Over?! ... I´m just getting started!

Jag fick ett mail från personalchefen idag.. "Eventuell inarbetning får tas vid ett senare tillfälle, när det finns mer arbete på bedriften".

På grund av ett senarebokat och försenat flyg så MISSADE jag nästan tre hela arbetsdagar sist. Nu när det väl kom på tal så får jag INTE jobba igen det. Sen så fick jag höra från en av de andra anställda som jobbat på stället förr att han verkligen är i riskzonen för att permiteras till sommaren om det inte blir mer att göra. Han är en av många.. Jag vet att jag ligger i samma zon.

Det är nästan ett sorts tecken. Att en firma som aldrig har haft problem trots ekonomiska tvister nu helt plötsligt blir tvugna till att göra sig av med onödiga laster.

Som tur var är jag steget före.. Eftersom jag redan har bestämt mig för att lämna det sjunkande skeppet, så kunde jag inte bry mig mindre om hur det går för företaget i längden. Jag väntar hellre i livbåtarna redan från start än att missa alla chanser bara för att jag "tror på företaget".

Nej snart så. Snart är jag på hemmaplan igen. Snart är jag "fri" igen! Jag har fått höra lite mixade kommentarer på det här. "Du förlorar pengar", "dumt, idiotiskt", "... varför?!" etc. Det är väldigt, väldigt få (typ 2) som verkar förstå att det här är vad jag vill..

Som sagt:

A new genesis is at hand... And I will be the creator!

A new genesis is at hand..

Lägenheter, resor i jobbet och jobbet har cirkulerat i huvudet hela dagen. Jag har ägnat ovanligt mycket tid på att tänka över de här sakerna.

Jag har ägnat löjligt mycket tankeverksamhet på hela situationen med mitt jobb. Lågkonjukturen kombinerat med produktionschefens värdelösa "ledarskap" har gett mig en viss insikt. Tankarna pendlar mellan för och nackdelarna med jobbet jag har. Jag tjänar rätt bra, är ledig relativt "mycket".

Men! Det är alltid ett men. Jag hatar verkligen att vara borta längre perioder. En och en halv vecka hemifrån är kanske inte så mycket för vissa. Men för mig är det riktigt påfrestande. Att inte kunna vara där om nån skulle behöva det, och att bara kunna prata i telefon med de få som man egentligen vill träffa. Det blir för mycket i längden. Sen så känns det som om det alltid händer nåt här hemma i och med att jag åker. Det är jobbigt att grubbla. Framförallt så är det jobbigt att grubbla när man är borta och inte kan göra nåt åt det.

Jag har så smått börjat att kolla runt här hemma. Företagets plötsliga svacka ser jag som ett tecken. Det är dags att överge det sjunkande skeppet.. Det är dags för en nystart på jobbfronten. Jag intalade mig själv att jag skulle vänja mig mid resandet och de längre perioderna. Jag hade fel.. Efter snart nio månader så känner jag att det inte blir bättre.

Förlorar jag på det? .. Det vill jag inte påstå. Kanske inte samma inkomst i månaden visst. Men jag kan i alla fall vara här. Med de som jag vill vara med. Att inte behöva åka bort för att längta hem i tolv dagar. Att göra det här skulle göra mig stark. Det är värt det. Jag har tänkt på det ett bra tag nu, och samma citat fortsätter att påminna mig om att det här kommer att göra allt bättre.

Great strenght demands great sacrifice.

Nu är det bara en fråga om tid än en fråga om tvivel.. Insikt och beslutsamhet är en behaglig sörja!

En importerad tomthet!

Dagen igår var efterlängtad. Det var som sagt spelkväll hos Mimmi, med henne och Elina. Dagen började i princip med att Mimmi ringde. Ett hej som var utdraget nog för att man skulle förstå att nånting inte var som det skulle. Jag hade mina aningar om vad det berodde på.

