Om ca tolv timmar så sitter jag i en taxi vars slutdestination ær Sola flygplats. Landet verkar veta att jag snart ska få uppleva sinnesro igen. Før att inte tala om læsbara skyltar... Under de sista två dagarna har jag utsatts før prøvningar. Små test før att bevisa att jag førtjænar hemresan kanske?
Det børjade så sent som i førrgår:
Eftersom projektet jag var placerad på børjar gå mot sitt slut så bestæmde sig produktionschefen att jag skulle sættas på ett annat projekt. Detta beslut bemøtte jag med stor entusiasm. Jag såg lite fram emot att få testa på jobbet som "Service avdelningen" har.
Jag har bara hørt historier om den avdelningen från pappas tid på firman. Nu skulle æven jag få uppleva det. Alla som fick høra det reagerade med en viss førundran. Ær du på service nu var en fråga som døk upp från lite olika håll.
Før och nackdelen med Service ær att det bara ær en som ær dær! De andra serviceanstællda ær ute på uppdrag i firmans namn lite øverallt. Nordsjøn, Angola, Kanada med mera. Så jag læmnas relativt oøvervakad. Vilket ær riktigt bra! Men det medfør en del "påfrestande" moment. Eftersom jag ær ensam dær, så syns det vad som har och inte har gjorts på projektet.
Detta var i och før sig det minsta problemet. Det egentliga størande momentet var min høgra øronsnæcka till mp3:n... Den børjade glappa efter ungefær halva dagen. Jag førsøkte før allt jag var værd undvika att tænka på det. Det gick alldeles utmærkt. Fram tills klockan var runt halv sju... Glappet steg till en såpass høg nivå att jag inte kunde bilda den mentala koppling som krævs før att hålla humøret under kontroll. Jag tog metodiskt av mig hørlurarna och høll dem i høgerhanden och log sniket... Inombords skrek jag på mig sjælv att lægga ner dem i fickan och førsøka "laga" dem nær jag kommer hem. Jag lyssnade inte... Med full kraft slog jag lurarna rætt i væggen inne i svetsrummet så att de fina stiften knæcktes på mitten... Nu stog jag dær med en værdeløs jævla sladd i handen. Situationen føljdes av en tung irriterad och ångestfull suck. Kændes lite onødigt, men de var værdeløsa! De førtjænade att slås sønder... De hade ændå fullført sitt syfte. One must fall for another to rise.
Lyckan vænder... Inte... Dagen efter hade nya prøvningar.
Som om inte mitt pløtsliga kænsloutbrott øver en skarvsladd var nog. Min hårgelè (som før øvrigt ær den enda bra jag haft) skulle prompt ta slut... Vilket bygger upp en enorm vrede eftersom jag inte kan anvænda "vanlig" gelè. Gick in i ett køpcenter som ligger lite før perfekt placerat ett par hundra meter från Anzett. Hittade efter många om och men (før att inte tala om expeditionen bland allt shampoo) en tub! En stor tup vars brandgula færg borde ha fått mig att tænka mig før. jag køpte tuben... Det ær lætt att vara efterklok. Jag borde ge mig en kæftsmæll som inte duga men vad skulle det gøra før nytta?
På tuben stog det "extra strong". Inget som fick min uppmærksamhet. Ty detta står på alla tuber. "Håller tills næsta dusch" stog det længre ner. Okej? Visst det ær bra.
Fan... Jag ska hitta den som fyllde just den tuben. Din lilla Judas... Du ska få før det hær!
Jag kan utan några større tvivel sæga att jag højde båda øgonbrynen nær tuben gav ifrån sig nåt som såg ut som, kændes som och har samma effekt som... Trælimm.
Jag stog vid spegeln i ett halvsovande tillstånd och børjade næstan gråta... Mina trøtta øgon øverskuggades av det kalhygge som en gång var mitt hår. Håret såg nu ut som en træskål skulle se ut om man krossade den med hænderna. Jag børjade frenetiskt att gøra om det. Men mina i vanliga fall ganska estetiska hænder orsakade bara mer kaos... Jag hade den krossade skålen på huvet hela dagen idag... Log av bara tanken att få tvætta ur limmet nær jag kom hem.
Det var bara ett litet problem...
På tuben stog det, håller till næsta dusch. Det det egentligen borde stå ær: Håller till næsta dusch. Førvandlas till oførstørbart fort vid kontakt med vatten! Jag sitter hær nu med nytvættat hår och har FORTFARANDE en del av det sjukt starka limmet kvar i håret!
Jag lovar dig din lilla kvissling... Jag ska hitta dig... Sen ska jag anvænda resten av tuben och førvandla ditt førhoppningsvis långa fina hår till ett nytt Eiffeltorn!
torsdag 30 oktober 2008
onsdag 29 oktober 2008
En "utmaning" utan dess like...
I morgon ær det den sista "riktiga" arbetsdagen innan jag åker hem igen!
Jag spenderar større delen av dagen med att førsøka att tænka på nåt annat. Før bara tanken av att få åka hem verkar få tiden att gå långsammare... Det ær påfrestande att inte tænka på nåt man tænker på...
På lunchen passade jag på att kolla bloggen ifall nån hade læmnat nån fyndig kommentar eller hotat mig. "DU ÆR UTMANAD" får jag slængt i ansiktet nær jag kollade kommentarerna.
Jag var trøtt bortom alla logiska grænser, jag orkade inte ens reagera på det først. Først ville jag slå nånting, eftersom jag hatar kedjebrev och dylikt! Jag tror inte på dem! Men nær jag væl får ett kænner jag mig konstig om jag inte gør det som sægs i det eller skickar det vidare... Jag ær evigt førslavad av mina egna sinnen.
Føraktet mot kedjebrevet gav mig en ny rå styrka! Såpass stark att jag nu tænker anta Madelenes (madelenenilsson.blogspot.com) utmaning, och dærmed gøra alla "nøjda".
Reglerna ær føljande:
* Lænka till den som utmanade dig. (x)
* Sæg 7 saker om dig sjælv. ( )
* Lænka till 7 stycken som ska anta utmaningen. ( )
* Utmana dem genom att læmna en kommentar. ( )
Let`s do this...
1. Jag har kommit på mig sjælv med att dra in enstaka norska ord i meningar.
2. Jag ær flygrædd fast ændå inte.
3. Nær jag skriver på blogg eller dylikt så låter jag min ilska och frustration vægleda mig. Eftersom jag i de flesta fall kritiserar eller påpekar diverse ting så anser jag det vara en førdel.
4. Nær jag går och "småpratar" med mig sjælv så ær det på engelska.
5. Från det att jag var liten tills typ gymnasietiden så viftade jag med pinnar som i mina øgon var "sværd"... Nu gør jag detsamma fast med riktiga sværd...
6. En gång nær jag var ute och viftade runt med sværden och tog kort så kan jag ha råkat skræmma slag på ett par svampplockare... Det ær visst inte vanligt hemmavid att møta nån med rock och ett stort tvåhandssværd i hænderna...
7. Jag imiterade befæl under lumpen... Vilket jag fortfarande gør lite spontant...
Done!
Nu ska vi se... Eftersom jag inte har 7 bloggar att "utmana" så låter jag den som læser det hær avgøra om det ær en utmaning eller inte. Den som nu gør detta efter att ha læst min kan sæga sig vara utmanad av mig!
Så.. Jag gjorde det... Alla ni som læste det hær elændet... Førlåt!
Jag spenderar større delen av dagen med att førsøka att tænka på nåt annat. Før bara tanken av att få åka hem verkar få tiden att gå långsammare... Det ær påfrestande att inte tænka på nåt man tænker på...
På lunchen passade jag på att kolla bloggen ifall nån hade læmnat nån fyndig kommentar eller hotat mig. "DU ÆR UTMANAD" får jag slængt i ansiktet nær jag kollade kommentarerna.
Jag var trøtt bortom alla logiska grænser, jag orkade inte ens reagera på det først. Først ville jag slå nånting, eftersom jag hatar kedjebrev och dylikt! Jag tror inte på dem! Men nær jag væl får ett kænner jag mig konstig om jag inte gør det som sægs i det eller skickar det vidare... Jag ær evigt førslavad av mina egna sinnen.
Føraktet mot kedjebrevet gav mig en ny rå styrka! Såpass stark att jag nu tænker anta Madelenes (madelenenilsson.blogspot.com) utmaning, och dærmed gøra alla "nøjda".
Reglerna ær føljande:
* Lænka till den som utmanade dig. (x)
* Sæg 7 saker om dig sjælv. ( )
* Lænka till 7 stycken som ska anta utmaningen. ( )
* Utmana dem genom att læmna en kommentar. ( )
Let`s do this...
1. Jag har kommit på mig sjælv med att dra in enstaka norska ord i meningar.
2. Jag ær flygrædd fast ændå inte.
3. Nær jag skriver på blogg eller dylikt så låter jag min ilska och frustration vægleda mig. Eftersom jag i de flesta fall kritiserar eller påpekar diverse ting så anser jag det vara en førdel.
4. Nær jag går och "småpratar" med mig sjælv så ær det på engelska.
5. Från det att jag var liten tills typ gymnasietiden så viftade jag med pinnar som i mina øgon var "sværd"... Nu gør jag detsamma fast med riktiga sværd...
6. En gång nær jag var ute och viftade runt med sværden och tog kort så kan jag ha råkat skræmma slag på ett par svampplockare... Det ær visst inte vanligt hemmavid att møta nån med rock och ett stort tvåhandssværd i hænderna...
7. Jag imiterade befæl under lumpen... Vilket jag fortfarande gør lite spontant...
Done!
Nu ska vi se... Eftersom jag inte har 7 bloggar att "utmana" så låter jag den som læser det hær avgøra om det ær en utmaning eller inte. Den som nu gør detta efter att ha læst min kan sæga sig vara utmanad av mig!
Så.. Jag gjorde det... Alla ni som læste det hær elændet... Førlåt!
tisdag 28 oktober 2008
Trapped in ones own glory.
Stormen har førsvunnit... Min enorma mæktiga inspirationskælla ær ordagrant bortblåst. Jag kænner att jag nu anvænder mig av reservkrafter før att formulera mig. Egentligen ær det en sån dag då man inte orkar. Men jag blir arg på mig sjælv nær jag tænker så... Den lilla ilskan ær likt en tændsticka i en grotta. Den lyser upp, æven om det må vara begrænsat och kortvarigt.
Tankarna irrar åt alla håll likt ett gæng møss som træffas av en ficklampa. Innan tændstickan slocknar behøvs det en ny kælla. Nåt som kan ge lite extra kraft før att avsluta vad som kan vara det sista inlægget innan hemfærd... Jag har kollat runt på bloggarna før att hitta nåt att hænga upp mig på...
Det visade sig just vara precis vad som behøvdes...
Jag har læst en rad olika bloggar nu, och de flesta skriver om samma saker på olika sætt. Vissa skriver på lika sætt fast sjukt mycket bættre æn många andra. Jag læser 3-4 bloggar. Dessa ær de jag anser vara bra. De jag anser vara værda att læsa!
Næmligen: Mimmis, Nadias, Mickes och Madelenes. Men ikvæll tog jag mig tid att læsa lite fler bloggar helt på fri hand. Inga førvæntingar och inga egentliga åsikter. Jag ville helt enkelt bara se vad som skrevs runt om i landet... Det jag såg væckte vreden ja. Men æven nåt annat! En sorts førundran. Om du læser ett inlægg om hur nån tjej har spenderat de sista två timmarna med testa ett læppstift i olika vinklar och ljus, så ær det ingen stor grej så sett. men nær det ær ett tjugo tal kommentarer i stil med "Du e bæst, sluta aldrig skriva!", "Gillar ditt skrivsætt skarpt, keep it up ;) eller "Ælskar din blogg <3"...
Vældigt många har en tendens att skriva att man inte ska sluta eller framførallt ændra på sitt skrivsætt... Jag kom på mig sjælv med att ha sagt exakt samma sak sjælv før ett tag sen... Bloggen ska ha sin egen personliga "touch". Men man ska inte upprætthålla den bara før att nån annan vill det.
Det ær vældigt många som skriver på ett visst sætt bara før att det ær vad som førvæntas av dem... Vilket i slutændan betyder att många av de bloggare som "ær emot allt och alla" och "har sin egen væg" egentligen bibehåller en fasad før att ha kvar sina læsare...
Deras begær att behålla læsare ær en del av deras ordning på saker och ting...
Order is a lie... There is only Reason...
Tankarna irrar åt alla håll likt ett gæng møss som træffas av en ficklampa. Innan tændstickan slocknar behøvs det en ny kælla. Nåt som kan ge lite extra kraft før att avsluta vad som kan vara det sista inlægget innan hemfærd... Jag har kollat runt på bloggarna før att hitta nåt att hænga upp mig på...
Det visade sig just vara precis vad som behøvdes...
Jag har læst en rad olika bloggar nu, och de flesta skriver om samma saker på olika sætt. Vissa skriver på lika sætt fast sjukt mycket bættre æn många andra. Jag læser 3-4 bloggar. Dessa ær de jag anser vara bra. De jag anser vara værda att læsa!
Næmligen: Mimmis, Nadias, Mickes och Madelenes. Men ikvæll tog jag mig tid att læsa lite fler bloggar helt på fri hand. Inga førvæntingar och inga egentliga åsikter. Jag ville helt enkelt bara se vad som skrevs runt om i landet... Det jag såg væckte vreden ja. Men æven nåt annat! En sorts førundran. Om du læser ett inlægg om hur nån tjej har spenderat de sista två timmarna med testa ett læppstift i olika vinklar och ljus, så ær det ingen stor grej så sett. men nær det ær ett tjugo tal kommentarer i stil med "Du e bæst, sluta aldrig skriva!", "Gillar ditt skrivsætt skarpt, keep it up ;) eller "Ælskar din blogg <3"...
Vældigt många har en tendens att skriva att man inte ska sluta eller framførallt ændra på sitt skrivsætt... Jag kom på mig sjælv med att ha sagt exakt samma sak sjælv før ett tag sen... Bloggen ska ha sin egen personliga "touch". Men man ska inte upprætthålla den bara før att nån annan vill det.
Det ær vældigt många som skriver på ett visst sætt bara før att det ær vad som førvæntas av dem... Vilket i slutændan betyder att många av de bloggare som "ær emot allt och alla" och "har sin egen væg" egentligen bibehåller en fasad før att ha kvar sina læsare...
Deras begær att behålla læsare ær en del av deras ordning på saker och ting...
Order is a lie... There is only Reason...
måndag 27 oktober 2008
Troubled thoughts...
Kort och improviserat inlægg ikvæll.
Jag ær trøtt som fan idag, varit det sen jag gick upp fram tills nu. Vædret verkar veta om det, och gør allt det kan før att få mig på samma filosofiska bana som vanligt. men idag har det varit svårt...
Kænde dock ett uns hopp i matsalen. Hur alla i princip står på varandra och ska ha allt samtidigt. Sen så står den dær smærre diktatorn till kærring bakom disken och insisterar på att man inte får stå på andra sidan før dær står hon och gør ingenting! "Det finns en kø" brukar hon sjunga ut nær de hungriga 60-70 personerna kommer typ samtidigt.
Vi har en kø før ordningens skull! Førbannade... Jævla klåpare!
Order is a lie, there is only Reason.
Min sjælvpåkomna filosofi stormade genom huvet och fick mig att tænka logiskt. En tremeters kø hjælper inte nær så många ska æta. Det ær bara ett sætt før den dær diktatorn att få stå på sin jævla sida av bordet och bara titta på maten som hon tillagat genom att enbart stælla fram den!
Jag log lite før att dølja mina inre tankar om hennes maktposition bakom disken. Tog mina mackor och gick ner genom kontorskorridorerna igen... Under vægen så tænkte jag på min ramsa som jag kom på i ett halvvaket tillstånd...
Order is a lie, there is only Reason
Through Reason, I gain Logic
Through Logic, I gain Wisdom
Through Wisdom, I gain Understanding
Through Understanding:
The world is Free!
Hon tillhør ordningen... Ordningen ær en løgn... Værden førblir fængslad.
Vænta bara... Din frihet ær snart hær!
We band of Brothers, may hope through us, The Knights of Reason, stand victorious until the end of time. ~ Hellgren - The other Knight of Reason.
Jag ær trøtt som fan idag, varit det sen jag gick upp fram tills nu. Vædret verkar veta om det, och gør allt det kan før att få mig på samma filosofiska bana som vanligt. men idag har det varit svårt...
Kænde dock ett uns hopp i matsalen. Hur alla i princip står på varandra och ska ha allt samtidigt. Sen så står den dær smærre diktatorn till kærring bakom disken och insisterar på att man inte får stå på andra sidan før dær står hon och gør ingenting! "Det finns en kø" brukar hon sjunga ut nær de hungriga 60-70 personerna kommer typ samtidigt.
Vi har en kø før ordningens skull! Førbannade... Jævla klåpare!
Order is a lie, there is only Reason.
Min sjælvpåkomna filosofi stormade genom huvet och fick mig att tænka logiskt. En tremeters kø hjælper inte nær så många ska æta. Det ær bara ett sætt før den dær diktatorn att få stå på sin jævla sida av bordet och bara titta på maten som hon tillagat genom att enbart stælla fram den!
Jag log lite før att dølja mina inre tankar om hennes maktposition bakom disken. Tog mina mackor och gick ner genom kontorskorridorerna igen... Under vægen så tænkte jag på min ramsa som jag kom på i ett halvvaket tillstånd...
Order is a lie, there is only Reason
Through Reason, I gain Logic
Through Logic, I gain Wisdom
Through Wisdom, I gain Understanding
Through Understanding:
The world is Free!
Hon tillhør ordningen... Ordningen ær en løgn... Værden førblir fængslad.
Vænta bara... Din frihet ær snart hær!
We band of Brothers, may hope through us, The Knights of Reason, stand victorious until the end of time. ~ Hellgren - The other Knight of Reason.
söndag 26 oktober 2008
Mørkrets onda tvilling...
Eftersom stormen fortsætter så tænker æven jag fortsætta med mitt predikande om ens inre demoner och mørker.
In the absence of Light, Darkness reigns!
Mørker kan till skillnad från ljuset ta sig in øverallt. Men såsom ljus inte kan nå alla platser så har mørkret sina egna nackdelar. Till skillnad från rent ljus så har mørker en egen mørk sida. Som enbart ær negativ...
Jag talar om en sak som alla har eller kommer att påverkas av mer eller mindre. Svartsjuka.
Som jag har sagt innan så anser jag att det ær bra att ha en mørk sida. En "aggresiv" sida om man nu så vill. Jag anser att det kan vara bra att ibland bli førbannad. Ursinning till och med! Før jag anser, och jag vet att många andra gør det, att ilska ær lættare att hantera æn sorg.
"Ilska och stress ær inte bra før hjærtat" får man høra ibland. Jaha? Men chips ær cancerframkallande så håll kæften! Ilska ær ibland lika hælsosamt som glædje. En vis psykolog sa en gång att det ær bættre att vara glad. Før det kræver mindre muskler æn att se arg ut. Ska man se nåt positivt i det negativa i stællet så kan man ju se det som att man trænar ansiktsmusklerna nær man ær arg ^^ Eller hur? Att vara glad och ibland ledsen ær bra ja! Men vissa dåliga tankar och kænslor kan enbart hanteras om man kanaliserar sorgen, før att sedan omvandla den till ren och skær vrede, ibland æven rent hat. Men det ska inte behøva gå så långt. Men vad gør man?
