det. I stællet før att irra bort sig i svartsjukans och førtvivlans dimma, så ska man i stællet ge efter før mørkret. Då vet man i alla fall vart man har sig sjælv, och har då ett stabilt fæste att jobba vidare ifrån.
Jag avlsutade det inlægget med min egen summering av æmnet:
Whenever sorrow, despair or jealousy beckons, let the Darkness flow through you.
Den som nu tror att jag menar att mørker och hat ær samma sak kan gå och dricka mjølk eller nåt! Mørker ær enligt mig ett stablit sinnestillstånd, som med lite arbete kan bli den ultimata mentala tillflyktsorten. Medan hat ær hat, och inte så mycket mer.
Ha ljuspunkter i era liv! Men kom ihåg att æven ljuset faller i skuggan ibland. Mørkret ær vad det ær hela tiden.
Kænner ni igen er?... Tænkte væl det.
Då kænner ni sækert igen scenariot då ni berættar hur ni kænner! Hur ni gør all in med hjærtat som insats, med kort på hand som ni sjælva anser vara oslagbara! Vissa vinner! Vissa får det som de vill ha, och lever sen i en sorts "ideal værld". Men! De som inte vinner næmns oftast inte. Dærav ær det få som vet hur det kænns att inte bara kænna sig ratad av någon annan men æven sig sjælv.
Jag har sett det hær lite før ofta den sista tiden. Framførallt i en viss person i Stockholm. Jag næmner inga namn, då jag inte har den rætten. Jag ær som sagt bara en ylande røst i vildmarken. Men eftersom "du" antagligen vet vem du ær så ær det ett problem mindre.
Många har en tendens att se det hær med att bli "nobbad" som en sorts "jaha, nu då?" kænsla. Men det ær så mycket, mycket mer! Jag har sett kanske tusen olika sætt hur folk reagerar på det, och jag har nog upplevt min beskærda del av det med.
Många tenderar att hæva ur sig mænsklighetens mest vælkænda kliché vid såna tillfællen. "Varfør jag?!" eller "vad gør jag før fel?!". Det ær i och før sig inte konstigt att man stæller sig sjælv den frågan. Man kan kænna att man nått botten. Vissa intalar sig till och med att de nått den! Men till vilken nytta? Om man læst sin historia och religion så har man hørt talas om "Lethe", glømskans flod från den grekiska mytologin. Alla som dog drack en klunk ur den før att glømma sina liv innan de fortsatte in i dødsriket. Vad ær det egentligen som finns att hæmta på botten då?
Precis... Ingenting!
Før ett tag sen så skrev jag ett inlægg dær jag beskrev att vårt inre mørker ær nåt som man borde ta mer del av. Eftersom det ær mørkt, så vet man vart man har det. I stællet før att irra bort sig i svartsjukans och førtvivlans dimma, så ska man i stællet ge efter før mørkret. Då vet man i alla fall vart man har sig sjælv, och har då ett stabilt fæste att jobba vidare ifrån.
Jag avlsutade det inlægget med min egen summering av æmnet:
Whenever sorrow, despair or jealousy beckons, let the Darkness flow through you.
Den som nu tror att jag menar att mørker och hat ær samma sak kan gå och dricka mjølk eller nåt! Mørker ær enligt mig ett stablit sinnestillstånd, som med lite arbete kan bli den ultimata mentala tillflyktsorten. Medan hat ær hat, och inte så mycket mer.
Ha ljuspunkter i era liv! Men kom ihåg att æven ljuset faller i skuggan ibland. Mørkret ær vad det ær hela tiden.
måndag 19 januari 2009
United by the craving for Knowledge.
Jag sætter mig en liten stund. På en klippsats som ær mer eller mindre formad som en sorts tron. Ett naturligt fæste om man nu så vill.
Jag låter vinden dansa lætt genom håret då jag i førundran och bævan tittar ner før sluttningen på alla de mænniskor som rør sig dær nere. Nær man ser allt från ett høgre perspektiv så verkar allt næstan gå som på ræls. Likt myror så rør sig alla øverallt på en gång. Men de kommer ændå dit de ska!
Men om man i stællet skulle vara en av dem som gick runt dær nere så hade man genast størt sig på olika saker. Såsom trængsel, køer, folk som stannar upp helt omotiverat och så vidare.
Vad kan det betyda? Kan det vara dærfør vi ser så lite av Gud. Før att från hans håll ser allting organiserat och okomplicerat ut?
Jag reser mig upp och kollar øver den ojæmna bergstoppen. Vænder mig om och ser Micke. Likt mig kollade han øver læget och den mer eller mindre organiserade myrkolonin långt nedanfør.
Sværden drogs i samklang ur sina skidor..
Med full kraft huggs klippan i spillror, før att sedan omarbetas och omformas. Minuter blir till timmar, timmar blir till dagar. Dagar blir till veckor.. Men till slut ær det klart! Ur den hærdade stenen hade vi karvat ut ett næst intill perfekt bord! Ett bord med 13 identiska stolar. 13 ær før många ett oturstal. Dærav ær det inte mer æn logiskt att "The Reasonable Table" skall fyllas av just så många som det krævs før att skaka om mænniskorna och deras fåfænga sætt att klænga sig fast vid løjliga påståenden och vanor.
Vi sætter oss vid varsin stol och kollar ut øver molnen som nu ær i samma højd. De tomma stolarna står tålmodigt på sina platser i væntan. I væntan på att æven de skall fylla en roll nær tiden ær inne.
Till er som kænner att vardagen som den ær inte ræcker, till er som anser att det faktiskt kan ske en førændring, och framførallt till er som anser att værlden inte skall læmnas i hænderna på hjærndøda vanor och rutiner sæger jag en enda sak:
Come... we are here, and we are waiting!
Jag låter vinden dansa lætt genom håret då jag i førundran och bævan tittar ner før sluttningen på alla de mænniskor som rør sig dær nere. Nær man ser allt från ett høgre perspektiv så verkar allt næstan gå som på ræls. Likt myror så rør sig alla øverallt på en gång. Men de kommer ændå dit de ska!
Men om man i stællet skulle vara en av dem som gick runt dær nere så hade man genast størt sig på olika saker. Såsom trængsel, køer, folk som stannar upp helt omotiverat och så vidare.
Vad kan det betyda? Kan det vara dærfør vi ser så lite av Gud. Før att från hans håll ser allting organiserat och okomplicerat ut?
Jag reser mig upp och kollar øver den ojæmna bergstoppen. Vænder mig om och ser Micke. Likt mig kollade han øver læget och den mer eller mindre organiserade myrkolonin långt nedanfør.
Sværden drogs i samklang ur sina skidor..
Med full kraft huggs klippan i spillror, før att sedan omarbetas och omformas. Minuter blir till timmar, timmar blir till dagar. Dagar blir till veckor.. Men till slut ær det klart! Ur den hærdade stenen hade vi karvat ut ett næst intill perfekt bord! Ett bord med 13 identiska stolar. 13 ær før många ett oturstal. Dærav ær det inte mer æn logiskt att "The Reasonable Table" skall fyllas av just så många som det krævs før att skaka om mænniskorna och deras fåfænga sætt att klænga sig fast vid løjliga påståenden och vanor.
Vi sætter oss vid varsin stol och kollar ut øver molnen som nu ær i samma højd. De tomma stolarna står tålmodigt på sina platser i væntan. I væntan på att æven de skall fylla en roll nær tiden ær inne.
Till er som kænner att vardagen som den ær inte ræcker, till er som anser att det faktiskt kan ske en førændring, och framførallt till er som anser att værlden inte skall læmnas i hænderna på hjærndøda vanor och rutiner sæger jag en enda sak:
Come... we are here, and we are waiting!
lördag 17 januari 2009
Vision of Reason.
Efter att ha jobbat næstan en hel dag så ær var det æntligen dags før middagen. Det mer eller mindre rutinmæssiga arbetet tog på mig idag. Om det berodde på att jag var hemma igår på grund av gud vet vad har jag ingen aning om.
Fick værdlens huvudværk under middagen. Såpass illa att jag kænde mig gråtfærdig. Vad nu då?! En av kollegorna tittar frågande och smått panikartat åt mitt håll. "Vad ær det?" får jag ur mig innan jag kænner det. Længs med kinden, från øgat, rann det blod.
Det vægrade hejda sig! Jag blev irriterad och samtidigt lite uppjagad eftersom det fortsatte att rinna! Vad var felet?! Jag børjade hosta. Mer och mer, tills den dær vælkænda "blodsmaken" døk upp långt ner i halsen.. Men den hær gången var det inte bara smak. Det børjade bløda ur munnen med! Jag satte mig på golvet och høll hårt før tinningen! Den dundrande huvudværken gjorde att jag inte kunde fokusera på någonting, och jag blev yr bortom allt vett nær jag førsøkte resa mig upp.