Hon berättade vad det var.. Och mina instinkter gjorde mig inte besviken. Dock blev jag jävligt konfundersam när detaljerna kom fram. Jag försökte att lägga ihop ett och ett, men just då var det svårt. Trodde mycket om honom.. Förlåt.. "Det". Men aldrig vågade jag tro att han kunde tänka steget före det han inte tagit än.. Men! Jag vägrade att tro nånting fören jag fått lite såkallad fakta. För stunden trodde jag ingenting. Jag misstänkte bara. Med en touch av irriterad frustration..

Dagen gick och jag åkte in lite tidigare än planerat. Mimmi var i köket när jag kom dit, och fixade med räkor och baguetter. Det syntes för tydligt att det jag hörde innan på dagen fortfarande var i luften. Det var på tiden att ändra på det.. Jag tänkte i alla fall försöka! Jag tänkte inte låta en importerad teddybjörn med attitydsproblem förstöra helgen.. Det finns gränser!

Man får inte alltid som man vill har jag märkt.. Efter att sms:andet inte längre gjorde nån nytta så blev det samtal istället. Att diskutera med honom verkar vara som att prata med en knäskål..Jag gillade inte resultatet.. Inte nånstans.. Jag blev arg, och framförallt rädd. Och DET kommer man inte undan med! Jag hade lust att diskutera lite själv. Men måste skaffa en pall åt honom först så att vi kan ta det eye to eye. Passar nog på att köpa en liten pall på IKEA sen!

Elina kom dock efter en stund, och kvällen började sakta men säkert att ta den form den var planerad att ha! Det visade sig att jag blir allt sämre och sämre på att spela kort för varje gång. Jag är ingen bonde heller i alla fall! För jag var kvar i Mars när alla andra började närma sig sommaren! och det som fortfarande spökar lite då.. Herr gris!! Efter att ha förlorat allt vad spel heter en stund så var det dags för kvällens höjdpunkt. Elina med telefonen!

Att lyssna på Elina som skälld.. ehum.. förklarade det egentliga läget för emobjörnen var det roligaste av allt tror jag. Jag försökte fortfarande komma på vilka "folk" var. Men det lyckades Elina komma fram till eftersom han (smart som han är) sa allt mer och mer av det som han inte "visste" eller "brydde" sig om. Det han ville veta var oviktigt, och det han visste tvivlade han på. Folket som han och hans "närmaste" (tror dessa "närmaste" kommer från samma leksakskollektion som han) hade hört allt konstigt ifrån visade sig vara han. Han var "folk".. Jag gillar inte det.. Han har förstört uttrycket "bete dig som folk!" för mig..

Alltså.. Jag är så trött på folk som tror de måste vara nåt de inte är!

~ Citat från smartskaftet.

Efter många om och ännu fler men så var det över. Tillräckligt mycket hade kommit fram för att få lite svar. Men också tillräckligt för att vända upp och ner på tillvaron en aning. Allting redde ut sig så mycket som det gick. Det var en lättnad om något. I alla fall för stunden.. Jag sa till honom en gång att det fanns ett par saker man inte skulle göra.. Han lyckades göra bort sig vad det gäller de flesta punkterna. För stunden blev allt i alla fall bättre som sagt!

Men vad det gäller "dig" då.. Jag ska kolla upp lite regler vad det gäller trappuppgångar.. Sen ska du få en överaskning utan dess like när du lagar mat i badrummet! (Fråga inte..).. Vänta bara! Ska bara köpa pallen först!

Ansökan.

Kultmedlemmar sökes till ny kult!

Medlemskrav:

INGA krav! Förutom ett dock.. Fråga inte, för då slipper ni svara när någon frågar!

Skicka ansökan till mr.bodin@hotmail.com

Vi bjuder nya medlemmar på riktigt snygga särkar, sydda av gardiner!

Docta Ignorantia.

Tiden ær dålig på att hålla tider!

Given the choice, whether to rule a corrupt and failing empire. Or to challenge the fates for another throw, a better throw against one's destiny.. What was a king to do?

