fredag 24 oktober 2008

Storm i landet. Lugn i sinnet.

Stormen från havet fortsætter att rycka och slita i den norska væstkusten. I hela fyra dagar har detta væder varit ett faktum. Jag trivs... Jag, mørkret och vinden blir ett nær man likt en skugga i natten stryker ner øver vægarna och under motorvægarna. Likaså nær man går hem. Under sjælva dagen så hør man riktigt byggnadens misær nær naturens krafter gør sig påminda.

Ibland stannar jag upp nån minut før att kolla ut genom de stora fønster som pryder verkstadens væggar. Regnet slår kraftfullt mot glaset, och træden gør allt de kan før att inte slitas med den dansande vinden.

Under den sista arbetstimman før dagen så stannade jag mitt i allt upp igen før att kolla ut. Det var mørkt nu. Jag førstår verkligen inte varfør mørker och storm ær så lugnande och harmoniskt før mig! Det ær ju ændå mardrømsscenariot i de flesta barnfilmer. Ær det nån sorts ironi? Jag liksom 99% av alla andra var mørkrædd nær jag var mindre. Eller ja, yngre.
Nu ær det idealet. Jag tror nødvændigtvis inte att det ær nån sorts undermedveten personlig utmaning. Jag tror snarare att jag helt enkelt kænner mig mer vælplacerad i det stormiga mørkret. Nej! Jag ær inte nån deprimerad emounge som sitter på gatan och suckar. Jag passar in mer i det læget bara... Liksom Disney prinsessor (som fått høra att de inte får gå ut før att det ær farligt) insisterar på att gå ut i en solig skog och sjunga med kaniner, fåglar och ekorrar!

Nær jag gick hem så børjade jag tænka igen. Mest på bloggen just nu. Eller ja, det den står før. Jag liksom Micke framførallt hæver verkligen ur oss mycket skit om vældigt mycket till och från.
Det har gett olika resultat. Allt från arga motattacker till att irriterande bloggar har lagts ner. Om det nu var mitt eller hans fel ær en annan femma, men det hænde i samma veva.
Jag tror på førnuft och logik som sagt. Min rubrik framhæver det lite før tydligt!
Jag skulle vilja sæga att man inte KAN førstå værlden omkring æn førens man lægger ner mer tankekraft på "sånt som inte spelar roll". Så før att førstå den hær plats jag kallar værlden, så måste jag analysera och framførallt kritisera det som jag inte førstår mig på.

Nær jag før en stund sedan låg och hade næstan somnat så funderade jag ænnu mer. Måste finnas ett sætt att kort "beskriva" min filosofi. Vinden och regnet slet i væggen, och førde liksom en nervøs och oerfaren inbrottstjuv mer ljud æn nødvændigt.
Nær jag var sekunder ifrån att somna in så kom det bara! Jag såg frasen så tydligt framfør mig, som om den var skriven i taket. Den kaotiska stormen læt mig formulera en grundlig beskrivng på mitt "livsverk" om man nu vill lægga till lite drama...

Order is a lie, there is only Reason
Through Reason, I gain Logic
Through Logic, I gain Wisdom
Through Wisdom, I gain Understanding
Through understanding:
The world is free!
Låter kanske lite dumt eller udda før vissa. Men det ær ett ganska bra sætt att førklara vad jag menar. Vissa tycker kanske inte det... Om det ær nån som læser det och tænker "Vad fan ær det hær nu då?" så ær det bevis nog... Då måste personen i fråga ransaka sig sjælv och vidka sina vyer! Endast efter det kan vi børja førstå værlden, och framførallt varandra.
Hur ska vi kunna rædda en værld som vi inte førstår?...

2 kommentarer:

Anonym sa...

As true as it could possibly be. Problemet kommer väl när ens förståelse så sakteliga börjar komma. Påstår man då att man förstår kommer folk antingen tro att man är en galen domedagsprofet eller att man har ett behov av att sätta sig över folk.

Jag håller nog med ändå. Visst är det märkligt vilken konstig värld vi lever i, och visst är det märkligt hur mycket folk struntar i av slentrian?

Xinorb sa...

"De" som sæger att man ær galen tillhør den grupp som fortfarande inte førstår... Klentrogna idioter, inget annat!

Eller jag kræver egentligen inte att ALLA ska førstå! Men jag kræver næstan att alla ska sluta med att ignorera allt "som bara hænder".