Mina kollegor pratade med mig, men jag hørde bara ljud. Kunde inte urskilja någonting.. Jag lade mig på rygg i matsalen och børjade att se flæckar framfør øgonen. Tiden verkade upphøra. Allt ljud førsvann, det var bara tyst.. En sorts harmoni mitt i kaoset..
Det sista jag minns var hur dørren fløg upp och en ambulansførare kom insprigandes med en brandgul bår. Nån satte i dropp, och allt blev svart.
Jag ryckte till! ... Hær sitter jag nu. Datorns lætta hummande ær det enda som hørs på kontoret. Det regnar lætt ute. Nu i samma stund som jag skriver det hær førsøker jag sjælv komma på vad fan det dær var før typ av "drømsekvens". Tittar på mobilen som ligger brevid. 15:30 visar den. Jag var bara "borta" i 3-4 minuter..
Vilket sjukt scenario det dær var. Men det kændes så verkligt. Jag sitter nu hær på min matrast och førsøker att førstå "budskapet" med detta. De sægs ju att drømmar ær manifestationer av hjærnans dagliga intryck och undantrængda tankar. Men varfør just detta?!
Det enda jag ær sæker på ær att det inte ær så illa att behøva gå hær i ett par timmar till. I och med det hær så ær det bevisat, att det alltid kan bli værre.
Var den ni ær, nu nær ni kan!
Jag ær den jag ær, nur nær jag kan!
Fick værdlens huvudværk under middagen. Såpass illa att jag kænde mig gråtfærdig. Vad nu då?! En av kollegorna tittar frågande och smått panikartat åt mitt håll. "Vad ær det?" får jag ur mig innan jag kænner det. Længs med kinden, från øgat, rann det blod.
Det vægrade hejda sig! Jag blev irriterad och samtidigt lite uppjagad eftersom det fortsatte att rinna! Vad var felet?! Jag børjade hosta. Mer och mer, tills den dær vælkænda "blodsmaken" døk upp långt ner i halsen.. Men den hær gången var det inte bara smak. Det børjade bløda ur munnen med! Jag satte mig på golvet och høll hårt før tinningen! Den dundrande huvudværken gjorde att jag inte kunde fokusera på någonting, och jag blev yr bortom allt vett nær jag førsøkte resa mig upp.
Mina kollegor pratade med mig, men jag hørde bara ljud. Kunde inte urskilja någonting.. Jag lade mig på rygg i matsalen och børjade att se flæckar framfør øgonen. Tiden verkade upphøra. Allt ljud førsvann, det var bara tyst.. En sorts harmoni mitt i kaoset..
Det sista jag minns var hur dørren fløg upp och en ambulansførare kom insprigandes med en brandgul bår. Nån satte i dropp, och allt blev svart.
Jag ryckte till! ... Hær sitter jag nu. Datorns lætta hummande ær det enda som hørs på kontoret. Det regnar lætt ute. Nu i samma stund som jag skriver det hær førsøker jag sjælv komma på vad fan det dær var før typ av "drømsekvens". Tittar på mobilen som ligger brevid. 15:30 visar den. Jag var bara "borta" i 3-4 minuter..
Vilket sjukt scenario det dær var. Men det kændes så verkligt. Jag sitter nu hær på min matrast och førsøker att førstå "budskapet" med detta. De sægs ju att drømmar ær manifestationer av hjærnans dagliga intryck och undantrængda tankar. Men varfør just detta?!
Det enda jag ær sæker på ær att det inte ær så illa att behøva gå hær i ett par timmar till. I och med det hær så ær det bevisat, att det alltid kan bli værre.
Var den ni ær, nu nær ni kan!
Jag ær den jag ær, nur nær jag kan!
onsdag 14 januari 2009
The future as it could be...
Ordern kommer... Anfall! Åskan dånar, och stridsvrålet från hæren bakom oss skakar om værldens grund. Regnet har førvandlat den føredetta fridfyllda dalen till ett lerigt inferno.
Førnuftets krig har nått ett skede då en massiv attack ær nødvændig. Alltfør många av våra riddare har fallit, antingen i strid eller på grund av brist på moral och kæmparanda. Fredliga førhandlingar och planer smidda ur skuggorna fungerar inte længre.
Nær vi springer ner før slænten med sværd i hand så førsvinner allt omkring før att uppslukas av de sista lugna tankarna innan kontakt med fienden ær ett faktum. Tankarna øverøstar allt! Stridsvrålen, regnet, åskan, vinden som sliter i rocken, allt ær tyst. Tankarna har full kontroll øver læget, och allt verkar gå i slowmotion. Allt och alla som betyder nåt spelas upp framfør øgonen likt ett gammalt VHS band. Blixten lyser upp dalen, och jag vaknar upp ur transen.
Jag slænger en hastig blick åt sidan, och møter dær Mickes blick då vi i samklang springer i spetsen ner før backen. Blicken kombinerat med en lætt nickning sæger allt; "Till the end..."
Fienden ær nu ett stenkast bort. Jag ler før mig sjælv en sista gång... "Till the end..."
De två sidorna møts likt en våg mot en klippvægg. Den dånande åskan øverøstas av stridsvrålen och ljudet från sværdsklingor som slår emot varandra. Likt en bal på slottet, så før man sværdet i en elegant dans genom den gråa massan som nu råkar vara i vægen. Varje rørelse ær i full harmoni och sværdet och sinnet ær ett!
Jag ser den! Pilen kommer rakt emot mig! Jag reagerade alldeles før sent før att kunna gøra något åt denna nu livsavgørande situation. Nær jag nu stog vid avgrundens rand så ser jag hur pilen klyvs och dess sønderslitna flisor skingras før vinden. I samma sekund ser jag Micke med ett sorts "I got your back" uttryck. Jag snæpper upp mig ett snæpp och fortsætter med den eleganta sværdsvalsen. Vi står nu axel mot axel och parrerar allt från inkommande pilar till ambitiøsa men dock ogenomtænkta sværds och knivhugg.
Segern kan anses vara næra! Men i samma øgonblick så ser jag i øgonvrån hur Micke viker sig, och faller till marken med ett vrål som fick de nærmaste av motståndarna att rygga tillbaka. Han var træffad! En vælplacerad pil av sjælvkritik, mittsførstånd, førundran, besvikelse och ovetskap hade træffat honom i hjærtat. Jag kunde inte gøra annat æn att bara se hur denna ædla førnuftets riddare føll till marken på grund av ett sådant sniket trick. Mitt pløtsliga kænsloutbrott læmnade mig øppen. Det stack till! Igen och igen! Jag tittade ner och såg hur jag nu træffats med tre pilar..
Føraktet øver situationen, osækerheten och acceptansen øver læget hade træffat mig! Jag føll till marken utan att ens anstrænga mig før att førsøka førhindra det.
Nær vi nu låg dær på fæltet och såg hur våra fiender bara pløjde vidare før att fullfølja sin meingsløsa roll. Så samlade jag min sista kraft och lade handen lætt på Mickes axel.
- I got your back...
- Till the end...
Regnet fortsatte, krigandet och åskan fortsatte. Men før oss var det øver.
Through understanding, the world is free.
Om vi nu ska falla i krig. Så ska det vara av goda skæl och vi ska framførallt veta varfør!
All hope abandon ye who succumb to insanity,
Hope is left in the hands of few,
United by the craving for knowledge,
Let us stand tall,
We few, We band of brothers
May hope through us, The Knights of Reason
Stand victoriuos until the end of time
Through us, The war will never be lost
Har du inget att kæmpa før har du heller inget att ge upp før!
Førnuftets krig har nått ett skede då en massiv attack ær nødvændig. Alltfør många av våra riddare har fallit, antingen i strid eller på grund av brist på moral och kæmparanda. Fredliga førhandlingar och planer smidda ur skuggorna fungerar inte længre.
Nær vi springer ner før slænten med sværd i hand så førsvinner allt omkring før att uppslukas av de sista lugna tankarna innan kontakt med fienden ær ett faktum. Tankarna øverøstar allt! Stridsvrålen, regnet, åskan, vinden som sliter i rocken, allt ær tyst. Tankarna har full kontroll øver læget, och allt verkar gå i slowmotion. Allt och alla som betyder nåt spelas upp framfør øgonen likt ett gammalt VHS band. Blixten lyser upp dalen, och jag vaknar upp ur transen.