Tid ær overkligt. Konceptet tid fanns inte føren nåt smartskaft prompt skulle uppfinna klockan. Då fanns det pløtsligt grænser i vardagen. Grænser som inte går att ta på, men som likt førbannat tickar framåt i sin stela montona takt.. Mænniskans vardag fick sig ett tørn. Kanske var det ødet, eller bara en jævla otur.. Murphy.. Du och din lag kan vara lyckliga!

Vi har vant oss vid att stressa oss fram till klockornas *tick tack* marsch! Likt vissa sjukt dåliga temamelodier (Såsom Skilda værldar och Baywatch) så fastnar de på sinnet och hemsøker oss likt en dørrknackning från en statstjænsteman.

Den lite før bittra inronin med att tiden ær orsaken till stress ær att jag har førlorat den! Jag har kommit på hemligheten med att manipulera tid! Spendera ett par dagar med att jobba utomlands och bara vilja åka hem, så kommer ni att mærka att tiden gør sig påmind på ett oerhørt egendomligt sætt.. Den står still..

Hær i Norge så ær alltid tiden Nu och aldrig Då. Hær ær det omøjligt att planera kvællen efter jobbet eftersom kvællen i teorin aldrig behagar infinna sig. Men! Nær man væl slutat så springer tiden ivæg och klockan ær mycket innan man ens hunnit ta av sig skorna.. Medan man svær øver det faktum att man berøvats den "tid" man længtat efter så ligger tiden troligen med ansiktet djupt i en kudde och skrattar lungorna ur sig.

Skratta du "tid"! Jag ska ta ledigt nån dag framøver, och då ska jag ta mig all tid i værlden till att forma om ditt troligen snikna leende till en ful fågelholk i stil med den man gjorde i sløjden i trean!

Or does one ever truly have a choice? One can only match move, by move, the machinations of fate. And thus defy the tyrannous stars!

Smakprov.

The only thing that can beat power, is more power. That is the one unquestionable constant in this universe. Power is useless however, as long as it consumes itself. The army fits in that description. I gained much from it, but now, it has nothing that I want. The army hides behind etiquette, rules and discipline. Yet it betray all of these aspects. What hope would there have been if I had devoted my life to that cause? I suppose that my arrogance "saved" me. I have always and will always refuse to become nothing but an expendable pawn.

~ Stycke ur "Project B".

Allt fler frågetecken bildas kring mitt skrivarbete som endast ær kænt som "Project B". Hær har ni i ett smakprov på dess innehåll. Det ær inte av nåt egentligt værde dock. Det hær ær mer ett bevis på att jag faktiskt håller på med något vid sidan om den hær så kallade bloggen..

Det skrivs allt mer och mer før var dag som går. Nu nær jag delat med mig mer æn jag egentligen vill så kan ni vara nøjda før stunden. Som sagt, om ni inte vet mer.. Så ær det just før att jag inte vill att ni ska veta mer.. I alla fall inte før stunden.

Førutom att skriva på det hær, så spenderar jag en hel del tid med att læsa diverse blogginlægg (eller ja..) som får mig att skratta mig sønder och samman. Det ær skønt att kunna skratta åt såna "inlægg". Så sant som jag sitter hær på en svart stol!

Satir*, produktplacering, you name it..

Hejsan alla!

Efter att ha spenderat en sjukt rolig dag/ kväll hos Mimmi, med henne och Elina så bar det av hemåt för att sova. Men jag kände att jag behövde skriva av mig lite. Både här och på mitt andra "projekt".

Hittills har det varit jobbigt. Jag har suttit och skrivit en massa och länge idag. Framförallt nu ikväll. Men helt plötsligt så kände jag att jag blev hungrig! Riktigt hungrig! Magen kändes som en ekande tomthet.. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till .. :S Jag har aldrig känt nåt sånt innan. Detta är kanske vad man kallar hunger.

Jag bestämde mig iaf för att äta.. =) Jag gick genom mitt rum som är cirka 5 gånger 4 meter i storlek och öppnade min vita dörr med sitt mässingsbeklädda handtag.