Svartsjuka då! Det ær oftast relaterat till speciella grupper, såsom: prestationer, livsstilar, relationer, allmæn status etc. Vissa hanterar det på olika sætt. Men eftersom svartsjuka ær nåt som de flesta håller før sig sjælva så førsøker de æven løsa det sjælva. Det ær en av de saker som faktiskt kræver lika mycket sorg som ilska... Men i detta fallet tar ilskan lætt øver! Svartsjuka vænder all negativ energi innåt. Nær den egentligen (enligt mig) borde slæppas løs på nærmaste møbel eller telefonførsæljare... Likt en cancertumør så æter det upp och førstør en inombords. En klassisk ursækt ær "Jag bryr mig inte længre". Det ær næstan som att faktiskt ha cancer och sæga "Næmen det går øver". Efter ett tag så ær man tom inombords. Efter ett tag så bryr man sig faktiskt inte længre. Detta ær dock inte bra. Før nær man inte orkar bry sig mer, så sprider sig "cancern" genom hela kroppen i stællet. Vilket slutar med att man klandrar sig sjælv. Før saker som egentligen inte har med en sjælv att gøra...
Svartsjukan ær vårt inre mørkers onda bror... Lyssna på mørkret mer! Det ær mer bildat, och framførallt så vet man att mørkret ÆR mørkt! Medan svartsjukan håller sig gømd och ær allmænt svårtolkad. Alla familjer (æven om det gæller ens egna huvud och dess tankar) har ett svart får. Svartsjukan i det hær fallet!
Fall inte offer før nåt så meningsløst! Jag vet att jag låter melankolisk och smått galen før vissa, men:
Whenever sorrow, despair or jealousy beckons. Let the darkness flow through you.
In the absence of Light, Darkness reigns!
Mørker kan till skillnad från ljuset ta sig in øverallt. Men såsom ljus inte kan nå alla platser så har mørkret sina egna nackdelar. Till skillnad från rent ljus så har mørker en egen mørk sida. Som enbart ær negativ...
Jag talar om en sak som alla har eller kommer att påverkas av mer eller mindre. Svartsjuka.
Som jag har sagt innan så anser jag att det ær bra att ha en mørk sida. En "aggresiv" sida om man nu så vill. Jag anser att det kan vara bra att ibland bli førbannad. Ursinning till och med! Før jag anser, och jag vet att många andra gør det, att ilska ær lættare att hantera æn sorg.
"Ilska och stress ær inte bra før hjærtat" får man høra ibland. Jaha? Men chips ær cancerframkallande så håll kæften! Ilska ær ibland lika hælsosamt som glædje. En vis psykolog sa en gång att det ær bættre att vara glad. Før det kræver mindre muskler æn att se arg ut. Ska man se nåt positivt i det negativa i stællet så kan man ju se det som att man trænar ansiktsmusklerna nær man ær arg ^^ Eller hur? Att vara glad och ibland ledsen ær bra ja! Men vissa dåliga tankar och kænslor kan enbart hanteras om man kanaliserar sorgen, før att sedan omvandla den till ren och skær vrede, ibland æven rent hat. Men det ska inte behøva gå så långt. Men vad gør man?
Svartsjuka då! Det ær oftast relaterat till speciella grupper, såsom: prestationer, livsstilar, relationer, allmæn status etc. Vissa hanterar det på olika sætt. Men eftersom svartsjuka ær nåt som de flesta håller før sig sjælva så førsøker de æven løsa det sjælva. Det ær en av de saker som faktiskt kræver lika mycket sorg som ilska... Men i detta fallet tar ilskan lætt øver! Svartsjuka vænder all negativ energi innåt. Nær den egentligen (enligt mig) borde slæppas løs på nærmaste møbel eller telefonførsæljare... Likt en cancertumør så æter det upp och førstør en inombords. En klassisk ursækt ær "Jag bryr mig inte længre". Det ær næstan som att faktiskt ha cancer och sæga "Næmen det går øver". Efter ett tag så ær man tom inombords. Efter ett tag så bryr man sig faktiskt inte længre. Detta ær dock inte bra. Før nær man inte orkar bry sig mer, så sprider sig "cancern" genom hela kroppen i stællet. Vilket slutar med att man klandrar sig sjælv. Før saker som egentligen inte har med en sjælv att gøra...
Svartsjukan ær vårt inre mørkers onda bror... Lyssna på mørkret mer! Det ær mer bildat, och framførallt så vet man att mørkret ÆR mørkt! Medan svartsjukan håller sig gømd och ær allmænt svårtolkad. Alla familjer (æven om det gæller ens egna huvud och dess tankar) har ett svart får. Svartsjukan i det hær fallet!
Fall inte offer før nåt så meningsløst! Jag vet att jag låter melankolisk och smått galen før vissa, men:
Whenever sorrow, despair or jealousy beckons. Let the darkness flow through you.
lördag 25 oktober 2008
Stressad? Prova nya GetRelaxed 2000 Ver. 2.0!
Inatt stælls klockan om till vintertid. Med andra ord så får man sova lite længre. Men eftersom jag konstant søker nya førdelar med allt så passade jag på att stælla tillbaka klockan redan nu.
Av två egentliga skæl. Før det førsta så "får" jag en timma mer ikvæll, och før det andra, så slipper jag glømma det i morgon och dærav komma før sent.
Med lite eftertanke så kom jag på att jag inte har nåt speciellt att gøra med denna nyfunna tid. Jag satte mig med mitt mineralvatten. Fokuserade alla sinnen innåt. Førsøkte væcka den konstant undermedvetna vrede jag brukar anvænda før att kunna skriva "bra".
Jag fick hjælp. Stormen hær vrænger snart huset ut och in! Allt skakar till och från nær en knytnæve av målmedveten luft slår in i væggarna. Detta gør så att husets larm slår en frivolt och tjuter till titt som tætt. Det ær irriterande till tusen. Perfekt! Kombinerade irritationen med larmet... Irritationen blev till ilska, ilska blev till førakt. "Sluta tjuta før helvete! Om jag ændå visste vart man stængde av det, jag har glømt var den dosan finns!"
Då slog det mig!
Jag hatar, innerligen hatar nær man glømmer bort något! Det behøver inte vara några stora saker heller. Minsta småsak får oftast samma irriterande reaktion... En klassiker ær nær man ær ute och går. Nær man væl ær en bit på vægen så kommer man på att man glømt plånboken. Under en och samma sekund har man hunnit stanna, rotat igenom alla fickor och væskor och avslutat med att slæppa løs sin frustration med ett par væl valda ord.
Ænnu værre ær nær man går bakom någon som råkar ut før detta. Att folk stannar utan førvarning ær irriterande om något. Men nær någon gør det medvetet med den dær chockreflexen med svordomar och rotande i fickor så blir man stressad eftersom man får før sig att man sækert glømt något sjælv. Stressen kombinerat med vetskapen att idioten framfør startade hela spektaklet resulterar snart i en djup suck och stormande eldar i øgonen.
Vad ær det nu som orsakar all stress nær man glømt av nåt?... Precis... Stress!
Om inte så många hade stressat på morgonen før att hinna i tid till nåt som de oavsett vilket hinner fram till, så hade inte så många saker glømts bort. Før att inte tala om att trafikolyckorna hade minskat radikalt. Alkolås ær det nya sækra kortet før att førebygga olyckor... Ingen som tænkt på stresslås?
Tænk scenariot (drastiskt øverdrivet exempel): Du sætter dig i bilen på morgonen i samma hastiga tempo som du hæver ur dig: "Fan jag ær sen! Kaffet ær varmt! Aj! Fan, fan FAN!" etc.
Du stormar ivæg i runt 60-70 km i timman på villaområdets 30 vægar. Svær høgt før dig sjælv nær du tror att du skymtar en polisbil. Ser i samma sekund att det bara ær den gamla grannen som varit ute. Svær av lættnad før att det inte var nån polis, samtidigt som du svær øver att gubben skræmde dig! Du har nu kørt ca 100 meter och du ær redan stressad bortom alla hælsosamma grænser. Du drabbas av pløtslig klarhet! Plånboken ligger på køksbordet... FAN!
All stress resulterrar i en blackout... Du glømmer helt pløtsligt av hur man hanterar bilen... Panikartat spænner du armarna raklånga mot ratten, samtidigt spænner du varenda muskel i kroppen som om du førsøkte trycka dig sjælv genom sætet. Førstår inte vitsen i och før sig... Baksætet om något ær otrevligt vid olycka. Den skenande bilen stormar fram øver vægen, trottoarer och rabatter medans du, dess "førare" skriker før kung och fosterland i en ton som hade gjort Pavarotti grøn av avund.
Naturen hjælper på sitt egna trevliga sætt till med att stoppa lidandet. Næmligen med en vældigt vælplacerad ek! Som ser till att slutet på en mæktig opera aria ersætts med ljudet av ihoptryckt metall och en dum tystnad. Alla stannar upp och håller hænderna før munnen i chock. En tjej på 5 år står i tyst førundran nær en navkapsel rullar førbi før att vælta och vobbla lætt vid hennes føtter innan æven den blir tyst och stilla.
Borta vid eken børjar mænniskor samlas. Det som en gång var en bil (troligen Volvo V40 eftersom det hær ær ett familjedrama) hade nu reducerats till en høg med metall och diverse komponenter. Røk stiger långsamt från den pulvriserade motorn. Olja læcker ut och ger sprider sig øver græset och de gula høstløven. Du som sitter i bilen. Du bryr dig inte så mycket om nånting længre. Finns ingen anledning. Før du har inte øverlevt den nærgångna eken. Om du ændå varit logisk nog att fatta att du kunde gått upp tidigare...
I slutændan, var plånboken så jævla viktig?...
Av två egentliga skæl. Før det førsta så "får" jag en timma mer ikvæll, och før det andra, så slipper jag glømma det i morgon och dærav komma før sent.
Med lite eftertanke så kom jag på att jag inte har nåt speciellt att gøra med denna nyfunna tid. Jag satte mig med mitt mineralvatten. Fokuserade alla sinnen innåt. Førsøkte væcka den konstant undermedvetna vrede jag brukar anvænda før att kunna skriva "bra".
Jag fick hjælp. Stormen hær vrænger snart huset ut och in! Allt skakar till och från nær en knytnæve av målmedveten luft slår in i væggarna. Detta gør så att husets larm slår en frivolt och tjuter till titt som tætt. Det ær irriterande till tusen. Perfekt! Kombinerade irritationen med larmet... Irritationen blev till ilska, ilska blev till førakt. "Sluta tjuta før helvete! Om jag ændå visste vart man stængde av det, jag har glømt var den dosan finns!"
Då slog det mig!
Jag hatar, innerligen hatar nær man glømmer bort något! Det behøver inte vara några stora saker heller. Minsta småsak får oftast samma irriterande reaktion... En klassiker ær nær man ær ute och går. Nær man væl ær en bit på vægen så kommer man på att man glømt plånboken. Under en och samma sekund har man hunnit stanna, rotat igenom alla fickor och væskor och avslutat med att slæppa løs sin frustration med ett par væl valda ord.
Ænnu værre ær nær man går bakom någon som råkar ut før detta. Att folk stannar utan førvarning ær irriterande om något. Men nær någon gør det medvetet med den dær chockreflexen med svordomar och rotande i fickor så blir man stressad eftersom man får før sig att man sækert glømt något sjælv. Stressen kombinerat med vetskapen att idioten framfør startade hela spektaklet resulterar snart i en djup suck och stormande eldar i øgonen.
Vad ær det nu som orsakar all stress nær man glømt av nåt?... Precis... Stress!
Om inte så många hade stressat på morgonen før att hinna i tid till nåt som de oavsett vilket hinner fram till, så hade inte så många saker glømts bort. Før att inte tala om att trafikolyckorna hade minskat radikalt. Alkolås ær det nya sækra kortet før att førebygga olyckor... Ingen som tænkt på stresslås?
Tænk scenariot (drastiskt øverdrivet exempel): Du sætter dig i bilen på morgonen i samma hastiga tempo som du hæver ur dig: "Fan jag ær sen! Kaffet ær varmt! Aj! Fan, fan FAN!" etc.
Du stormar ivæg i runt 60-70 km i timman på villaområdets 30 vægar. Svær høgt før dig sjælv nær du tror att du skymtar en polisbil. Ser i samma sekund att det bara ær den gamla grannen som varit ute. Svær av lættnad før att det inte var nån polis, samtidigt som du svær øver att gubben skræmde dig! Du har nu kørt ca 100 meter och du ær redan stressad bortom alla hælsosamma grænser. Du drabbas av pløtslig klarhet! Plånboken ligger på køksbordet... FAN!
All stress resulterrar i en blackout... Du glømmer helt pløtsligt av hur man hanterar bilen... Panikartat spænner du armarna raklånga mot ratten, samtidigt spænner du varenda muskel i kroppen som om du førsøkte trycka dig sjælv genom sætet. Førstår inte vitsen i och før sig... Baksætet om något ær otrevligt vid olycka. Den skenande bilen stormar fram øver vægen, trottoarer och rabatter medans du, dess "førare" skriker før kung och fosterland i en ton som hade gjort Pavarotti grøn av avund.
Naturen hjælper på sitt egna trevliga sætt till med att stoppa lidandet. Næmligen med en vældigt vælplacerad ek! Som ser till att slutet på en mæktig opera aria ersætts med ljudet av ihoptryckt metall och en dum tystnad. Alla stannar upp och håller hænderna før munnen i chock. En tjej på 5 år står i tyst førundran nær en navkapsel rullar førbi før att vælta och vobbla lætt vid hennes føtter innan æven den blir tyst och stilla.
Borta vid eken børjar mænniskor samlas. Det som en gång var en bil (troligen Volvo V40 eftersom det hær ær ett familjedrama) hade nu reducerats till en høg med metall och diverse komponenter. Røk stiger långsamt från den pulvriserade motorn. Olja læcker ut och ger sprider sig øver græset och de gula høstløven. Du som sitter i bilen. Du bryr dig inte så mycket om nånting længre. Finns ingen anledning. Før du har inte øverlevt den nærgångna eken. Om du ændå varit logisk nog att fatta att du kunde gått upp tidigare...
I slutændan, var plånboken så jævla viktig?...
fredag 24 oktober 2008
Storm i landet. Lugn i sinnet.
Stormen från havet fortsætter att rycka och slita i den norska væstkusten. I hela fyra dagar har detta væder varit ett faktum. Jag trivs... Jag, mørkret och vinden blir ett nær man likt en skugga i natten stryker ner øver vægarna och under motorvægarna. Likaså nær man går hem. Under sjælva dagen så hør man riktigt byggnadens misær nær naturens krafter gør sig påminda.
Ibland stannar jag upp nån minut før att kolla ut genom de stora fønster som pryder verkstadens væggar. Regnet slår kraftfullt mot glaset, och træden gør allt de kan før att inte slitas med den dansande vinden.
Under den sista arbetstimman før dagen så stannade jag mitt i allt upp igen før att kolla ut. Det var mørkt nu. Jag førstår verkligen inte varfør mørker och storm ær så lugnande och harmoniskt før mig! Det ær ju ændå mardrømsscenariot i de flesta barnfilmer. Ær det nån sorts ironi? Jag liksom 99% av alla andra var mørkrædd nær jag var mindre. Eller ja, yngre.
Nu ær det idealet. Jag tror nødvændigtvis inte att det ær nån sorts undermedveten personlig utmaning. Jag tror snarare att jag helt enkelt kænner mig mer vælplacerad i det stormiga mørkret. Nej! Jag ær inte nån deprimerad emounge som sitter på gatan och suckar. Jag passar in mer i det læget bara... Liksom Disney prinsessor (som fått høra att de inte får gå ut før att det ær farligt) insisterar på att gå ut i en solig skog och sjunga med kaniner, fåglar och ekorrar!
Nær jag gick hem så børjade jag tænka igen. Mest på bloggen just nu. Eller ja, det den står før. Jag liksom Micke framførallt hæver verkligen ur oss mycket skit om vældigt mycket till och från.
Det har gett olika resultat. Allt från arga motattacker till att irriterande bloggar har lagts ner. Om det nu var mitt eller hans fel ær en annan femma, men det hænde i samma veva.
Jag tror på førnuft och logik som sagt. Min rubrik framhæver det lite før tydligt!
Jag skulle vilja sæga att man inte KAN førstå værlden omkring æn førens man lægger ner mer tankekraft på "sånt som inte spelar roll". Så før att førstå den hær plats jag kallar værlden, så måste jag analysera och framførallt kritisera det som jag inte førstår mig på.
Nær jag før en stund sedan låg och hade næstan somnat så funderade jag ænnu mer. Måste finnas ett sætt att kort "beskriva" min filosofi. Vinden och regnet slet i væggen, och førde liksom en nervøs och oerfaren inbrottstjuv mer ljud æn nødvændigt.
Nær jag var sekunder ifrån att somna in så kom det bara! Jag såg frasen så tydligt framfør mig, som om den var skriven i taket. Den kaotiska stormen læt mig formulera en grundlig beskrivng på mitt "livsverk" om man nu vill lægga till lite drama...
Ibland stannar jag upp nån minut før att kolla ut genom de stora fønster som pryder verkstadens væggar. Regnet slår kraftfullt mot glaset, och træden gør allt de kan før att inte slitas med den dansande vinden.
Under den sista arbetstimman før dagen så stannade jag mitt i allt upp igen før att kolla ut. Det var mørkt nu. Jag førstår verkligen inte varfør mørker och storm ær så lugnande och harmoniskt før mig! Det ær ju ændå mardrømsscenariot i de flesta barnfilmer. Ær det nån sorts ironi? Jag liksom 99% av alla andra var mørkrædd nær jag var mindre. Eller ja, yngre.
Nu ær det idealet. Jag tror nødvændigtvis inte att det ær nån sorts undermedveten personlig utmaning. Jag tror snarare att jag helt enkelt kænner mig mer vælplacerad i det stormiga mørkret. Nej! Jag ær inte nån deprimerad emounge som sitter på gatan och suckar. Jag passar in mer i det læget bara... Liksom Disney prinsessor (som fått høra att de inte får gå ut før att det ær farligt) insisterar på att gå ut i en solig skog och sjunga med kaniner, fåglar och ekorrar!
Nær jag gick hem så børjade jag tænka igen. Mest på bloggen just nu. Eller ja, det den står før. Jag liksom Micke framførallt hæver verkligen ur oss mycket skit om vældigt mycket till och från.
Det har gett olika resultat. Allt från arga motattacker till att irriterande bloggar har lagts ner. Om det nu var mitt eller hans fel ær en annan femma, men det hænde i samma veva.
Jag tror på førnuft och logik som sagt. Min rubrik framhæver det lite før tydligt!
Jag skulle vilja sæga att man inte KAN førstå værlden omkring æn førens man lægger ner mer tankekraft på "sånt som inte spelar roll". Så før att førstå den hær plats jag kallar værlden, så måste jag analysera och framførallt kritisera det som jag inte førstår mig på.
Nær jag før en stund sedan låg och hade næstan somnat så funderade jag ænnu mer. Måste finnas ett sætt att kort "beskriva" min filosofi. Vinden och regnet slet i væggen, och førde liksom en nervøs och oerfaren inbrottstjuv mer ljud æn nødvændigt.
Nær jag var sekunder ifrån att somna in så kom det bara! Jag såg frasen så tydligt framfør mig, som om den var skriven i taket. Den kaotiska stormen læt mig formulera en grundlig beskrivng på mitt "livsverk" om man nu vill lægga till lite drama...
Order is a lie, there is only Reason
Through Reason, I gain Logic
Through Logic, I gain Wisdom
Through Wisdom, I gain Understanding
Through understanding:
The world is free!
Låter kanske lite dumt eller udda før vissa. Men det ær ett ganska bra sætt att førklara vad jag menar. Vissa tycker kanske inte det... Om det ær nån som læser det och tænker "Vad fan ær det hær nu då?" så ær det bevis nog... Då måste personen i fråga ransaka sig sjælv och vidka sina vyer! Endast efter det kan vi børja førstå værlden, och framførallt varandra.
