Vad är det som kännetecknar alla personer som vill förändra världen i filmer, böcker och även i verkligheten nuförtiden? De faller alla under samma kategori. Skurkar. Jag hänger upp mig på det faktiskt.. Varför blir alla som har en så kallad "grand vision" klassade som galningar, dagdrömmare eller skurkar?
Is sanity the price to pay, for power? Nej det tror jag inte. Jag tror inte att de som vill ändra världen är galna eller har storhetsvansinne. I många fall så är deras ideér kanske något extrema. Men titta er omkring. Vi lever i en extrem värld. För var dag som går så faller vi allt längre ner och ner i girighetens avgrund. Krigen i dagsläget är baserade på viljan att ha mer, och rädslan för att förlora det som man redan har.
Min vision som jag "fantiserat" fram genom åren är väldigt extrem. Hade jag haft makten, så hade jag reformerat världen till en mer rättvis plats än vad den är idag. Kosta vad det kosta vill. Sen hade jag blivit tvungen att offra mig själv i samma process, då jag är en del av det dåliga förgågna, plus att jag hade förått min egen vision om jag stannat kvar. You can die as a hero, or live long enough to see yourself become a villain.
Every day, humans come one step closer to self-destruction. I´m not destroying the world. I´m saving it!
~ Albert Wesker.
måndag 31 augusti 2009
fredag 28 augusti 2009
Go go go!
Vad kommer med berömmelse? Framgång? Pengar? Ja, i vissa fall kanske. Men vad som alltid följer med som den dödlast det är, är skaran med fans. Det är lika kul varje gång när man ser på exempelvis Facebook hur en kändis sida uppdateras med bilder eller liknande, och det har kommit ett par tusen kommentarer redan minuterna efter att det lagts upp.
Men med berömmelsen kommer kraven. Det dröjer inte länge fören fansen helt plötsligt vet mer om kändisen än kändisen själv. Tänk de gånger man läst om hur en massa fans mer eller mindre slaktat varandra över diverse forum då de diskuterar ett födelsedatum, och alla har olika åsikter.. Sen är det klassikern när fansen helt plötsligt avgör vad som är bra presterat och inte. Skådespelarna gör sitt jobb, och sen är det fansen som agerar domare, jury och bödel.
Nej vad kan man säga.. Fans är gnälliga och tjatiga, och kommer aldrig att uppskatta någonting man gör för dem. Enda sättet att stänga ut deras gnälliga nasala röster är att barrikera sig på sitt rum och armera öronen med cement.
Det var då en sak till jag tänkte göra nu när man ändå är inne på ämnet. För första och sista gången så tänker jag gå ner till den nivån, den nivån då jag faktikst ger respons på en del "konstruktiv" kritik jag fått höra av diverse "Anonyma" - läs "fega jävlar - läsare.
Go Team Retard!
Smaka på ordet.. "Anonym". Som att slicka på ett smutsigt mynt..
Yttrandefrihet eller idioti?
För ett tag sedan så gjorde jag nåt som jag i vanliga fall inte brukar göra. Jag läste en för mig helt okänd blogg bara för att jag blev "tipsad" via Bilddagboken. Bloggen var vad man kunde vänta sig i dagsläget.. En sorts självhyllning i tonåren. Väldigt mycket tips och trix på hur man kunde bli lika lyckad som bloggaren i fråga.
Inläggen var - överaskande nog - lika givande för mig som gårdagens nyheter är viktiga i morgon. Men jag valde att läsa lite i alla fall. Eftersom jag blev så snällt tillfrågad..
Idag hamnade jag på den bloggen igen av ren slump när jag kollade genom adressfönstret. I ett av de senare inläggen så stog det att kommentarer inte längre kommer att godkännas, då de enbart är såkallade personangrepp. Som utlovat så saknade de sista tre, fyra inläggen kommentarer. Så jag använde min advancerade dektektivförmåga för att kolla in kommentarerna på inläggen under som inte blivit spärrade.
Jag läste och försökte ta det jag såg med en nypa salt.. Efter att ha sett cirka tjugo kommentarer som alla var i samma ogenomtänkta genre. Så kände jag att jag var tvungen att klargöra ett par saker för mig själv, och förhoppningsvis till alla de socialt efterblivna tonårsbarn som nu kan se detta.
Att skriva inlägg efter inlägg om att man inte tar åt sig av kommentarerna är att ta åt sig.. Att kontra med något i stil med "Ni vill bara vara som mig, ni är avundsjuka!" är att sjunka till samma dåliga nivå; Och sist men inte minst.. Tar man kommentaren "JAG SKA TA REDA PÅ DIN ADRESS DIN SATANS BÖGJÄVEL, DU ÄR SÅ ("så"? ..wha?) DÖD!" på allvar så kanske man borde ta en ipren och lägga sig ner en stund. Ingen "normalt" funtad människa använder en sån kommentar som ett hot..
Kan det vara så att förmågan att enligt lag få säga vad man tycker och tänker gör folk till idioter?
Inläggen var - överaskande nog - lika givande för mig som gårdagens nyheter är viktiga i morgon. Men jag valde att läsa lite i alla fall. Eftersom jag blev så snällt tillfrågad..
Idag hamnade jag på den bloggen igen av ren slump när jag kollade genom adressfönstret. I ett av de senare inläggen så stog det att kommentarer inte längre kommer att godkännas, då de enbart är såkallade personangrepp. Som utlovat så saknade de sista tre, fyra inläggen kommentarer. Så jag använde min advancerade dektektivförmåga för att kolla in kommentarerna på inläggen under som inte blivit spärrade.
Jag läste och försökte ta det jag såg med en nypa salt.. Efter att ha sett cirka tjugo kommentarer som alla var i samma ogenomtänkta genre. Så kände jag att jag var tvungen att klargöra ett par saker för mig själv, och förhoppningsvis till alla de socialt efterblivna tonårsbarn som nu kan se detta.
Att skriva inlägg efter inlägg om att man inte tar åt sig av kommentarerna är att ta åt sig.. Att kontra med något i stil med "Ni vill bara vara som mig, ni är avundsjuka!" är att sjunka till samma dåliga nivå; Och sist men inte minst.. Tar man kommentaren "JAG SKA TA REDA PÅ DIN ADRESS DIN SATANS BÖGJÄVEL, DU ÄR SÅ ("så"? ..wha?) DÖD!" på allvar så kanske man borde ta en ipren och lägga sig ner en stund. Ingen "normalt" funtad människa använder en sån kommentar som ett hot..
Kan det vara så att förmågan att enligt lag få säga vad man tycker och tänker gör folk till idioter?
tisdag 25 augusti 2009
måndag 24 augusti 2009
Movie of the week.