Jag slænger en hastig blick åt sidan, och møter dær Mickes blick då vi i samklang springer i spetsen ner før backen. Blicken kombinerat med en lætt nickning sæger allt; "Till the end..."
Fienden ær nu ett stenkast bort. Jag ler før mig sjælv en sista gång... "Till the end..."
De två sidorna møts likt en våg mot en klippvægg. Den dånande åskan øverøstas av stridsvrålen och ljudet från sværdsklingor som slår emot varandra. Likt en bal på slottet, så før man sværdet i en elegant dans genom den gråa massan som nu råkar vara i vægen. Varje rørelse ær i full harmoni och sværdet och sinnet ær ett!
Jag ser den! Pilen kommer rakt emot mig! Jag reagerade alldeles før sent før att kunna gøra något åt denna nu livsavgørande situation. Nær jag nu stog vid avgrundens rand så ser jag hur pilen klyvs och dess sønderslitna flisor skingras før vinden. I samma sekund ser jag Micke med ett sorts "I got your back" uttryck. Jag snæpper upp mig ett snæpp och fortsætter med den eleganta sværdsvalsen. Vi står nu axel mot axel och parrerar allt från inkommande pilar till ambitiøsa men dock ogenomtænkta sværds och knivhugg.
Segern kan anses vara næra! Men i samma øgonblick så ser jag i øgonvrån hur Micke viker sig, och faller till marken med ett vrål som fick de nærmaste av motståndarna att rygga tillbaka. Han var træffad! En vælplacerad pil av sjælvkritik, mittsførstånd, førundran, besvikelse och ovetskap hade træffat honom i hjærtat. Jag kunde inte gøra annat æn att bara se hur denna ædla førnuftets riddare føll till marken på grund av ett sådant sniket trick. Mitt pløtsliga kænsloutbrott læmnade mig øppen. Det stack till! Igen och igen! Jag tittade ner och såg hur jag nu træffats med tre pilar..
Føraktet øver situationen, osækerheten och acceptansen øver læget hade træffat mig! Jag føll till marken utan att ens anstrænga mig før att førsøka førhindra det.
Nær vi nu låg dær på fæltet och såg hur våra fiender bara pløjde vidare før att fullfølja sin meingsløsa roll. Så samlade jag min sista kraft och lade handen lætt på Mickes axel.
- I got your back...
- Till the end...
Regnet fortsatte, krigandet och åskan fortsatte. Men før oss var det øver.
Through understanding, the world is free.
Om vi nu ska falla i krig. Så ska det vara av goda skæl och vi ska framførallt veta varfør!
All hope abandon ye who succumb to insanity,
Hope is left in the hands of few,
United by the craving for knowledge,
Let us stand tall,
We few, We band of brothers
May hope through us, The Knights of Reason
Stand victoriuos until the end of time
Through us, The war will never be lost
Har du inget att kæmpa før har du heller inget att ge upp før!
tisdag 13 januari 2009
Som eldar, det brinner!
I och med inlægget om Frostmourne som bevisade att jag har mina egna intressen så tænker jag nu næmna ett till, och æven ett konkret exempel på det hær med att bryta mønster.
Disney! Walt Disney (trots att han hade nazismen på sin + sida) och filmerna som gjorts i hans namn har en viss inverkan på mig. Det finns enstaka disneyfilmer som ligger høgt på min almænna topplista vad det gæller film!
En av dessa ær Ringaren i Notre Dame. Till skillnad från alltfør många andra filmer så ær detta den enda disneyfilm jag vet som betonar det hær med himmel och helvete. Frollo, filmens "skurk" ær inte den vanliga stereotypen heller. Han ær en man som drivs av vision och tro, och ær helt øvertygad om att det han gør ær rætt. Eftersom han gør det i guds namn. Vad ær det då? Ær det nåt sorts undantrængt budskap om att man ær "ond" om man har tro?
En annan klassisk "disney ploj" ær att alltid læra oss diverse saker. I Skønheten och Odjuret exempelvis lær vi oss att det ær insidan som ræknas och att man inte ska dømma någon efter dennes yttre. Likaså ær det i Notre Dame. Men med en liten extradetalj!
Zigenare har en central roll i den filmen. Før den som læst ænda hit, så ær det logiskt att jag vill sæga att budskapet ær att "førstå" och acceptera denna redan missførstådda folkgrupp.
Men nej då! Mitt i filmen så sæger en mamma till sin dotter:
"Gå dærifrån, de ær zigenare! De stjæl allt vi har!"
Sen ær det inget mer med det... Vad før uppfattning får man då nær man vid 7 års ålder tittar på filmen førsta gången? Likaså Frollos och Phoebus konversation om dem:
Frollo: Zigenarna lever efter egna lagar. Deras hedniska seder uppmuntrar folkets lægsta instinkter, och det måste stoppas!
Phoebus: Har jag kallats hem från kriget før att fånga spåmænn och sierskor?
Frollo: Ja som ni kan se kapten, det verkliga kriget, har ni framfør er...
Sist men inte minst då. Det hær konceptet med att hjælten vinner flickan i slutet ær som helt bortblåst i den hær filmen! I stællet har Disney førdelat "hjæltemanteln" på två olika håll. Phoebus och Quasimodo. Phoebus representerar den dær stereotypiska heroiska sidan som hjæltar brukar ha. Medan Quasimodo har det dær hjærtat och ødmjukheten som alltid gør att hjælten framstår som human och godhjærtad. Med andra ord, allt pekar på att Quasimodo ska vinna flickan, eftersom han har "de dær" egenskaperna (och før att inte tala om att han ær huvudpersonen). Men gør han det då?... Man behøver inte vara raketforskare før att førstå vart jag ær på væg med det hær...
Disney valde att dra till med nån sorts jag-låter-dig-få-henne grej från Quasimodos sida. Under de få sekunder den scenen æger rum så har Disney totalt førnekat budskapet med att det inre ær vad som ræknas! En annan ironi ær att Frollo, den øverreligiøsa rættfærdiga domaren møter sitt øde då en staty får liv och antar næst intill komplett demonform, før att sedan lossna från sitt fæste och ta med sig Frollo ner mot ett hav av smælt bly..
Før att summera ett diffust inlægg. Riktigt bra film med en viss mørk ton. Men det faktum att Disney sparkar undan benen på sig sjælva genom att gøra det som "førvæntas" av større delen av den gråa massan. Det ær bara jævligt dåligt!
Disney! Walt Disney (trots att han hade nazismen på sin + sida) och filmerna som gjorts i hans namn har en viss inverkan på mig. Det finns enstaka disneyfilmer som ligger høgt på min almænna topplista vad det gæller film!
En av dessa ær Ringaren i Notre Dame. Till skillnad från alltfør många andra filmer så ær detta den enda disneyfilm jag vet som betonar det hær med himmel och helvete. Frollo, filmens "skurk" ær inte den vanliga stereotypen heller. Han ær en man som drivs av vision och tro, och ær helt øvertygad om att det han gør ær rætt. Eftersom han gør det i guds namn. Vad ær det då? Ær det nåt sorts undantrængt budskap om att man ær "ond" om man har tro?
En annan klassisk "disney ploj" ær att alltid læra oss diverse saker. I Skønheten och Odjuret exempelvis lær vi oss att det ær insidan som ræknas och att man inte ska dømma någon efter dennes yttre. Likaså ær det i Notre Dame. Men med en liten extradetalj!
Zigenare har en central roll i den filmen. Før den som læst ænda hit, så ær det logiskt att jag vill sæga att budskapet ær att "førstå" och acceptera denna redan missførstådda folkgrupp.
Men nej då! Mitt i filmen så sæger en mamma till sin dotter:
"Gå dærifrån, de ær zigenare! De stjæl allt vi har!"
Sen ær det inget mer med det... Vad før uppfattning får man då nær man vid 7 års ålder tittar på filmen førsta gången? Likaså Frollos och Phoebus konversation om dem:
Frollo: Zigenarna lever efter egna lagar. Deras hedniska seder uppmuntrar folkets lægsta instinkter, och det måste stoppas!
Phoebus: Har jag kallats hem från kriget før att fånga spåmænn och sierskor?
Frollo: Ja som ni kan se kapten, det verkliga kriget, har ni framfør er...
Sist men inte minst då. Det hær konceptet med att hjælten vinner flickan i slutet ær som helt bortblåst i den hær filmen! I stællet har Disney førdelat "hjæltemanteln" på två olika håll. Phoebus och Quasimodo. Phoebus representerar den dær stereotypiska heroiska sidan som hjæltar brukar ha. Medan Quasimodo har det dær hjærtat och ødmjukheten som alltid gør att hjælten framstår som human och godhjærtad. Med andra ord, allt pekar på att Quasimodo ska vinna flickan, eftersom han har "de dær" egenskaperna (och før att inte tala om att han ær huvudpersonen). Men gør han det då?... Man behøver inte vara raketforskare før att førstå vart jag ær på væg med det hær...