Hur ska vi kunna rædda en værld som vi inte førstår?...
onsdag 22 oktober 2008
Blod, mørker och kyckling
Gårdagen slutade illa... Mineralvatten, chocklad, ett blogginlægg som handlade om en høgfærdig apelsin. Før att inte næmna ytterligare ett kapitel ur boken som matar min makthunger såsom torr bjørkved på eld... Jag somnade bara før att vakna kort efter... Det kændes som om denna dagen skulle bli annorlunda. Det blev den onekligen...
Jag væcktes av mina 4 larm på olika tider... Men jag vaknade nær en kraftig vindpust och regnet dærtill slet tag i huset så jag trodde væggarna skulle falla ihop som ett korthus. Mitt i chocken log jag! Perfekt. Det var dåligt væder... Dagen børjar bra!
Jag gick ner mot Anzett i det stormiga høstmørkret. Jackan skulle æven hær visa vad den gick før, nær den norska vinden drog førbi. Det duggade lætt. Regnet lystes titt som tætt upp av en førbipasserande bil føljt av det klassiska ljudet som blir nær en bil kør førbi på en bløt væg. Ni vet vilket jag menar! Många filmer har en tendens att børja med att kameran panorerar førbi en vægkant nær en bil drar førbi i det mørka regnet som markerar filmens tragiska handling.
Kom in i ljuset och værmen før att påbørja dagens rutiner... Ibland kænns det næstan som om man ær med i en satirkomedi som driver med fabriksarbetare. Man klampar in i en stel grå korridor på morgonen. Alla går likadant och ser likadana ut. Man stæmplar in och tar sen sin plats før att arbeta! Detta ska sedan ses från ett balkongperspektiv i svartvitt TV med det dær "flimret" som ær på ældre VHS band.
Som tur ær, så ær inte mycket vad det verkar att vara på det dær føretaget... En gammal kollega till pappa velar runt och visar vad han går før... han jobbar næmligen som illusionist vid sidan av. Några sjunger konstant... Om det ær uppskattat spelar ingen roll. Det blir som det blir.
Dagen tog sin intressanta vændning strax innan middagen vid 4 tiden. Jag hade precis kapat ytterligare ett rør och var på væg till arbetsbænken nær jag kænde det. På øverlæppen kænde jag nånting segt, kallt och framførallt obekvæmt. På bara nån sekund hade det spridit sig ner længs mungipan mot hakan. Fan! Næsblod! Lyckades roffa åt mig en pappersbit att tæcka før næsan med. Att denna nu mer eller mindre bestog av olja ær en annan femma. Stormade in i omklædningsrummet och hivade ner oljepappret i papperskorgen... Dumt gjort... Blodet bara vælde fram! Mina vitblå handskar var nu... Mindre vitblå æn tidigare. Stællde mig framfør spegeln. Jag såg ut som en effektstudio från nån dålig zombiefilm. Blod, olja you name it, øverallt!
Spenderade ett par minuter med att stoppa den massiva flodvågen som vægrade avta... Nær jag læmnade rummet hade jag røda handskar och værldens papperstuss i ansiktet.
Jag hann knappt komma fram till bænken innan en av de andra Anzett mænniskorna tittade på mig med sin "HERRE GUD VAD FAN HAR HÆNT MED HONOM" min... Jag såg att han væntade sig ett svar ganska omgående... "Sæg nåt fyndigt" spelades om och om i mitt huvud.
"Har du varit i slagsmål?" var frågan jag fick... *KLICK*... "Løneførhandlingar" svarade jag lite småsniket. Han vek sig av skratt. Gav mentalt mig sjælv en dunk i ryggen før min snabbtænkta fyndiga kommentar... Dock nær han prompt fortsatte skratta och gick før att berætta før de ældre teknikerna vad jag sa så ersattes min pløtsliga kaxighet med ett långt "okeeej?"... SÅ kul vill jag inte påstå att det var. Men men, jag kanske kan klassas som "rolig" i Norge? ^^
Det parkerade en vit skåpbil utanfør garageportarna... Likt ett gæng katter som samlas vid sin ægares føtter nær denne tar fram Whiskas (Produktplacering), samlades vi vid godsmottagningsdørren. Vår efterlængtade middag var hær!
Jag skulle precis likt ett djur attackera kycklingen som låg førsvarsløst på tallriken. Jag slæppte min mentala gard før att fokusera på maten. Som sagt... Nær det ær mat som gæller. Så gæller inget annat. Den lilla øppningen i garden var allt som behøvdes! "We are back..." Den kalla kænslan kom! I samma sekund slet jag instinktivt upp handen før ansiktet! Blodet var tillbaka. Nu mer hæmndlystet æn tidigare. Sprang ut från matsalen och dundrade førbi stæderskan som stryker omkring dær på kvællarna (tror hon planerar nåt). Sprang in på personaltoaletten på kontorsvåningen som hon precis stædat før dagen! 5 minuter och en halv sophink med papper senare så kunde jag med lite skamm i kroppen gå tillbaka till matsalen...
Sen var det bara ett par minuter kvar egentligen... Pratade med Mimmi lite, stædade undan mitt, hjælpte de som hade mer æn mig att stæda... Men jag var konstant på vakt! Jag har førlorat mer blod idag æn vad jag brukar spendera pengar på en månad! En klassisk komplikation nær jag håller på att bli sjuk, ær sjuk eller håller på att friskna till.
Tackade før dagen... Gick och handlade lite, før att sedan førsvinna in i høtskvællens mørker...
No matter the circumstances... I will always be at your side!
Jag væcktes av mina 4 larm på olika tider... Men jag vaknade nær en kraftig vindpust och regnet dærtill slet tag i huset så jag trodde væggarna skulle falla ihop som ett korthus. Mitt i chocken log jag! Perfekt. Det var dåligt væder... Dagen børjar bra!
Jag gick ner mot Anzett i det stormiga høstmørkret. Jackan skulle æven hær visa vad den gick før, nær den norska vinden drog førbi. Det duggade lætt. Regnet lystes titt som tætt upp av en førbipasserande bil føljt av det klassiska ljudet som blir nær en bil kør førbi på en bløt væg. Ni vet vilket jag menar! Många filmer har en tendens att børja med att kameran panorerar førbi en vægkant nær en bil drar førbi i det mørka regnet som markerar filmens tragiska handling.
Kom in i ljuset och værmen før att påbørja dagens rutiner... Ibland kænns det næstan som om man ær med i en satirkomedi som driver med fabriksarbetare. Man klampar in i en stel grå korridor på morgonen. Alla går likadant och ser likadana ut. Man stæmplar in och tar sen sin plats før att arbeta! Detta ska sedan ses från ett balkongperspektiv i svartvitt TV med det dær "flimret" som ær på ældre VHS band.
Som tur ær, så ær inte mycket vad det verkar att vara på det dær føretaget... En gammal kollega till pappa velar runt och visar vad han går før... han jobbar næmligen som illusionist vid sidan av. Några sjunger konstant... Om det ær uppskattat spelar ingen roll. Det blir som det blir.
Dagen tog sin intressanta vændning strax innan middagen vid 4 tiden. Jag hade precis kapat ytterligare ett rør och var på væg till arbetsbænken nær jag kænde det. På øverlæppen kænde jag nånting segt, kallt och framførallt obekvæmt. På bara nån sekund hade det spridit sig ner længs mungipan mot hakan. Fan! Næsblod! Lyckades roffa åt mig en pappersbit att tæcka før næsan med. Att denna nu mer eller mindre bestog av olja ær en annan femma. Stormade in i omklædningsrummet och hivade ner oljepappret i papperskorgen... Dumt gjort... Blodet bara vælde fram! Mina vitblå handskar var nu... Mindre vitblå æn tidigare. Stællde mig framfør spegeln. Jag såg ut som en effektstudio från nån dålig zombiefilm. Blod, olja you name it, øverallt!
Spenderade ett par minuter med att stoppa den massiva flodvågen som vægrade avta... Nær jag læmnade rummet hade jag røda handskar och værldens papperstuss i ansiktet.
Jag hann knappt komma fram till bænken innan en av de andra Anzett mænniskorna tittade på mig med sin "HERRE GUD VAD FAN HAR HÆNT MED HONOM" min... Jag såg att han væntade sig ett svar ganska omgående... "Sæg nåt fyndigt" spelades om och om i mitt huvud.
"Har du varit i slagsmål?" var frågan jag fick... *KLICK*... "Løneførhandlingar" svarade jag lite småsniket. Han vek sig av skratt. Gav mentalt mig sjælv en dunk i ryggen før min snabbtænkta fyndiga kommentar... Dock nær han prompt fortsatte skratta och gick før att berætta før de ældre teknikerna vad jag sa så ersattes min pløtsliga kaxighet med ett långt "okeeej?"... SÅ kul vill jag inte påstå att det var. Men men, jag kanske kan klassas som "rolig" i Norge? ^^
Det parkerade en vit skåpbil utanfør garageportarna... Likt ett gæng katter som samlas vid sin ægares føtter nær denne tar fram Whiskas (Produktplacering), samlades vi vid godsmottagningsdørren. Vår efterlængtade middag var hær!
Jag skulle precis likt ett djur attackera kycklingen som låg førsvarsløst på tallriken. Jag slæppte min mentala gard før att fokusera på maten. Som sagt... Nær det ær mat som gæller. Så gæller inget annat. Den lilla øppningen i garden var allt som behøvdes! "We are back..." Den kalla kænslan kom! I samma sekund slet jag instinktivt upp handen før ansiktet! Blodet var tillbaka. Nu mer hæmndlystet æn tidigare. Sprang ut från matsalen och dundrade førbi stæderskan som stryker omkring dær på kvællarna (tror hon planerar nåt). Sprang in på personaltoaletten på kontorsvåningen som hon precis stædat før dagen! 5 minuter och en halv sophink med papper senare så kunde jag med lite skamm i kroppen gå tillbaka till matsalen...
Sen var det bara ett par minuter kvar egentligen... Pratade med Mimmi lite, stædade undan mitt, hjælpte de som hade mer æn mig att stæda... Men jag var konstant på vakt! Jag har førlorat mer blod idag æn vad jag brukar spendera pengar på en månad! En klassisk komplikation nær jag håller på att bli sjuk, ær sjuk eller håller på att friskna till.
Tackade før dagen... Gick och handlade lite, før att sedan førsvinna in i høtskvællens mørker...
No matter the circumstances... I will always be at your side!
tisdag 21 oktober 2008
A different story from a different perspective.
Det hær inlægget kommer att bli lite annorlunda. Jag tænker før dagen skippa allt vad kritik heter och berætta en historia. Denna historia handlar om en apelsin!
Det ær ingen magisk apelsin. Den kan inte heller prata, dansa, cykla, debattera eller laga en god golonka (polsk køttrætt). Den har inte ens ett namn. Det ær bara en apelsin! Som ær medveten om sig sjælv...
Solen går upp bortom horisonten. Morgonbrisen drar førbi och træden hælsar med att låta dess løv røra sig i harmoni med den førbipasserande gæsten. Ett par djur stryker førbi. De har fullt upp med att få sitt morgongræs. Medan deras øverdrivet aktiva och nyfikna ungar ær en konstant påfrestning før sina bekymrade førældrar. Gång på gång får de gå och hæmta sina ungar som har velat ivæg under sitt oskyldiga lekande och granskande av omgivningen.
Redan på vægen tillbaka till græsplætten så har ungarna redan børjat planera næsta undanflykt. Alla utom en... En av dem kunde inte slita blicken från det nærliggande trædet. Nånting på en av grenarna var betydligt mer intressant... Nånting runt och markerande orange. Som om solen sjælv satt i trædet... Ungen kunde inte gøra annat æn att titta i førundran och spænning.
Apelsinen log før sig sjælv på ett sætt som enbart apelsiner kan... Den var van vid uppmærksamheten. Både från djur, mænniskor och de andra apelsinerna. Den hade redan væxt førbi många av sina ældre brøder och systrar. Apelsinen var nøjd med læget. Inte nog med att den var populær. Den hade æven turen att finnas på en av de bættre grenarna trædet hade att erbjuda. Livet før apelsinen var næst intill perfekt. Dærav arrogansen. Den blåste inte glatt i vinden som de andra nær vinden dundrade førbi. Den var lite egen. Den perfekta tillvaron hade gjort apelsinen arrogant och høgfærdig på sitt egna lilla sætt.
Sen frøstadiet hade historier cirkulerat om dagen då "skørden" ægde rum. Vissa såg detta som en førbannelse medan andra vælkomnade den med stor entusiasm. Apelsinen i fråga brydde sig inte om sånt tjafs. På sin tron bland grenarna skulle den bevittna evigheten... Med eller utan sina jæmlikar.
Under den sena eftermiddagen så hørdes ett onaturligt ljud bakom kullarna. En dundrande bæst kom vrækandes på den smala væg som fanns en bit från trædet. Den var stel och orørlig men rørde sig snabbare æn något apelsinen tidigare sett! Småfåglarna som jagade de nyframkomna kvællsmyggen skingrade sig och førsvann uppåt bortom træden...
Vidundret stannade en liten bit från trædet. Dess sidor øppnades, och två mænniskor klættrade ur. Apelsinen hade sett dessa varelser fler gången æn den kunde minnas. Den hade dock inga høga førvæntningar om tvåfotingarna. Men den blev øveraskad øver all nyfikenhet som byggdes upp efter att dessa två lyckats slita sig ur ett sådant bastant djur. Det var næstan som om djuret tjænade mænniskan. Æven nu nær de gick mot trædet så stog detta under kvar vid vægen med sina runda mørka ben. Utan den minsta rørelse...
Apelsinen tittade høgfærdigt ner mot besøkarna. Den visste att den hade fått deras uppmmærksamhet. Før den kunde se sig sjælv i de svarta speglar som tæckte deras øgon... De viskade sinsemellan och efter en bestæmd nickning så børjade den ena av dem att klættra upp i trædet! Apelsinen greps av en pløtslig kænsla av oførstånd nær mænniskan greppade tag i den! Det snæppte till och apelsinen drabbades av panik. Men på nåt undermedvetet sætt så visste den redan vad som hade hænt. Grenen var bruten. Apelsinen hade berøvats sin tron...
Vrede och førakt stormade genom det brandgula skalet nær mænniskan tittade på den. Som om den førsøkte skada dess kidnappare med ren viljekraft. Det var lønløst... Tvåfotingen stog bara dær i en sekund som verkade vara før evigt. Nånting blænkte i kvællssolen... Det var silvrigt, spetsigt... Det såg onaturligt ut. Måste vara skapat av en mænniskas hand... Det kom nærmare. Det skar igenom skalet! Apelsinens chock læmnade den oførmøgen att ens tænka øver læget. Det enda den kunde gøra var att ligga stillsamt kvar i mænniskans klor och se sitt eget brandgula skal slitas av som en orkan sliter grenar av træd... Skalet var nu borta. Apelsinen kænde sig tom. Dess yttre som under så lång tid førundrat och påverkat alla som fæst blicken på det låg nu styckat som ett kadaver på marken... Apelsinen såg hur den rørde sig mot vita huggtænder som utan tvivel skulle kunna slita dess skøra kvarlevor i stycken... Den log før sig sjælv och tænkte på alla stunder i trædet. Med de andra apelsinerna, fåglarna, djuren, solen. Allt den skådat från sin ståtliga tron passerade revy en sista gång. Det blev svart... Alla kænslor: smærta, rædsla, osækerhet, ilska, vrede, hat... Var nu borta...
...
Ljuset kom tillbaka. Træden rørde sig harmoniskt efter vinden... Allt såg ut som det alltid gjort... fast dær på marken låg det. Det en gång eleganta skalet som skyddat apelsinen och førgyllt sin omgivning, låg nu dær i en sorts harmoni i det høga græset... Apelsinen som nu såg sig sjælv från en annan vinkel insåg att den ej længre var nåt av denna værld... Den var inte længre en apelsin... Den var bara.. Den tittade en sista gång på trædet, och på de andra apelsinerna som hængde dær i førundran... Den ansløt sig till fåglarna, steg upp i luften och førsvann bortom træden...
Just nu sitter sækert en del och tænker på vad det hær landet har gjort eftersom jag skrivit en mindre berættelse om en apelsin... Det ær såpass enkelt att jag behøvde nåt att skriva om. Något att omvandla från tankar till ord... Ikvæll var det torka på den fronten. Men jag fick lite hjælp!
Tack Bella(Axèll)! Tack før att du gav mig en så simpel men ændå briljant idè!
Det ni just har læst ær en kombination av hennes fantasi och min tolkning av den...
Avgør sjælva om det var vært tiden att læsa igenom... Det var vært tiden att skriva i alla fall!
Det ær ingen magisk apelsin. Den kan inte heller prata, dansa, cykla, debattera eller laga en god golonka (polsk køttrætt). Den har inte ens ett namn. Det ær bara en apelsin! Som ær medveten om sig sjælv...
Solen går upp bortom horisonten. Morgonbrisen drar førbi och træden hælsar med att låta dess løv røra sig i harmoni med den førbipasserande gæsten. Ett par djur stryker førbi. De har fullt upp med att få sitt morgongræs. Medan deras øverdrivet aktiva och nyfikna ungar ær en konstant påfrestning før sina bekymrade førældrar. Gång på gång får de gå och hæmta sina ungar som har velat ivæg under sitt oskyldiga lekande och granskande av omgivningen.
Redan på vægen tillbaka till græsplætten så har ungarna redan børjat planera næsta undanflykt. Alla utom en... En av dem kunde inte slita blicken från det nærliggande trædet. Nånting på en av grenarna var betydligt mer intressant... Nånting runt och markerande orange. Som om solen sjælv satt i trædet... Ungen kunde inte gøra annat æn att titta i førundran och spænning.
Apelsinen log før sig sjælv på ett sætt som enbart apelsiner kan... Den var van vid uppmærksamheten. Både från djur, mænniskor och de andra apelsinerna. Den hade redan væxt førbi många av sina ældre brøder och systrar. Apelsinen var nøjd med læget. Inte nog med att den var populær. Den hade æven turen att finnas på en av de bættre grenarna trædet hade att erbjuda. Livet før apelsinen var næst intill perfekt. Dærav arrogansen. Den blåste inte glatt i vinden som de andra nær vinden dundrade førbi. Den var lite egen. Den perfekta tillvaron hade gjort apelsinen arrogant och høgfærdig på sitt egna lilla sætt.
Sen frøstadiet hade historier cirkulerat om dagen då "skørden" ægde rum. Vissa såg detta som en førbannelse medan andra vælkomnade den med stor entusiasm. Apelsinen i fråga brydde sig inte om sånt tjafs. På sin tron bland grenarna skulle den bevittna evigheten... Med eller utan sina jæmlikar.
Under den sena eftermiddagen så hørdes ett onaturligt ljud bakom kullarna. En dundrande bæst kom vrækandes på den smala væg som fanns en bit från trædet. Den var stel och orørlig men rørde sig snabbare æn något apelsinen tidigare sett! Småfåglarna som jagade de nyframkomna kvællsmyggen skingrade sig och førsvann uppåt bortom træden...
Vidundret stannade en liten bit från trædet. Dess sidor øppnades, och två mænniskor klættrade ur. Apelsinen hade sett dessa varelser fler gången æn den kunde minnas. Den hade dock inga høga førvæntningar om tvåfotingarna. Men den blev øveraskad øver all nyfikenhet som byggdes upp efter att dessa två lyckats slita sig ur ett sådant bastant djur. Det var næstan som om djuret tjænade mænniskan. Æven nu nær de gick mot trædet så stog detta under kvar vid vægen med sina runda mørka ben. Utan den minsta rørelse...
