History is on the move, yet I remain here..

Jag tittar upp mot stjärnorna som börjar att visa sig vid kvällningen. Jag förundras över deras förmåga att få en att grubbla över existensen i allmänhet genom att bara vara där som små lampor långt, långt borta..

Molnen mörklägger skogarna en aning när jag skrider fram över de stigar som funnits i området i ett par hundra år. Vinden börjar att rycka tag i mig. Nästan som om platsens historia ville att i alla fall en av de som passerar skulle uppskatta dess ursprung.

Jag stannar upp och tittar mig omkring i skogspartiet. De mossbeklädda stenmurarna indikerar på att det som nu är ett behagligt parti skog, en gång var en gräns till den mindre husgrupp som en gång fanns där. Stenmurarna.. De ligger där med en nästan naiv envishet.. Regn. snö och storm har ryckt och slitit i dem under många års tid. Men där ligger den kvar, på samma sätt som den gjorde precis efter att de trötta och slitna lantarbetarna hade lagt klart den för längesedan.. Det fick mig att tänka till.. Jag vill också bli en stenmur i historien.. Alltid närvarande. En sorts konstant påminnelse om det som varit.

Det börjar att regna lite när jag kommer ut på fälten på andra sidan skogen. Jag fäller upp kragen och skrider vidare över det vissna höstgräset. Jag klättrar upp och ställer mig på klipphöjden mitt på en av ängarna och låter blicken segla ut över Skene som syns en bra bit bort.

Utsikt har alltid en viss effekt.. I mitt fall så vidkar den mina tankar. Jag reflekterar över värderingar och prioriteringar. Om bedrifter och hinder. Om allt som nu råkar korsa tankarna rent av..

Våra krav och förväntningar på oss själva och vår omgivning har en förmåga att få oss att glömma en sak.. Det faktum att vi inte borde ha krav och förväntningar.. Likt stenmuren så är den bara, och den har lyckats med det bra längre än vad någon människa någonsin gjort.
Jag försöker att tänka så mer för var dag som går.. Motgångar? Motgångar är bara ett ord; ett ord som symboliserar de saker som gör att vi ifrågasätter morgondagen.. Men ger man det lite tid så får man se att oavsett läge så går solen upp dagen efter igen..

Jag korsar armarna och ser på hur regnet faller över ängarna.. Ett leende sprider sig över läpparna. Idag.. Idag tror jag att jag har lagt min första sten i historiens stenmur..