Jag ansåg att jag behövde sova lite mer än vanligt, då jag tidigt i morse skulle upp för en läkarundersökning. Jag bestämde mig för att somna till en film. Tyvärr så skrattade jag alldeles för mycket för att kunna sova..
Att titta på "Pitch Black" var halvt om halvt ogenomtänkt. Vin Diesels första huvudroll, som den intergalaktiska flyktingen och mördaren Richard B. Riddick. Filmen börjar ju lite halvtaskigt med att ett skepp som transporterar civila resenärer och Riddick(?) kraschlandar på en bisarr ökenplanet som verkar vara "lagom" varm trots dess tre solar.
Givetvis finns det varelser på planeten som verkar vara sugna på lite husmanskost gjort på turister. Dessa kommer då enbart fram när det är mörkt. Och som man kan vänta sig så drabbas planeten av en total solförmörkelse under deras vistelse.
Jag ansträngde mig för att ta filmen seriöst. Men det räcker att Vin Diesel höjer ena ögonbrynet på ett speciellt sätt så ser jag löjtnant Carlman framför mig, och då är hela illusionen splittrad. Diesel är även den enda jag vet som kan komma undan med att konstant gå runt i simglasögon, med argumentet "det är för ljust". Han ska dock ha beröm för att vara den enda som är propert klädd för ett ökenäventyr.. Med andra ord, en svart tank top som är ett par nummer för liten. Men som sagt, det är ju Diesel som ska marknadsföras har man fått höra.
Och rösten! Rösten som han har som Riddick är guld värd. För han låter som Darth Vader med inflammerade stämband. Fast på ett bra sätt.
Att titta på "Pitch Black" var halvt om halvt ogenomtänkt. Vin Diesels första huvudroll, som den intergalaktiska flyktingen och mördaren Richard B. Riddick. Filmen börjar ju lite halvtaskigt med att ett skepp som transporterar civila resenärer och Riddick(?) kraschlandar på en bisarr ökenplanet som verkar vara "lagom" varm trots dess tre solar.
Givetvis finns det varelser på planeten som verkar vara sugna på lite husmanskost gjort på turister. Dessa kommer då enbart fram när det är mörkt. Och som man kan vänta sig så drabbas planeten av en total solförmörkelse under deras vistelse.
Jag ansträngde mig för att ta filmen seriöst. Men det räcker att Vin Diesel höjer ena ögonbrynet på ett speciellt sätt så ser jag löjtnant Carlman framför mig, och då är hela illusionen splittrad. Diesel är även den enda jag vet som kan komma undan med att konstant gå runt i simglasögon, med argumentet "det är för ljust". Han ska dock ha beröm för att vara den enda som är propert klädd för ett ökenäventyr.. Med andra ord, en svart tank top som är ett par nummer för liten. Men som sagt, det är ju Diesel som ska marknadsföras har man fått höra.
Och rösten! Rösten som han har som Riddick är guld värd. För han låter som Darth Vader med inflammerade stämband. Fast på ett bra sätt.
torsdag 20 augusti 2009
Out of retirement.
För ett par månader sedan, så la jag ner väldigt mycket tid på att, hur ska jag säga: Framföra mina synpunkter på saker och ting. Framförallt på saker som Blondinbella. Hela idéen med att hon tjänar sjukt mycket pengar på sina "idag har jag" inlägg gjorde att jag ville slita ut mina ögon med en sked bara för sakens skull..
Men efter ett tag så avtog hennes bravader en aning. Hon är fortfarande en sten i skon på det svenska samhället. Men mestadels i de malplacerade tonåringarnas skor. Jag må låta elak eller cynisk (igen); Men om man skriver att man har blivit "inspirerad och rörd vid själen" bara för att Blondinbella köpt nytt läppstift, så förtjänar man sin plats på min svarta lista.
Nu då. Som alltid när man tror att kriget är över så velar en tredje part in på planen. I detta fallet är det den här "människan". Jag kan stolt säga att jag med spänning väntar på att hennes blogg eller "fansite" brinner upp, i samma veva som hennes "MMH".
http://www.youtube.com/watch?v=lsACbJMWm94
Jag måste dock unna en minut till att tacka henne.. Jag trodde inte att jag kunde känna rent förakt mot en främling längre. Hon bevisade motsatsen. Jag kollade nyss på klippet igen, och det bränner i fingrarna bara av att höra hennes nasala hamsterröst. Jag känner att motivationen jag hade för ett par månader sedan är tilbaka. Det är dags igen.. Dags att bli lite cynisk och elak på nytt. Som sagt, när en skog växer sig för tät, är en rensande eld oundviklig..
Brace yourselfs. It has begun..
Men efter ett tag så avtog hennes bravader en aning. Hon är fortfarande en sten i skon på det svenska samhället. Men mestadels i de malplacerade tonåringarnas skor. Jag må låta elak eller cynisk (igen); Men om man skriver att man har blivit "inspirerad och rörd vid själen" bara för att Blondinbella köpt nytt läppstift, så förtjänar man sin plats på min svarta lista.
Nu då. Som alltid när man tror att kriget är över så velar en tredje part in på planen. I detta fallet är det den här "människan". Jag kan stolt säga att jag med spänning väntar på att hennes blogg eller "fansite" brinner upp, i samma veva som hennes "MMH".
http://www.youtube.com/watch?v=lsACbJMWm94
Jag måste dock unna en minut till att tacka henne.. Jag trodde inte att jag kunde känna rent förakt mot en främling längre. Hon bevisade motsatsen. Jag kollade nyss på klippet igen, och det bränner i fingrarna bara av att höra hennes nasala hamsterröst. Jag känner att motivationen jag hade för ett par månader sedan är tilbaka. Det är dags igen.. Dags att bli lite cynisk och elak på nytt. Som sagt, när en skog växer sig för tät, är en rensande eld oundviklig..
Brace yourselfs. It has begun..
måndag 17 augusti 2009
I am not prepared.
"Du träffar någon snart ska du se :)"
Den meningen har jag hört en hel del det sista. Som tur är så har den inte varit riktad mot mig, utan snarare mot personer som jag känner. Jag kommer ihåg när en "viss" person ur min pluton skaffade sin tjej. Hur han verkligen ringde och mailade runt om det. Inte för att han var glad i sig, utan mer för att hävda sig.
Jag var mest glad för hans skull.. Tror jag i alla fall. Hela grejen kändes så inövad och dåligt genomförd. Efter att mailandet avtog så har de inte hörts ett enda ljud om han, henne eller deras "idylliska" liv tillsammans. Det fick mig att tänka till.. Hur blir man egentligen lycklig? I alla fall vad det gäller relationer? En annan plutonmedlem är också i nån liknande sits. Glädjen visas lika tydligt som saknaden. En annan har kärleken, men saknar sitt barndomshem, sina vänner, och sin familj; Tryggheten om inte annat kan jag tro. En del relationer jag sett det sista verkar lovande, men passerar en övertrafikerad korsning ganska fort, och tappar där bort varandra, eller inser att de skilda vägarna korsningen erbjöd var bättre.