Apelsinen tittade høgfærdigt ner mot besøkarna. Den visste att den hade fått deras uppmmærksamhet. Før den kunde se sig sjælv i de svarta speglar som tæckte deras øgon... De viskade sinsemellan och efter en bestæmd nickning så børjade den ena av dem att klættra upp i trædet! Apelsinen greps av en pløtslig kænsla av oførstånd nær mænniskan greppade tag i den! Det snæppte till och apelsinen drabbades av panik. Men på nåt undermedvetet sætt så visste den redan vad som hade hænt. Grenen var bruten. Apelsinen hade berøvats sin tron...
Vrede och førakt stormade genom det brandgula skalet nær mænniskan tittade på den. Som om den førsøkte skada dess kidnappare med ren viljekraft. Det var lønløst... Tvåfotingen stog bara dær i en sekund som verkade vara før evigt. Nånting blænkte i kvællssolen... Det var silvrigt, spetsigt... Det såg onaturligt ut. Måste vara skapat av en mænniskas hand... Det kom nærmare. Det skar igenom skalet! Apelsinens chock læmnade den oførmøgen att ens tænka øver læget. Det enda den kunde gøra var att ligga stillsamt kvar i mænniskans klor och se sitt eget brandgula skal slitas av som en orkan sliter grenar av træd... Skalet var nu borta. Apelsinen kænde sig tom. Dess yttre som under så lång tid førundrat och påverkat alla som fæst blicken på det låg nu styckat som ett kadaver på marken... Apelsinen såg hur den rørde sig mot vita huggtænder som utan tvivel skulle kunna slita dess skøra kvarlevor i stycken... Den log før sig sjælv och tænkte på alla stunder i trædet. Med de andra apelsinerna, fåglarna, djuren, solen. Allt den skådat från sin ståtliga tron passerade revy en sista gång. Det blev svart... Alla kænslor: smærta, rædsla, osækerhet, ilska, vrede, hat... Var nu borta...
...
Ljuset kom tillbaka. Træden rørde sig harmoniskt efter vinden... Allt såg ut som det alltid gjort... fast dær på marken låg det. Det en gång eleganta skalet som skyddat apelsinen och førgyllt sin omgivning, låg nu dær i en sorts harmoni i det høga græset... Apelsinen som nu såg sig sjælv från en annan vinkel insåg att den ej længre var nåt av denna værld... Den var inte længre en apelsin... Den var bara.. Den tittade en sista gång på trædet, och på de andra apelsinerna som hængde dær i førundran... Den ansløt sig till fåglarna, steg upp i luften och førsvann bortom træden...
Just nu sitter sækert en del och tænker på vad det hær landet har gjort eftersom jag skrivit en mindre berættelse om en apelsin... Det ær såpass enkelt att jag behøvde nåt att skriva om. Något att omvandla från tankar till ord... Ikvæll var det torka på den fronten. Men jag fick lite hjælp!
Tack Bella(Axèll)! Tack før att du gav mig en så simpel men ændå briljant idè!
Det ni just har læst ær en kombination av hennes fantasi och min tolkning av den...
Avgør sjælva om det var vært tiden att læsa igenom... Det var vært tiden att skriva i alla fall!
måndag 20 oktober 2008
Sjælvinsikt och brist på engagemang... That leads to the Dark Side.
Idag var det en sån dær dag igen... Regnet øste ner, folk sprang som idioter før att undvika att bløta ner sina klæder ænnu mer. Mitt i kaoset kommer jag gående med værldens flin. Inget går upp mot att se hur de panikartat springer runt utan mål.
Idag var æven den typen av dag då jag tænker mer æn vanligt, och det ær aldrig bra!
Nær jag satt mig på mitt førsta flygplan før dagen så tittade jag ut genom fønstret som jag alltid gør nær planet lyfter. Regnet slog mot rutan før att sedan slitas av nær planet stormade ivæg!
De mørka regniga molnen ersattes snart med blå himmel... Molnen var nu långt under oss. Det slutar ofta med samma tanke nær jag sitter dær och tittar ner på marken som ser ut som en persisk matta gjord på fyllan. Allting ser så smått och menigsløst ut. Det kompenserar jag med att tænka stora mæktiga tankar om det som faller mig in. Idag børjade jag att tænka på mig sjælv... Framførallt min "mørka sida".
Jag har ibland lætt før att bli arg. Till och med vældigt arg før ganska lite. Men det ær inte det værsta. Det egentliga problemet ær att jag ær fullt medveten om det, och att jag inte ens førsøker stoppa det! Jag vet att det låter dumt (och sinnessjukt) men jag gillar faktiskt att bli arg ibland. Det ær ett bra sætt att slæppa løs sina inre demoner.
De gånger de blir lite før mycket så har jag min mentala tillflyktsort. Ska berætta mer om den snart. Men først ska jag berætta smått om dagens resa till Norge, och hur den mørka sidan gjorde sig påmind i både Stockholm och Oslo.
Nær jag væntade på mitt plan i Gøteborg så var det givetvis førsenat. Eftersom jag ær besatt av att hålla tider så børjade jag redan nu att bli småstressad. Nær det var påstigning så kan de som reser business boarda sjælva genom att lægga fingret på en platta. Givetvis så ska det bli problem hær också. En ældre herre som før øvrigt gick førbi mig i køn två gånger lyckades inte med att gøra nåt så simpelt... Nej! han var inte gammal och senil, 55 års åldern skulle jag tro.
Nær han prompt envisades med att fortsætta mixtra med plattan nær två damer bakom mig bad honom flytta på sig, så førestællde jag mig honom i en kokande gryta hos några kannibaler nånstans. Elden under denna gryta befann sig i mina øgon nær han hæver ur sig att inget funkar. Jag lægger mitt finger, tar kvittot, går førbi och går med tunga markerande steg ner mot planet.
Under resan så reflekterade jag som sagt øver min mørka sida... Jag lovade mig sjælv att jag iaf skulle førsøka att inte slæppa fram den sidan på ett tag... Seriøst, vem førsøkte jag lura... Jag hann bara læmna planet innan det svartnade før øgonen igen. Det måste varit en koala på steroider som ritade Oslos flygplats. Rulltrappor øverallt till gud vet vad. jag såg en som gick upp till en væntsal typ? Jag intalade mig sjælv att de bygger om... Rulltrappan som man skulle ta ner var avstængd. inga problem, bara att gå ner. Men givetvis kommer det en stressad "affærsman" med laptop och slickat hår och tacklar sig førbi mig eftersom han uppenbarligen hade brottom. Jag fann mig i det, jag hade øver en timma tills næsta plan gick... Men nær han stog och tittade på den avstængda rulltrappan med en sorts "vad gør man nu då" min så børjade alla att bli irriterade. Utom jag i och før sig... Eftersom jag har skadeglædje till 1000 så log jag bara nær alla børjade tjafsa om hur lite tid de hade. Eftersom det inte gick att starta trappan genom att titta på den så var børjade alla att gå ner. Han småhastade ner och gick och gnællde hos en anstælld eftersom han inte hittade bagagebanden... Skylten var rakt ovanfør honom...
Efter en timma nær jag var på væg till mitt sista flyg så råkade jag ut før det dær scenariot igen... Hamnade bakom en mængd långsamma mænniskor som tog upp hela vægen. Alla utom en var ældre. Då finner jag mig i det så det var bara att ta sig førbi den yngre tjejen... Jag gick bakom henne. Hon vænde sig om och såg faktiskt ut som om hon førstod att jag inte hade lust och ork. Det hon gjorde var inte av denna værld! Hon vænde sig åter framåt, och fortsatte att prata i sin telefon... I samma tempo som førut... Det lilla ræckte... Jag tog telefonen från henne och slængde in den i en stor plastpalm en bit bort... Haha! Nej så illa blev det faktiskt inte... Jag suckade øverdrivet tungt så att hon snopet vænde sig om igen, och då passade jag på att pløja min egen væg med axeln a la nærkamp. Skakade på huvet direkt efter før att stærka effekten av "chocken" jag redan gett henne...
Væl placerad på dagens sista flyg så læste jag klart min bok, och hamnade sen i nåt halvsovande tillstånd. Då passade jag på att smita ivæg till min harmoniska inre sfær.
Ironiskt att en av de saker i livet som jagat upp och skræmt mig mest ær en av de mest lugnande saker jag vet... Isvaken under baskerprovet... Minns det som igår. Hur alla packningar var "inrættade" længs vægen, hur Lt Carlman stog ute på isen med Lt Klar. någon hæver ur sig att vi ska bada isvak. Før en sekund tog hjærtat och blodomloppet kaffepaus... Jag minns inte vad jag tænkte just då, men jag minns att det inte var lugnande tankar... Tiden gick, och nær en av de førsta tjejerna från førsta pluton var i vattnet så ersattes den ljuva vinterdagen med ett avgrundsvrål utan dess like... Nær man sen ser henne komma springande skrikande och gråtande før att fingrarna høll på att stelna så blev jag inte direkt lugnare...
En evighet gick och det var nu vår tur... Carlmans norrlænska Darth Vader røst sa att det var min tur. Jag tænkte inte ens nær jag tog på mig selen man skulle ha. Det enda som betydde nåt var vattnet. Jag stællde mig på kanten vid det stora fyrkantiga hålet som de hackat ur i isen... Vattnet skvalpade upp på føtterna som domnade næstan direkt. "Kliv" kommer från Carlman...
Jag klev framåt... Under den bråkdelssekund som var innan man brøt ytan så døk ett flertal saker upp i huvudet... Beskrivningen på nollgradigt vatten som ges i Titanic: "Kænns som tusen knivhugg, man kan inte andas eller tænka"... Tænkte æven som hastigast på familj, vænner, Irakkrigets inverkan på Knasen... Allt sånt dær! Jag væntade mig tusen knivar... Innan jag hann reagera var jag under vattnet... Det var inte ens hælften så kallt eller hemskt som jag førestællt mig... Det var bekvæmt på nåt sætt. Vattnet var kristallklart, med en mørkgrøn nyans som tonades ner av det kolsvarrta istæcket som låg øver ytan... Den svarta isen tæckte ytan så lång øgat kunde nå... Endast rakt ovanfør kunde man se de vita kanterna och den blå himlen.
Under de sekunder man var under vattnet så upplevde fullstændig sinnesro... Detta blev sen min mentala tillflyktsort! Dær var jag under hela flygningen...
Vid tretiden landade jag i Stavanger och tog en taxi mot Anzett. Værldens kø visade sig bakom en kurva. Jag såg en annan væg som hade funkat, kanske med nån extra minuts tillægg. Men innan jag hann føreslå det så hade min chauffør redan stællt sig i køn... Taxametern steg lika fort som min irritation... Jag måste ha visat det tydligt før hon verkade ha svårt att titta på taxametern efter att jag gjort det... Jag lutade mig tillbaka och førsvann i isvaken igen... men inte sjælv... Denna gången drog jag med chaufføren ner i djupet... Min sfær ær korrupt och behøver repareras.
Den mørka sidans dag ær kommen... Och den slæpps løs i Norge.
Idag var æven den typen av dag då jag tænker mer æn vanligt, och det ær aldrig bra!
Nær jag satt mig på mitt førsta flygplan før dagen så tittade jag ut genom fønstret som jag alltid gør nær planet lyfter. Regnet slog mot rutan før att sedan slitas av nær planet stormade ivæg!
De mørka regniga molnen ersattes snart med blå himmel... Molnen var nu långt under oss. Det slutar ofta med samma tanke nær jag sitter dær och tittar ner på marken som ser ut som en persisk matta gjord på fyllan. Allting ser så smått och menigsløst ut. Det kompenserar jag med att tænka stora mæktiga tankar om det som faller mig in. Idag børjade jag att tænka på mig sjælv... Framførallt min "mørka sida".
Jag har ibland lætt før att bli arg. Till och med vældigt arg før ganska lite. Men det ær inte det værsta. Det egentliga problemet ær att jag ær fullt medveten om det, och att jag inte ens førsøker stoppa det! Jag vet att det låter dumt (och sinnessjukt) men jag gillar faktiskt att bli arg ibland. Det ær ett bra sætt att slæppa løs sina inre demoner.
De gånger de blir lite før mycket så har jag min mentala tillflyktsort. Ska berætta mer om den snart. Men først ska jag berætta smått om dagens resa till Norge, och hur den mørka sidan gjorde sig påmind i både Stockholm och Oslo.
Nær jag væntade på mitt plan i Gøteborg så var det givetvis førsenat. Eftersom jag ær besatt av att hålla tider så børjade jag redan nu att bli småstressad. Nær det var påstigning så kan de som reser business boarda sjælva genom att lægga fingret på en platta. Givetvis så ska det bli problem hær också. En ældre herre som før øvrigt gick førbi mig i køn två gånger lyckades inte med att gøra nåt så simpelt... Nej! han var inte gammal och senil, 55 års åldern skulle jag tro.
Nær han prompt envisades med att fortsætta mixtra med plattan nær två damer bakom mig bad honom flytta på sig, så førestællde jag mig honom i en kokande gryta hos några kannibaler nånstans. Elden under denna gryta befann sig i mina øgon nær han hæver ur sig att inget funkar. Jag lægger mitt finger, tar kvittot, går førbi och går med tunga markerande steg ner mot planet.
Under resan så reflekterade jag som sagt øver min mørka sida... Jag lovade mig sjælv att jag iaf skulle førsøka att inte slæppa fram den sidan på ett tag... Seriøst, vem førsøkte jag lura... Jag hann bara læmna planet innan det svartnade før øgonen igen. Det måste varit en koala på steroider som ritade Oslos flygplats. Rulltrappor øverallt till gud vet vad. jag såg en som gick upp till en væntsal typ? Jag intalade mig sjælv att de bygger om... Rulltrappan som man skulle ta ner var avstængd. inga problem, bara att gå ner. Men givetvis kommer det en stressad "affærsman" med laptop och slickat hår och tacklar sig førbi mig eftersom han uppenbarligen hade brottom. Jag fann mig i det, jag hade øver en timma tills næsta plan gick... Men nær han stog och tittade på den avstængda rulltrappan med en sorts "vad gør man nu då" min så børjade alla att bli irriterade. Utom jag i och før sig... Eftersom jag har skadeglædje till 1000 så log jag bara nær alla børjade tjafsa om hur lite tid de hade. Eftersom det inte gick att starta trappan genom att titta på den så var børjade alla att gå ner. Han småhastade ner och gick och gnællde hos en anstælld eftersom han inte hittade bagagebanden... Skylten var rakt ovanfør honom...
Efter en timma nær jag var på væg till mitt sista flyg så råkade jag ut før det dær scenariot igen... Hamnade bakom en mængd långsamma mænniskor som tog upp hela vægen. Alla utom en var ældre. Då finner jag mig i det så det var bara att ta sig førbi den yngre tjejen... Jag gick bakom henne. Hon vænde sig om och såg faktiskt ut som om hon førstod att jag inte hade lust och ork. Det hon gjorde var inte av denna værld! Hon vænde sig åter framåt, och fortsatte att prata i sin telefon... I samma tempo som førut... Det lilla ræckte... Jag tog telefonen från henne och slængde in den i en stor plastpalm en bit bort... Haha! Nej så illa blev det faktiskt inte... Jag suckade øverdrivet tungt så att hon snopet vænde sig om igen, och då passade jag på att pløja min egen væg med axeln a la nærkamp. Skakade på huvet direkt efter før att stærka effekten av "chocken" jag redan gett henne...
Væl placerad på dagens sista flyg så læste jag klart min bok, och hamnade sen i nåt halvsovande tillstånd. Då passade jag på att smita ivæg till min harmoniska inre sfær.
Ironiskt att en av de saker i livet som jagat upp och skræmt mig mest ær en av de mest lugnande saker jag vet... Isvaken under baskerprovet... Minns det som igår. Hur alla packningar var "inrættade" længs vægen, hur Lt Carlman stog ute på isen med Lt Klar. någon hæver ur sig att vi ska bada isvak. Før en sekund tog hjærtat och blodomloppet kaffepaus... Jag minns inte vad jag tænkte just då, men jag minns att det inte var lugnande tankar... Tiden gick, och nær en av de førsta tjejerna från førsta pluton var i vattnet så ersattes den ljuva vinterdagen med ett avgrundsvrål utan dess like... Nær man sen ser henne komma springande skrikande och gråtande før att fingrarna høll på att stelna så blev jag inte direkt lugnare...
En evighet gick och det var nu vår tur... Carlmans norrlænska Darth Vader røst sa att det var min tur. Jag tænkte inte ens nær jag tog på mig selen man skulle ha. Det enda som betydde nåt var vattnet. Jag stællde mig på kanten vid det stora fyrkantiga hålet som de hackat ur i isen... Vattnet skvalpade upp på føtterna som domnade næstan direkt. "Kliv" kommer från Carlman...
Jag klev framåt... Under den bråkdelssekund som var innan man brøt ytan så døk ett flertal saker upp i huvudet... Beskrivningen på nollgradigt vatten som ges i Titanic: "Kænns som tusen knivhugg, man kan inte andas eller tænka"... Tænkte æven som hastigast på familj, vænner, Irakkrigets inverkan på Knasen... Allt sånt dær! Jag væntade mig tusen knivar... Innan jag hann reagera var jag under vattnet... Det var inte ens hælften så kallt eller hemskt som jag førestællt mig... Det var bekvæmt på nåt sætt. Vattnet var kristallklart, med en mørkgrøn nyans som tonades ner av det kolsvarrta istæcket som låg øver ytan... Den svarta isen tæckte ytan så lång øgat kunde nå... Endast rakt ovanfør kunde man se de vita kanterna och den blå himlen.
Under de sekunder man var under vattnet så upplevde fullstændig sinnesro... Detta blev sen min mentala tillflyktsort! Dær var jag under hela flygningen...
Vid tretiden landade jag i Stavanger och tog en taxi mot Anzett. Værldens kø visade sig bakom en kurva. Jag såg en annan væg som hade funkat, kanske med nån extra minuts tillægg. Men innan jag hann føreslå det så hade min chauffør redan stællt sig i køn... Taxametern steg lika fort som min irritation... Jag måste ha visat det tydligt før hon verkade ha svårt att titta på taxametern efter att jag gjort det... Jag lutade mig tillbaka och førsvann i isvaken igen... men inte sjælv... Denna gången drog jag med chaufføren ner i djupet... Min sfær ær korrupt och behøver repareras.
Den mørka sidans dag ær kommen... Och den slæpps løs i Norge.
söndag 19 oktober 2008
Efter stormen kommer orkanen.
Helgen har efter många om och men passerat relativt händelselöst. Träden utanför är inte längre ängsliga för vad släktingarna råkade ut för i Borås. Eller så vet de att det inte är nån vits att tänka på det...
Jag har under min exil försökt komma på det perfekta ämnet att skriva om nu idag. Från början hade jag tänkt mig nåt överdramatiskt "I live on" inlägg. Men när jag väl satte mig så insåg jag att det bara blir värre.
Jehovas krisen må vara över och jag kan åter igen visa mig i ljuset utan att bli ertappad med mörka tankar.
Hamnade i en alldeles för långrandig diskussion om just religion så sent som igår. Det började ganska harmlöst med olika "åsikter" och "synpunkter". Jag skulle prompt vilja kalla det för en slutfas på helgens kris. Sektmedlemmarna omnämndes ett flertal gånger givetvis. Diskussionen velade okontrollerat iväg. Såsom en speedad femåring i en leksaksaffär så var man överallt i diskussionen och ville ha svar på allt, samtidigt som man givetvis vägrade att ha "fel". Vilket är ganska svårt att ha i ett ämne som påminner om ovanstående femårings teckningar. Det finns konturer, men alla färger hamnar utanför linjerna.
Vi kom in på livet efter detta, vilket efter nån minut slutade med att undergången var i centrum. Man har ju så fint fått höra att när undergången är ett faktum så kommer det slutgiltiga kriget mellan himmel och helvete att äga rum. EFTER det så kommer Jesus/Gud/VD:n att dela in alla människor så att de får sin välförtjänta plats i himmlen eller helvetet.
