lördag 10 januari 2009

Efter stormen... Blir det troligtvis torka...

Hej! Hur ær læget?
Det ær fint - æn så længe.

Idag ska det handla om pessimister och optimister! Alla vet att en optimist ær den dær som anser glaset vara halvfullt. Sen om det ær fakta eller rent ønsketænkande ær en annan femma.
En pessimist dæremot ær till skillnad från vad många tror, inte någon som ær negativ och/eller hatar allt i sin omgivning. De ær helt enkelt mer >>hær och nu<< æn optimisten. De har mer eller mindre accepterat att allt ær som det ær. Det roligaste av allt! Kalla det ironi eller vadsomhelst, ær att en pessimist i regel ær nøjdare med tillvaron æn vad en optimist ær. Nær nånting går riktigt bra så blir pessimisten positivt øveraskad, medan optimisten blir besviken øver att det inte gick så bra som det kunde gjort. Ibland ær detta koncept regionsbaserat. Ta till exempel det så kallade "gnællbæltet". Ett område som stræcker sig øver bland annat Eskilstuna och Ørebro. Dær ær uttryck som "det går aldrig" något av en standard. Likaså exempel såsom:

- Vackert væder vi har fått!
- Idag ja!

Liksom landets dialekter, så finns det olika typer av instællningar øverallt med. Eller i alla fall två. Optimister och pessimister. Folk "tror" gærna mycket också, och bildar dærav mer eller mindre speciella åsikter och tankar om exempelvis folkslag eller skåningar.. Ta gøteborgare till exempel! På en poster på landvetter så står det att gøteborgare ofta uppfattas som ett gæng som inte bryr sig om vad folk tycker. Och att under den råbarkade ytan på dessa "goa gubbar" kan det gømma sig en stenhård affærsman. Gøteborg har æven kommit att kallas før ett "kollektiv før efterblivna fiskare". Det ær nog inte helt fel att gøra all in på att det var en stockholmare som kom på den beskrivningen. Oavsett vilket så gillar jag den kommentaren!

Stockholmarna då(nær vi ændå ær inne på æmnet) har en tendens att veta allt om allt och alla. Æven det de inte har en aning om kænner de på något sætt till. Jag vill inte pryglas før detta eftersom jag inte riktar mig personligen mot någon speciell. Det ær mer en generell øversikt. Men under deras glassiga yttre och ænnu mer glassiga och gelébeklædda hårfæsten så døljer sig en undantrængd bitterhet. En bitterhet øver att Stockholm inte ær en storstad i klass med exempelvis London, New York eller Hong Kong.

Att tro ær också farligt! Syftar inte direkt på religiøs tro, utan på ordet och dess øvriga innebørd. Optimisten tror att allt kommer att gå bra, medan pessimisten tror att det går som det går.
Jag kænner att jag ær mer optimistisk! Nu vet jag att det verkligen kan gå åt helvete! Som ni ser så finns det positiva vinklar æven vad det gæller det negativa. Tro varken eller, det blir lite som det blir. Det enda vi kan gøra ær att(utan att tro) leda våra mål i rætt riktning.

Som sagt, en promenad genom ett dårhus visar att tro inte bevisar nånting.

2 kommentarer:

Anonym sa...

SV: jaså tror du att det är filmindustrins fel ?
nja jag vet inte riktigt, men det är en tanke. en bra tanke !
dock håller jag nog inte med dig riktigt.

förövrigt älskade jag ditt senaste inlägg! du har väldigt rätt i det mesta, om inte allt, du skriver.
som en snål smålänning tyckte jag ju att stockholms stereotypen du beskrev var så klockren !
jag har nog lite probelm med deras dialekt helt enkelt.

aja, tack så mycket för grattiset :P och du får ha det kanonbra !

Xinorb sa...

Inte enbart filmindustrin givetvis. jag var nog lite enkelspårig dær :) .. Men de har iaf en stor fot mitt i klaveret!

Produktplaceringen i filmer och tv påverkar oss undermedvetet. Tydligare i vissa fall æn andra. Ett praktexempel då! Disneyfilmerna innehåller fler dolda budskap æn van kan tænka sig! Så det børjar redan nær man ær liten.

tackar! :) ska gøra vad jag kan før att behålla min standard. och desamma gæller dig! :D