Känns verkligen som det var igår jag försökte att satsa på det.. Kärlek. Jag insåg efter mitt sista fall att jag inte är redo för nåt sånt engagemang än. Och detta var för flera år sen.. Vad säger jag nu? I princip detsamma. Jag anser mig inte vara redo nu heller, och därför tänker jag inte utsätta någon för en chansning. Jag skulle i alla fall inte vilja att nån såg mig som en "chansning". Gud nåde den som hade försökt sig på det..
Nej, jag fortsätter med mitt lugna promenerande genom historien ett tag till. Det sägs att allt faller på plats den dagen det är menat. Låt då mig bli ett av de levande bevisen på det. Tills den dagen kommer, så är och förblir jag, trots vad folk kan tycka och tänka, The King of Reason.
Det ni ;)
Den meningen har jag hört en hel del det sista. Som tur är så har den inte varit riktad mot mig, utan snarare mot personer som jag känner. Jag kommer ihåg när en "viss" person ur min pluton skaffade sin tjej. Hur han verkligen ringde och mailade runt om det. Inte för att han var glad i sig, utan mer för att hävda sig.
Jag var mest glad för hans skull.. Tror jag i alla fall. Hela grejen kändes så inövad och dåligt genomförd. Efter att mailandet avtog så har de inte hörts ett enda ljud om han, henne eller deras "idylliska" liv tillsammans. Det fick mig att tänka till.. Hur blir man egentligen lycklig? I alla fall vad det gäller relationer? En annan plutonmedlem är också i nån liknande sits. Glädjen visas lika tydligt som saknaden. En annan har kärleken, men saknar sitt barndomshem, sina vänner, och sin familj; Tryggheten om inte annat kan jag tro. En del relationer jag sett det sista verkar lovande, men passerar en övertrafikerad korsning ganska fort, och tappar där bort varandra, eller inser att de skilda vägarna korsningen erbjöd var bättre.
Känns verkligen som det var igår jag försökte att satsa på det.. Kärlek. Jag insåg efter mitt sista fall att jag inte är redo för nåt sånt engagemang än. Och detta var för flera år sen.. Vad säger jag nu? I princip detsamma. Jag anser mig inte vara redo nu heller, och därför tänker jag inte utsätta någon för en chansning. Jag skulle i alla fall inte vilja att nån såg mig som en "chansning". Gud nåde den som hade försökt sig på det..
Nej, jag fortsätter med mitt lugna promenerande genom historien ett tag till. Det sägs att allt faller på plats den dagen det är menat. Låt då mig bli ett av de levande bevisen på det. Tills den dagen kommer, så är och förblir jag, trots vad folk kan tycka och tänka, The King of Reason.
Det ni ;)
torsdag 13 augusti 2009
Word is spreading.
Idag søkte jag på "Throne of Reason" på google, i brist på annat.. Resultatet, ær då att jag hittade min egen filosofi tes! Det har jag inte sett innan. Men nu har googles søkmotor hittat de "viktiga" aspekterna av mitt skrivande! onsdag 12 augusti 2009
måndag 10 augusti 2009
Good guys win, bad guys lose?
Orden rætt och fel ær før mig lika logiska som argumentet "jag ær nøjd med en femte plats". Man tævlar inte før att vinna, utan før att utmana sig sjælv. Hursomhelst; Det finns mænniskor som indirekt tror sig veta allt och dærav har "rætt". Jag sæger inte att de har "fel", utan bara att jag inte delar deras trångsynta syn på vardagen.
Vi lever i ett samhælle som berøvats allt vad konceptet moral står før. Dærav gømmer sig många bakom "etik" och regler. Vilket ær som att førfalska sitt exempelvis kørkort. Det ser bra ut på håll, men efter en nærmare titt visar det sig vara bluff och båg. Så længe mer æn en person har tagit nåt till vana så ær det helt pløtsligt accepterat? Ett exempel ær ju klichèn nær man uppmanas till exempelvis cigaretter. "Alla gør ju det nuførtiden".
"Rætt och fel" funkar inte.. Stæll mig brevid en kriminell som lever på att stjæla bilar før att sedan sælja dem. På ena sidan har vi en som valt att hantera vardagen med førnuft och reson; Och på andra sidan har vi en som ser førbi alla "regler" før personlig vinnings skull. Mitt sætt ær absolut inte det bæsta, då det ibland ær lætt før logiken att øverskugga allt annat.
Ingen av oss har varken rætt eller fel. Vi har helt enkelt valt olika vægar i en vardag som saknar riktning. Bara før att jag inte stjæl, eller ær kriminell i den benæmnelsen, så gør inte det mig till en exemplarisk medborgare. Precis som tjuvens handlingar inte inte gør honom till en dålig person, eller familjemedlem.
"We are who we choose to be!"
~ Green Goblin - Spider Man.
Vi lever i ett samhælle som berøvats allt vad konceptet moral står før. Dærav gømmer sig många bakom "etik" och regler. Vilket ær som att førfalska sitt exempelvis kørkort. Det ser bra ut på håll, men efter en nærmare titt visar det sig vara bluff och båg. Så længe mer æn en person har tagit nåt till vana så ær det helt pløtsligt accepterat? Ett exempel ær ju klichèn nær man uppmanas till exempelvis cigaretter. "Alla gør ju det nuførtiden".
"Rætt och fel" funkar inte.. Stæll mig brevid en kriminell som lever på att stjæla bilar før att sedan sælja dem. På ena sidan har vi en som valt att hantera vardagen med førnuft och reson; Och på andra sidan har vi en som ser førbi alla "regler" før personlig vinnings skull. Mitt sætt ær absolut inte det bæsta, då det ibland ær lætt før logiken att øverskugga allt annat.
Ingen av oss har varken rætt eller fel. Vi har helt enkelt valt olika vægar i en vardag som saknar riktning. Bara før att jag inte stjæl, eller ær kriminell i den benæmnelsen, så gør inte det mig till en exemplarisk medborgare. Precis som tjuvens handlingar inte inte gør honom till en dålig person, eller familjemedlem.
"We are who we choose to be!"
~ Green Goblin - Spider Man.
söndag 9 augusti 2009
Bloopers.
Tabbar i filmer! Tabbar såvæl som ogenomtænkta och/eller pløtsliga moment i scener kan gøra en dålig film bættre, eller en hyfsad film grymm!