Hungern gjorde sig påmind, och jag kämpade för allt jag var värd att orka ta nästa kliv mot köket som för övrigt är lite mindre än mitt rum! På vägen tänkte jag på de få som står mig nära, om hur det helhjärtade stödet jag får gör att jag orkar ta nästa kliv =)

Jag fixade mig en stor smörgås med mycket saker på. Gått! =) Efter att jag ätit min smörgås gick jag tillbaka mot rummet igen. Medan jag gick över vardagsrummets parkettgolv som köptes på Rusta för ett par år sen så reflekterade jag över läget. Tänk hur det hade blivit om jag inte ätit min smörgås med mycket på. Då hade jag inte fått äta nåt gått, och tomtheten hade fortfarande varit ett faktum :/

Unnar ännu en tanke till de som står mig nära, ni förstår hur det känns att vara i min sits. Det vet jag, och det tvivlar jag inte en sekund på.. Eller.. Föresten, ni har ingen aning, ni fattar, men fattar inte. Jag är ensam om att vara hungrig! Det är illa.. Det är patetiskt! Men vi kan inte kräva så mycket av varandra! Fasten jag vet att ni inte fattar, så vet jag att ni fattar...! =)

Utan C kan man inte stava till "cider"....

*Detta om något är ett internt skämt för den som inte fattar.. Dess innehåll är 100% satir. Så skaka inte på era huvuden. Jag har inte blivit galen. Jag har bara skrivit ett inlägg som riktar sig till väldigt få..

We need your help TODAY!

History is on the move, yet I remain here..

Jag tittar upp mot stjärnorna som börjar att visa sig vid kvällningen. Jag förundras över deras förmåga att få en att grubbla över existensen i allmänhet genom att bara vara där som små lampor långt, långt borta..

Molnen mörklägger skogarna en aning när jag skrider fram över de stigar som funnits i området i ett par hundra år. Vinden börjar att rycka tag i mig. Nästan som om platsens historia ville att i alla fall en av de som passerar skulle uppskatta dess ursprung.

Jag stannar upp och tittar mig omkring i skogspartiet. De mossbeklädda stenmurarna indikerar på att det som nu är ett behagligt parti skog, en gång var en gräns till den mindre husgrupp som en gång fanns där. Stenmurarna.. De ligger där med en nästan naiv envishet.. Regn. snö och storm har ryckt och slitit i dem under många års tid. Men där ligger den kvar, på samma sätt som den gjorde precis efter att de trötta och slitna lantarbetarna hade lagt klart den för längesedan.. Det fick mig att tänka till.. Jag vill också bli en stenmur i historien.. Alltid närvarande. En sorts konstant påminnelse om det som varit.

Det börjar att regna lite när jag kommer ut på fälten på andra sidan skogen. Jag fäller upp kragen och skrider vidare över det vissna höstgräset. Jag klättrar upp och ställer mig på klipphöjden mitt på en av ängarna och låter blicken segla ut över Skene som syns en bra bit bort.

Utsikt har alltid en viss effekt.. I mitt fall så vidkar den mina tankar. Jag reflekterar över värderingar och prioriteringar. Om bedrifter och hinder. Om allt som nu råkar korsa tankarna rent av..

Våra krav och förväntningar på oss själva och vår omgivning har en förmåga att få oss att glömma en sak.. Det faktum att vi inte borde ha krav och förväntningar.. Likt stenmuren så är den bara, och den har lyckats med det bra längre än vad någon människa någonsin gjort.
Jag försöker att tänka så mer för var dag som går.. Motgångar? Motgångar är bara ett ord; ett ord som symboliserar de saker som gör att vi ifrågasätter morgondagen.. Men ger man det lite tid så får man se att oavsett läge så går solen upp dagen efter igen..

Jag korsar armarna och ser på hur regnet faller över ängarna.. Ett leende sprider sig över läpparna. Idag.. Idag tror jag att jag har lagt min första sten i historiens stenmur..

Gryning.

