A new genesis is at hand..

Lägenheter, resor i jobbet och jobbet har cirkulerat i huvudet hela dagen. Jag har ägnat ovanligt mycket tid på att tänka över de här sakerna.

Jag har ägnat löjligt mycket tankeverksamhet på hela situationen med mitt jobb. Lågkonjukturen kombinerat med produktionschefens värdelösa "ledarskap" har gett mig en viss insikt. Tankarna pendlar mellan för och nackdelarna med jobbet jag har. Jag tjänar rätt bra, är ledig relativt "mycket".

Men! Det är alltid ett men. Jag hatar verkligen att vara borta längre perioder. En och en halv vecka hemifrån är kanske inte så mycket för vissa. Men för mig är det riktigt påfrestande. Att inte kunna vara där om nån skulle behöva det, och att bara kunna prata i telefon med de få som man egentligen vill träffa. Det blir för mycket i längden. Sen så känns det som om det alltid händer nåt här hemma i och med att jag åker. Det är jobbigt att grubbla. Framförallt så är det jobbigt att grubbla när man är borta och inte kan göra nåt åt det.

Jag har så smått börjat att kolla runt här hemma. Företagets plötsliga svacka ser jag som ett tecken. Det är dags att överge det sjunkande skeppet.. Det är dags för en nystart på jobbfronten. Jag intalade mig själv att jag skulle vänja mig mid resandet och de längre perioderna. Jag hade fel.. Efter snart nio månader så känner jag att det inte blir bättre.

Förlorar jag på det? .. Det vill jag inte påstå. Kanske inte samma inkomst i månaden visst. Men jag kan i alla fall vara här. Med de som jag vill vara med. Att inte behöva åka bort för att längta hem i tolv dagar. Att göra det här skulle göra mig stark. Det är värt det. Jag har tänkt på det ett bra tag nu, och samma citat fortsätter att påminna mig om att det här kommer att göra allt bättre.

Great strenght demands great sacrifice.

Nu är det bara en fråga om tid än en fråga om tvivel.. Insikt och beslutsamhet är en behaglig sörja!