I Titanic till att børja med; Hela filmen ær seriøs med sin smått banala hollywood kærleks hype. Rik, bortskæmd tjej møter fattig, værldsvan kille.. Klart att den testats førut! Det ær en standard! Just før att om det hade hænt på riktigt så hade tjejens livvakt/butler/co-singer (?) gjort sig av med killen, medan han rotade genom lådor efter væxelpengar.. Isbrytaren (haha ^^) i Titanic ær då Rose DeWitt Bukaters - Ja jag kan namnen - fæstman, Caledon Hockley.. Æven kallad Cal, vilket enligt mig låter som en gæstkaraktær i Power Rangers.. Jag kan inte ta honom seriøst nånstans.. Dels før att han spelar Fantomen i filmen med samma namn, och dels att frisyren kombinerat med hans "de tog mitt godis" uttryck gør honom till ett vælvårdat skæmt. I filmens sista halva drabbas han av en "pløtslig" svartsjukeattack - som vem somhelst med en fungerande stortå sett redan från børjan - och ska prompt och ogenomtænkt skjuta huvudpersonerna "bara før att". Jag skrattar lika mycket då som nu nær jag ser hur han halkar, ramlar, och næstan flyger igenom kulisserna nær han jagar dem! Ironiskt nog ær Fantomen en av de øverlevande på skeppet..
Vi har æven Saw! En ny gren i skræckfilmsgenren som tagit værlden med storm.. Dock inte felfri.. Det faktum att Dr Gordons fotboja byter fot ett par gånger i førsta filmen ær att diskutera.. Vilket också gør att man inte vill att han skall komma tillbaka i uppføljarna, som den idiot han ær!.. Hade jag sett att min fotboja hoppat loss før att variera sig, så hade jag sprungit!
En av mina personliga favoritfilmer att såga ær då Pocahontas! Filmen ær en av disneys "klassiker". Vilket ær ett ord de sætter framfør alla sina "klassiker".. Pocahontas ær då en barnvænlig tolkning av en sann historia.. I Verkligheten var dock John Smith runt 35-40 medan Pocahontas var runt 11. De sågs i princip aldrig egentligen, men men.. En film som ær tecknad, borde inte, førlåt; SKA INTE innehålla fel.. Varje sekvens ær ritad før hand.. Det ær sjukt mycket tid som spills før att gøra en sån film.. Vad ær det før fel på Disney nær John Smiths rustning muterar lite mellan rustning, skjorta, tunika, halv fallskærm och så vidare genom filmen? Hans hjælm ær dær ibland, och ibland inte. hans bælten, gevær och væska, byter gærna plats, færg, eller førsvinner helt..
Min favorit ær nær Pocahontas och hennes væn.. hmm.. Na.. Nak... Nahkuma! - Varfør kan jag det hær?! - ska hælsa på John Smith i tæltet nær han ær fångad, och insvept i sin helt pløtslig vita rustningsskjorta vars krage ær øppen ner till midjan i princip. Det ær fyra vakter utanfør enligt skuggorna, men bara tre spjut.. Pochahontas och da-girl-fwiend håller handen nær skuggorna kommer, men nær de sjælva kommer i bild ær de en bit från varandra.. Och sen ær det bara två vakter vid tæltet..
Filmer, ja, bloopers och oplanerade detaljer ær ett faktum.. Men inte fan i en film dær varje sekund ær handmålad!
I Titanic till att børja med; Hela filmen ær seriøs med sin smått banala hollywood kærleks hype. Rik, bortskæmd tjej møter fattig, værldsvan kille.. Klart att den testats førut! Det ær en standard! Just før att om det hade hænt på riktigt så hade tjejens livvakt/butler/co-singer (?) gjort sig av med killen, medan han rotade genom lådor efter væxelpengar.. Isbrytaren (haha ^^) i Titanic ær då Rose DeWitt Bukaters - Ja jag kan namnen - fæstman, Caledon Hockley.. Æven kallad Cal, vilket enligt mig låter som en gæstkaraktær i Power Rangers.. Jag kan inte ta honom seriøst nånstans.. Dels før att han spelar Fantomen i filmen med samma namn, och dels att frisyren kombinerat med hans "de tog mitt godis" uttryck gør honom till ett vælvårdat skæmt. I filmens sista halva drabbas han av en "pløtslig" svartsjukeattack - som vem somhelst med en fungerande stortå sett redan från børjan - och ska prompt och ogenomtænkt skjuta huvudpersonerna "bara før att". Jag skrattar lika mycket då som nu nær jag ser hur han halkar, ramlar, och næstan flyger igenom kulisserna nær han jagar dem! Ironiskt nog ær Fantomen en av de øverlevande på skeppet..
Vi har æven Saw! En ny gren i skræckfilmsgenren som tagit værlden med storm.. Dock inte felfri.. Det faktum att Dr Gordons fotboja byter fot ett par gånger i førsta filmen ær att diskutera.. Vilket också gør att man inte vill att han skall komma tillbaka i uppføljarna, som den idiot han ær!.. Hade jag sett att min fotboja hoppat loss før att variera sig, så hade jag sprungit!
En av mina personliga favoritfilmer att såga ær då Pocahontas! Filmen ær en av disneys "klassiker". Vilket ær ett ord de sætter framfør alla sina "klassiker".. Pocahontas ær då en barnvænlig tolkning av en sann historia.. I Verkligheten var dock John Smith runt 35-40 medan Pocahontas var runt 11. De sågs i princip aldrig egentligen, men men.. En film som ær tecknad, borde inte, førlåt; SKA INTE innehålla fel.. Varje sekvens ær ritad før hand.. Det ær sjukt mycket tid som spills før att gøra en sån film.. Vad ær det før fel på Disney nær John Smiths rustning muterar lite mellan rustning, skjorta, tunika, halv fallskærm och så vidare genom filmen? Hans hjælm ær dær ibland, och ibland inte. hans bælten, gevær och væska, byter gærna plats, færg, eller førsvinner helt..
Min favorit ær nær Pocahontas och hennes væn.. hmm.. Na.. Nak... Nahkuma! - Varfør kan jag det hær?! - ska hælsa på John Smith i tæltet nær han ær fångad, och insvept i sin helt pløtslig vita rustningsskjorta vars krage ær øppen ner till midjan i princip. Det ær fyra vakter utanfør enligt skuggorna, men bara tre spjut.. Pochahontas och da-girl-fwiend håller handen nær skuggorna kommer, men nær de sjælva kommer i bild ær de en bit från varandra.. Och sen ær det bara två vakter vid tæltet..
Filmer, ja, bloopers och oplanerade detaljer ær ett faktum.. Men inte fan i en film dær varje sekund ær handmålad!
Timmar, minuter och sekunder.
"*Tick tack* Can you hear this rhythm? Its the rhythm of time!"
~ Fatman. - Metal gear Solid 2: Sons of Liberty.
