Hejsan alla!
Efter att ha spenderat en sjukt rolig dag/ kväll hos Mimmi, med henne och Elina så bar det av hemåt för att sova. Men jag kände att jag behövde skriva av mig lite. Både här och på mitt andra "projekt".
Hittills har det varit jobbigt. Jag har suttit och skrivit en massa och länge idag. Framförallt nu ikväll. Men helt plötsligt så kände jag att jag blev hungrig! Riktigt hungrig! Magen kändes som en ekande tomthet.. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till .. :S Jag har aldrig känt nåt sånt innan. Detta är kanske vad man kallar hunger.
Jag bestämde mig iaf för att äta.. =) Jag gick genom mitt rum som är cirka 5 gånger 4 meter i storlek och öppnade min vita dörr med sitt mässingsbeklädda handtag.
Hungern gjorde sig påmind, och jag kämpade för allt jag var värd att orka ta nästa kliv mot köket som för övrigt är lite mindre än mitt rum! På vägen tänkte jag på de få som står mig nära, om hur det helhjärtade stödet jag får gör att jag orkar ta nästa kliv =)
Jag fixade mig en stor smörgås med mycket saker på. Gått! =) Efter att jag ätit min smörgås gick jag tillbaka mot rummet igen. Medan jag gick över vardagsrummets parkettgolv som köptes på Rusta för ett par år sen så reflekterade jag över läget. Tänk hur det hade blivit om jag inte ätit min smörgås med mycket på. Då hade jag inte fått äta nåt gått, och tomtheten hade fortfarande varit ett faktum :/
Unnar ännu en tanke till de som står mig nära, ni förstår hur det känns att vara i min sits. Det vet jag, och det tvivlar jag inte en sekund på.. Eller.. Föresten, ni har ingen aning, ni fattar, men fattar inte. Jag är ensam om att vara hungrig! Det är illa.. Det är patetiskt! Men vi kan inte kräva så mycket av varandra! Fasten jag vet att ni inte fattar, så vet jag att ni fattar...! =)
Utan C kan man inte stava till "cider"....
*Detta om något är ett internt skämt för den som inte fattar.. Dess innehåll är 100% satir. Så skaka inte på era huvuden. Jag har inte blivit galen. Jag har bara skrivit ett inlägg som riktar sig till väldigt få..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hahahahahahahahhahahahahaha.
Jag och Elina tackar så väldigt mycket för ditt sällskap och ännu mer
att du gav oss ett otroligt lyckligt
slut på kvällen. hahahahha. ha de så gått!;)
Även om du skulle ha blivit galen gäller följande: På samma sätt som att "om det inte känns så vet du inte att du lever" gäller i sina situationer, gäller "du måste nå vansinnets rand för att veta hur långt du kan gå" i detta fall.
Luckily I know you, så det är ingen fara. But still! =)
Skicka en kommentar