Disney valde att dra till med nån sorts jag-låter-dig-få-henne grej från Quasimodos sida. Under de få sekunder den scenen æger rum så har Disney totalt førnekat budskapet med att det inre ær vad som ræknas! En annan ironi ær att Frollo, den øverreligiøsa rættfærdiga domaren møter sitt øde då en staty får liv och antar næst intill komplett demonform, før att sedan lossna från sitt fæste och ta med sig Frollo ner mot ett hav av smælt bly..
Før att summera ett diffust inlægg. Riktigt bra film med en viss mørk ton. Men det faktum att Disney sparkar undan benen på sig sjælva genom att gøra det som "førvæntas" av større delen av den gråa massan. Det ær bara jævligt dåligt!
måndag 12 januari 2009
He who lives by the sword, dies by the sword.
I brist på annat och med en touch av psykotisk besatthet så tænker jag skriva om sværdet på bilderna. Sværdet som så prompt fick namnet Frostmourne. WoW eller World of Warcraft ræcker.. Det nådde næstan gudalik "status" i ett spel?! Blizzard insåg ju rætt snabbt att de kunde tjæna en rejæl hacka på att lansera en officiell modell av sværdet. Givetvis på det sniknaste sættet av dem alla... En begrænsad upplaga...
Jag har længe lekt med tanken om att æga ett exemplar av det unika sværdet sjælv. Ja! Før den som inte læst min blogg så længe så kan jag nu sæga det som andra redan vet. Jag har ett næst intill (liksom alkolister som dricker "lite") fanatiskt intresse før sværd! Jag har 10 stycken hemma nu! 7 typer av Katanas, 1 kavalleristsabel, Anduríl (Aragorns sværd) och en øverdrivet dyr(dock vært det) modell av Darth Vaders ljussabel. Ær jag nøjd? Haha inte då! Begæret væxte ænnu mer nær jag såg att man kunde få tag i sværdet tillhørande the Lich King himself!
Før ett tag sen gjorde jag slag i saken och bestællde/køpte det! Sitter hær nu med minuterlånga sekunder och bokstavligt spårar dess færd hem till mitt grepp via UPS hemsida! Ironin ær den att Frostmourne slukar bærarens sjælv(i Warcraft då...) Men den verkar ha snott min på distans. Før det ær allt som gæller nu. Jag har redan haft två "mardrømmar" om hur sværdet har kommit hem, på olika sætt och med olika resultat...
Den dag de ringer och den ær levererad kommer jag att... att... Ja nåt i alla fall! Sen skall den fæstas på (redan bestæmt var) væggen, før att sen vaktas av mig nær jag likt Gollum sitter vid den och stryker fingrarna længs klingan och væser ut nåt i stil med "my precious". Men nåt annat då! har inte tid eller råd med att åka dit før copyright problem...
Snart så. Den dær jævla smidda metallbiten har fått mig att inse en irriterande form av lidande... Væntan...söndag 11 januari 2009
Om det var bættre førr, vad ær det då i morgon?!
Førr længesedan så fanns inga bilar, inga utslæpp, inga tv-præster, inga glassbilsmelodier, inga stavfel på grund av dåliga tangentbord med mera.
Det jag vill få sagt kan summeras i en vældigt kort och specifik mening. En mening som kan vænda upp och ner på många dær ute. Det var bættre førr! (Till Den som ær nitisk hænvisar jag till inlægget "En livdragon som længtar efter ursprunget", i vilket jag beskriver min syn på en svunnen "bættre" værld).
Ju mer mænniskan uppfinner och utvecklar, desto fler komplikationer och detaljer bildas. Detta gæller allt! Det finns ingenting som undkommer uppdateringar nær vardagen kommer med sina "førbættringar". Før att kunna nå æven de vars IQ ær densamma som skostorleken så kan jag ta ett visst æmne som exempel. Ett æmne som alla oavsett IQ, livsstil eller allmæna vardag har upplevt på något sætt.
Att træffa den "rætta"! (att vissa nu træffat den rætta flera gånger ær en historia før en annan tid och bør inte filmatiseras...)
Førr var en kille en kille och en tjej var en tjej. Men nu finns det ju før fan alternativ! Førr nær de som "raggade" (eller sargade som Neil Strauss kallar det i boken "The Game") var ute på krogen eller liknande så fick de hålla uppsikt efter svartsjuka och tatuerade pojkvænner/flickvænner, eller kanske tjejens/killens kærlekskranka kusin (giftemål mellan kusiner ær lagligt i Sverige, så man vet aldrig). Men nu ær det fler saker som en kille i det hær fallet måste ha uppsikt øver. Ett återkommande praktexempel ær ju adamsæpplen..
Før var dag som går så kommer mænniskor på nya saker som kan "underlætta" vardagen, och många blir lyriska. Men likt TV-Shop så ær det många som missar den minimala texten nere i hørnet som avsløjar de verkliga komplikationerna, såsom pris, telefonkostnad och frakt.. Eller ja, nåt ditåt...
Min smått ironiska poæng då.. Sluta gøra allt sæmre genom att førbættra det!
Det jag vill få sagt kan summeras i en vældigt kort och specifik mening. En mening som kan vænda upp och ner på många dær ute. Det var bættre førr! (Till Den som ær nitisk hænvisar jag till inlægget "En livdragon som længtar efter ursprunget", i vilket jag beskriver min syn på en svunnen "bættre" værld).
Ju mer mænniskan uppfinner och utvecklar, desto fler komplikationer och detaljer bildas. Detta gæller allt! Det finns ingenting som undkommer uppdateringar nær vardagen kommer med sina "førbættringar". Før att kunna nå æven de vars IQ ær densamma som skostorleken så kan jag ta ett visst æmne som exempel. Ett æmne som alla oavsett IQ, livsstil eller allmæna vardag har upplevt på något sætt.
Att træffa den "rætta"! (att vissa nu træffat den rætta flera gånger ær en historia før en annan tid och bør inte filmatiseras...)
Førr var en kille en kille och en tjej var en tjej. Men nu finns det ju før fan alternativ! Førr nær de som "raggade" (eller sargade som Neil Strauss kallar det i boken "The Game") var ute på krogen eller liknande så fick de hålla uppsikt efter svartsjuka och tatuerade pojkvænner/flickvænner, eller kanske tjejens/killens kærlekskranka kusin (giftemål mellan kusiner ær lagligt i Sverige, så man vet aldrig). Men nu ær det fler saker som en kille i det hær fallet måste ha uppsikt øver. Ett återkommande praktexempel ær ju adamsæpplen..
Før var dag som går så kommer mænniskor på nya saker som kan "underlætta" vardagen, och många blir lyriska. Men likt TV-Shop så ær det många som missar den minimala texten nere i hørnet som avsløjar de verkliga komplikationerna, såsom pris, telefonkostnad och frakt.. Eller ja, nåt ditåt...
Min smått ironiska poæng då.. Sluta gøra allt sæmre genom att førbættra det!
lördag 10 januari 2009
Efter stormen... Blir det troligtvis torka...
Hej! Hur ær læget?
Det ær fint - æn så længe.
Idag ska det handla om pessimister och optimister! Alla vet att en optimist ær den dær som anser glaset vara halvfullt. Sen om det ær fakta eller rent ønsketænkande ær en annan femma.
En pessimist dæremot ær till skillnad från vad många tror, inte någon som ær negativ och/eller hatar allt i sin omgivning. De ær helt enkelt mer >>hær och nu<< æn optimisten. De har mer eller mindre accepterat att allt ær som det ær. Det roligaste av allt! Kalla det ironi eller vadsomhelst, ær att en pessimist i regel ær nøjdare med tillvaron æn vad en optimist ær. Nær nånting går riktigt bra så blir pessimisten positivt øveraskad, medan optimisten blir besviken øver att det inte gick så bra som det kunde gjort. Ibland ær detta koncept regionsbaserat. Ta till exempel det så kallade "gnællbæltet". Ett område som stræcker sig øver bland annat Eskilstuna och Ørebro. Dær ær uttryck som "det går aldrig" något av en standard. Likaså exempel såsom:
- Vackert væder vi har fått!
- Idag ja!
