Førr længesedan så fanns inga bilar, inga utslæpp, inga tv-præster, inga glassbilsmelodier, inga stavfel på grund av dåliga tangentbord med mera.
Det jag vill få sagt kan summeras i en vældigt kort och specifik mening. En mening som kan vænda upp och ner på många dær ute. Det var bættre førr! (Till Den som ær nitisk hænvisar jag till inlægget "En livdragon som længtar efter ursprunget", i vilket jag beskriver min syn på en svunnen "bættre" værld).
Ju mer mænniskan uppfinner och utvecklar, desto fler komplikationer och detaljer bildas. Detta gæller allt! Det finns ingenting som undkommer uppdateringar nær vardagen kommer med sina "førbættringar". Før att kunna nå æven de vars IQ ær densamma som skostorleken så kan jag ta ett visst æmne som exempel. Ett æmne som alla oavsett IQ, livsstil eller allmæna vardag har upplevt på något sætt.
Att træffa den "rætta"! (att vissa nu træffat den rætta flera gånger ær en historia før en annan tid och bør inte filmatiseras...)
Førr var en kille en kille och en tjej var en tjej. Men nu finns det ju før fan alternativ! Førr nær de som "raggade" (eller sargade som Neil Strauss kallar det i boken "The Game") var ute på krogen eller liknande så fick de hålla uppsikt efter svartsjuka och tatuerade pojkvænner/flickvænner, eller kanske tjejens/killens kærlekskranka kusin (giftemål mellan kusiner ær lagligt i Sverige, så man vet aldrig). Men nu ær det fler saker som en kille i det hær fallet måste ha uppsikt øver. Ett återkommande praktexempel ær ju adamsæpplen..
Før var dag som går så kommer mænniskor på nya saker som kan "underlætta" vardagen, och många blir lyriska. Men likt TV-Shop så ær det många som missar den minimala texten nere i hørnet som avsløjar de verkliga komplikationerna, såsom pris, telefonkostnad och frakt.. Eller ja, nåt ditåt...
Min smått ironiska poæng då.. Sluta gøra allt sæmre genom att førbættra det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Om man genom att lösa ett problem ger upphov till fler problem, har man åstadkommit något bra då?
Att lösningen på problemet kommer att ändra problemet har du hört förut, men det gäller också att kunna se det ur flera vinklar.
Jag hävdar att det var bättre förr, men den som känner mig vet också på vilket sätt jag menar. Man får inte vara bakåtsträvande ur fler perspektiv än nödvändigt.
Hyfs, vett och respekt är några punkter jag anser har försämrats otroligt genom åren, och jag vet att du håller med mig.
Tänk på industriella revolutionen. Var det bättre innan den? Kanske ur somliga perspektiv, men allt blev mycket enklare efter det. Problemet med transport och produktion löstes och likt kaninen ur hatten, med facit i hand, dök föga oväntade problem upp som följd.
Internet. Kommunikation över världen utan begränsning. Internetkonton i banker och communitys. Problemet med isolering löstes och som en resistent bakterieflora kom datorvirus, internetbedrägerier, modemkapning osv.
Visst får vi fler problem, men se det som jag ställt upp det nu; får vi det ändå inte lite bättre?
Det som var "overkligt" førr ær vardag idag.
Det som ær overkligt idag, vad ær det i morgon?
Vi har det relativt bra nu ja. Jag sæger inget annat! Jag ær bara mån om tanken att det en gång fanns en værld som inte var lika komplicerad som den vi har idag. Det ær det jag saknar. Liksom bristen på vett och respekt så saknar jag stabilitet.
Det som ær ostabilt idag, tænk det om 100 år.
Det finns för mig två verkligheter av framtiden med det som är instabilt idag:
1) Det som är instabilt kommer att vara stabilt medan tusen andra saker kommer vara instabila istället, och skapa samma sorts tankar som vi för just nu.
2) Det som är instabilt nu kommer, tillsammans med en massa andra saker, fortsätta med sin instabilitet om 100 år.
Frågan jag tycker man ska ställa sig är "hur långt kan man gå innan man korsar gränsen, och vad händer då?"
Skicka en kommentar