Som eldar, det brinner!

I och med inlægget om Frostmourne som bevisade att jag har mina egna intressen så tænker jag nu næmna ett till, och æven ett konkret exempel på det hær med att bryta mønster.

Disney! Walt Disney (trots att han hade nazismen på sin + sida) och filmerna som gjorts i hans namn har en viss inverkan på mig. Det finns enstaka disneyfilmer som ligger høgt på min almænna topplista vad det gæller film!

En av dessa ær Ringaren i Notre Dame. Till skillnad från alltfør många andra filmer så ær detta den enda disneyfilm jag vet som betonar det hær med himmel och helvete. Frollo, filmens "skurk" ær inte den vanliga stereotypen heller. Han ær en man som drivs av vision och tro, och ær helt øvertygad om att det han gør ær rætt. Eftersom han gør det i guds namn. Vad ær det då? Ær det nåt sorts undantrængt budskap om att man ær "ond" om man har tro?

En annan klassisk "disney ploj" ær att alltid læra oss diverse saker. I Skønheten och Odjuret exempelvis lær vi oss att det ær insidan som ræknas och att man inte ska dømma någon efter dennes yttre. Likaså ær det i Notre Dame. Men med en liten extradetalj!
Zigenare har en central roll i den filmen. Før den som læst ænda hit, så ær det logiskt att jag vill sæga att budskapet ær att "førstå" och acceptera denna redan missførstådda folkgrupp.
Men nej då! Mitt i filmen så sæger en mamma till sin dotter:

"Gå dærifrån, de ær zigenare! De stjæl allt vi har!"

Sen ær det inget mer med det... Vad før uppfattning får man då nær man vid 7 års ålder tittar på filmen førsta gången? Likaså Frollos och Phoebus konversation om dem:

Frollo: Zigenarna lever efter egna lagar. Deras hedniska seder uppmuntrar folkets lægsta instinkter, och det måste stoppas!

Phoebus: Har jag kallats hem från kriget før att fånga spåmænn och sierskor?

Frollo: Ja som ni kan se kapten, det verkliga kriget, har ni framfør er...

Sist men inte minst då. Det hær konceptet med att hjælten vinner flickan i slutet ær som helt bortblåst i den hær filmen! I stællet har Disney førdelat "hjæltemanteln" på två olika håll. Phoebus och Quasimodo. Phoebus representerar den dær stereotypiska heroiska sidan som hjæltar brukar ha. Medan Quasimodo har det dær hjærtat och ødmjukheten som alltid gør att hjælten framstår som human och godhjærtad. Med andra ord, allt pekar på att Quasimodo ska vinna flickan, eftersom han har "de dær" egenskaperna (och før att inte tala om att han ær huvudpersonen). Men gør han det då?... Man behøver inte vara raketforskare før att førstå vart jag ær på væg med det hær...

Disney valde att dra till med nån sorts jag-låter-dig-få-henne grej från Quasimodos sida. Under de få sekunder den scenen æger rum så har Disney totalt førnekat budskapet med att det inre ær vad som ræknas! En annan ironi ær att Frollo, den øverreligiøsa rættfærdiga domaren møter sitt øde då en staty får liv och antar næst intill komplett demonform, før att sedan lossna från sitt fæste och ta med sig Frollo ner mot ett hav av smælt bly..

Før att summera ett diffust inlægg. Riktigt bra film med en viss mørk ton. Men det faktum att Disney sparkar undan benen på sig sjælva genom att gøra det som "førvæntas" av større delen av den gråa massan. Det ær bara jævligt dåligt!