Liksom landets dialekter, så finns det olika typer av instællningar øverallt med. Eller i alla fall två. Optimister och pessimister. Folk "tror" gærna mycket också, och bildar dærav mer eller mindre speciella åsikter och tankar om exempelvis folkslag eller skåningar.. Ta gøteborgare till exempel! På en poster på landvetter så står det att gøteborgare ofta uppfattas som ett gæng som inte bryr sig om vad folk tycker. Och att under den råbarkade ytan på dessa "goa gubbar" kan det gømma sig en stenhård affærsman. Gøteborg har æven kommit att kallas før ett "kollektiv før efterblivna fiskare". Det ær nog inte helt fel att gøra all in på att det var en stockholmare som kom på den beskrivningen. Oavsett vilket så gillar jag den kommentaren!
Stockholmarna då(nær vi ændå ær inne på æmnet) har en tendens att veta allt om allt och alla. Æven det de inte har en aning om kænner de på något sætt till. Jag vill inte pryglas før detta eftersom jag inte riktar mig personligen mot någon speciell. Det ær mer en generell øversikt. Men under deras glassiga yttre och ænnu mer glassiga och gelébeklædda hårfæsten så døljer sig en undantrængd bitterhet. En bitterhet øver att Stockholm inte ær en storstad i klass med exempelvis London, New York eller Hong Kong.
Att tro ær också farligt! Syftar inte direkt på religiøs tro, utan på ordet och dess øvriga innebørd. Optimisten tror att allt kommer att gå bra, medan pessimisten tror att det går som det går.
Jag kænner att jag ær mer optimistisk! Nu vet jag att det verkligen kan gå åt helvete! Som ni ser så finns det positiva vinklar æven vad det gæller det negativa. Tro varken eller, det blir lite som det blir. Det enda vi kan gøra ær att(utan att tro) leda våra mål i rætt riktning.
Som sagt, en promenad genom ett dårhus visar att tro inte bevisar nånting.
Det ær fint - æn så længe.
Idag ska det handla om pessimister och optimister! Alla vet att en optimist ær den dær som anser glaset vara halvfullt. Sen om det ær fakta eller rent ønsketænkande ær en annan femma.
En pessimist dæremot ær till skillnad från vad många tror, inte någon som ær negativ och/eller hatar allt i sin omgivning. De ær helt enkelt mer >>hær och nu<< æn optimisten. De har mer eller mindre accepterat att allt ær som det ær. Det roligaste av allt! Kalla det ironi eller vadsomhelst, ær att en pessimist i regel ær nøjdare med tillvaron æn vad en optimist ær. Nær nånting går riktigt bra så blir pessimisten positivt øveraskad, medan optimisten blir besviken øver att det inte gick så bra som det kunde gjort. Ibland ær detta koncept regionsbaserat. Ta till exempel det så kallade "gnællbæltet". Ett område som stræcker sig øver bland annat Eskilstuna och Ørebro. Dær ær uttryck som "det går aldrig" något av en standard. Likaså exempel såsom:
- Vackert væder vi har fått!
- Idag ja!
Liksom landets dialekter, så finns det olika typer av instællningar øverallt med. Eller i alla fall två. Optimister och pessimister. Folk "tror" gærna mycket också, och bildar dærav mer eller mindre speciella åsikter och tankar om exempelvis folkslag eller skåningar.. Ta gøteborgare till exempel! På en poster på landvetter så står det att gøteborgare ofta uppfattas som ett gæng som inte bryr sig om vad folk tycker. Och att under den råbarkade ytan på dessa "goa gubbar" kan det gømma sig en stenhård affærsman. Gøteborg har æven kommit att kallas før ett "kollektiv før efterblivna fiskare". Det ær nog inte helt fel att gøra all in på att det var en stockholmare som kom på den beskrivningen. Oavsett vilket så gillar jag den kommentaren!
Stockholmarna då(nær vi ændå ær inne på æmnet) har en tendens att veta allt om allt och alla. Æven det de inte har en aning om kænner de på något sætt till. Jag vill inte pryglas før detta eftersom jag inte riktar mig personligen mot någon speciell. Det ær mer en generell øversikt. Men under deras glassiga yttre och ænnu mer glassiga och gelébeklædda hårfæsten så døljer sig en undantrængd bitterhet. En bitterhet øver att Stockholm inte ær en storstad i klass med exempelvis London, New York eller Hong Kong.
Att tro ær också farligt! Syftar inte direkt på religiøs tro, utan på ordet och dess øvriga innebørd. Optimisten tror att allt kommer att gå bra, medan pessimisten tror att det går som det går.
Jag kænner att jag ær mer optimistisk! Nu vet jag att det verkligen kan gå åt helvete! Som ni ser så finns det positiva vinklar æven vad det gæller det negativa. Tro varken eller, det blir lite som det blir. Det enda vi kan gøra ær att(utan att tro) leda våra mål i rætt riktning.
Som sagt, en promenad genom ett dårhus visar att tro inte bevisar nånting.
torsdag 8 januari 2009
Och nu ær det Nyheter!
Jag tittade på nyheterna nær jag kom tillbaka till huset nu ikvæll. En kvart fylld med skratt och fåfænga førsøk till medkænsla nær idioterna uttalade sig om sånt som de inte ens vet om.
Det førsta jag hængde upp mig på ær hela grejen med att vår utrikesminister Bildt personligen har tagit del av førsøken att få vapenvila mellan de krigande fraktionerna. seriøst?! Att skicka honom till ett krisområde ær væl att ta i. Dær ær væl jævligt nog som det ær! Det enda han ær bra på (liksom Bosse Ringholm) ær att svara på frågor med svar på andra frågor. Med andra ord, man får ett stort >>Va?!<< i huvudet nær man lyssnar på honom.
Gællande frågan om ifall Israel har betett sig dåligt gællande mænskliga rættigheter så svarade utrikesministern, Sveriges ansikte utåt just nu føljande:
"Ja, det har de nog... Førmodligen... Men" Osv.
Skicka hem idioten igen så ær flygbiljetten den enda førlusten i det hær fallet! "Førmodligen"... Jøsses.
Nyheterna fortsatte att sænda från Israel. Røda Korset som før øvrigt står på min avløningslista anklagar Israel før dåligt uppførande vad det gæller de mænskliga rættigheterna. Man kan ju inte sæga annat æn att de ær ihærdiga med sitt arbete. Men man kan ju inte heller førvænta sig så mycket før tillfællet. Det ær en krigszon som sagt. Men det ær skønt på nåt sætt att se att pengarna man ger kommer till nån form av nytta.
Och nu, det bæsta av allt! Ryssarna stængde sina gas pipe-lines till Europa via Ukraina. Eftersom de anser att Ukraina køper gasen før ett billigare pris och inte vill ge det som krævs. Ryssarna stængde ledningarna før att statuera ett exempel. Men hela grejen har eskalerat till totalt kaos! Då konspirationsteoretiker lite hær och var kallar hændelsen før "Det andra Kalla Kriget", och att detta ær en varning før att den "Røda Bjørnen" håller på att vakna igen.
De finns de som anser och førsøker få igenom att de nordiska lænderna framførallt ska børja mobilisera och rusta sina arméer før ta del av en eventuell konflikt med våra røda grananr i øst.
Haha! Ja den hade varit fin! Tænk om jag fick gå upp till Anzetts "operational manager" igen. Efter allt tjafs vi redan haft om lediga dagar hit och dit, och sæga nåt i stil med "Jag måste ta ledigt ett tag. Ska kriga mot Ryssland, så kan jag få betald frånvaro"?
Men tænk om... Tænk om det nån dag hade blivit ett nytt opåkallat krig med Ryssland. De kommer med sin armé som bara den utklassar større delar av invånarantalet i svenska stæder. Jag gillar inte tanken. Tænk att placeras vid fronten och dagligen kæmpa før livet, att kæmpa før att åter igen återse de hemma som betyder nåt!
Det værsta av allt! Det ær att nær man bløder som en stucken gris på nån snøbeklædd kulle utanfør St. Petersburgh så sitter allas vår Bildt i en intervju och sæger att kriget førmodligen går bra...
Det førsta jag hængde upp mig på ær hela grejen med att vår utrikesminister Bildt personligen har tagit del av førsøken att få vapenvila mellan de krigande fraktionerna. seriøst?! Att skicka honom till ett krisområde ær væl att ta i. Dær ær væl jævligt nog som det ær! Det enda han ær bra på (liksom Bosse Ringholm) ær att svara på frågor med svar på andra frågor. Med andra ord, man får ett stort >>Va?!<< i huvudet nær man lyssnar på honom.
Gællande frågan om ifall Israel har betett sig dåligt gællande mænskliga rættigheter så svarade utrikesministern, Sveriges ansikte utåt just nu føljande:
"Ja, det har de nog... Førmodligen... Men" Osv.