"EFTER"?
Indirekt så vet man redan att himlen kommer vinna kriget... Eller snarare tror.
Tänk hur folk står uppställda på långa rader. Hur de står där ivriga och nervösa. Vissa står säkert och mumlar för sig själva vad de ska säga när de står ansikte mot ansikte med Gud. Eller så pratar de med sig själva men det hör inte hit... Tänk reaktionen när i Gud inte dyker upp och en mördbultad ängel vars vingar ser ut som grillad kyckling kliver upp på scenen och häver ur sig:
Ja... Hör upp allihopa... Trevligt att så många kunde komma. Verkligen!... Nu är saken den att... Vi har haft lite problem och ehhh... Vi har liksom kanske, ungefär, typ förlorat kriget... Här har ni Lucifer... han är er värd ikväll! jag får tacka så mycket för mig...
Alla gapar i häpnad när mörkrets prins hjärtligt tar kycklingmannens plats. Mixade känslor blandas i luften likt en tornade som drar förbi en matmarknad. Vissa brister ut i gråt, vissa blir arga, vissa dumma fjortisungar som prompt kallar sig "satanister" (seriöst så stör jag mig på att så få vet vad det är men ändå hävdar sig vara det) jublar av lycka och viftar med sina hemmagjorda flaggor med photoshoppade gethuvuden på.
Jag tycker det är sjukt kul ändå... Att de där idioterna faktiskt utgår från att allt kommer gå som "planerat"... Det kommer mer! Om man kan sin sak om änglar och demoner så vet man att om en demon eller ängel dör, så återföds de på sin rätta plats. En ängel som dör är död. En ängel som förlorar sina vingar blir dödlig, och återföds sen också, fast som människa... Slutpoängen är den att: Det slutgiltiga kriget kan ju inte ta slut! Eftersom "soldaterna" från båda sidorna kommer att återfödas i samma ögonblick som de dött. Det kommer att bli en enda stor Counter Strike match i slutändan... Den med mest headshots kanske får en längre matrast vad vet jag.
Efter att ha krigat ett par tusen år så börjar moralen att sjunka. För tomma löften om seger funkar inte! Som i totalförsvaret: alla löften om att motståndet ska upphöra är lögn!
Gud fortsätter att slänga ur sig löften om förlovade land som flyter i mjölk och honung hit och dit. Trupperna suckar lätt men fortsätter sitt frenetiska kämpande i hopp om att det en dag blir verklighet. Mjölk och honung?... Seriöst?
Samtidigt så är det pizzakväll och Happy Hour i syndarnas näste. Alla tjoar och tittar på TV shop (som är ett av djävulens påhitt har jag hört) och ingen bryr sig egentligen om vad som händer. För hos dem så "kan det inte bli värre"...
Man kan ju innerligt hoppas att det inte blir såhär i slutändan. Kanske är lika bra att det man tror nu inträffar. Orka kriga mot samma människor om och om och om igen i flera tusen år...
Den enda egentliga slutsatsen vi kom fram till var att om det nu är så att Jehovas har rätt. Så kommer såna som jag att brinna! Om man tänker efter... Så brinner jag hellre än att spendera en evighet med dem...
Förlåt om jag blev lite långrandig. Men jag ville få ur mig den sista religiösa biten innan det bär av till Norge igen. Känns rätt okej. Jobbet är bra och tiden går ändå rätt fort... Dagen före är dock hemsk... När man landat i Stavanger i morgon så är det norks dator som gäller på kvällarna, norksa vägskyltar, för att inte tala om mitt jobb på Fabrikkveien 25.
Fabrikkveien 25... Smaka på det ordet... Som att suga på ett smutsigt mynt...
Jag har under min exil försökt komma på det perfekta ämnet att skriva om nu idag. Från början hade jag tänkt mig nåt överdramatiskt "I live on" inlägg. Men när jag väl satte mig så insåg jag att det bara blir värre.
Jehovas krisen må vara över och jag kan åter igen visa mig i ljuset utan att bli ertappad med mörka tankar.
Hamnade i en alldeles för långrandig diskussion om just religion så sent som igår. Det började ganska harmlöst med olika "åsikter" och "synpunkter". Jag skulle prompt vilja kalla det för en slutfas på helgens kris. Sektmedlemmarna omnämndes ett flertal gånger givetvis. Diskussionen velade okontrollerat iväg. Såsom en speedad femåring i en leksaksaffär så var man överallt i diskussionen och ville ha svar på allt, samtidigt som man givetvis vägrade att ha "fel". Vilket är ganska svårt att ha i ett ämne som påminner om ovanstående femårings teckningar. Det finns konturer, men alla färger hamnar utanför linjerna.
Vi kom in på livet efter detta, vilket efter nån minut slutade med att undergången var i centrum. Man har ju så fint fått höra att när undergången är ett faktum så kommer det slutgiltiga kriget mellan himmel och helvete att äga rum. EFTER det så kommer Jesus/Gud/VD:n att dela in alla människor så att de får sin välförtjänta plats i himmlen eller helvetet.
"EFTER"?
Indirekt så vet man redan att himlen kommer vinna kriget... Eller snarare tror.
Tänk hur folk står uppställda på långa rader. Hur de står där ivriga och nervösa. Vissa står säkert och mumlar för sig själva vad de ska säga när de står ansikte mot ansikte med Gud. Eller så pratar de med sig själva men det hör inte hit... Tänk reaktionen när i Gud inte dyker upp och en mördbultad ängel vars vingar ser ut som grillad kyckling kliver upp på scenen och häver ur sig:
Ja... Hör upp allihopa... Trevligt att så många kunde komma. Verkligen!... Nu är saken den att... Vi har haft lite problem och ehhh... Vi har liksom kanske, ungefär, typ förlorat kriget... Här har ni Lucifer... han är er värd ikväll! jag får tacka så mycket för mig...
Alla gapar i häpnad när mörkrets prins hjärtligt tar kycklingmannens plats. Mixade känslor blandas i luften likt en tornade som drar förbi en matmarknad. Vissa brister ut i gråt, vissa blir arga, vissa dumma fjortisungar som prompt kallar sig "satanister" (seriöst så stör jag mig på att så få vet vad det är men ändå hävdar sig vara det) jublar av lycka och viftar med sina hemmagjorda flaggor med photoshoppade gethuvuden på.
Jag tycker det är sjukt kul ändå... Att de där idioterna faktiskt utgår från att allt kommer gå som "planerat"... Det kommer mer! Om man kan sin sak om änglar och demoner så vet man att om en demon eller ängel dör, så återföds de på sin rätta plats. En ängel som dör är död. En ängel som förlorar sina vingar blir dödlig, och återföds sen också, fast som människa... Slutpoängen är den att: Det slutgiltiga kriget kan ju inte ta slut! Eftersom "soldaterna" från båda sidorna kommer att återfödas i samma ögonblick som de dött. Det kommer att bli en enda stor Counter Strike match i slutändan... Den med mest headshots kanske får en längre matrast vad vet jag.
Efter att ha krigat ett par tusen år så börjar moralen att sjunka. För tomma löften om seger funkar inte! Som i totalförsvaret: alla löften om att motståndet ska upphöra är lögn!
Gud fortsätter att slänga ur sig löften om förlovade land som flyter i mjölk och honung hit och dit. Trupperna suckar lätt men fortsätter sitt frenetiska kämpande i hopp om att det en dag blir verklighet. Mjölk och honung?... Seriöst?
Samtidigt så är det pizzakväll och Happy Hour i syndarnas näste. Alla tjoar och tittar på TV shop (som är ett av djävulens påhitt har jag hört) och ingen bryr sig egentligen om vad som händer. För hos dem så "kan det inte bli värre"...
Man kan ju innerligt hoppas att det inte blir såhär i slutändan. Kanske är lika bra att det man tror nu inträffar. Orka kriga mot samma människor om och om och om igen i flera tusen år...
Den enda egentliga slutsatsen vi kom fram till var att om det nu är så att Jehovas har rätt. Så kommer såna som jag att brinna! Om man tänker efter... Så brinner jag hellre än att spendera en evighet med dem...
Förlåt om jag blev lite långrandig. Men jag ville få ur mig den sista religiösa biten innan det bär av till Norge igen. Känns rätt okej. Jobbet är bra och tiden går ändå rätt fort... Dagen före är dock hemsk... När man landat i Stavanger i morgon så är det norks dator som gäller på kvällarna, norksa vägskyltar, för att inte tala om mitt jobb på Fabrikkveien 25.
Fabrikkveien 25... Smaka på det ordet... Som att suga på ett smutsigt mynt...
fredag 17 oktober 2008
Come with me... It is the only way.
För en stund sedan när jag var ute vid skogsbrynet och tog lite luft så kände jag det... Domedagen i fysisk form! För den upplyste som redan vet så är det idag som 4000 sektmedlemmar samlas i Borås för sin sammankomst...
Träden rör sig på ett onaturligt sätt. Nästan som om de vet vad som händer, och vad deras släktingar kanske får uppleva och se ett par mil bort... Den går nästan att ta på den elektriska stämningen som finns runt omkring. Den påverkar skogen, djuren... Mig...
Jag slits mellan att storma in till Borås för att möta katastrofen "face to face". Eller att fly fältet! Att gå i exil under helgen tills de där fanatikerna åker hem till sina grottor och borgar för att fortsätta sin hedniska dyrkan.
Först när de stryker runt i sina mörka bibiliotek och mumlar för sig själva tänker jag åter igen visa mig i ljuset.
Hela konceptet med "Knights of Reason" får sig ett törn nu när de är här! För det är bortom all logik och allt förnuft! Stormar man in till Borås så har jag förlorat all logik! Även om jag själv vill tro det, så kan jag inte hantera 4000 vatikanwannabes själv. Det enda vettiga tyvärr är att hålla sig gömd.
Men den dag då de minst anar det. Den dag de tror at de vunnit. Så kommer marken att skälva när vi kommer marscherande. Fanorna kommer att dansa för vinden likt en kedjad best. Svärdens klingor kommer att blänka med samma självinsikt och säkerhet som ögonen på dess bärare. Förnuft och logik kommer till slut att stå triumferande över spillrorna från det forna kaoset. Det finns inget rätt eller fel... Allt handlar om timing.
Kaoset frodar sig... We are here, and we are waiting.
Träden rör sig på ett onaturligt sätt. Nästan som om de vet vad som händer, och vad deras släktingar kanske får uppleva och se ett par mil bort... Den går nästan att ta på den elektriska stämningen som finns runt omkring. Den påverkar skogen, djuren... Mig...
Jag slits mellan att storma in till Borås för att möta katastrofen "face to face". Eller att fly fältet! Att gå i exil under helgen tills de där fanatikerna åker hem till sina grottor och borgar för att fortsätta sin hedniska dyrkan.
Först när de stryker runt i sina mörka bibiliotek och mumlar för sig själva tänker jag åter igen visa mig i ljuset.
Hela konceptet med "Knights of Reason" får sig ett törn nu när de är här! För det är bortom all logik och allt förnuft! Stormar man in till Borås så har jag förlorat all logik! Även om jag själv vill tro det, så kan jag inte hantera 4000 vatikanwannabes själv. Det enda vettiga tyvärr är att hålla sig gömd.
Men den dag då de minst anar det. Den dag de tror at de vunnit. Så kommer marken att skälva när vi kommer marscherande. Fanorna kommer att dansa för vinden likt en kedjad best. Svärdens klingor kommer att blänka med samma självinsikt och säkerhet som ögonen på dess bärare. Förnuft och logik kommer till slut att stå triumferande över spillrorna från det forna kaoset. Det finns inget rätt eller fel... Allt handlar om timing.
Kaoset frodar sig... We are here, and we are waiting.
onsdag 15 oktober 2008
In the name of reason and sanity! Forward!
Jag skulle vilja börja detta inlägg med att göra nåt jag aldrig gjort förut och innerligt hoppas att jag inte behöver göra igen. Jag tänker nu citera... Mig själv:
-När jag i den behagliga höstvinden gick hemåt igen så kunde jag inte släppa tanken att det här var ett test. Eller i alla fall början på nåt. Oavsett vad så välkomnar jag det. För idag har jag lärt mig en viktig läxa. Har du onda aningar: befinn dig nära utgångar. Eller spela död... Lite dramatiskt kanske, men funkar det på björnar så varför inte nu med?
~ Sista stycket på inlägget "Pizza och religiös propaganda".
Det var slutklämmen på min upplevelse med den frustrerande människan jag mötte på pizzerian. Som nu "råkade" vara ett vittne. Jehovas vittne.
Ett test? Det kan man lugnt säga? Den upplevelsen var relativt begränsad och lätthanterlig. Men efter att dagens nyheter nått mina öron så inser jag att det verkligen bara var början... Början på något stort.
Enligt vissa skrifter så finns det en mängd förutbestämda händelser som skall äga rum innan domedagen! Om detta som jag nu tänker nämna är en av dem så tycker jag vi skippar förrätten och går direkt till desserten och kaffet...
Det finns ett antal datum i historien som alltid kommer ha en plats i historieböckerna. Den 14 april 1912, dagen då världens dåvarande största oceanångare Titanic föll offer för ett isberg under sin jungfrufärd över Nordatlanten. Den 28 juni 1914. Dagen då Ärkehertigen Franz Ferdinand av Österrike mördades av Gavrilo Princip. Händelsen agerade knuffen som startade dominospelet som blev första världskriget.
Det finns en rad mängd med dessa historiska datum. Snart är det dags för ett nytt...
Den 17 oktober 2008... Fredagen denna veckan... Är dagen då 4000 stolta jehovas Vittnen samlas i Borås för en sammankomst.
Mitt möte på pizzerian var verkligen bara början. Jag får migrän bara av tanken på hur den "blomstrande kulturstaden" kommer att vändas upp och ner inom loppet av ett par timmar. Pricken över i vore om de tog med sig 1000 ungar som kunde cykla runt i stan med sina dekorativa västar och sälja jultidningar för att sponsra krigsmaskinen som det tanklöst följer!
De bryr sig inte om vart pengarna går. Bara de säljer mest så de får den 21 växlade cykeln med inbyggd minibar, GPS, farthållare, air condition och stereo (tekniken skenar verkligen iväg).
Denna sammankomst var inte planerad heller! Detta evangemang brukar i vanliga fall uppehålla sig i Ulricehamn. Men lokalerna "håller på att renoveras" så det fick omplacera hela spektaklet... Det är ju toppen. Domedagen är på väg och det börjar i Borås! Ännu en faktor som förstör visionen med den blomstrande kulturstaden.
Nej men nu ska jag inte vara alltför kritisk... Det är ingen stor grej egentligen. Det är bara 4000 (FYRA TUSEN) sektmedlemmar som ska spendera helgen en 20 minuters bilfärd från mig...
Logiken och vettet måste briljera! Fridfull religiös verksamhet kan inte förbjudas... That makes no sense! Jag kan hålla med om det så länge det är fridfullt. Men att knacka på ens dörr (vilket i mitt fall är obehagligt eftersom jag bor lite "avlägset") är inget anant än trakasserier...
De funkar lite som gamla operativsystem, såsom Windows 95 eller 98. När man försöker ta bort en fil eller liknande så får man kommentaren: "Vill du flytta filen till papperskorgen?
-Ja. "Är du säker på att du vill flytta filen till papperskorgen?" -... Ja... "Filen kommer att flyttas till papperskorgen, vill du fortsätta?"
Det är lite samma grej. Fast i verkligheten är det mer: - Vill ni ha en kopia av vakttornet?
- För 28:e gången NEJ! Nu tar ni era jävla papper och försvinner innan jag använder er som dörrstopp! ... - Okej, då får vi tacka för oss... Men vi lägger ett exemplar i brevlådan utifall att du ändrar dig." - 10... 9... 8... Osv.
Många har råkat ut för det. Därav vet många hur det känns. Tänk då när en hel armé kommer marscherande. Hur de likt termiter på träd konsumerar och förtär allt som kommer i deras väg.
Som Stephen Kings "The Mist" fast utan dimman... En grupp modiga överlevare barrikerar sig på Willys. Bygger sandsäcksvärn med Doggys hundmat och alla beväpnar sig med skurborstar och Ajax allrengöring... Två eller tre modiga själar beger sig ut för att söka hjälp... För att aldrig komma tillbaka... Barrikaden på Willys kvarstår, och i nattens mörker kan man höra skriken från de modiga tre som får 4000 "Vad VET du om GUD" samtidigt...
Domedagen är på väg... Och den bär Vakttornet med sig...
-När jag i den behagliga höstvinden gick hemåt igen så kunde jag inte släppa tanken att det här var ett test. Eller i alla fall början på nåt. Oavsett vad så välkomnar jag det. För idag har jag lärt mig en viktig läxa. Har du onda aningar: befinn dig nära utgångar. Eller spela död... Lite dramatiskt kanske, men funkar det på björnar så varför inte nu med?
~ Sista stycket på inlägget "Pizza och religiös propaganda".
Det var slutklämmen på min upplevelse med den frustrerande människan jag mötte på pizzerian. Som nu "råkade" vara ett vittne. Jehovas vittne.
Ett test? Det kan man lugnt säga? Den upplevelsen var relativt begränsad och lätthanterlig. Men efter att dagens nyheter nått mina öron så inser jag att det verkligen bara var början... Början på något stort.
Enligt vissa skrifter så finns det en mängd förutbestämda händelser som skall äga rum innan domedagen! Om detta som jag nu tänker nämna är en av dem så tycker jag vi skippar förrätten och går direkt till desserten och kaffet...
Det finns ett antal datum i historien som alltid kommer ha en plats i historieböckerna. Den 14 april 1912, dagen då världens dåvarande största oceanångare Titanic föll offer för ett isberg under sin jungfrufärd över Nordatlanten. Den 28 juni 1914. Dagen då Ärkehertigen Franz Ferdinand av Österrike mördades av Gavrilo Princip. Händelsen agerade knuffen som startade dominospelet som blev första världskriget.
Det finns en rad mängd med dessa historiska datum. Snart är det dags för ett nytt...
Den 17 oktober 2008... Fredagen denna veckan... Är dagen då 4000 stolta jehovas Vittnen samlas i Borås för en sammankomst.
Mitt möte på pizzerian var verkligen bara början. Jag får migrän bara av tanken på hur den "blomstrande kulturstaden" kommer att vändas upp och ner inom loppet av ett par timmar. Pricken över i vore om de tog med sig 1000 ungar som kunde cykla runt i stan med sina dekorativa västar och sälja jultidningar för att sponsra krigsmaskinen som det tanklöst följer!
De bryr sig inte om vart pengarna går. Bara de säljer mest så de får den 21 växlade cykeln med inbyggd minibar, GPS, farthållare, air condition och stereo (tekniken skenar verkligen iväg).
Denna sammankomst var inte planerad heller! Detta evangemang brukar i vanliga fall uppehålla sig i Ulricehamn. Men lokalerna "håller på att renoveras" så det fick omplacera hela spektaklet... Det är ju toppen. Domedagen är på väg och det börjar i Borås! Ännu en faktor som förstör visionen med den blomstrande kulturstaden.
Nej men nu ska jag inte vara alltför kritisk... Det är ingen stor grej egentligen. Det är bara 4000 (FYRA TUSEN) sektmedlemmar som ska spendera helgen en 20 minuters bilfärd från mig...
Logiken och vettet måste briljera! Fridfull religiös verksamhet kan inte förbjudas... That makes no sense! Jag kan hålla med om det så länge det är fridfullt. Men att knacka på ens dörr (vilket i mitt fall är obehagligt eftersom jag bor lite "avlägset") är inget anant än trakasserier...
De funkar lite som gamla operativsystem, såsom Windows 95 eller 98. När man försöker ta bort en fil eller liknande så får man kommentaren: "Vill du flytta filen till papperskorgen?
