Timmar, minuter och sekunder.

"*Tick tack* Can you hear this rhythm? Its the rhythm of time!"

~ Fatman. - Metal gear Solid 2: Sons of Liberty.

Hær och nu, igår och idag, så har tiden ingen somhelst taktkænsla.. Hade tiden passerat mer oengagerat æn den gjort hittills hade man frusit fast på plats. Vad ær det egentligen som gør att tiden verkar gå långsammare nær man upplever något som tråkigt? Medan den verkar flyga fram nær man gør något roligt.

Ironin ær nog den att vi lægger mer energi på att uppmærksamma något tråkigt. Nær man væl børjat slæppa tanken att allt ær pest, så ger man sig sjælv en kæftsmæll med tanken: 'Du! Gløm inte att du har tråkigt!'

Den hær helgen på Anzett ær ett praktexempel. Bristen på nåt att gøra gør inga direkta under vad det gæller klockan. Igår var jag helt øvertygad att klockan - åtminstone - var runt tre, fyra på eftermiddagen. Den var strax efter elva..

Idag ær det - tro det eller ej - snæppet værre. Mindre att gøra æn någonsin tidigare. Det leder till en del spontana påhitt før att driva den sandfyllda, rostiga høg kugghjul man kallar tiden framåt. Allt från att åka runt på en lastvagn - høll på att vælta i vændning - i verkstaden, ett flertal kafferaster och æven att førsøka knæcka løsenordet till nætværkets admin.

Jag førsøkte omvænd psykologi på mig sjælv; Genom att førsøka intala mig att det hær ær sjukt kul och givande. Jag fick ut två saker utav detta.. Før det førsta, så var det som om tiden sa: "Va, har du kul?! Jamen då låter vi klockan stanna istællet, så kan du ha kul jæmt!" Och sen så blir det ældre teknikerna nervøsa nær man sitter och gungar i en skinnstol och ler før sig sjælv..