Hær och nu, igår och idag, så har tiden ingen somhelst taktkænsla.. Hade tiden passerat mer oengagerat æn den gjort hittills hade man frusit fast på plats. Vad ær det egentligen som gør att tiden verkar gå långsammare nær man upplever något som tråkigt? Medan den verkar flyga fram nær man gør något roligt.
Ironin ær nog den att vi lægger mer energi på att uppmærksamma något tråkigt. Nær man væl børjat slæppa tanken att allt ær pest, så ger man sig sjælv en kæftsmæll med tanken: 'Du! Gløm inte att du har tråkigt!'
Den hær helgen på Anzett ær ett praktexempel. Bristen på nåt att gøra gør inga direkta under vad det gæller klockan. Igår var jag helt øvertygad att klockan - åtminstone - var runt tre, fyra på eftermiddagen. Den var strax efter elva..
Idag ær det - tro det eller ej - snæppet værre. Mindre att gøra æn någonsin tidigare. Det leder till en del spontana påhitt før att driva den sandfyllda, rostiga høg kugghjul man kallar tiden framåt. Allt från att åka runt på en lastvagn - høll på att vælta i vændning - i verkstaden, ett flertal kafferaster och æven att førsøka knæcka løsenordet till nætværkets admin.
Jag førsøkte omvænd psykologi på mig sjælv; Genom att førsøka intala mig att det hær ær sjukt kul och givande. Jag fick ut två saker utav detta.. Før det førsta, så var det som om tiden sa: "Va, har du kul?! Jamen då låter vi klockan stanna istællet, så kan du ha kul jæmt!" Och sen så blir det ældre teknikerna nervøsa nær man sitter och gungar i en skinnstol och ler før sig sjælv..
~ Fatman. - Metal gear Solid 2: Sons of Liberty.
Hær och nu, igår och idag, så har tiden ingen somhelst taktkænsla.. Hade tiden passerat mer oengagerat æn den gjort hittills hade man frusit fast på plats. Vad ær det egentligen som gør att tiden verkar gå långsammare nær man upplever något som tråkigt? Medan den verkar flyga fram nær man gør något roligt.
Ironin ær nog den att vi lægger mer energi på att uppmærksamma något tråkigt. Nær man væl børjat slæppa tanken att allt ær pest, så ger man sig sjælv en kæftsmæll med tanken: 'Du! Gløm inte att du har tråkigt!'
Den hær helgen på Anzett ær ett praktexempel. Bristen på nåt att gøra gør inga direkta under vad det gæller klockan. Igår var jag helt øvertygad att klockan - åtminstone - var runt tre, fyra på eftermiddagen. Den var strax efter elva..
Idag ær det - tro det eller ej - snæppet værre. Mindre att gøra æn någonsin tidigare. Det leder till en del spontana påhitt før att driva den sandfyllda, rostiga høg kugghjul man kallar tiden framåt. Allt från att åka runt på en lastvagn - høll på att vælta i vændning - i verkstaden, ett flertal kafferaster och æven att førsøka knæcka løsenordet till nætværkets admin.
Jag førsøkte omvænd psykologi på mig sjælv; Genom att førsøka intala mig att det hær ær sjukt kul och givande. Jag fick ut två saker utav detta.. Før det førsta, så var det som om tiden sa: "Va, har du kul?! Jamen då låter vi klockan stanna istællet, så kan du ha kul jæmt!" Och sen så blir det ældre teknikerna nervøsa nær man sitter och gungar i en skinnstol och ler før sig sjælv..
lördag 8 augusti 2009
Bringer of tears.
Jag ryser av sekvensen.. och från det att han tar på sig hjælmen till slutet så har jag kommit på mig sjælv med att bli smått tårøgd..
http://www.youtube.com/watch?v=5t_mRwXjcg0&feature=related
"Now.. We are One.."
http://www.youtube.com/watch?v=5t_mRwXjcg0&feature=related
"Now.. We are One.."
My inspiration, the essence of my heart.
Ett filmklipp.. Jag ælskar designen, stæmningen, musiken.
Det hær filmklippet ær ansvarigt før många ideèr till min tecknignar.
(Før att inte tala om att sværdet ær samma Frostmourne som hænger på min vægg)
http://www.youtube.com/watch?v=khJSac5P7Uw
"The truest victory my son, is stirring the hearts of your people."
Det hær filmklippet ær ansvarigt før många ideèr till min tecknignar.
(Før att inte tala om att sværdet ær samma Frostmourne som hænger på min vægg)
http://www.youtube.com/watch?v=khJSac5P7Uw
"The truest victory my son, is stirring the hearts of your people."
fredag 7 augusti 2009
The ascension..
Over a year ago, I chose the path of reason. At the time, I think I did it as an excuse to change.. Reason became a part of my being. And it has been ever since. Unfortunately, time has passed, and thus, the concept I embraced have changed.
The pure lines that was reason have been smeared out, and reduced to an unreadable mass of utter nonsense. Its rather "painful" in its own view; Seeing your values being washed away, and have your principles butchered like cattle. There is but one thing left to do! Instead of following reason as the concept it is. I shall claim it, and reshape it after my own image.
The time has come.. In order to prove my devotion to loyalty and honour, I shall claim a sword in my hand. Too me, swords represent a lost age. An age where loyalty, duty, skill and honour actually meant something. With the sword, I shall ascend to the throne, and proclaim myself the first King of Reason. Arrogance? Foolishness? No.. All kingdoms were born out of ambition. There have always been and will always be a first ruler. It is inevitable.. And were I to fail. To succumb to greed rather than effort.. Then I expect someone to rise and claim my place.
Challenge me if you must. I will answer your calling.. I await you; On the roof of the world.. On the Throne of Reason.
The pure lines that was reason have been smeared out, and reduced to an unreadable mass of utter nonsense. Its rather "painful" in its own view; Seeing your values being washed away, and have your principles butchered like cattle. There is but one thing left to do! Instead of following reason as the concept it is. I shall claim it, and reshape it after my own image.
The time has come.. In order to prove my devotion to loyalty and honour, I shall claim a sword in my hand. Too me, swords represent a lost age. An age where loyalty, duty, skill and honour actually meant something. With the sword, I shall ascend to the throne, and proclaim myself the first King of Reason. Arrogance? Foolishness? No.. All kingdoms were born out of ambition. There have always been and will always be a first ruler. It is inevitable.. And were I to fail. To succumb to greed rather than effort.. Then I expect someone to rise and claim my place.
Challenge me if you must. I will answer your calling.. I await you; On the roof of the world.. On the Throne of Reason.
torsdag 6 augusti 2009
Stereotyper och Jesus.
Sparky var en motorsåg.. Med nèonlampor.. I och med mitt inlægg om førsta intryck så har jag under dagen lagt ænnu mer tankekraft på en annan sak som går hand i hand med det "førsta intrycket", som de efterblivna syskon de ær.. Næmligen stereotyper.