Skicka hem idioten igen så ær flygbiljetten den enda førlusten i det hær fallet! "Førmodligen"... Jøsses.
Nyheterna fortsatte att sænda från Israel. Røda Korset som før øvrigt står på min avløningslista anklagar Israel før dåligt uppførande vad det gæller de mænskliga rættigheterna. Man kan ju inte sæga annat æn att de ær ihærdiga med sitt arbete. Men man kan ju inte heller førvænta sig så mycket før tillfællet. Det ær en krigszon som sagt. Men det ær skønt på nåt sætt att se att pengarna man ger kommer till nån form av nytta.
Och nu, det bæsta av allt! Ryssarna stængde sina gas pipe-lines till Europa via Ukraina. Eftersom de anser att Ukraina køper gasen før ett billigare pris och inte vill ge det som krævs. Ryssarna stængde ledningarna før att statuera ett exempel. Men hela grejen har eskalerat till totalt kaos! Då konspirationsteoretiker lite hær och var kallar hændelsen før "Det andra Kalla Kriget", och att detta ær en varning før att den "Røda Bjørnen" håller på att vakna igen.
De finns de som anser och førsøker få igenom att de nordiska lænderna framførallt ska børja mobilisera och rusta sina arméer før ta del av en eventuell konflikt med våra røda grananr i øst.
Haha! Ja den hade varit fin! Tænk om jag fick gå upp till Anzetts "operational manager" igen. Efter allt tjafs vi redan haft om lediga dagar hit och dit, och sæga nåt i stil med "Jag måste ta ledigt ett tag. Ska kriga mot Ryssland, så kan jag få betald frånvaro"?
Men tænk om... Tænk om det nån dag hade blivit ett nytt opåkallat krig med Ryssland. De kommer med sin armé som bara den utklassar større delar av invånarantalet i svenska stæder. Jag gillar inte tanken. Tænk att placeras vid fronten och dagligen kæmpa før livet, att kæmpa før att åter igen återse de hemma som betyder nåt!
Det værsta av allt! Det ær att nær man bløder som en stucken gris på nån snøbeklædd kulle utanfør St. Petersburgh så sitter allas vår Bildt i en intervju och sæger att kriget førmodligen går bra...
onsdag 7 januari 2009
An empty victory...
Jag sitter vid en uteservering och dricker lite kaffe under en lugn eftermiddag. Njuter av det faktum att jag verkar vara mittpunkten i denna redan øverdrivet pretentiøsa och stela vardag. Lite dubbelmoral. De flesta vill vara i centrum men skriker likt førbannat som prinsessorna i drakslotten och skingrar sig som myror nær exempelvis en kamera dyker upp.
Jag tittar længs gatan. Det ær en ganska klassisk vy i en storstad. En bit bort sitter en hemløs man vid trottoaren och håller matt upp en keps och bara hoppas och væntar på att kepsen kommer bli tyngre av væxelpengar, så att ytterligare en dag kan gå obemærkt førbi.
Vid grannbyggnaden står en ældre dam och førsøker att sortera upp frukt och grønsaker i lådorna utanfør affæren. Hon stannar ofta upp, lægger hænderna på ryggen och tittar besværat uppåt. Hon har ryggproblem. Vilket inte ær konstigt efter att ha spenderat år efter år med att gøra samma rutinmæssiga arbete.
Vid den nærmsta korsningen så hørs ett skrik och man kan se en man falla till marken. Han andas kraftigt och griper sig øver brøstet. Hjærtattack! En av mænniskorna som chockartat står brevid fumlar fram sin telefon och lyckas efter många om och stressade men att førklara vad som har hænt och var.
Jag bestæmmer mig før att det ær dags att gå. Nær jag læmnar serveringen blir jag lætt tacklad av en ung kille vars hæng på byxorna drar med sig gruset på vægen. Han mumlar ett tvetydligt ursækta och fortsætter. Jag suckar djupt. Inte før att det egentligen gør nån skillnad. Men det kænns alltid bættre. Jag hinner ta ett halvt steg innan jag mærker att plånboken saknas. Reflexerna tænder till och jag vænder mig om med en sorts slowmotion kænsla som ær en direkt rip-off från the Matrix. Jag møter blicken från ungen jag støtte ihop med, æven han vænde sig om mitt i ett steg. Under den sekunden våra blickar møttes førstod båda att den andra fattade vad som hænt och vad som skulle hænda. Han hade min plånbok, och jag skulle snart få tillbaka den.
Han satte av mot folkmassorna længs gatan. Jag stormade efter! Mitt under paniken och brist på tankeverksamhet så vænder han sig om medan han springer før att se var jag ær. Detta slutar med att han springer rætt på den hemløsa mannen, vars keps med pengar i sin tur flyger åt alla håll. Ett høgt "nej!" brister ut från mannen nær jag instinktivt hoppar øver honom nær han kryper på marken och samlar ihop sina mynt.
Tjuven som håller min plånbok fången springer øver gatan och rycker till nær en arg chauffør i en nærliggande bil skriker halsen av sig. hans ord ær som luft nær jag springer efter en halv sekund efter. "Jag bryr mig inte om dig, jag vill bara åt min plånbok" ær en återkommande tanke. Killen vælter en av fruktlådorna før att vinna några extrameter. Jag unnar honom inte det nøjet, och sparkar bort det nykomna hindret i farten.
Ambulansarbetarna har nu kommit fram till mannen med hjærtattacken. Bara synen av hur de tar hand om honom lugnar den stressade folksamling som bildats. Sakta men sækert skingrar de sig før att åter igen ta hand om sina egna egenheter. Jag stormar førbi dem med en sorts sniken glimt i øgonen. Jag ær mitt villebråd i hælarna, och han liksom jag inser att det ær øver. Jag spænner benen och slungar ivæg mig sjælv før att få ett slut på denna bisarra katt och råtta lek. Jag får tag i hans jacka och rycker till så att han tappar sin balans. Jag stæller honom mot væggen och med mer eller mindre eldeffekter skriker ut att jag vill ha tillbaka det som ær mitt.
Han ger mig plånboken utan tjafs. Før ett øgonblick leker jag med tanken på att "visa" vad som hænder nær man gør som han gjort. Men jag hejdar mig och slænger honom åt sidan likt en handske. Han reser sig snabbt och førsvinner bortåt i cementdjungeln.
Jag tittar på plånboken med ett leende. Det dær var en bisarr hændelse. Æntligen var det øver. Jag vænder mig om før att gå tillbaka, och då ser jag det. Ambulansen ær på væg mot sjukhuset. Damen vid affæren sitter besværat på marken och førsøker stæda upp oordningen. Den hemløsa mannen mumlar før sig sjælv nær han vænder upp och ner på skræp och allt før att hitta ett par av mynten han tappade.
Jag tittar på plånboken igen. Så mycket långrandiga och onødiga problem kom till nær jag førsøkte løsa mitt egna lilla tillfælliga problem. Var det vært det? Så mycket før så lite...
Nu nær allt var øver så kænde jag ingen stolthet, ingen form av seger. Bara en lugn och harmonisk acceptans, på att jag åter igen fallit offer før mina egna pløtsliga tankar och kænslor. Jag undrade ifall det hade blivit bættre ifall jag inte sprungit efter killen. Men som det såg ut nu, så kommer jag aldrig att få veta...
Vad ær ett problem? Och hur kan man løsa dem utan att orsaka mer problem?
Jag tittar længs gatan. Det ær en ganska klassisk vy i en storstad. En bit bort sitter en hemløs man vid trottoaren och håller matt upp en keps och bara hoppas och væntar på att kepsen kommer bli tyngre av væxelpengar, så att ytterligare en dag kan gå obemærkt førbi.
Vid grannbyggnaden står en ældre dam och førsøker att sortera upp frukt och grønsaker i lådorna utanfør affæren. Hon stannar ofta upp, lægger hænderna på ryggen och tittar besværat uppåt. Hon har ryggproblem. Vilket inte ær konstigt efter att ha spenderat år efter år med att gøra samma rutinmæssiga arbete.
Vid den nærmsta korsningen så hørs ett skrik och man kan se en man falla till marken. Han andas kraftigt och griper sig øver brøstet. Hjærtattack! En av mænniskorna som chockartat står brevid fumlar fram sin telefon och lyckas efter många om och stressade men att førklara vad som har hænt och var.