-Ja. "Är du säker på att du vill flytta filen till papperskorgen?" -... Ja... "Filen kommer att flyttas till papperskorgen, vill du fortsätta?"
Det är lite samma grej. Fast i verkligheten är det mer: - Vill ni ha en kopia av vakttornet?
- För 28:e gången NEJ! Nu tar ni era jävla papper och försvinner innan jag använder er som dörrstopp! ... - Okej, då får vi tacka för oss... Men vi lägger ett exemplar i brevlådan utifall att du ändrar dig." - 10... 9... 8... Osv.
Många har råkat ut för det. Därav vet många hur det känns. Tänk då när en hel armé kommer marscherande. Hur de likt termiter på träd konsumerar och förtär allt som kommer i deras väg.
Som Stephen Kings "The Mist" fast utan dimman... En grupp modiga överlevare barrikerar sig på Willys. Bygger sandsäcksvärn med Doggys hundmat och alla beväpnar sig med skurborstar och Ajax allrengöring... Två eller tre modiga själar beger sig ut för att söka hjälp... För att aldrig komma tillbaka... Barrikaden på Willys kvarstår, och i nattens mörker kan man höra skriken från de modiga tre som får 4000 "Vad VET du om GUD" samtidigt...
Domedagen är på väg... Och den bär Vakttornet med sig...
tisdag 14 oktober 2008
My personal quest...
Jag drog ett djupt andetag. Inte av lättnad eller börda. Bara för att... Sen gick jag in i skogens lena mörker såsom jag gjort många gånger innan, och kommer göra fler gånger...
Dagens promenad var lite ovanlig. Tänkte ovanligt mycket idag. På hur livet är väldigt oförutsägbart men ändå så rutinmässigt. Medan jag strök fram genom skogen på den brandgula lövmarken så tittade jag på högerarmen. Även om den svarta rockarmen var i vägen så såg jag tatueringen på armen så tydligt.
The coin is still turning...
Att skaffa den hör onekligen till ett av de bästa valen jag nånsin gjort. Varje dag förundras jag över hur mycket den stämmer, och framförallt hur nöjd jag blev med den.
Men den får mig också att tänka och ibland grubbla. För inte alltför längesedan så fick jag som sagt reda på att en i min gymnasieklass hade dött. Det kom plötsligt. När man fick reda på orsaken så var det blandade känslor och funderingar.
Framförallt så fick det mig att tänka! Med tanke på att jag har en tendens att grubbla mycket över lite. Min tid är begränsad (även om jag förnekar det till 1000) och jag har den tiden till att lyckas med det som jag anser vara viktigt att åstaskomma.
Jag är trött på såna som säger vad som är "rätt", och vad som "ska" göras! Sluta upp med det innan jag knyter repstege av er!
Jag avgör själv vad som är rätt och viktigt! Jag är inte en av de som lever i nån bisarr OC värld där alla ska ha miljonbelopp på kontona och villor med pool (vid havet dessutom...)
Nu tänker säkert en del: "Men miljoner på kontot är ju inte fel". Nej det håller jag med om! Det hade kunnat vara ganska behagligt. Men det är enligt mig inget man måste ha för att leva rätt!
Jag har ganska "rimliga" mål... I och för sig är det en fråga om perspektiv men det lägger vi åt sidan för tillfället. Det är vissa platser jag vill besöka, lite saker jag vill se. Inget alltför ambitiöst egentligen...
Promenaden gick snabbt eftersom jag var helt förlorad i mina egna tankar. Jag var nu en bra bit från skogen och fälten. Jag var nu vid torget... Gick längs med "huvudgatan" bort mot Willys och passade på att titta på bilar och människor som var i närheten. Då slog det mig. Alla verkar alltid ha bråttom. Framförallt i städer. Stockholm är ett praktexempel på detta. Där människor springer i rulltrapporna för att hinna med en vagn som inte kommit in än.
Alla verkar alltid vara på väg nånstans, och med lite tid över dessutom. Är det så? Eller uppfattar de mig som likadan? Det är nog säkert värre. Eftersom jag alltid går så jäkla fort (eftersom jag inte tål att gå bakom de som tar ett steg i kvartalet), med en uppsyn som kan döda och en jacka som älskar att visa upp sig när det blåser.
Jag vill utan att överdriva säga att jag själv är en av de få som jag "sett" använda bänkar och sånt som står lite överallt. Många äldre gör det och en del unga också. Men de väntar ofta på nåt såsom buss eller kompis. Varför känns det som om det bara är jag som sitter för sittandets skull?
Eller har jag fel? Jag hoppas jag har fel...
Färden fortsatte. Bilarna kom med allt jämnare intervaller... Folk började åka hemåt efter sina jobb, för att inte tala om körskolebilarna som kör ett extra varv under lektionens sista minuter.
Jag gick över vägen och vinkade tacksamt när bilarna stannade. Gick där med min påse och funderade vidare. Tittade över vägen mot Parkskolans fotbollsplan. Där man alltid har sett hur ungarna skriker halsen ur sig för att nån fuskade, eller spelade små kaxiga bara för att det inte gjorde ont när de ramlade och skrapade upp sina knän. Jag log lite. Vilka "problem" man kunde ha då...
Gick över nästa övergånsställe och förundrades lite över hur många bilar som stannat för mig idag. Sparkade lätt på löven som låg längs vägarna. Andades in den friska "lant" luften som blåste förbi när fälten och alla öppna ytor började närma sig igen.
Solen gick sakta men säkert ner bakom träden uppe på berget där jag en gång ritade bilden på Ellis, Mimmis ponny. Stannade upp innan skogsbrynet och tittade ner över fälten mot Skene. En lugn harmoni föll över platsen likt en slöja som faller till marken. Tittade bakom stenmuren och log när jag såg att äpplena som var till älgarna var borta. Tog en extra sekund för att tänka på mitt nya "mål"... Jag vill lära mig att skriva med "den där" känslan... Och inte bara med rätt ord. Hoppas jag lyckas snart. Då har jag i alla fall lyckats med ett av mina mål!
Jag drog ett djupt andetag. Inte av lättnad eller börda. Bara för att... Sen gick jag in i skogens lena mörker såsom jag gjort många gånger innan, och kommer göra fler gånger...
Dagens promenad var lite ovanlig. Tänkte ovanligt mycket idag. På hur livet är väldigt oförutsägbart men ändå så rutinmässigt. Medan jag strök fram genom skogen på den brandgula lövmarken så tittade jag på högerarmen. Även om den svarta rockarmen var i vägen så såg jag tatueringen på armen så tydligt.
The coin is still turning...
Att skaffa den hör onekligen till ett av de bästa valen jag nånsin gjort. Varje dag förundras jag över hur mycket den stämmer, och framförallt hur nöjd jag blev med den.
Men den får mig också att tänka och ibland grubbla. För inte alltför längesedan så fick jag som sagt reda på att en i min gymnasieklass hade dött. Det kom plötsligt. När man fick reda på orsaken så var det blandade känslor och funderingar.
Framförallt så fick det mig att tänka! Med tanke på att jag har en tendens att grubbla mycket över lite. Min tid är begränsad (även om jag förnekar det till 1000) och jag har den tiden till att lyckas med det som jag anser vara viktigt att åstaskomma.
Jag är trött på såna som säger vad som är "rätt", och vad som "ska" göras! Sluta upp med det innan jag knyter repstege av er!
Jag avgör själv vad som är rätt och viktigt! Jag är inte en av de som lever i nån bisarr OC värld där alla ska ha miljonbelopp på kontona och villor med pool (vid havet dessutom...)
Nu tänker säkert en del: "Men miljoner på kontot är ju inte fel". Nej det håller jag med om! Det hade kunnat vara ganska behagligt. Men det är enligt mig inget man måste ha för att leva rätt!
Jag har ganska "rimliga" mål... I och för sig är det en fråga om perspektiv men det lägger vi åt sidan för tillfället. Det är vissa platser jag vill besöka, lite saker jag vill se. Inget alltför ambitiöst egentligen...
Promenaden gick snabbt eftersom jag var helt förlorad i mina egna tankar. Jag var nu en bra bit från skogen och fälten. Jag var nu vid torget... Gick längs med "huvudgatan" bort mot Willys och passade på att titta på bilar och människor som var i närheten. Då slog det mig. Alla verkar alltid ha bråttom. Framförallt i städer. Stockholm är ett praktexempel på detta. Där människor springer i rulltrapporna för att hinna med en vagn som inte kommit in än.
Alla verkar alltid vara på väg nånstans, och med lite tid över dessutom. Är det så? Eller uppfattar de mig som likadan? Det är nog säkert värre. Eftersom jag alltid går så jäkla fort (eftersom jag inte tål att gå bakom de som tar ett steg i kvartalet), med en uppsyn som kan döda och en jacka som älskar att visa upp sig när det blåser.
Jag vill utan att överdriva säga att jag själv är en av de få som jag "sett" använda bänkar och sånt som står lite överallt. Många äldre gör det och en del unga också. Men de väntar ofta på nåt såsom buss eller kompis. Varför känns det som om det bara är jag som sitter för sittandets skull?
Eller har jag fel? Jag hoppas jag har fel...
Färden fortsatte. Bilarna kom med allt jämnare intervaller... Folk började åka hemåt efter sina jobb, för att inte tala om körskolebilarna som kör ett extra varv under lektionens sista minuter.
Jag gick över vägen och vinkade tacksamt när bilarna stannade. Gick där med min påse och funderade vidare. Tittade över vägen mot Parkskolans fotbollsplan. Där man alltid har sett hur ungarna skriker halsen ur sig för att nån fuskade, eller spelade små kaxiga bara för att det inte gjorde ont när de ramlade och skrapade upp sina knän. Jag log lite. Vilka "problem" man kunde ha då...
Gick över nästa övergånsställe och förundrades lite över hur många bilar som stannat för mig idag. Sparkade lätt på löven som låg längs vägarna. Andades in den friska "lant" luften som blåste förbi när fälten och alla öppna ytor började närma sig igen.
Solen gick sakta men säkert ner bakom träden uppe på berget där jag en gång ritade bilden på Ellis, Mimmis ponny. Stannade upp innan skogsbrynet och tittade ner över fälten mot Skene. En lugn harmoni föll över platsen likt en slöja som faller till marken. Tittade bakom stenmuren och log när jag såg att äpplena som var till älgarna var borta. Tog en extra sekund för att tänka på mitt nya "mål"... Jag vill lära mig att skriva med "den där" känslan... Och inte bara med rätt ord. Hoppas jag lyckas snart. Då har jag i alla fall lyckats med ett av mina mål!
Jag drog ett djupt andetag. Inte av lättnad eller börda. Bara för att... Sen gick jag in i skogens lena mörker såsom jag gjort många gånger innan, och kommer göra fler gånger...
måndag 13 oktober 2008
A moment of peace...
Idag var en bra dag. Vädermässigt i alla fall... Många skakar på huvudet när jag säger att jag föredrar regn. Men jag har alltid haft sjukt lätt för att slappna av när det regnar. Ju mer desto bättre.
I förmiddags gick jag ner mot Berghem som jag egentligen skulle gjort igår. När jag gick hemifrån var himlen i en mörkgrå nyans. Promenaden genom skogen var mer stillsam än vanligt. De brandgula löven låg för mina fötter och de tomma grenarna sträckte sig högt för att markera dess frihet från bördan. Det duggade lätt, och min vinterrock dansade för vinden i rytmiska impulser. Gräset blev blötare och blötare för varje steg. Det synts på skorna framförallt. Vattnet ringlade sig likt en bergsfjord ner över skinnet på skorna.
Efter ett par minuter så var man nere på torget. Det hade nu börjat regna lite mer. Överallt kunde man se folk som skynnade sig till bilar, klagade på vädret, eller Sverige i allmänhet, glada hundar vars ägare inte delade deras entusiasm. Själv log jag bara. Deras misär blev min glädje.
Jag gick in på Videomix eller "Hemmakväll" som det prompt heter nu, för att köpa en flaska mineralvatten att ha med mig under de kilometer som var kvar. Väl där inne så spatserade jag liksom alla andra gånger bort till filmhyllan. Mestadels för att kyldisken står där men även för att jag vill kolla utbudet. På väg till kassan bröts mönstret totalt. En bit från kassan satt en gammal dam på en pall. En äldre herre stog nervöst brevid och en av de som jobbar där stod mitt emot och tittade ängsligt på paret. Samtidigt som jag gick mot kassan där "hon" stog så försökte jag komma på varför paret var i den sits de var. Hade de gjort nåt? Eller råkat ut för nåt? Vad hade hänt eftersom hon satt på en pall och han som arbetade där stog med armarna i kors framför och såg ut som om han var skyldig till folkmord?
Mina personliga funderingar fick ett abrupt slut när han som arbetade hastigt gick iväg. För att komma tillbaka med en flaska Ramlösa. Hon fick vattnet och jag hörde orden: "Kolsyra är bra om man håller på att svimma."
Då slog det mig. Hans skyldiga uppsyn var inte ångest, skuld eller tvivel. Det var en sorts oro. Plötsligt var det uppenabart. Mannen gick fram och tillbaka på ett sätt som skulle göra löjliga spår i golvet om det varit tecknat, hon satt på sin pall och drack Ramlösa och han som hämtade vattnet stog tyst brevid med en uppenbar lättnad. Jag kunde bara le. Frasen "en god gärning" hör kanske i modern tid hemma i böcker och filmer. Men det sker fortfarande. Det är huvudsaken. Jag fastnade i mina egna tankar och funderingar. Det jag just sett var ett praktexempel på det jag vill se mer av. The swords of Reason som sagt.
Dock försvann min inre frid hastigt när jag kom till kassan. "Hon" stog ju där. jag tänker inte nämna några namn eller vara fördomsfull. Men de som vet vem hon är vet att hon ser bra ut. Det värsta är att hon verkligen, verkligen vet om det, och beter sig där efter som hon gör.
Det finns ingen ursäkt för det.
Lämnade fram pengarna innan hon räknat ut vad det skulle bli. Jag skyndade mig för att inte tvinga henne till att hålla upp "Jag är trevlig för att jag får betalt" fasaden. Detta är igen fördom! Jag har träffat henne privat. Ingen större skillnad.
När jag lämnade affären så regnade det på riktigt. Det var ett hårt och kyligt regn. Vilket fick en jäkla effekt när vinden drog förbi som om den ägde stället. Rocken började åter igen dansa runt och försökte nog se minst lika maffig ut som den osynliga orkanen som drog förbi.
Jag tog på mig huvan och och fortsatte. Jag hade en bra bit kvar...
När jag väl gick förbi Haby skola (ett par kilometer utanför "samhället" för den som inte vet) så började regnet och vinden verkligen att göra sig påminda. Det kom plötsligt, den kraftiga vinden fick mig att stanna upp ett halvt steg. rocken var i komplett extas och lyckades vela upp i ansiktet på mig när den ville visa vad den gick för. Regnet piskade mot ansiktet och försökte frenetiskt att komma åt de torra delar av ansiktet som huvan försökte skydda.
Det är ingen ovanlighet att det alltid är motvind när man är ute i regn. Regnet kommer inte uppifrån som det borde. Det kommer rakt framifrån.
Jag orkade inte streta emot. Rebellen till jacka och det horisontella regnet var lite för mycket på en gång. Jag lät huvan göra som den ville. Blåsa av. Jag tog ett par sekunder och reflekterade över läget. Jag kollade ner. Skjortan var blöt, regnet piskade mot ansiktet så att det började svida på pannan. Den kalla vinden verkade torka bort vattnet i samma sekund, för att sedan sköljas bort av det nya regnet som stog på tur. Det var en ond cirkel för många andra. Jag stog och log. Vinden och regnet överöstade allt annat. Hade världens undergång sett ut så där... Så finns det inget att vara rädd för.
Det börjar regna så smått ute igen nu...
I förmiddags gick jag ner mot Berghem som jag egentligen skulle gjort igår. När jag gick hemifrån var himlen i en mörkgrå nyans. Promenaden genom skogen var mer stillsam än vanligt. De brandgula löven låg för mina fötter och de tomma grenarna sträckte sig högt för att markera dess frihet från bördan. Det duggade lätt, och min vinterrock dansade för vinden i rytmiska impulser. Gräset blev blötare och blötare för varje steg. Det synts på skorna framförallt. Vattnet ringlade sig likt en bergsfjord ner över skinnet på skorna.
Efter ett par minuter så var man nere på torget. Det hade nu börjat regna lite mer. Överallt kunde man se folk som skynnade sig till bilar, klagade på vädret, eller Sverige i allmänhet, glada hundar vars ägare inte delade deras entusiasm. Själv log jag bara. Deras misär blev min glädje.
Jag gick in på Videomix eller "Hemmakväll" som det prompt heter nu, för att köpa en flaska mineralvatten att ha med mig under de kilometer som var kvar. Väl där inne så spatserade jag liksom alla andra gånger bort till filmhyllan. Mestadels för att kyldisken står där men även för att jag vill kolla utbudet. På väg till kassan bröts mönstret totalt. En bit från kassan satt en gammal dam på en pall. En äldre herre stog nervöst brevid och en av de som jobbar där stod mitt emot och tittade ängsligt på paret. Samtidigt som jag gick mot kassan där "hon" stog så försökte jag komma på varför paret var i den sits de var. Hade de gjort nåt? Eller råkat ut för nåt? Vad hade hänt eftersom hon satt på en pall och han som arbetade där stog med armarna i kors framför och såg ut som om han var skyldig till folkmord?
Mina personliga funderingar fick ett abrupt slut när han som arbetade hastigt gick iväg. För att komma tillbaka med en flaska Ramlösa. Hon fick vattnet och jag hörde orden: "Kolsyra är bra om man håller på att svimma."
Då slog det mig. Hans skyldiga uppsyn var inte ångest, skuld eller tvivel. Det var en sorts oro. Plötsligt var det uppenabart. Mannen gick fram och tillbaka på ett sätt som skulle göra löjliga spår i golvet om det varit tecknat, hon satt på sin pall och drack Ramlösa och han som hämtade vattnet stog tyst brevid med en uppenbar lättnad. Jag kunde bara le. Frasen "en god gärning" hör kanske i modern tid hemma i böcker och filmer. Men det sker fortfarande. Det är huvudsaken. Jag fastnade i mina egna tankar och funderingar. Det jag just sett var ett praktexempel på det jag vill se mer av. The swords of Reason som sagt.
Dock försvann min inre frid hastigt när jag kom till kassan. "Hon" stog ju där. jag tänker inte nämna några namn eller vara fördomsfull. Men de som vet vem hon är vet att hon ser bra ut. Det värsta är att hon verkligen, verkligen vet om det, och beter sig där efter som hon gör.
Det finns ingen ursäkt för det.
Lämnade fram pengarna innan hon räknat ut vad det skulle bli. Jag skyndade mig för att inte tvinga henne till att hålla upp "Jag är trevlig för att jag får betalt" fasaden. Detta är igen fördom! Jag har träffat henne privat. Ingen större skillnad.
När jag lämnade affären så regnade det på riktigt. Det var ett hårt och kyligt regn. Vilket fick en jäkla effekt när vinden drog förbi som om den ägde stället. Rocken började åter igen dansa runt och försökte nog se minst lika maffig ut som den osynliga orkanen som drog förbi.
Jag tog på mig huvan och och fortsatte. Jag hade en bra bit kvar...
När jag väl gick förbi Haby skola (ett par kilometer utanför "samhället" för den som inte vet) så började regnet och vinden verkligen att göra sig påminda. Det kom plötsligt, den kraftiga vinden fick mig att stanna upp ett halvt steg. rocken var i komplett extas och lyckades vela upp i ansiktet på mig när den ville visa vad den gick för. Regnet piskade mot ansiktet och försökte frenetiskt att komma åt de torra delar av ansiktet som huvan försökte skydda.
