41 - Highway to Hell.

Efter en abrubt färd till och från Göteborg så hände det som gjorde den här dagen unik... Eller det som skulle göra den unik började då...

Jag hämtade upp Mimmi i Kinna idag, för hon behövde komma hem.
Inga konstigheter. Väl framme försökte hon lösa problemet med datorn. Ett löjligt problem som jag inte på nåt sätt kunde förstå logiken bakom... Det börjar spåra ur...

Sen var det dags att hämta Bella! Mimmis syster, i Fritsla. Inga konstigheter. Om man bortser från att farthinder är sjukt roliga :P
Dock på vägen hem därifrån... Då spårade det ur totalt...

Himlen blev svart som natten inom loppet av nån minut. Regnet började ösa ner! Vindrutetorkarna jobbade så att man kunde höra deras lidande. Det var en utmaning att hålla bilen på vägen. Helt plötsligt utan nånsomhelst förvarning så exploderar höger framdäck. Rycket i ratten gjorde så att bilen slog runt. Voltade varv på varv och när bilen väl stannats så var det regnet som överöstade allt igen. Efter att ha kravlat sig ur det som en gång var en bil så såg man att det låg delar överallt. Jag var yr. Voltandet hade gjort sitt... Med en järnvilja som Inemyr antagligen tvingat på en oavsett, så kom man på fötter igen. Färden fortsatte till fots. In i det regninga mörkret...

Okej... Om man spolar tillbaka "lite", och tar bort filmeffekterna och den mindre orkanen. Så såg det mer ut såhär:

Det var en lite för lugn och solig höstdag. Typ samma lyckliga höstmorgon det är i början på vilken Disneyfilm somhelst typ. Vädret var bra! Däcket "exploderade" inte ens... Bilen började bara vobbla och drog åt höger helt enkelt... "Det är kanske punktering"... De orden borde gett mig en Oskar för sämsta skådespeleri! Tro fan det är punktering! Hur kunde jag ens tro nåt annat?!

Det enda som hände som verkligen kunde passat in i en lågbudget skräckfilm var att det inte fanns nån bra mottagning på telefonen, plus att batteriet tog slut.
Som tur var så var det en vältrafikerad väg. Körde förbi en massa bilar varav i alla fall en handfull stannade och frågade om man behövde hjälp! Okej det kändes till och med dumt att skriva... Stryk allt jag sa efter vältrafikerad väg fram tills nu!
Alla patriotiska svenskar och deras ovanliga röda(!) bilar körde förbi med en sorts "Här står du i vägen ja!" min. Frustrationen växte trots att jag intalade mig själv "det löser sig".
Efter många om och men så hittade jag domkraften där den var "gömd". Sen var det bara att sätta fast reserv(cykel)djulet och åka vidare.

För att sammanfatta en ändå ganska vanlig händelse: Det händer verkligen när man minst anar det, människor som bara kör förbi är fan schemalagda för att få punktering snart, och det där "cykeldäcket" tål inte alls 80km/h som det står... Runt 50 är att föredra. Skriv det på däcket då! :D