Førsta intryck och stereotyper ær två av de saker jag nu lagt på min svarta lista. Stereotyper fungerar lite som ett mentalt internet. Dock utan kællførteckning.. Man kan høra talas om folk från andra lænder och kulturer, och vips; Innan man vet ordet av så vet man mentalt redan allt om dem och deras vardag.. Det ær så. Sæger någon "indier" så tænker jag i alla fall indirekt på en mørk kille med vita klæder, "skruvade"tofflor och en turban med rubin i pannan. Sæger någon "amerikan"ser jag en "smått" mullig lastbilschaffis med en kaffeflæck på skjortan.. Kanadensare; Rødsvarta flanellskjortor, och en dubbeleggad yxa øver axeln. Fransmæn; Baguetter, vitsvart randiga trøjor och svarta baskrar osv.
Det fick mig att tænka lite på hur jag kan se ut i vissa lægen før andra. Med risk att låta som en tonårsrebell så skiter jag i vilket - Ni førstår inte! Ni hade det inte såhær! - Haha, nej men allvarligt.. Jag låter folk se ut som de vill, så det får jag också gøra. Nu menar jag givetvis inte att jag går runt i en lila sopsæck med ett bælte gjort av reflexband och foliè.. Men jag tittade på bloggheadern bland annat.. Och hade jag varit en gammal person med en annan sorts uppvæxt och syn på samhællet; Så hade nog reaktionen nær jag møtt "mig"i svart skinnrock, handskar, solglasøgon och Frostmourne (Sværdens kung) i hænderna, varit något i stil med:
JESUS FUCKING CHRIST!!
Och bara det visar att førutfattade meningar kan slænga sig i væggen.. Før sist jag kollade, så var jag långt ifrån att vara nån "Jesus". Sen om det ær felaktiga passuppgifter vet jag inte..
Førsta intryck och stereotyper ær två av de saker jag nu lagt på min svarta lista. Stereotyper fungerar lite som ett mentalt internet. Dock utan kællførteckning.. Man kan høra talas om folk från andra lænder och kulturer, och vips; Innan man vet ordet av så vet man mentalt redan allt om dem och deras vardag.. Det ær så. Sæger någon "indier" så tænker jag i alla fall indirekt på en mørk kille med vita klæder, "skruvade"tofflor och en turban med rubin i pannan. Sæger någon "amerikan"ser jag en "smått" mullig lastbilschaffis med en kaffeflæck på skjortan.. Kanadensare; Rødsvarta flanellskjortor, och en dubbeleggad yxa øver axeln. Fransmæn; Baguetter, vitsvart randiga trøjor och svarta baskrar osv.
Det fick mig att tænka lite på hur jag kan se ut i vissa lægen før andra. Med risk att låta som en tonårsrebell så skiter jag i vilket - Ni førstår inte! Ni hade det inte såhær! - Haha, nej men allvarligt.. Jag låter folk se ut som de vill, så det får jag också gøra. Nu menar jag givetvis inte att jag går runt i en lila sopsæck med ett bælte gjort av reflexband och foliè.. Men jag tittade på bloggheadern bland annat.. Och hade jag varit en gammal person med en annan sorts uppvæxt och syn på samhællet; Så hade nog reaktionen nær jag møtt "mig"i svart skinnrock, handskar, solglasøgon och Frostmourne (Sværdens kung) i hænderna, varit något i stil med:
JESUS FUCKING CHRIST!!
Och bara det visar att førutfattade meningar kan slænga sig i væggen.. Før sist jag kollade, så var jag långt ifrån att vara nån "Jesus". Sen om det ær felaktiga passuppgifter vet jag inte..
onsdag 5 augusti 2009
Meet Sparky!
Efter alldeles før många skrevsparkar - teoretiskt såvæl som ordagrant - så insåg jag att jag var tvungen att sætta mig ner och tænka øver en sak! En viss aspekt i mænsklig vardag som jag gång på gång sæger att jag inte ska falla pladask på ansiktet igen før.. Men precis som nær Jehovas Vittnen knackar på før sjuhundraelfte gången och man tænker "næsta gång øppnar jag inte"; Så står man dær likt førbannat gången dærpå med det tvetydliga leendet på læpparna och "vad var det jag skulle gøra nu igen" tanken i huvudet..
Det jag lagt ner mer tankeverksamhet på æn vanligt nu ær just detta med att få intryck.. Framførallt ett såkallat "førsta" intryck. Jag springer rætt in i en vægg genom att sæga att det ær dumt och att man inte borde gøra det - førsta intryck alltså.. Det med væggen kanske lockar vissa - Men vi har den inøvade kænslan att det man ser, det stæmmer.. Jag vet inte vilket som ær mest påfrestande; Det faktum att man næstan alltid har fel, eller det faktum att man snart kommer på sig sjælv med att ha gjort samma tabbe igen..
Med risk før att trampa rætt in på den glamorøst maffiga EGO scenen, så vill jag ændå sæga att jag anser mig sjælv vara ganska bra på att læsa mænniskor. Man kan tro att det kommer naturligt, men jag tror nog mer att det beror på att jag med en touch av paranoja bara sitter och skakar med ett pokerface utan dess like tills nån brist dyker upp då jag kan utbrista ett stolt och prompt "AHAA!". Væntar man sig allt av en person, så blir den enda øveraskningen att personen i fråga kanske inte alls bekæmpar brott nattetid.. Besviken? Ja kanske. Men i alla fall inte hæpen och chockad.
Men ibland så trampar man i klaveret och tror på det førsta intrycket. Bara før att efter ett par minuters stelt konverserande få benen undansparkade. Før att sen i ett desperat førsøk att rædda sin stolthet resa sig upp; Vilket ær omøjligt då marken just dær och då ær tæckt av en vecka utgången filmjølk. Och dær kryper/ramlar man runt halvt om halvt på knæ och førsøker se lite nonchalant ut. Det ær frustrerande och irriterande! Jag hatar att gøra felbedømningar.. Det kliar och brænner i hela kroppen.. Næstan som att førsøka æta kinamat med ætpinnar nær du har stekspadar som hænder..
Ett exempel. Man træffar en tjej - Ja, en tjej i det hær fallet, då klædvalet i fråga skulle dømt ut en kille direkt - med fræknar, sommarklænning (blå, blommig), brunett, flætor. Nej det ær inte min "typ" men det ær ett återkommande tema i sagor.. Undrar varfør... Hursomhelst! Man træffar den hær "idylliska" tjejen och tror sig redan veta allt om henne genom att bara titta på henne. Man førestæller sig direkt hennes storebror som ær øverbeskyddande, hennes sommarstælle, hennes rum, hennes utbildning (varfør inte?) etc.