Det är ingen ovanlighet att det alltid är motvind när man är ute i regn. Regnet kommer inte uppifrån som det borde. Det kommer rakt framifrån.
Jag orkade inte streta emot. Rebellen till jacka och det horisontella regnet var lite för mycket på en gång. Jag lät huvan göra som den ville. Blåsa av. Jag tog ett par sekunder och reflekterade över läget. Jag kollade ner. Skjortan var blöt, regnet piskade mot ansiktet så att det började svida på pannan. Den kalla vinden verkade torka bort vattnet i samma sekund, för att sedan sköljas bort av det nya regnet som stog på tur. Det var en ond cirkel för många andra. Jag stog och log. Vinden och regnet överöstade allt annat. Hade världens undergång sett ut så där... Så finns det inget att vara rädd för.
Det börjar regna så smått ute igen nu...
söndag 12 oktober 2008
Pizza och religiös propaganda.
Under eftermiddagen så vände en relativt vanlig dag. En helt "vanlig" söndag fick en plötslig oväntad vändning. Efter att ha bevittnat vilken effekt bingo kan ha, för att inte tala om vetskapen om vad ens gamla läkare uppenbarligen gör på dagarna, så var det dags för mig att gå ner till Berghem för att hämta lite saker. Bristen på bil(däck) gav mig för en gångs skull inget annat val än att gå...
När jag väl kommit iväg så kände jag inte för att hämta grejerna som planerat. Blev sjukt hungrig i stället. Vilket jag alltid lyckas bli mitt emellan punkt A och B.
Eftersom jag mentalt var inställd på att gå, så tänkte jag att jag lika gärna kunde äta nånstans i Skene. Så det bar av till en av pizzeriorna... Tänk att det valet kunde gå så snett...
I samma sekund som jag kom in så såg jag en grupp på 4 vid ett av borden längst in. Jag tänkte inte mer på det utan gick och beställde. Men i bakhuvudet så skrek alla sinnen jag har att nåt var fel. Dock lyssnar jag sällan på intution när jag ska äta...
När jag väl fått maten så satt jag och läste i tidningen samtidigt som man åt. Men kvinnan vid det där bordet pratade på ett sätt som gjorde att jag ville kasta akvariet vid fönstret på henne. Det är skillnad på att skryta och skryta. Det hon gjorde var värre... Nånting inom mig vaknade till liv när hon pladdrade på om gud vet vad... Nånting mörkt och undanträngt. Som om jag började minnas något jag glömt av...
Ju mer hon pratade desto mindre ville jag äta det som var på tallriken. Låter löjligt, men den konstiga "irritationen" man kände, förvrängdes till en sorts omotiverad rädsla. En rädsla för att bli upptäckt.
Kort efter denna plötsliga självinsikt så märkte jag att det var tyst bakom mig. Stolar började röra på sig. De, vilka det nu var skulle gå.
Jag tog ytterligare en tugga och begravde min blick i tidningsartikeln. En hand läggs ner på bordet brevid mitt glas. Ett alldeles för muntert "hej" följde kort efter.
Jag vände mig mot detta "hej" ganska fort, även om det kändes som en evighet. När jag väl såg vem handen hörde till så kom "den" känslan. Enda sättet att förklara känslan är när man slår i armbågen mot en kant. I samma ögonblick inser man vad som har hänt, nån tiondels sekund senare önskar man att man inte träffat just den nerven. I nästa sekund vet man att man har det och smärtan är ett faktum. Under en bråkdelssekund hoppas man frenetiskt på att smärtan är och förblir minimal... Det är den aldrig. Änkestöten är ett faktum, och smärtan blandat med domnaden strömmar genom axeln, armen, handen och fingrarna i en sekund som känns som en evighet.
Den känslan är jämförbar med den jag kände nu vid bordet. Framför mig stod en gammal barndomskompis mamma. En speciell dam... Tillhörande en speciell "grupp"... Jehovas Vittnen. Hon är vittnenas Vittne. Man har inte stött på Jehovas ondska förens man träffat henne.
Plötsligt förstod jag varför jag kände mig illa till mods när hon pratade vid bordet. Jag tittade ner på den halvätna pizzan. Som jag lovar kände sig sjukt nöjd med sig själv eftersom jag, dess bane hamnat i denna situation. "Hej" fick jag ur mig mitt i tumultet.
Jag satt vid min väggplats i ungefär en kvart och nickade inställsamt till hennes historier om familjen genom åren. Hennes alltför uppenbara skryt om saker som är helt tagna ur luften. Samtidigt som jag försökte visa livstecken när hon pratade så försökte jag komma på en flyktplan.
Hennes prat kombinerat med pizzans "hånflin" gjorde inte arbetet lättare.
Jag fick syn på kniven brevid pizzan. Minnen från idrottshallen med Löjtnant Klar strömmade fram. Framförallt en övning där man två och två skulle slåss om en plast kniv, den som fick den skulle "använda" den, medan den andra skulle försvara sig mot den. Minnet av hur jag fick öva mot Sofia Lörnell spelades upp framför ögonen som en sliten VHS kopia... Övningen slutade med att jag fick näsblod... Vilka tider... Så jag insåg att jag hade två val: antingen kunde jag använda kniven och leva ut minnet och vinna den här gången! Jag har sagt det förr, och jag säger det igen, Lörnell är livsfarlig haha! ... Eller så kunde jag gnaga av en arm... Vem vill stå och prata med nån som börjar bita på sin arm?
Som en skänk från ovan (ironiskt nog) så hade de just då brottom iväg. Där satt jag kvar, med bägge armarna i behåll. Drog en lättnadens suck och gjorde slut på den kaxiga pizzan. Jag betalade, tackade för mig och gick...
När jag i den behagliga höstvinden gick hemåt igen så kunde jag inte släppa tanken att det här var ett test. Eller i alla fall början på nåt. Oavsett vad så välkomnar jag det. För idag har jag lärt mig en viktig läxa. Har du onda aningar: befinn dig nära utgångar. Eller spela död... Lite dramatiskt kanske, men funkar det på björnar så varför inte nu med?
När jag väl kommit iväg så kände jag inte för att hämta grejerna som planerat. Blev sjukt hungrig i stället. Vilket jag alltid lyckas bli mitt emellan punkt A och B.
Eftersom jag mentalt var inställd på att gå, så tänkte jag att jag lika gärna kunde äta nånstans i Skene. Så det bar av till en av pizzeriorna... Tänk att det valet kunde gå så snett...
I samma sekund som jag kom in så såg jag en grupp på 4 vid ett av borden längst in. Jag tänkte inte mer på det utan gick och beställde. Men i bakhuvudet så skrek alla sinnen jag har att nåt var fel. Dock lyssnar jag sällan på intution när jag ska äta...
När jag väl fått maten så satt jag och läste i tidningen samtidigt som man åt. Men kvinnan vid det där bordet pratade på ett sätt som gjorde att jag ville kasta akvariet vid fönstret på henne. Det är skillnad på att skryta och skryta. Det hon gjorde var värre... Nånting inom mig vaknade till liv när hon pladdrade på om gud vet vad... Nånting mörkt och undanträngt. Som om jag började minnas något jag glömt av...
Ju mer hon pratade desto mindre ville jag äta det som var på tallriken. Låter löjligt, men den konstiga "irritationen" man kände, förvrängdes till en sorts omotiverad rädsla. En rädsla för att bli upptäckt.
Kort efter denna plötsliga självinsikt så märkte jag att det var tyst bakom mig. Stolar började röra på sig. De, vilka det nu var skulle gå.
Jag tog ytterligare en tugga och begravde min blick i tidningsartikeln. En hand läggs ner på bordet brevid mitt glas. Ett alldeles för muntert "hej" följde kort efter.
Jag vände mig mot detta "hej" ganska fort, även om det kändes som en evighet. När jag väl såg vem handen hörde till så kom "den" känslan. Enda sättet att förklara känslan är när man slår i armbågen mot en kant. I samma ögonblick inser man vad som har hänt, nån tiondels sekund senare önskar man att man inte träffat just den nerven. I nästa sekund vet man att man har det och smärtan är ett faktum. Under en bråkdelssekund hoppas man frenetiskt på att smärtan är och förblir minimal... Det är den aldrig. Änkestöten är ett faktum, och smärtan blandat med domnaden strömmar genom axeln, armen, handen och fingrarna i en sekund som känns som en evighet.
Den känslan är jämförbar med den jag kände nu vid bordet. Framför mig stod en gammal barndomskompis mamma. En speciell dam... Tillhörande en speciell "grupp"... Jehovas Vittnen. Hon är vittnenas Vittne. Man har inte stött på Jehovas ondska förens man träffat henne.
Plötsligt förstod jag varför jag kände mig illa till mods när hon pratade vid bordet. Jag tittade ner på den halvätna pizzan. Som jag lovar kände sig sjukt nöjd med sig själv eftersom jag, dess bane hamnat i denna situation. "Hej" fick jag ur mig mitt i tumultet.
Jag satt vid min väggplats i ungefär en kvart och nickade inställsamt till hennes historier om familjen genom åren. Hennes alltför uppenbara skryt om saker som är helt tagna ur luften. Samtidigt som jag försökte visa livstecken när hon pratade så försökte jag komma på en flyktplan.
Hennes prat kombinerat med pizzans "hånflin" gjorde inte arbetet lättare.
Jag fick syn på kniven brevid pizzan. Minnen från idrottshallen med Löjtnant Klar strömmade fram. Framförallt en övning där man två och två skulle slåss om en plast kniv, den som fick den skulle "använda" den, medan den andra skulle försvara sig mot den. Minnet av hur jag fick öva mot Sofia Lörnell spelades upp framför ögonen som en sliten VHS kopia... Övningen slutade med att jag fick näsblod... Vilka tider... Så jag insåg att jag hade två val: antingen kunde jag använda kniven och leva ut minnet och vinna den här gången! Jag har sagt det förr, och jag säger det igen, Lörnell är livsfarlig haha! ... Eller så kunde jag gnaga av en arm... Vem vill stå och prata med nån som börjar bita på sin arm?
Som en skänk från ovan (ironiskt nog) så hade de just då brottom iväg. Där satt jag kvar, med bägge armarna i behåll. Drog en lättnadens suck och gjorde slut på den kaxiga pizzan. Jag betalade, tackade för mig och gick...
När jag i den behagliga höstvinden gick hemåt igen så kunde jag inte släppa tanken att det här var ett test. Eller i alla fall början på nåt. Oavsett vad så välkomnar jag det. För idag har jag lärt mig en viktig läxa. Har du onda aningar: befinn dig nära utgångar. Eller spela död... Lite dramatiskt kanske, men funkar det på björnar så varför inte nu med?
Rolig dag i stan... Rent förakt i Hellingsjö
De som inte gillar sentimentala "idag har jag" inlägg kan sluta nu ^^
Jag la på luren på telefonen. Det var dags att göra det jag kom till stan för.
Fick meddelandet att hon var vid tunneln. Jag började gå ditåt och trängde mig förbi en hord av människor. Precis som vanligt så var de överallt och i sin egna värld. Hur de än gör så är de i vägen. Förbannade boskap!
Efter att ha skövlat en väg genom centralen så kom man ut i ljuset. Den friska luften var ett bra byte i stället för "det där" som kom från den där vagnen...
Cizzi stog nere vid tunneln som sagt. Vänd åt fel håll. Jag kunde inte göra annat än att le för mig själv. Det här gav mig tillfället att göra den typen av entré som jag föredrar. Att "bara dyka upp" från ingenstans.
Det som hände sen var ironi i sin renaste form. Eftersom jag inte jobbat i Göteborg på evigheter, så har jag förlorat all lokalkänsla. Det slutade med att vi gick i princip genom hela jävla stan haha. När man går en mindre fjällvandring i innerstan ^^ så hann man prata om ganska mycket. Saker som, skola, jobb, resor, djur, musik, lärare som uppmuntrar till självmord osv...
Efter en ganska lång promenad kom frågan: "Vart är vi på väg?" Hmm... "Jag följde efter dig" .. "Men jag följde efter dig!" ... Det är vad man kan kalla en ond cirkel om något.
Men efter improvisation och ännu ett par kilometer så hamnade man på ett fik.
Efter 10-15 minuter kom Cizzis två bästa polare... Vilket "sammanträffande" ^^ Men i bakhuvet nånstans så utgår jag nästan från att det var planerat ^^ Verkade lite för plötsligt. Men men, det var iofs kul.
Tiden gick sjukt fort. satt nog där ett par timmar men det kändes nästan som minuter. Riktigt kul. Med tanke på allt som kom på tal så tänker jag inte nämna några namn, framförallt inte på honom haha. Måste vara försiktig eftersom FRA granskar allt man säger och gör.
Det var allt från Rock Band, disneyklassiker, psykopat test, för att inte tala om dialogen jag hade som exempel på inlägget igår kväll... Sen kom disneytemat igen. Även slutsatsen om att många av de barnprogram som finns är resultatet av nerdrogade eller dyngraka producenter...
My little pony som sagt... Rosa shetlandsponnyer som skjuter stjärnor och bor i ett hus i skogen... Det krävs mer än syre och blod i huvet för att komma på det där...
"Är han inte den sjukaste människa du träffat?!" ... När jag fick den frågan log jag sniket, men skrattade halft ihjäl mig inombords. "Han" (FRA som sagt ^^) ska ha en hel del credit faktiskt. Att kunna häva ur sig såna saker och faktiskt förvänta sig svar! Priceless!
Alla har vi en mörk och lite udda sida ^^ dock är det inte så många som låter sig styras av det. haha!
På bussen hem log jag av bara tanken...
Tills Hällingsjö dock...
När jag satt i mina egna tankar så kom bomben. Tjejen bakom mig ringde någon. Att behöva lyssna på det där fjortispladdret fick blodet att stiga ett par grader. Öronen hade pyst som en tekanna á la Tom och Jerry om det nu var möjligt. Uppenbarligen hade någon Sebastian varit elakare än elakast. Jävla svin hit, och döda honom dit... Hon var väldigt uppriven, och ville nog att alla i bussen skulle höra det också. För jag lovar att man kunde höra hennes röst utanför bussen.
Till slut så lade hon på... **HALLELUJA** ... Tills hon ringde upp en till, och en till och en TILL... För att sedan ringa upp den första igen för att säga att hon var på väg...
Vid ett tillfälle kom jag på mig själv med att ha vänt mig om och tittade med vredesfylld blick på henne... Det kändes lite udda, fast ändå rätt!
Jag gjorde som vilken svensk somhelst hade gjort. Riktade sakta men säkert blicken åt ett annat håll, dock samma vrede i ögonen. Efter typ 30 minuters fjortistortyr så fick jag en plötslig påminnelse:
Man kan bara hata nån man älskar... Man kan inte hata när man inte bryr sig...
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Jag la på luren på telefonen. Det var dags att göra det jag kom till stan för.
Fick meddelandet att hon var vid tunneln. Jag började gå ditåt och trängde mig förbi en hord av människor. Precis som vanligt så var de överallt och i sin egna värld. Hur de än gör så är de i vägen. Förbannade boskap!
Efter att ha skövlat en väg genom centralen så kom man ut i ljuset. Den friska luften var ett bra byte i stället för "det där" som kom från den där vagnen...
Cizzi stog nere vid tunneln som sagt. Vänd åt fel håll. Jag kunde inte göra annat än att le för mig själv. Det här gav mig tillfället att göra den typen av entré som jag föredrar. Att "bara dyka upp" från ingenstans.
Det som hände sen var ironi i sin renaste form. Eftersom jag inte jobbat i Göteborg på evigheter, så har jag förlorat all lokalkänsla. Det slutade med att vi gick i princip genom hela jävla stan haha. När man går en mindre fjällvandring i innerstan ^^ så hann man prata om ganska mycket. Saker som, skola, jobb, resor, djur, musik, lärare som uppmuntrar till självmord osv...
Efter en ganska lång promenad kom frågan: "Vart är vi på väg?" Hmm... "Jag följde efter dig" .. "Men jag följde efter dig!" ... Det är vad man kan kalla en ond cirkel om något.
Men efter improvisation och ännu ett par kilometer så hamnade man på ett fik.
Efter 10-15 minuter kom Cizzis två bästa polare... Vilket "sammanträffande" ^^ Men i bakhuvet nånstans så utgår jag nästan från att det var planerat ^^ Verkade lite för plötsligt. Men men, det var iofs kul.
Tiden gick sjukt fort. satt nog där ett par timmar men det kändes nästan som minuter. Riktigt kul. Med tanke på allt som kom på tal så tänker jag inte nämna några namn, framförallt inte på honom haha. Måste vara försiktig eftersom FRA granskar allt man säger och gör.
Det var allt från Rock Band, disneyklassiker, psykopat test, för att inte tala om dialogen jag hade som exempel på inlägget igår kväll... Sen kom disneytemat igen. Även slutsatsen om att många av de barnprogram som finns är resultatet av nerdrogade eller dyngraka producenter...
My little pony som sagt... Rosa shetlandsponnyer som skjuter stjärnor och bor i ett hus i skogen... Det krävs mer än syre och blod i huvet för att komma på det där...
"Är han inte den sjukaste människa du träffat?!" ... När jag fick den frågan log jag sniket, men skrattade halft ihjäl mig inombords. "Han" (FRA som sagt ^^) ska ha en hel del credit faktiskt. Att kunna häva ur sig såna saker och faktiskt förvänta sig svar! Priceless!
Alla har vi en mörk och lite udda sida ^^ dock är det inte så många som låter sig styras av det. haha!
På bussen hem log jag av bara tanken...
Tills Hällingsjö dock...
När jag satt i mina egna tankar så kom bomben. Tjejen bakom mig ringde någon. Att behöva lyssna på det där fjortispladdret fick blodet att stiga ett par grader. Öronen hade pyst som en tekanna á la Tom och Jerry om det nu var möjligt. Uppenbarligen hade någon Sebastian varit elakare än elakast. Jävla svin hit, och döda honom dit... Hon var väldigt uppriven, och ville nog att alla i bussen skulle höra det också. För jag lovar att man kunde höra hennes röst utanför bussen.
Till slut så lade hon på... **HALLELUJA** ... Tills hon ringde upp en till, och en till och en TILL... För att sedan ringa upp den första igen för att säga att hon var på väg...
Vid ett tillfälle kom jag på mig själv med att ha vänt mig om och tittade med vredesfylld blick på henne... Det kändes lite udda, fast ändå rätt!
Jag gjorde som vilken svensk somhelst hade gjort. Riktade sakta men säkert blicken åt ett annat håll, dock samma vrede i ögonen. Efter typ 30 minuters fjortistortyr så fick jag en plötslig påminnelse:
Man kan bara hata nån man älskar... Man kan inte hata när man inte bryr sig...
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
lördag 11 oktober 2008
*Update under development*
Jag har lovat en monsterupdate.
Det ska ni få också. Men eftersom den ska innehålla dialoger, personer och nu "humor" (:P) så har jag satt inlägget som nummer 1 på morgondagens "att göra lista".
Då har jag orken att formulera mig rätt, och "humorn" (haha) är lite vassare då!
Stay tuned!
Ett prakt exempel på ett grovt missförstånd:
- Jag brukar använda snabbutlösning.
Jag: (Haha wtf?!)
- Hur funkar det då?
Jag: ??????
- Men blir det bra kort då?
Jag: Haha pratade vi om kameror?!
Det ska ni få också. Men eftersom den ska innehålla dialoger, personer och nu "humor" (:P) så har jag satt inlägget som nummer 1 på morgondagens "att göra lista".
Då har jag orken att formulera mig rätt, och "humorn" (haha) är lite vassare då!
Stay tuned!
Ett prakt exempel på ett grovt missförstånd:
- Jag brukar använda snabbutlösning.
Jag: (Haha wtf?!)
- Hur funkar det då?
Jag: ??????
- Men blir det bra kort då?
