Yttrandefrihet eller idioti?

För ett tag sedan så gjorde jag nåt som jag i vanliga fall inte brukar göra. Jag läste en för mig helt okänd blogg bara för att jag blev "tipsad" via Bilddagboken. Bloggen var vad man kunde vänta sig i dagsläget.. En sorts självhyllning i tonåren. Väldigt mycket tips och trix på hur man kunde bli lika lyckad som bloggaren i fråga.

Inläggen var - överaskande nog - lika givande för mig som gårdagens nyheter är viktiga i morgon. Men jag valde att läsa lite i alla fall. Eftersom jag blev så snällt tillfrågad..

Idag hamnade jag på den bloggen igen av ren slump när jag kollade genom adressfönstret. I ett av de senare inläggen så stog det att kommentarer inte längre kommer att godkännas, då de enbart är såkallade personangrepp. Som utlovat så saknade de sista tre, fyra inläggen kommentarer. Så jag använde min advancerade dektektivförmåga för att kolla in kommentarerna på inläggen under som inte blivit spärrade.

Jag läste och försökte ta det jag såg med en nypa salt.. Efter att ha sett cirka tjugo kommentarer som alla var i samma ogenomtänkta genre. Så kände jag att jag var tvungen att klargöra ett par saker för mig själv, och förhoppningsvis till alla de socialt efterblivna tonårsbarn som nu kan se detta.

Att skriva inlägg efter inlägg om att man inte tar åt sig av kommentarerna är att ta åt sig.. Att kontra med något i stil med "Ni vill bara vara som mig, ni är avundsjuka!" är att sjunka till samma dåliga nivå; Och sist men inte minst.. Tar man kommentaren "JAG SKA TA REDA PÅ DIN ADRESS DIN SATANS BÖGJÄVEL, DU ÄR SÅ ("så"? ..wha?) DÖD!" på allvar så kanske man borde ta en ipren och lägga sig ner en stund. Ingen "normalt" funtad människa använder en sån kommentar som ett hot..

Kan det vara så att förmågan att enligt lag få säga vad man tycker och tänker gör folk till idioter?