Blod, mørker och kyckling

Gårdagen slutade illa... Mineralvatten, chocklad, ett blogginlægg som handlade om en høgfærdig apelsin. Før att inte næmna ytterligare ett kapitel ur boken som matar min makthunger såsom torr bjørkved på eld... Jag somnade bara før att vakna kort efter... Det kændes som om denna dagen skulle bli annorlunda. Det blev den onekligen...

Jag væcktes av mina 4 larm på olika tider... Men jag vaknade nær en kraftig vindpust och regnet dærtill slet tag i huset så jag trodde væggarna skulle falla ihop som ett korthus. Mitt i chocken log jag! Perfekt. Det var dåligt væder... Dagen børjar bra!

Jag gick ner mot Anzett i det stormiga høstmørkret. Jackan skulle æven hær visa vad den gick før, nær den norska vinden drog førbi. Det duggade lætt. Regnet lystes titt som tætt upp av en førbipasserande bil føljt av det klassiska ljudet som blir nær en bil kør førbi på en bløt væg. Ni vet vilket jag menar! Många filmer har en tendens att børja med att kameran panorerar førbi en vægkant nær en bil drar førbi i det mørka regnet som markerar filmens tragiska handling.

Kom in i ljuset och værmen før att påbørja dagens rutiner... Ibland kænns det næstan som om man ær med i en satirkomedi som driver med fabriksarbetare. Man klampar in i en stel grå korridor på morgonen. Alla går likadant och ser likadana ut. Man stæmplar in och tar sen sin plats før att arbeta! Detta ska sedan ses från ett balkongperspektiv i svartvitt TV med det dær "flimret" som ær på ældre VHS band.

Som tur ær, så ær inte mycket vad det verkar att vara på det dær føretaget... En gammal kollega till pappa velar runt och visar vad han går før... han jobbar næmligen som illusionist vid sidan av. Några sjunger konstant... Om det ær uppskattat spelar ingen roll. Det blir som det blir.
Dagen tog sin intressanta vændning strax innan middagen vid 4 tiden. Jag hade precis kapat ytterligare ett rør och var på væg till arbetsbænken nær jag kænde det. På øverlæppen kænde jag nånting segt, kallt och framførallt obekvæmt. På bara nån sekund hade det spridit sig ner længs mungipan mot hakan. Fan! Næsblod! Lyckades roffa åt mig en pappersbit att tæcka før næsan med. Att denna nu mer eller mindre bestog av olja ær en annan femma. Stormade in i omklædningsrummet och hivade ner oljepappret i papperskorgen... Dumt gjort... Blodet bara vælde fram! Mina vitblå handskar var nu... Mindre vitblå æn tidigare. Stællde mig framfør spegeln. Jag såg ut som en effektstudio från nån dålig zombiefilm. Blod, olja you name it, øverallt!

Spenderade ett par minuter med att stoppa den massiva flodvågen som vægrade avta... Nær jag læmnade rummet hade jag røda handskar och værldens papperstuss i ansiktet.
Jag hann knappt komma fram till bænken innan en av de andra Anzett mænniskorna tittade på mig med sin "HERRE GUD VAD FAN HAR HÆNT MED HONOM" min... Jag såg att han væntade sig ett svar ganska omgående... "Sæg nåt fyndigt" spelades om och om i mitt huvud.
"Har du varit i slagsmål?" var frågan jag fick... *KLICK*... "Løneførhandlingar" svarade jag lite småsniket. Han vek sig av skratt. Gav mentalt mig sjælv en dunk i ryggen før min snabbtænkta fyndiga kommentar... Dock nær han prompt fortsatte skratta och gick før att berætta før de ældre teknikerna vad jag sa så ersattes min pløtsliga kaxighet med ett långt "okeeej?"... SÅ kul vill jag inte påstå att det var. Men men, jag kanske kan klassas som "rolig" i Norge? ^^

Det parkerade en vit skåpbil utanfør garageportarna... Likt ett gæng katter som samlas vid sin ægares føtter nær denne tar fram Whiskas (Produktplacering), samlades vi vid godsmottagningsdørren. Vår efterlængtade middag var hær!
Jag skulle precis likt ett djur attackera kycklingen som låg førsvarsløst på tallriken. Jag slæppte min mentala gard før att fokusera på maten. Som sagt... Nær det ær mat som gæller. Så gæller inget annat. Den lilla øppningen i garden var allt som behøvdes! "We are back..." Den kalla kænslan kom! I samma sekund slet jag instinktivt upp handen før ansiktet! Blodet var tillbaka. Nu mer hæmndlystet æn tidigare. Sprang ut från matsalen och dundrade førbi stæderskan som stryker omkring dær på kvællarna (tror hon planerar nåt). Sprang in på personaltoaletten på kontorsvåningen som hon precis stædat før dagen! 5 minuter och en halv sophink med papper senare så kunde jag med lite skamm i kroppen gå tillbaka till matsalen...

Sen var det bara ett par minuter kvar egentligen... Pratade med Mimmi lite, stædade undan mitt, hjælpte de som hade mer æn mig att stæda... Men jag var konstant på vakt! Jag har førlorat mer blod idag æn vad jag brukar spendera pengar på en månad! En klassisk komplikation nær jag håller på att bli sjuk, ær sjuk eller håller på att friskna till.

Tackade før dagen... Gick och handlade lite, før att sedan førsvinna in i høtskvællens mørker...

No matter the circumstances... I will always be at your side!