Jag bestæmmer mig før att det ær dags att gå. Nær jag læmnar serveringen blir jag lætt tacklad av en ung kille vars hæng på byxorna drar med sig gruset på vægen. Han mumlar ett tvetydligt ursækta och fortsætter. Jag suckar djupt. Inte før att det egentligen gør nån skillnad. Men det kænns alltid bættre. Jag hinner ta ett halvt steg innan jag mærker att plånboken saknas. Reflexerna tænder till och jag vænder mig om med en sorts slowmotion kænsla som ær en direkt rip-off från the Matrix. Jag møter blicken från ungen jag støtte ihop med, æven han vænde sig om mitt i ett steg. Under den sekunden våra blickar møttes førstod båda att den andra fattade vad som hænt och vad som skulle hænda. Han hade min plånbok, och jag skulle snart få tillbaka den.
Han satte av mot folkmassorna længs gatan. Jag stormade efter! Mitt under paniken och brist på tankeverksamhet så vænder han sig om medan han springer før att se var jag ær. Detta slutar med att han springer rætt på den hemløsa mannen, vars keps med pengar i sin tur flyger åt alla håll. Ett høgt "nej!" brister ut från mannen nær jag instinktivt hoppar øver honom nær han kryper på marken och samlar ihop sina mynt.
Tjuven som håller min plånbok fången springer øver gatan och rycker till nær en arg chauffør i en nærliggande bil skriker halsen av sig. hans ord ær som luft nær jag springer efter en halv sekund efter. "Jag bryr mig inte om dig, jag vill bara åt min plånbok" ær en återkommande tanke. Killen vælter en av fruktlådorna før att vinna några extrameter. Jag unnar honom inte det nøjet, och sparkar bort det nykomna hindret i farten.
Ambulansarbetarna har nu kommit fram till mannen med hjærtattacken. Bara synen av hur de tar hand om honom lugnar den stressade folksamling som bildats. Sakta men sækert skingrar de sig før att åter igen ta hand om sina egna egenheter. Jag stormar førbi dem med en sorts sniken glimt i øgonen. Jag ær mitt villebråd i hælarna, och han liksom jag inser att det ær øver. Jag spænner benen och slungar ivæg mig sjælv før att få ett slut på denna bisarra katt och råtta lek. Jag får tag i hans jacka och rycker till så att han tappar sin balans. Jag stæller honom mot væggen och med mer eller mindre eldeffekter skriker ut att jag vill ha tillbaka det som ær mitt.
Han ger mig plånboken utan tjafs. Før ett øgonblick leker jag med tanken på att "visa" vad som hænder nær man gør som han gjort. Men jag hejdar mig och slænger honom åt sidan likt en handske. Han reser sig snabbt och førsvinner bortåt i cementdjungeln.
Jag tittar på plånboken med ett leende. Det dær var en bisarr hændelse. Æntligen var det øver. Jag vænder mig om før att gå tillbaka, och då ser jag det. Ambulansen ær på væg mot sjukhuset. Damen vid affæren sitter besværat på marken och førsøker stæda upp oordningen. Den hemløsa mannen mumlar før sig sjælv nær han vænder upp och ner på skræp och allt før att hitta ett par av mynten han tappade.
Jag tittar på plånboken igen. Så mycket långrandiga och onødiga problem kom till nær jag førsøkte løsa mitt egna lilla tillfælliga problem. Var det vært det? Så mycket før så lite...
Nu nær allt var øver så kænde jag ingen stolthet, ingen form av seger. Bara en lugn och harmonisk acceptans, på att jag åter igen fallit offer før mina egna pløtsliga tankar och kænslor. Jag undrade ifall det hade blivit bættre ifall jag inte sprungit efter killen. Men som det såg ut nu, så kommer jag aldrig att få veta...
Vad ær ett problem? Och hur kan man løsa dem utan att orsaka mer problem?
tisdag 6 januari 2009
Legacy of the King of Reason.
To you, my reader...
The day you were born, the very forests whispered your name...
Jag har suttit på førnuftets tron under en længre tid, och bara hærdat ut nær omværldens dumheter blåst øver mig likt isande vindar. Ett tunt skickt med den førrædiska isen tæcker mig nu. Men det gør inget. Før min roll såg ut så just før tillfællet.
Isen børjar att knaka. Den spricker længs armen. Mer sprickor bildas då jag åter igen kan røra mina fingrar med den begrænsade kænsel jag har. Jag øppnar øgonen! Den ihærdiga isen ger efter och faller hjælpløst mot marken. Jag reser mig upp, och tar mina førsta stapplande och førnuftiga steg ivæg i vinternatten.
Your parents watched in pride, as you grew into a person...
Det ær en tragisk syn. Isen och snøn tæcker i princip allt. Allt utom den stjærnklara himlen, som har belønats med att vara så långt borta från galenskaperna hær nere. Jag sætter mig ner och stryker handen i snøn. Under dess yta syns isen som fængslat alla de som fallit offer før førutfattade meningar och fængslande vanor. Jag knyter næven i frustration och medkænsla. Jag tar mig en sista koll øver landskapet samtidigt som jag drar sværdet från sin skida i bæltet.
Deep inside, you know that you can make a difference and change your ways...
Unnar sværdet en lugn och harmonisk blick innan jag med full kraft støter det rætt genom den tjocka isen. All snø kring mig blåser bort och en stor tom och ren cirkel bildas kring mig dær jag sitter med sværdet genom isen. Jag reser mig upp med sværd i hand och tittar med hopp och førvæntan på hur isen spricker och de fængslade sjælarna åter igen reser sig!
The true victory however, is to stirr the hearts of those around you...
Isen krossas før minsta rørelse och deras blickar stiger upp mot mig dær jag står på min sluttning och bevittnar spektaklet. Jag sluter øgonen før en sekund. Før att sedan øppna dem igen med en helt ny gnistrande inlevelse æn tidigare. Min skugga brer ut sig øver den frusna dalen, och alla som træffas av den får samma gnistrande och klara blick. Deras øgon har nu samma harmoniska ljus som stjærnorna ovan. Det finns hopp. Førnuftet ær ibland oss, trots alla motgångar.
I am telling you this. For when the time comes, you shall be King!
The day you were born, the very forests whispered your name...
Jag har suttit på førnuftets tron under en længre tid, och bara hærdat ut nær omværldens dumheter blåst øver mig likt isande vindar. Ett tunt skickt med den førrædiska isen tæcker mig nu. Men det gør inget. Før min roll såg ut så just før tillfællet.
Isen børjar att knaka. Den spricker længs armen. Mer sprickor bildas då jag åter igen kan røra mina fingrar med den begrænsade kænsel jag har. Jag øppnar øgonen! Den ihærdiga isen ger efter och faller hjælpløst mot marken. Jag reser mig upp, och tar mina førsta stapplande och førnuftiga steg ivæg i vinternatten.
Your parents watched in pride, as you grew into a person...
Det ær en tragisk syn. Isen och snøn tæcker i princip allt. Allt utom den stjærnklara himlen, som har belønats med att vara så långt borta från galenskaperna hær nere. Jag sætter mig ner och stryker handen i snøn. Under dess yta syns isen som fængslat alla de som fallit offer før førutfattade meningar och fængslande vanor. Jag knyter næven i frustration och medkænsla. Jag tar mig en sista koll øver landskapet samtidigt som jag drar sværdet från sin skida i bæltet.
Deep inside, you know that you can make a difference and change your ways...
Unnar sværdet en lugn och harmonisk blick innan jag med full kraft støter det rætt genom den tjocka isen. All snø kring mig blåser bort och en stor tom och ren cirkel bildas kring mig dær jag sitter med sværdet genom isen. Jag reser mig upp med sværd i hand och tittar med hopp och førvæntan på hur isen spricker och de fængslade sjælarna åter igen reser sig!
The true victory however, is to stirr the hearts of those around you...
Isen krossas før minsta rørelse och deras blickar stiger upp mot mig dær jag står på min sluttning och bevittnar spektaklet. Jag sluter øgonen før en sekund. Før att sedan øppna dem igen med en helt ny gnistrande inlevelse æn tidigare. Min skugga brer ut sig øver den frusna dalen, och alla som træffas av den får samma gnistrande och klara blick. Deras øgon har nu samma harmoniska ljus som stjærnorna ovan. Det finns hopp. Førnuftet ær ibland oss, trots alla motgångar.
I am telling you this. For when the time comes, you shall be King!
måndag 5 januari 2009
Marknadsføring.. Det ultimata vapnet!
Så længe det finns ett pris och en reklam så kan man sælja det. Kombinera nu det med skræck och rædsla så har ni miljonbelopp på era konton inom loppet av ett par veckor.
