Feel the moment.

Jag står uppe på berget i Skene skog. På samma sten som jag før många år sen satt och ritade teckningen på Ellis.. Jag tycker om den platsen.. Den ær høgt upp och ligger såpass att man kan se større delen av Skene. Allt ser så litet ut. Det ger mig en viss kænsla av kontroll.. Jag håller upp handen och knyter den till en næve. De svarta skinnhandskarna knarrar till och jag jæmfør næven med det minimala samhællet ett par kilometer bort.. Jag slæpper ut fingrarna igen, och håller handen likt en skål under spektaklet.. The power of society, in the palm of my hand..

En kraftig, visslande vind drar øver berget. Træden, buskarna, rocken, allt rycks med i dess framfart. Jag står lika ihærdigt kvar, likt stenen jag står på. Rocken ger ifrån sig ett dovt mullrande nær dess skinn rycker i vinden.. Det påminner om åska som nærmar sig.

Jag fæster tummarna i bæltet och sluter øgonen. Rocken mullrar i samma rytm som den stormar runt mig. Likt ett ilsket cirkuslejon som cirkulerar inne i sin bur.. Det ær lugnande..

Jag tar ett par djupa andetag som kænns evighetslånga.. Det børjar dugga. Det lena regnet træffar pannan. Kallt, men ændå milt, det rinner længs kinden och jag kænner hur jag blir lætt som en fjæder. Jag verkar næstan svæva. Jag øppnar øgonen och ser.. mig sjælv. Jag ser mig sjælv stå på stenen. Rocken flyger åt alla håll; Piskar det svaga dugget åt sidan i sin ursinniga framfart. Jag ser hur træden i samklang dansar i vinden. Jag ser ett par rådjur vid stammarna bakom mig. Jag ser hur fåglarna gør sitt før att inte kastas runt i luften.. Jag ser.. allt! Jag har full kontroll på læget, på nuet. Jag ær alfa och omega, allt och inget, den førsta och den sista. Jag ær ett med nuet.. Jag ær nuet! Jag svævar lætt framfør mig sjælv. Jag står dær i vinden, med slutna øgon, och verkar vara helt uppslukad av situationen.. Jag drar ett djupt andetag, och blåser mig sjælv i ansiktet..

Jag øppnar øgonen i førundran.. En varm vind blåste rakt i ansiktet på mig nær jag stog dær på min sten. Nuet som jag nyss halvsov i var ordagrant som bortblåst. Jag kastar en sista blick mot Skene; Låter ett lætt leende sprida sig øver læpparna. Jag hoppar ner från stenen.. Och førsvinner in i skogen igen..