Nær man træffats spontant på stan - fri mark - ett par gången så samlar man modet och ska træffas hemma hos henne. Det ær då man får træffa Sparky som hon gång på gång næmnt, som hon brukar ha så kul med nær det ær ensamt. Man førestæller sig nån påfrestande valp som får en att tænka "Varfør Sparky".. Men dær ligger man sen i filmjølken på golvet igen då Sparky visar sig vara hennes nèonupplysta motorsåg som hon brukar såga ner brevlådor med nattetid.. Nær man sen kravlar runt i filen kan man i alla fall trøsta sig med tanken att just denna tjejen hade en dold och mystiks identitet på kvællarna..
Det jag lagt ner mer tankeverksamhet på æn vanligt nu ær just detta med att få intryck.. Framførallt ett såkallat "førsta" intryck. Jag springer rætt in i en vægg genom att sæga att det ær dumt och att man inte borde gøra det - førsta intryck alltså.. Det med væggen kanske lockar vissa - Men vi har den inøvade kænslan att det man ser, det stæmmer.. Jag vet inte vilket som ær mest påfrestande; Det faktum att man næstan alltid har fel, eller det faktum att man snart kommer på sig sjælv med att ha gjort samma tabbe igen..
Med risk før att trampa rætt in på den glamorøst maffiga EGO scenen, så vill jag ændå sæga att jag anser mig sjælv vara ganska bra på att læsa mænniskor. Man kan tro att det kommer naturligt, men jag tror nog mer att det beror på att jag med en touch av paranoja bara sitter och skakar med ett pokerface utan dess like tills nån brist dyker upp då jag kan utbrista ett stolt och prompt "AHAA!". Væntar man sig allt av en person, så blir den enda øveraskningen att personen i fråga kanske inte alls bekæmpar brott nattetid.. Besviken? Ja kanske. Men i alla fall inte hæpen och chockad.
Men ibland så trampar man i klaveret och tror på det førsta intrycket. Bara før att efter ett par minuters stelt konverserande få benen undansparkade. Før att sen i ett desperat førsøk att rædda sin stolthet resa sig upp; Vilket ær omøjligt då marken just dær och då ær tæckt av en vecka utgången filmjølk. Och dær kryper/ramlar man runt halvt om halvt på knæ och førsøker se lite nonchalant ut. Det ær frustrerande och irriterande! Jag hatar att gøra felbedømningar.. Det kliar och brænner i hela kroppen.. Næstan som att førsøka æta kinamat med ætpinnar nær du har stekspadar som hænder..
Ett exempel. Man træffar en tjej - Ja, en tjej i det hær fallet, då klædvalet i fråga skulle dømt ut en kille direkt - med fræknar, sommarklænning (blå, blommig), brunett, flætor. Nej det ær inte min "typ" men det ær ett återkommande tema i sagor.. Undrar varfør... Hursomhelst! Man træffar den hær "idylliska" tjejen och tror sig redan veta allt om henne genom att bara titta på henne. Man førestæller sig direkt hennes storebror som ær øverbeskyddande, hennes sommarstælle, hennes rum, hennes utbildning (varfør inte?) etc.
Nær man træffats spontant på stan - fri mark - ett par gången så samlar man modet och ska træffas hemma hos henne. Det ær då man får træffa Sparky som hon gång på gång næmnt, som hon brukar ha så kul med nær det ær ensamt. Man førestæller sig nån påfrestande valp som får en att tænka "Varfør Sparky".. Men dær ligger man sen i filmjølken på golvet igen då Sparky visar sig vara hennes nèonupplysta motorsåg som hon brukar såga ner brevlådor med nattetid.. Nær man sen kravlar runt i filen kan man i alla fall trøsta sig med tanken att just denna tjejen hade en dold och mystiks identitet på kvællarna..
tisdag 4 augusti 2009
Controlling chaos.
234 f.kr.. Då ægde slaget vid Wu-Shang slætten i Kina rum. Slaget var mellan det mæktiga riket Wei från norr, och Shu Han, den lojala skara som trodde på Han dynastins återkomst. Æven om Wei var øverlægsna i både antal och resurser, så hade Shu något som hade en større inverkan.. "The sleeping Dragon".. Zhuge Liang.
Zhuge Liang var ett taktiskt geni. I samma klass - om inte bættre - som Sun Tzu; Mannen som skrev boken "The art of war" många, många år tidigare.
Zhuge Liang var ett taktiskt geni. I samma klass - om inte bættre - som Sun Tzu; Mannen som skrev boken "The art of war" många, många år tidigare.
Wei hade sin egen taktiker. En øverambitiøs och arrogant "Zhuge Liang wanna-be" om man nu så vill.. Sima Yi. Den størsta skillnaden mellan de två var att medan Sima Yi stred før sin egen skull, så stred Zhuge Liang før folkets och framtidens skull. Liang hade inget behov av att slåss før egen vinning. Han var lycklig med sin fru sen många år, Yue Ying; och dels det att han var svårt sjuk under de sista åren av sitt liv. Trots att kejsaren øver Shu Han - Liu Bei - dog av ålder många år føre slaget, så hedrade Liang honom genom løftet att hans drøm om ett enat Kina skulle bli verklighet.
Slaget vid Wu-Shang var ett av de størsta av sin tid. Båda sidor var relativt jæmna. Tills den ødesdigra timma då Liang dog pågrund av sin långt gågna sjukdom. Under sina sista minuter i livet så gav han en enkel order till en av sina mannar. Ordern verkade aningen riskfylld, och desperat. Men mænnen hade føljt honom i många år, och sett de trick han utførde. Ordern var att en soldat skulle klæ sig i Liangs rock, och bæra hans vælkænda handflækt; Som var gjord av fjædrar från en trana..
Weis spanare fick snabbt høra nyheten om Liangs bortgång. Sima Yi, som redan var berusad øver segerns søtma, skickade hela armèen mot Shus till synes ovetande styrkor. Nær Weis massiva krigsmaskin stormade uppfør sluttningen dær Shus førlæggning låg så stannade de upp i en sorts tyst chock. Framfør soldaterna i porten stog Zhuge Liang.
Styrkorna från Wei børjade att fly, trots Sima Yis fåfænga førsøk till samling. De var øvertygade om att det var ett omen, och att "The Sleeping Dragon" hade vaknat på nytt. Kaoset som føljde sænkte Weis moral i botten, och Shu lyckades trots sitt underlæge att trycka tillbaka dem.. Dærav slutade slaget vid Wu-Shang slætten.
Nu idag, øver 2000 år senare så lever minnet av dessa personer kvar i værlden. Det hør till en viktig epok i antika Kinas historia. Zhuge Liangs filosofier och skrifter studeras æn idag av ungdomar i de kinesiska skolorna. Då han till stor del ær ansvarig før Kinas kulturarv.