Regnet slår mot fönstret när nattens mörker försvinner. Ljuset smyger sig över landet, och allting verkar få liv på nytt. En ny dag gryr, och hoppet om en bättre morgondag infinner sig..

Från det att ögonen öppnas så fylls man med förväntningar och krav på dagen som nu är här. Det är alltid nånting man säger att man ska ha hunnit se, höra eller göra under dagen. När timmarna sakta men säkert går framåt så blir man mer stressad över det man har kvar att göra än vad man blir glad över det man hunnit med.

Varför är det så tro? .. Är man så inställd på att man ska hinna med allt? Jämför vi oss automatiskt med andra och deras bedrifter och sätter därmed sig själv på botten på skalan? Vi är ju människor, så ja, troligen..

Man stör sig mer på att man inte hunnit med allt man skulle ha gjort, än vad man inser att det man faktiskt hann med har varit till hjälp för en själv och andra.. Vi inser sällan att det som är halvdant och knappt godkänt för oss själva kan vara guld värt för andra.

Det är nog ett av de mirakel som finns tror jag.. Man kan på egna ben och utan hjälp bygga ett imperium, bli rikats och mäktigast i världen; men ändå vara avundsjuk på den som har en sann vän.. Idag handlar allt om pengar.. Den som inte har det ser gärna ner på sig själv i skuggan av de som har.

Vi kan aldrig vara säkra på någonting.. Ett jobb är ett jobb och det kan försvinna lika fort som det kom. Man måste alltid vara beredd på en vändning, men inte enbart till det negativa.
Allt går att lösa, på ett eller annat sätt!

Det enda jag vet dock är, att trots att världen ändrar sig mer och mer för varje dag; så vet jag vilka som är viktiga för mig och jag vet att så länge jag fortfarande lever och bortom det så kommer det aldrig att ändra sig!

Jag läser i genom det jag precis skrivit.. Här och nu, just för stunden, så är jag nöjd med vad jag lyckats med hittills idag..

Brist på idéer eller mycket tid över?

Ta er en snabb titt på följande skyltar som faktiskt dyker upp på vägarna och diverse platser. Försök att komma på i vilket land dessa skyltar förekommer..

De säger att Amerika är möjligheternas land.. Inte konstigt när det inte verkar finnas några gränser på dumhet.

La Vita Nuova.

Vädret idag har varit fint.. Har gett mig orken och friheten att äntligen ta lite seriösa naturbilder med Frostmourne. Jag är som sagt skeptisk till att dra ut det svärdet om vädret är lite sisådär.

Jag känner mig nöjd med bilderna för en gångs skull. Lite ironiskt.. Svärdet ser verkligen elakt ut, men ändå är man ute med det i solen likt en dag på sommarlovet. Tar en massa bilder som faktiskt skulle kunna passa på ett vykort..

Då min kreativitet har spenderats på kort idag så lämnas det väldigt lite åt skrivandet. Men att bara få ur sig dagens innehåll kan ibland vara läsning nog.

Kvällen i sig har varit lugn. Tittade på film innan och var övertygad om att jag skulle somna. Men inte då. Efter filmen så brann det nytt liv i mig. Som om en urgammal kraft vaknar från sin sömn och sliter sig upp från jordens bojor för att åter igen visa sig på jordens yta.. Eller för att dra ner på dramatiken; jag kunde inte sova..

Så jag sitter vid datorn och läser. Läser runt på sidor, bloggar, texter. Allt för att vidka mina vyer ytterligare ett snäpp. Vissa texter går rakt till hjärtat, medan vissa enbart bidrar med sin "underhållning" till min lite mer snikna och analyserande sida.

Klockan är strax efter två, och jag lutar mig tillbaka för en sekund bara för att runda av tankarna.. Mörkret smyger sig fram längs ögonvrån. Tröttheten är mer ett faktum än en tanke nu..

Good Night!

Filosofins budbärare..

"Those without power, hate it. Those with power, cannot use it. I have power, therefor I hate it."