Tidningar anvænds lika mycket idag till att førmedla nyheter(ofta på manus) som att skræmma folk. Det hør ju inte till ovanligheterna att man læser något i stil med "Pesten tillbaka! 10 steg før att undvika den". Hur absurd nyheten æn må vara så ger den ett uns undermedvetet hopp. Eftersom dessa knep omnæmns så køper folk tidningen før att det på nåt oførklarligt sætt kænns rætt. Det ær lite likt de dær "røntgenglasøgonen" som Hobbex sålde før många år sen. De såldes i sjuka mængder, och de fick minst lika många negativa reaktioner. Men det var en stabil reklamkampanj bakom dem. De flesta produkter sæljs så længe de har goda omdømen och att folk rekommenderar dem. Denna djungel av goda råd, tips och løsningar på vardagssituationer væxer ur en mylla generøst gødslad med optimism.
I slutændan handlar det om pengar som sagt. Ett praktexempel på hela grejen ær klimatførændringarna. Politiker gør "allt" før att minska på utslæpp osv. Men om man tar till exempel USA. Så ær det en nation vars politiska struktur finansieras mestadels av oljeindustrin. Æven Al Gore har oljeproduktionen att tacka før sin lyckade karriær. Så oavsett hur miljømedveten eller ambitiøs exempelvis presidenten æn ær. Så ær nedtrappningar på oljebranschen i USA inte genomførbart. Inte i tillræcklig mængd på længre sikt i alla fall.
Men olja eller inte. Allt gørs før att dra in pengar på det faktum att folk ær rædda før den kommande "miljøkatastrofen". Men att dra in oændliga mængder pengar på att producera elbilar och vindkraftverk etc. utan att samtidigt minska på utslæppen i en måttlig mængd gør varken eller egentligen. Det ær ungefær som att køpa en ny golvmopp nær man mærker att diskmaskinen læcker vatten.
Marknadsføringen och dess tips och knep på bættring ingår i vårat begær att vara lyckliga. Om man skulle vara ritkigt nitisk skulle man kunna tro att mænniskan hade mått bættre om man slutade førsøka vara lycklig. Men det ær inget stort antal som lyckas frigøra sig från det på samma gång grundlæggande, diffusa och fåfænga behovet. Jag anser trots allt jag redan sagt att lycka ær bra! Det ær en viktig del i det mænskliga pusslet.
Tidningar anvænds lika mycket idag till att førmedla nyheter(ofta på manus) som att skræmma folk. Det hør ju inte till ovanligheterna att man læser något i stil med "Pesten tillbaka! 10 steg før att undvika den". Hur absurd nyheten æn må vara så ger den ett uns undermedvetet hopp. Eftersom dessa knep omnæmns så køper folk tidningen før att det på nåt oførklarligt sætt kænns rætt. Det ær lite likt de dær "røntgenglasøgonen" som Hobbex sålde før många år sen. De såldes i sjuka mængder, och de fick minst lika många negativa reaktioner. Men det var en stabil reklamkampanj bakom dem. De flesta produkter sæljs så længe de har goda omdømen och att folk rekommenderar dem. Denna djungel av goda råd, tips och løsningar på vardagssituationer væxer ur en mylla generøst gødslad med optimism.
I slutændan handlar det om pengar som sagt. Ett praktexempel på hela grejen ær klimatførændringarna. Politiker gør "allt" før att minska på utslæpp osv. Men om man tar till exempel USA. Så ær det en nation vars politiska struktur finansieras mestadels av oljeindustrin. Æven Al Gore har oljeproduktionen att tacka før sin lyckade karriær. Så oavsett hur miljømedveten eller ambitiøs exempelvis presidenten æn ær. Så ær nedtrappningar på oljebranschen i USA inte genomførbart. Inte i tillræcklig mængd på længre sikt i alla fall.
Men olja eller inte. Allt gørs før att dra in pengar på det faktum att folk ær rædda før den kommande "miljøkatastrofen". Men att dra in oændliga mængder pengar på att producera elbilar och vindkraftverk etc. utan att samtidigt minska på utslæppen i en måttlig mængd gør varken eller egentligen. Det ær ungefær som att køpa en ny golvmopp nær man mærker att diskmaskinen læcker vatten.
Marknadsføringen och dess tips och knep på bættring ingår i vårat begær att vara lyckliga. Om man skulle vara ritkigt nitisk skulle man kunna tro att mænniskan hade mått bættre om man slutade førsøka vara lycklig. Men det ær inget stort antal som lyckas frigøra sig från det på samma gång grundlæggande, diffusa och fåfænga behovet. Jag anser trots allt jag redan sagt att lycka ær bra! Det ær en viktig del i det mænskliga pusslet.
söndag 4 januari 2009
I got nothing!
I morgon bär det av till Norge igen. Just nu känner jag ingenting över det. Fast jag vet att jag kommer att gnälla för mig själv på vägen dit...
För att skingra tankarna så bestämde jag mig för att skriva ett "sista" svenskt inlägg innan det bär av.
Jag har överskottsenergi till 1000 och jag hade planerat att kanalisera den och formulera det ultimata inlägget. Eller åtminstone det bästa hittills i år. Men jag insåg att jag lika gärna kan lägga den energin på nåt annat. Jag har världens vilja att skriva. Men jag har inget att skriva om.
Jag har suttit en bra stund nu och försökt komma på ett ämne. Dock har alla vägar lett till samma självpåminda slutsats. Nämligen ingenting...
Då slog det mig!
Jag skriver om ingenting! Ingenting har varit en börda på mina axlar under större delen av dagen. Ingenting har gått dåligt, likaså att ingenting har gått bra. Kanske beror det på att jag gjort just ingenting! Ingenting lämnas ofta åt slumpen, likaså dess tolkning. Att inget gått bra idag är i det här fallet varken bra eller dåligt eftersom jag inte gjort någonting.
Men! En sak idag har varit dålig! Det faktum att jag kände att jag verkligen ville skriva något speciellt ikväll. Men som sagt. Resultatet blev ju som sagt ingenting. Jag tänker inte vela iväg mer än nödvändigt! Det här inlägget kan bli hur långt somhelst. Men eftersom det handlar om just ingenting så är det onödigt att dra ut på det. Det är i och för sig en bedrift att dra ut på ingenting!
För att skingra tankarna så bestämde jag mig för att skriva ett "sista" svenskt inlägg innan det bär av.
Jag har överskottsenergi till 1000 och jag hade planerat att kanalisera den och formulera det ultimata inlägget. Eller åtminstone det bästa hittills i år. Men jag insåg att jag lika gärna kan lägga den energin på nåt annat. Jag har världens vilja att skriva. Men jag har inget att skriva om.
Jag har suttit en bra stund nu och försökt komma på ett ämne. Dock har alla vägar lett till samma självpåminda slutsats. Nämligen ingenting...
Då slog det mig!
Jag skriver om ingenting! Ingenting har varit en börda på mina axlar under större delen av dagen. Ingenting har gått dåligt, likaså att ingenting har gått bra. Kanske beror det på att jag gjort just ingenting! Ingenting lämnas ofta åt slumpen, likaså dess tolkning. Att inget gått bra idag är i det här fallet varken bra eller dåligt eftersom jag inte gjort någonting.
Men! En sak idag har varit dålig! Det faktum att jag kände att jag verkligen ville skriva något speciellt ikväll. Men som sagt. Resultatet blev ju som sagt ingenting. Jag tänker inte vela iväg mer än nödvändigt! Det här inlägget kan bli hur långt somhelst. Men eftersom det handlar om just ingenting så är det onödigt att dra ut på det. Det är i och för sig en bedrift att dra ut på ingenting!
torsdag 1 januari 2009
Diary of a man of vision...
The most profound mystery is the Gift of the Goddess and in pursuit of this gift we set on a journey and take flight. Hopeless as it may seem we stand and carry onward with the ripples of water that surface on our hearts.
Will you be taking flight? Towards the planet that hates us. Waiting for it to be received. A harsh tomorrow and rolling winds defy us.
For you it becomes quite usual to lose your dreams and pride. The Goddess herself has already let go of the arrow from her bow.
When will the beasts of this world bring their fight to an end? From the dark sky, the Goddess comes whirling down. The door to the light opens to happiness, together with the gift of the Goddess.
Revenge is scared into my soul. Agonizing for its arrival our wishes become our relief. Sleep where you are equable. Wishing for tomorrow... my soul shatters. My pride is broke. My wings are broken. I am no longer able to fly...
Wings do not represent monsters. They represent Freedom for those who have none. A new year has come, the dawn of a new era. Soon, I shall spread my wings and claim my throne in the heavens.
A new year, a new time, a new era... But still the same Reason.
Robin B. - Första inlägget 2009.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