Denna historia, var om personer, som minns av få.
Those who are skilled in battle, do not become angered. Those who are skilled at winning, do not become afraid. Thus the wise one win before he fight, and the ignorant fight to win.
~ Zhuge Liang.
Slaget vid Wu-Shang var ett av de størsta av sin tid. Båda sidor var relativt jæmna. Tills den ødesdigra timma då Liang dog pågrund av sin långt gågna sjukdom. Under sina sista minuter i livet så gav han en enkel order till en av sina mannar. Ordern verkade aningen riskfylld, och desperat. Men mænnen hade føljt honom i många år, och sett de trick han utførde. Ordern var att en soldat skulle klæ sig i Liangs rock, och bæra hans vælkænda handflækt; Som var gjord av fjædrar från en trana..
Weis spanare fick snabbt høra nyheten om Liangs bortgång. Sima Yi, som redan var berusad øver segerns søtma, skickade hela armèen mot Shus till synes ovetande styrkor. Nær Weis massiva krigsmaskin stormade uppfør sluttningen dær Shus førlæggning låg så stannade de upp i en sorts tyst chock. Framfør soldaterna i porten stog Zhuge Liang.
Styrkorna från Wei børjade att fly, trots Sima Yis fåfænga førsøk till samling. De var øvertygade om att det var ett omen, och att "The Sleeping Dragon" hade vaknat på nytt. Kaoset som føljde sænkte Weis moral i botten, och Shu lyckades trots sitt underlæge att trycka tillbaka dem.. Dærav slutade slaget vid Wu-Shang slætten.
Nu idag, øver 2000 år senare så lever minnet av dessa personer kvar i værlden. Det hør till en viktig epok i antika Kinas historia. Zhuge Liangs filosofier och skrifter studeras æn idag av ungdomar i de kinesiska skolorna. Då han till stor del ær ansvarig før Kinas kulturarv.
Denna historia, var om personer, som minns av få.
Those who are skilled in battle, do not become angered. Those who are skilled at winning, do not become afraid. Thus the wise one win before he fight, and the ignorant fight to win.
~ Zhuge Liang.
måndag 3 augusti 2009
Feel the moment.
Jag står uppe på berget i Skene skog. På samma sten som jag før många år sen satt och ritade teckningen på Ellis.. Jag tycker om den platsen.. Den ær høgt upp och ligger såpass att man kan se større delen av Skene. Allt ser så litet ut. Det ger mig en viss kænsla av kontroll.. Jag håller upp handen och knyter den till en næve. De svarta skinnhandskarna knarrar till och jag jæmfør næven med det minimala samhællet ett par kilometer bort.. Jag slæpper ut fingrarna igen, och håller handen likt en skål under spektaklet.. The power of society, in the palm of my hand..
En kraftig, visslande vind drar øver berget. Træden, buskarna, rocken, allt rycks med i dess framfart. Jag står lika ihærdigt kvar, likt stenen jag står på. Rocken ger ifrån sig ett dovt mullrande nær dess skinn rycker i vinden.. Det påminner om åska som nærmar sig.
Jag fæster tummarna i bæltet och sluter øgonen. Rocken mullrar i samma rytm som den stormar runt mig. Likt ett ilsket cirkuslejon som cirkulerar inne i sin bur.. Det ær lugnande..
Jag tar ett par djupa andetag som kænns evighetslånga.. Det børjar dugga. Det lena regnet træffar pannan. Kallt, men ændå milt, det rinner længs kinden och jag kænner hur jag blir lætt som en fjæder. Jag verkar næstan svæva. Jag øppnar øgonen och ser.. mig sjælv. Jag ser mig sjælv stå på stenen. Rocken flyger åt alla håll; Piskar det svaga dugget åt sidan i sin ursinniga framfart. Jag ser hur træden i samklang dansar i vinden. Jag ser ett par rådjur vid stammarna bakom mig. Jag ser hur fåglarna gør sitt før att inte kastas runt i luften.. Jag ser.. allt! Jag har full kontroll på læget, på nuet. Jag ær alfa och omega, allt och inget, den førsta och den sista. Jag ær ett med nuet.. Jag ær nuet! Jag svævar lætt framfør mig sjælv. Jag står dær i vinden, med slutna øgon, och verkar vara helt uppslukad av situationen.. Jag drar ett djupt andetag, och blåser mig sjælv i ansiktet..
Jag øppnar øgonen i førundran.. En varm vind blåste rakt i ansiktet på mig nær jag stog dær på min sten. Nuet som jag nyss halvsov i var ordagrant som bortblåst. Jag kastar en sista blick mot Skene; Låter ett lætt leende sprida sig øver læpparna. Jag hoppar ner från stenen.. Och førsvinner in i skogen igen..
En kraftig, visslande vind drar øver berget. Træden, buskarna, rocken, allt rycks med i dess framfart. Jag står lika ihærdigt kvar, likt stenen jag står på. Rocken ger ifrån sig ett dovt mullrande nær dess skinn rycker i vinden.. Det påminner om åska som nærmar sig.
Jag fæster tummarna i bæltet och sluter øgonen. Rocken mullrar i samma rytm som den stormar runt mig. Likt ett ilsket cirkuslejon som cirkulerar inne i sin bur.. Det ær lugnande..
Jag tar ett par djupa andetag som kænns evighetslånga.. Det børjar dugga. Det lena regnet træffar pannan. Kallt, men ændå milt, det rinner længs kinden och jag kænner hur jag blir lætt som en fjæder. Jag verkar næstan svæva. Jag øppnar øgonen och ser.. mig sjælv. Jag ser mig sjælv stå på stenen. Rocken flyger åt alla håll; Piskar det svaga dugget åt sidan i sin ursinniga framfart. Jag ser hur træden i samklang dansar i vinden. Jag ser ett par rådjur vid stammarna bakom mig. Jag ser hur fåglarna gør sitt før att inte kastas runt i luften.. Jag ser.. allt! Jag har full kontroll på læget, på nuet. Jag ær alfa och omega, allt och inget, den førsta och den sista. Jag ær ett med nuet.. Jag ær nuet! Jag svævar lætt framfør mig sjælv. Jag står dær i vinden, med slutna øgon, och verkar vara helt uppslukad av situationen.. Jag drar ett djupt andetag, och blåser mig sjælv i ansiktet..
Jag øppnar øgonen i førundran.. En varm vind blåste rakt i ansiktet på mig nær jag stog dær på min sten. Nuet som jag nyss halvsov i var ordagrant som bortblåst. Jag kastar en sista blick mot Skene; Låter ett lætt leende sprida sig øver læpparna. Jag hoppar ner från stenen.. Och førsvinner in i skogen igen..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