Det citatet har spökat i bakhuvudet under hela dagen. Jag vet inte om det beror på just mig, men det låter logiskt tycker jag. De som vill ha nåt, men inte kan, de väljer oftast att medvetet "hata" eller på något intalat sätt tycka illa om det.

Medan de som har, tja, makt i det här fallet, de kan aldrig använda den på ett gynnsamt sätt. Men, att ha något och inte kunna använda det, det om något är väl värst? Just för att om jag har makt, så kan jag inte hantera den som man föreställt sig. Då står man plötsligt där och hatar det man har, just för att man är inkapabel till att använda den som man vill.

Nu är hat ett starkt ord i det här fallet, men det stämmer lite. Titta på en skolgård när en unge har en ny cykel. Många av de andra ungarna kommer att tycka den är "töntig" och "ful" tills den dag de plötsligt kommer skrattandes på sina egna. Men då är de i stället arga för att den andra cyklar bättre eller har fått någonting annat som är mer "inne".

Det som jag grubblar mest över är hur jag fick reda på det här citatet.. Jag kom på det själv. Eller nej inte det heller egentligen. Jag drömde att jag sa det till en kille.. Jag har kollat runt efter det att jag vaknade. Det finns ingenstans på nätet såvitt jag sett. Så att vakna och vara smått "förbluffad" över något man själv mer eller mindre sagt kändes lite ovanligt.

Men jag hittade dock en annan sak, som lyckades få mystiken att tätna ytterligare. Jag hittade en sida som listar vad namn betyder.. Ja kanske, kanske finns det en koppling.. Ett gemensamt syfte. Ja.. Kanske..


Bodin - Variant of Boden: He Who Delivers the News.

Over?

I´m just getting started!!

Likt munkar utan ägodelar, saknar jag skam!

I och med att jag börjar att uppdatera den här bloggen regelbundet igen, så tyckte jag att det var på tiden att göra lite spontana ändringar. Jag tyckte att en bra start var att byta rubriken till en bild som startar en sorts men-gud-vad-är-det-för-nåt-nu-då reaktion.. Om jag nu lyckats med detta återstår att se..

Men bilden är som tur var 100% fiktion, eller i alla fall 98%. De övriga 2% som finns symboliserar mitt ansiktsuttryck, och jag vet med mig att jag har en jäkla tendens att titta sådär på folk jag möter på gatan.. Ju mer jag tittar på den, desto mer börjar jag att förstå varför äldre damer (etc.) gärna väljer att gå i en halvcirkel tvärs över en halvmeterdjup lerpöl när de möter mig på skogsvägarna..

Tänk er då effekten av de promenader när jag har SVÄRD med mig för att ta kort och så vidare. Att polisen inte varit här och letat efter mig än är nästan lite diffust.

Den sista veckans övriga skrivande har gått framåt, jag känner att det börjar gå i rätt riktning och att dess innehåll gör att jag känner mig nöjd med mig själv.. Nyfikna på vad det är nu? Det hoppas jag, för jag tänker inte berätta vad det är! Jag har sett tillräckligt med Bond-filmer för att veta bättre än att avslöja hela planen innan man vet att man verkligen kommer att lyckas.

Om man nu ska skena iväg så hade det i och för sig varit lite häftigt om en brittisk spion (som lyckas bli 5-6 år yngre i varje film) stormade in här för att direkt avslöja sig med sin klämkecka presentation, för att sedan sno och troligen förstöra mitt skrivarbete.. Som sagt, man skenar nog iväg en aning, men ni förstår konceptet.

Så därav förblir "Project B" hemlighetstämplat ett tag till i alla fall. Förutom det enda utkastet jag skickat ut så är det verkligen ett enda frågetecken för omvärlden.

Men bloggen är tillbaka på allvar igen! Kan erkänna att jag övervägt att lägga ner den helt och hållet under de sista dagarna. Men ett par ord rörande bloggen fick mig att inse att det kan vara bra att skriva av mina degenererade tankar här lite titt som tätt!

"Den hjälper dig på nåt sätt!"

Tack vännen! I am back in action!