Rolig dag i stan... Rent förakt i Hellingsjö

De som inte gillar sentimentala "idag har jag" inlägg kan sluta nu ^^

Jag la på luren på telefonen. Det var dags att göra det jag kom till stan för.
Fick meddelandet att hon var vid tunneln. Jag började gå ditåt och trängde mig förbi en hord av människor. Precis som vanligt så var de överallt och i sin egna värld. Hur de än gör så är de i vägen. Förbannade boskap!

Efter att ha skövlat en väg genom centralen så kom man ut i ljuset. Den friska luften var ett bra byte i stället för "det där" som kom från den där vagnen...

Cizzi stog nere vid tunneln som sagt. Vänd åt fel håll. Jag kunde inte göra annat än att le för mig själv. Det här gav mig tillfället att göra den typen av entré som jag föredrar. Att "bara dyka upp" från ingenstans.

Det som hände sen var ironi i sin renaste form. Eftersom jag inte jobbat i Göteborg på evigheter, så har jag förlorat all lokalkänsla. Det slutade med att vi gick i princip genom hela jävla stan haha. När man går en mindre fjällvandring i innerstan ^^ så hann man prata om ganska mycket. Saker som, skola, jobb, resor, djur, musik, lärare som uppmuntrar till självmord osv...

Efter en ganska lång promenad kom frågan: "Vart är vi på väg?" Hmm... "Jag följde efter dig" .. "Men jag följde efter dig!" ... Det är vad man kan kalla en ond cirkel om något.
Men efter improvisation och ännu ett par kilometer så hamnade man på ett fik.
Efter 10-15 minuter kom Cizzis två bästa polare... Vilket "sammanträffande" ^^ Men i bakhuvet nånstans så utgår jag nästan från att det var planerat ^^ Verkade lite för plötsligt. Men men, det var iofs kul.

Tiden gick sjukt fort. satt nog där ett par timmar men det kändes nästan som minuter. Riktigt kul. Med tanke på allt som kom på tal så tänker jag inte nämna några namn, framförallt inte på honom haha. Måste vara försiktig eftersom FRA granskar allt man säger och gör.

Det var allt från Rock Band, disneyklassiker, psykopat test, för att inte tala om dialogen jag hade som exempel på inlägget igår kväll... Sen kom disneytemat igen. Även slutsatsen om att många av de barnprogram som finns är resultatet av nerdrogade eller dyngraka producenter...
My little pony som sagt... Rosa shetlandsponnyer som skjuter stjärnor och bor i ett hus i skogen... Det krävs mer än syre och blod i huvet för att komma på det där...

"Är han inte den sjukaste människa du träffat?!" ... När jag fick den frågan log jag sniket, men skrattade halft ihjäl mig inombords. "Han" (FRA som sagt ^^) ska ha en hel del credit faktiskt. Att kunna häva ur sig såna saker och faktiskt förvänta sig svar! Priceless!

Alla har vi en mörk och lite udda sida ^^ dock är det inte så många som låter sig styras av det. haha!

På bussen hem log jag av bara tanken...

Tills Hällingsjö dock...

När jag satt i mina egna tankar så kom bomben. Tjejen bakom mig ringde någon. Att behöva lyssna på det där fjortispladdret fick blodet att stiga ett par grader. Öronen hade pyst som en tekanna á la Tom och Jerry om det nu var möjligt. Uppenbarligen hade någon Sebastian varit elakare än elakast. Jävla svin hit, och döda honom dit... Hon var väldigt uppriven, och ville nog att alla i bussen skulle höra det också. För jag lovar att man kunde höra hennes röst utanför bussen.

Till slut så lade hon på... **HALLELUJA** ... Tills hon ringde upp en till, och en till och en TILL... För att sedan ringa upp den första igen för att säga att hon var på väg...

Vid ett tillfälle kom jag på mig själv med att ha vänt mig om och tittade med vredesfylld blick på henne... Det kändes lite udda, fast ändå rätt!
Jag gjorde som vilken svensk somhelst hade gjort. Riktade sakta men säkert blicken åt ett annat håll, dock samma vrede i ögonen. Efter typ 30 minuters fjortistortyr så fick jag en plötslig påminnelse:

Man kan bara hata nån man älskar... Man kan inte hata när man inte bryr sig...

Jag kunde inte sagt det bättre själv.