Jag: Haha pratade vi om kameror?!
torsdag 9 oktober 2008
Hey! I´m walking here!
Innan jag börjar så vill jag bara säga en sak. Jag såg att inlägget om "upplevelsen" i skogen drog till sig betydligt fler kommentarer än jag räknat med... Har nu fått höra från flera håll att jag skriver bra... Tack så mycket! Innan skrev jag för att det var kul och avslappnande, men nu har jag ju press på mig också! Nu är det förväntningar med i bilden?! men allvarligt talat. Tack så mycket!
Då så...
Utan att överdriva så kan jag säga att jag idag nog har gått närmare 3 mil om man ska avrunda lite. Var ute i förmiddags och handlade lite. Sen fick jag ett av mina ryck och var ute och gick i närmare 3 timmar... Lite andrum för er att hantera min vardag... Klara?... Nähä..... Men nu orkar jag inte vänta mer. Jag får ofta frågan om varför jag går såpass mycket som jag gör.
Tja, vad ska jag säga? Jag trivs med det, jag mår bra av det. Men framförallt... Vissa hänger verkligen upp sig på det. Det är lite av själva grejen. En del tror till och med att jag är ute och går för att jag mår dåligt. Jaha?! Ja i så fall mår jag skit, för jag är ju ute 1-2 gånger om dagen. Haha! Nej då... Det är min grej helt enkelt. Vissa cyklar, springer, tvättar cyklar för att det är "kul" eller samlar på bark. Jag går! Om det nu finns de som reagerar på det så är det bara bra. Den sadistiska sidan av mig älskar reaktionerna man får från förbipasserande bilar bara för att man går när det regnar smått ute. Jag hanterar det på ett väldigt smakfullt sätt. Jag möter upp deras "vad håller du på med" blick med min "Live or die, make your choice" blick. Det är såna små detaljer som gör promenaderna bättre!
"Gudars Åke! Den där unga mannen är ute och GÅR när det finns BIL!"
"Ja jag vet! Dagens ungdom. Hmpf!"
"Bromsa, bromsa! Ser du inte älgen?!"
"Bromsa själv för fan det är ju du som kör!"
Ett inte helt ovanligt scenario... Kommentaren alltså ^^ det med älgen var bara en effekt för att göra exemplet mer färgstarkt. (Dock ingen ovanlighet det heller)
Vissa gnäller för att det skräpas ner, för att folk förstör miljön med bilar, att dagens ungdom är "dagens ungdom" (vad det nu egentligen är) och nu är det en tabbe att gå också! Vad ska man göra på dagarna då? Rullstolsrally, rullatororientering eller kanske kast med liten dvärg? Nej just ja. Det har tyskarna redan förbjudit, trots att det var deras sport från början.
Kast med liten jätte då?...
Då så...
Utan att överdriva så kan jag säga att jag idag nog har gått närmare 3 mil om man ska avrunda lite. Var ute i förmiddags och handlade lite. Sen fick jag ett av mina ryck och var ute och gick i närmare 3 timmar... Lite andrum för er att hantera min vardag... Klara?... Nähä..... Men nu orkar jag inte vänta mer. Jag får ofta frågan om varför jag går såpass mycket som jag gör.
Tja, vad ska jag säga? Jag trivs med det, jag mår bra av det. Men framförallt... Vissa hänger verkligen upp sig på det. Det är lite av själva grejen. En del tror till och med att jag är ute och går för att jag mår dåligt. Jaha?! Ja i så fall mår jag skit, för jag är ju ute 1-2 gånger om dagen. Haha! Nej då... Det är min grej helt enkelt. Vissa cyklar, springer, tvättar cyklar för att det är "kul" eller samlar på bark. Jag går! Om det nu finns de som reagerar på det så är det bara bra. Den sadistiska sidan av mig älskar reaktionerna man får från förbipasserande bilar bara för att man går när det regnar smått ute. Jag hanterar det på ett väldigt smakfullt sätt. Jag möter upp deras "vad håller du på med" blick med min "Live or die, make your choice" blick. Det är såna små detaljer som gör promenaderna bättre!
"Gudars Åke! Den där unga mannen är ute och GÅR när det finns BIL!"
"Ja jag vet! Dagens ungdom. Hmpf!"
"Bromsa, bromsa! Ser du inte älgen?!"
"Bromsa själv för fan det är ju du som kör!"
Ett inte helt ovanligt scenario... Kommentaren alltså ^^ det med älgen var bara en effekt för att göra exemplet mer färgstarkt. (Dock ingen ovanlighet det heller)
Vissa gnäller för att det skräpas ner, för att folk förstör miljön med bilar, att dagens ungdom är "dagens ungdom" (vad det nu egentligen är) och nu är det en tabbe att gå också! Vad ska man göra på dagarna då? Rullstolsrally, rullatororientering eller kanske kast med liten dvärg? Nej just ja. Det har tyskarna redan förbjudit, trots att det var deras sport från början.
Kast med liten jätte då?...
onsdag 8 oktober 2008
The dark side lingers in the woods... In embarrassment...
Kände bara för att skriva ner min nära döden upplevelse som jag gick i genom för en stund sedan.
Jag behövde tydligen inte göra nåt mer idag, så jag fortsatte ner för att se om man kunde få tag i nån film eller liknande. Plus att jag fick min dagliga dos av att gå ^^
När jag väl gick hemåt så blev det intressant... Jag kände inte för att ta den vanliga vägen hem via 156:an. Jag tänkte att jag kunde ta skogsvägen hem nu när vädret tillåter det.
När man väl spatserade på stigarna över fälten så hamnade man i sin egna lilla värld. MP3:n bidrog med sitt, så att man föll ännu djupare i fantasiavgrunden.
Då, när man är som mest sårbar och mentalt begränsad, så händer det...
Jag tittade upp snabbt och där var det! En sisådär 50 meter framför så försvann något bakom träden vid stigen som går in i skogen. "Stridsreflexerna" som verkat döda sen lumpen vaknade till liv från ingenstans. Musiken i öronen försvann då sinnena gick upp till max! Det enda som hördes nu var: Vinden i träden, mina egna fotsteg, "fotstegen" i skogen, syrsorna, sossarnas protester på stora torget i Borås etc.
Jag fortsatte sakta men säkert framåt med så lätta steg jag kunde. Med andra ord: det lät nog som en grupp galna ryssar på krigsstigen. Oavsett vilket så fortsatte jag "sakta" men säkert efter ljudet som försvann in i skogen... När jag kom runt trädpartiet så kunde jag skymta en gammal träningsjacka, slitna och matta jeans och en... skottkärra?!
De redan maxade sinnena gick upp ännu ett snäpp. Andrenalinet stormade genom musklerna såsom folk stormar in i affärer på REA dagarna. Ögonen var mer fokuserade än någonsin, reflexerna maxade till 1000. Med denna nyfunna kraft fortsatte jag mer målmedveten än någonsin in i skogen. Alla andra ljud var nu som bortblåsta. Det enda som hördes nu var skottkärrans(?) gnisslande ljud, och såklart borås sossarna, men det var nog mer undermedvetet tyvärr...
The moment of truth! Jag stog nu cirka 5-10 meter bakom det som förbryllat mig de sista 2 minuterna. Personen verkade känna av att nån var i närheten, och vände sig om. Det var vår överdrivet trevliga och aktiva pensionär till granne som hade bestämt sig för att tömma en kärra äpplen ute i skogen. "Jag tänkte mata älgarna" var det första som bröt tystnaden.
Det var en underlig känsla. En välkryddad gryta där lättnad och sjuk pinsamhet blandades runt till en bisarr sörja, vars smak antagligen varit lika stel som tystnaden i skogen.
Energin som jag byggt upp fanns kvar... Det var på tiden att den fick göra sitt. Den kanaliserade enegrin som fanns i händerna började flytta sig uppåt. Genom armarna, genom axlarna, nacken, halsen för att till sist stanna i munnen. Jag gapade! All energi och kraft jag byggt upp för att överleva och hantera en konflikt användes i slutändan till att säga: "Har du sett nån älg då?"
Efter ett sisådär 3 minuter långt samtal om älgar, rådjur, lodjur och vargar så fortsatte jag hemåt, medan han gick hemåt med sin kärra. Platsen blev tom igen. Vinden blåste i grenarna, skogen blev som den en gång var... Men i luften spökar spillrorna av min självkänsla och mina förväntningar...
Jag behövde tydligen inte göra nåt mer idag, så jag fortsatte ner för att se om man kunde få tag i nån film eller liknande. Plus att jag fick min dagliga dos av att gå ^^
När jag väl gick hemåt så blev det intressant... Jag kände inte för att ta den vanliga vägen hem via 156:an. Jag tänkte att jag kunde ta skogsvägen hem nu när vädret tillåter det.
När man väl spatserade på stigarna över fälten så hamnade man i sin egna lilla värld. MP3:n bidrog med sitt, så att man föll ännu djupare i fantasiavgrunden.
Då, när man är som mest sårbar och mentalt begränsad, så händer det...
Jag tittade upp snabbt och där var det! En sisådär 50 meter framför så försvann något bakom träden vid stigen som går in i skogen. "Stridsreflexerna" som verkat döda sen lumpen vaknade till liv från ingenstans. Musiken i öronen försvann då sinnena gick upp till max! Det enda som hördes nu var: Vinden i träden, mina egna fotsteg, "fotstegen" i skogen, syrsorna, sossarnas protester på stora torget i Borås etc.
Jag fortsatte sakta men säkert framåt med så lätta steg jag kunde. Med andra ord: det lät nog som en grupp galna ryssar på krigsstigen. Oavsett vilket så fortsatte jag "sakta" men säkert efter ljudet som försvann in i skogen... När jag kom runt trädpartiet så kunde jag skymta en gammal träningsjacka, slitna och matta jeans och en... skottkärra?!
De redan maxade sinnena gick upp ännu ett snäpp. Andrenalinet stormade genom musklerna såsom folk stormar in i affärer på REA dagarna. Ögonen var mer fokuserade än någonsin, reflexerna maxade till 1000. Med denna nyfunna kraft fortsatte jag mer målmedveten än någonsin in i skogen. Alla andra ljud var nu som bortblåsta. Det enda som hördes nu var skottkärrans(?) gnisslande ljud, och såklart borås sossarna, men det var nog mer undermedvetet tyvärr...
The moment of truth! Jag stog nu cirka 5-10 meter bakom det som förbryllat mig de sista 2 minuterna. Personen verkade känna av att nån var i närheten, och vände sig om. Det var vår överdrivet trevliga och aktiva pensionär till granne som hade bestämt sig för att tömma en kärra äpplen ute i skogen. "Jag tänkte mata älgarna" var det första som bröt tystnaden.
Det var en underlig känsla. En välkryddad gryta där lättnad och sjuk pinsamhet blandades runt till en bisarr sörja, vars smak antagligen varit lika stel som tystnaden i skogen.
Energin som jag byggt upp fanns kvar... Det var på tiden att den fick göra sitt. Den kanaliserade enegrin som fanns i händerna började flytta sig uppåt. Genom armarna, genom axlarna, nacken, halsen för att till sist stanna i munnen. Jag gapade! All energi och kraft jag byggt upp för att överleva och hantera en konflikt användes i slutändan till att säga: "Har du sett nån älg då?"
Efter ett sisådär 3 minuter långt samtal om älgar, rådjur, lodjur och vargar så fortsatte jag hemåt, medan han gick hemåt med sin kärra. Platsen blev tom igen. Vinden blåste i grenarna, skogen blev som den en gång var... Men i luften spökar spillrorna av min självkänsla och mina förväntningar...
Vad händer!?
Onsdag idag. Hittils är dagen under all kritik. Har blivit en jobbig mix mellan extrem trötthet och skratt. Liksom de sista dagarna har jag sovit bra men ändå varit helt slut när jag väl vaknat. Slutar med att man liksom en zombie haltar iväg mot köket utan att kunna prata ordentligt...
Efter att ha tvingat mig själv till att göra det som måste göras här hemma så la jag mig igen för att titta på DVD boxen jag köpte igår. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna men nån gång per minut hävs det ur nån kommentar som gör att jag skrattar halft ihjäl mig. Trötthetssyndrom är kanske nåt som smittar..
Ja nu är det dags att äta! Om jag inte somnar eller börjar skratta på väg till köket...
Efter att ha tvingat mig själv till att göra det som måste göras här hemma så la jag mig igen för att titta på DVD boxen jag köpte igår. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna men nån gång per minut hävs det ur nån kommentar som gör att jag skrattar halft ihjäl mig. Trötthetssyndrom är kanske nåt som smittar..
Ja nu är det dags att äta! Om jag inte somnar eller börjar skratta på väg till köket...
---
In the end, I am pleased with the situation... My time will come, eventually.
måndag 6 oktober 2008
41 - Highway to Hell.
Efter en abrubt färd till och från Göteborg så hände det som gjorde den här dagen unik... Eller det som skulle göra den unik började då...
Jag hämtade upp Mimmi i Kinna idag, för hon behövde komma hem.
Inga konstigheter. Väl framme försökte hon lösa problemet med datorn. Ett löjligt problem som jag inte på nåt sätt kunde förstå logiken bakom... Det börjar spåra ur...
Sen var det dags att hämta Bella! Mimmis syster, i Fritsla. Inga konstigheter. Om man bortser från att farthinder är sjukt roliga :P
Dock på vägen hem därifrån... Då spårade det ur totalt...
Himlen blev svart som natten inom loppet av nån minut. Regnet började ösa ner! Vindrutetorkarna jobbade så att man kunde höra deras lidande. Det var en utmaning att hålla bilen på vägen. Helt plötsligt utan nånsomhelst förvarning så exploderar höger framdäck. Rycket i ratten gjorde så att bilen slog runt. Voltade varv på varv och när bilen väl stannats så var det regnet som överöstade allt igen. Efter att ha kravlat sig ur det som en gång var en bil så såg man att det låg delar överallt. Jag var yr. Voltandet hade gjort sitt... Med en järnvilja som Inemyr antagligen tvingat på en oavsett, så kom man på fötter igen. Färden fortsatte till fots. In i det regninga mörkret...
Okej... Om man spolar tillbaka "lite", och tar bort filmeffekterna och den mindre orkanen. Så såg det mer ut såhär:
Det var en lite för lugn och solig höstdag. Typ samma lyckliga höstmorgon det är i början på vilken Disneyfilm somhelst typ. Vädret var bra! Däcket "exploderade" inte ens... Bilen började bara vobbla och drog åt höger helt enkelt... "Det är kanske punktering"... De orden borde gett mig en Oskar för sämsta skådespeleri! Tro fan det är punktering! Hur kunde jag ens tro nåt annat?!
Det enda som hände som verkligen kunde passat in i en lågbudget skräckfilm var att det inte fanns nån bra mottagning på telefonen, plus att batteriet tog slut.
Som tur var så var det en vältrafikerad väg. Körde förbi en massa bilar varav i alla fall en handfull stannade och frågade om man behövde hjälp! Okej det kändes till och med dumt att skriva... Stryk allt jag sa efter vältrafikerad väg fram tills nu!
Alla patriotiska svenskar och deras ovanliga röda(!) bilar körde förbi med en sorts "Här står du i vägen ja!" min. Frustrationen växte trots att jag intalade mig själv "det löser sig".
Efter många om och men så hittade jag domkraften där den var "gömd". Sen var det bara att sätta fast reserv(cykel)djulet och åka vidare.
För att sammanfatta en ändå ganska vanlig händelse: Det händer verkligen när man minst anar det, människor som bara kör förbi är fan schemalagda för att få punktering snart, och det där "cykeldäcket" tål inte alls 80km/h som det står... Runt 50 är att föredra. Skriv det på däcket då! :D
Jag hämtade upp Mimmi i Kinna idag, för hon behövde komma hem.
Inga konstigheter. Väl framme försökte hon lösa problemet med datorn. Ett löjligt problem som jag inte på nåt sätt kunde förstå logiken bakom... Det börjar spåra ur...
Sen var det dags att hämta Bella! Mimmis syster, i Fritsla. Inga konstigheter. Om man bortser från att farthinder är sjukt roliga :P
Dock på vägen hem därifrån... Då spårade det ur totalt...
Himlen blev svart som natten inom loppet av nån minut. Regnet började ösa ner! Vindrutetorkarna jobbade så att man kunde höra deras lidande. Det var en utmaning att hålla bilen på vägen. Helt plötsligt utan nånsomhelst förvarning så exploderar höger framdäck. Rycket i ratten gjorde så att bilen slog runt. Voltade varv på varv och när bilen väl stannats så var det regnet som överöstade allt igen. Efter att ha kravlat sig ur det som en gång var en bil så såg man att det låg delar överallt. Jag var yr. Voltandet hade gjort sitt... Med en järnvilja som Inemyr antagligen tvingat på en oavsett, så kom man på fötter igen. Färden fortsatte till fots. In i det regninga mörkret...
Okej... Om man spolar tillbaka "lite", och tar bort filmeffekterna och den mindre orkanen. Så såg det mer ut såhär:
Det var en lite för lugn och solig höstdag. Typ samma lyckliga höstmorgon det är i början på vilken Disneyfilm somhelst typ. Vädret var bra! Däcket "exploderade" inte ens... Bilen började bara vobbla och drog åt höger helt enkelt... "Det är kanske punktering"... De orden borde gett mig en Oskar för sämsta skådespeleri! Tro fan det är punktering! Hur kunde jag ens tro nåt annat?!
Det enda som hände som verkligen kunde passat in i en lågbudget skräckfilm var att det inte fanns nån bra mottagning på telefonen, plus att batteriet tog slut.
Som tur var så var det en vältrafikerad väg. Körde förbi en massa bilar varav i alla fall en handfull stannade och frågade om man behövde hjälp! Okej det kändes till och med dumt att skriva... Stryk allt jag sa efter vältrafikerad väg fram tills nu!
Alla patriotiska svenskar och deras ovanliga röda(!) bilar körde förbi med en sorts "Här står du i vägen ja!" min. Frustrationen växte trots att jag intalade mig själv "det löser sig".
Efter många om och men så hittade jag domkraften där den var "gömd". Sen var det bara att sätta fast reserv(cykel)djulet och åka vidare.
För att sammanfatta en ändå ganska vanlig händelse: Det händer verkligen när man minst anar det, människor som bara kör förbi är fan schemalagda för att få punktering snart, och det där "cykeldäcket" tål inte alls 80km/h som det står... Runt 50 är att föredra. Skriv det på däcket då! :D
söndag 5 oktober 2008
Fakta eller Fiction.
Peace is a lie. There is only passion.
Through passion, I gain strenght.
Through Strenght, I gain power.
Through power, I gain victory.
Through victory, my chains are broken.
Intressanta ord... Är det bara konstigt påhitt, eller finns det en viss logik i dem?
Om inte annat så tycker jag det låter ganska fyndigt.
torsdag 2 oktober 2008
Sentimentaliteten tar øver!
Sitter hær nu och njuter av det faktum att jag læmnar det hær nøjesfæltet till land i morgon...
Runt 9-10 tiden i morgon tar jag taxin till den dær tråkiga flyplatsen, sen ær det bara att vænta på planet...
Kænslan av att æntligen åka hem går inte att beskriva. Miljonvinsten på lotto ær knappt jæmførbar! Jag ær till och med såpass upprymd att jag inte kan skriva nåt vettigt :P
I morgon på mitt svenska tangentbord min nya dator kommer en bættre update!
Runt 9-10 tiden i morgon tar jag taxin till den dær tråkiga flyplatsen, sen ær det bara att vænta på planet...
Kænslan av att æntligen åka hem går inte att beskriva. Miljonvinsten på lotto ær knappt jæmførbar! Jag ær till och med såpass upprymd att jag inte kan skriva nåt vettigt :P
I morgon på mitt svenska tangentbord min nya dator kommer en bættre update!
Den hær bilden ær så bra! texten gør allt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
