Tiden ær dålig på att hålla tider!

Given the choice, whether to rule a corrupt and failing empire. Or to challenge the fates for another throw, a better throw against one's destiny.. What was a king to do?

Tid ær overkligt. Konceptet tid fanns inte føren nåt smartskaft prompt skulle uppfinna klockan. Då fanns det pløtsligt grænser i vardagen. Grænser som inte går att ta på, men som likt førbannat tickar framåt i sin stela montona takt.. Mænniskans vardag fick sig ett tørn. Kanske var det ødet, eller bara en jævla otur.. Murphy.. Du och din lag kan vara lyckliga!

Vi har vant oss vid att stressa oss fram till klockornas *tick tack* marsch! Likt vissa sjukt dåliga temamelodier (Såsom Skilda værldar och Baywatch) så fastnar de på sinnet och hemsøker oss likt en dørrknackning från en statstjænsteman.

Den lite før bittra inronin med att tiden ær orsaken till stress ær att jag har førlorat den! Jag har kommit på hemligheten med att manipulera tid! Spendera ett par dagar med att jobba utomlands och bara vilja åka hem, så kommer ni att mærka att tiden gør sig påmind på ett oerhørt egendomligt sætt.. Den står still..

Hær i Norge så ær alltid tiden Nu och aldrig Då. Hær ær det omøjligt att planera kvællen efter jobbet eftersom kvællen i teorin aldrig behagar infinna sig. Men! Nær man væl slutat så springer tiden ivæg och klockan ær mycket innan man ens hunnit ta av sig skorna.. Medan man svær øver det faktum att man berøvats den "tid" man længtat efter så ligger tiden troligen med ansiktet djupt i en kudde och skrattar lungorna ur sig.

Skratta du "tid"! Jag ska ta ledigt nån dag framøver, och då ska jag ta mig all tid i værlden till att forma om ditt troligen snikna leende till en ful fågelholk i stil med den man gjorde i sløjden i trean!

Or does one ever truly have a choice? One can only match move, by move, the machinations of fate. And thus defy the tyrannous stars!