Highway to Hell 3.

Fredag:

Ni vet hur barnfilmer oftast börjar med en smått naiv soluppgång; och hur alla skogsdjur och människor därkring alltid är sådär löjligt morgonlyckliga och uppe samtidigt? Den här fredagen var inte sån, då jag var uppe bra länge innan disneyjargongen skulle börja. Min och Mimmis resa till huvudstaden skulle ta sin början redan vid sju på morgonen. Strax efter klockan sex satte jag mig på bussen till Borås, och om det är nånting jag inte tål så är det de där förbannade chaufförerna som "bara för att" ska vara så klämkäcka och trevliga så man nästan känner sig illa till mods för att man inte delar deras överdrivna entusiasm till en lite smått grå och blaskig vardag. Jag unnade honom dock lite gehör, då jag själv var på topp. Den bästa road tripen hittils var som sagt bara 25 minuter bort.

Efter att ha tankat och haft en väldigt kort diskussion om vi skulle betala eller bara dra därifrån så varvades bilen till max, och de femtio milen tog sin början.. Tänk er ansiktsutryckena på förarna då vi, jag och Mimmi, på motorvägen strax framme i Ulricehamn går om bilarna till fots!! Då vi båda satsat på hårdträning de sista typ tjugotusen åren så är det inga problem att springa om ett par ynkliga bilar på en motorväg.. Det kan ju även vara så att det var tvunget att vara en trafikolycka.. Vi hörde om eländet på radion, och det visade sig att de inblandade kom undan med skrubb och rivsår. Detta slutade med att vi ifrågasatte en svenska polisen, som stänger av en hel riksväg bara för ett par skrubbsår.

Under de tvåsiffrigt antal mil vi hade att köra så märkte jag nånting väldigt intressant. Jag insåg att man nåt en ny nivå när man sitter halvt om halvt gömd och mer eller mindre viskar 'vad tror du?!... Är det en polis?!' ett par gånger i minuten. Resultatet var dock en polis på femtio mil! Fick även bekräftat att ett fint värdshus vid Vättern sålde sjukt goda buketter? Med ett kraftigt (dock charmigt) vansinnesskratt så drog Mimmi vidare mot staden som gett upphov till så många Beckfilmer (som även de inte är inspelade i Stockholm i alla lägen).

--- Fast forwarding to a more understandable and reasonable situation --- (Mimmi körde bil i staden, gps:en fick höra ett och annat. För gps:en (doris?) skull så nämns inget mer... för stunden)

Efter att ha drabbats av en nostalgikick i Åkersberga så följde jag med Mimmi på lite ärenden innan det var dags för min egen fortsättning på dagen.. Jag satte mig på roslagsbanan och log smått när man såg hur Mimmi spatserade iväg uppåt centrum igen. Jag fick fram telefonen; nästa stopp, Täby centrum.

Jag mötte upp korpral Hellgren i Täby, och spenderade större delen av dagen och kvällen med att gå kors och tvärs genom hela staden, äta och dricka lite, stå utanför K1 och peka och skratta, för att inte tala om alla förbannade "kommer du ihåg gången då..." meningar.

Kvällen är lite utav en dimma. Jag spatserade bort mot Globen på natten mot hotellet, stannade och köpte vad som såg ut att vara Coca Cola. Det smakade vatten, jord och mint? Jag tryckte på övergångsknappen och väntade. --- Chapter Erased! --- och vaknade sen på rummet med kuddar överallt och en massa tomma ramlösaflaskor. Jag drog en snabb slutsats. Jag var trött!

Lördag:

Var ganska okomplicerad. Spenderade den mestadels ihop med Hellgren och mitt gamla stridspar Löw, som för övrigt köpt en sjukt stor tvåa mitt i stan, typ tvåhundra meter från Stureplan. Fick även utlopp för mina Beck parodier när jag pratade med Tudor Dracula Dima på telefon hos Löw. Jag och Dima hade en sjuk tendens att driva med Beckfilmer under lumpen. Fråga inte varför. Det var en sån där grej helt enkelt. Han kom oftast och skrek nånting i stil med ' Jamen du kan ju för fan inte etc'; och jag avbröt med 'Gunvald! Du är bortkopplad!'.

Kvällen/natten gav mig en hjärtattack då jag blev uppringd sent av gud vet vem, och ringsignalen höll på att skrämma livet ur mig. Sen så ryckte nån i dörren när jag var i duschen, så jag satt mest i soffan, med lamporna släckta och bara väntade på att nån skulle försöka sig på nåt igen. Med min vanliga tur vad det gäller hotell så lovar jag att det var städerskan som inte förstår vad man säger som prompt skulle in trots att man satt upp Do not diturb skylten. Eller 'Please Disturb' som det stog på hotellkortet..

Söndag:

Vaknade, duschade, blev uppring av Mimmi. Det var snart dags att åka igen. Länsade minibaren, snodde schampot och handdukarna och sprang så fort ut att svängdörrarna fick frispel! .. Eller ja, checkade ut med ett pojkaktigt leende, och sen sprang jag! Åkte ut till Täby och höll mig där tills det var dags att ge sig av för denna gången. Satte mig på tåget, flög ut till Åkersberga, och möter upp en trött och smått förkyld Mimmi. Vi tankade igen, och sen med mig bakom ratten (jag vet, lika chockad som ni) så åkte vi efter den bittra gps:ens beskrivning.

Gps-tanten sa inte ett ord till mig på hela vägen.. Utom en gång! När vi stannade för att handla på Statoil och fanskapet försöker skicka oss till Mjölby för att kunna komma hem igen?! Som ett litet barn som haft alltför kul på ett nöjesfält så somnade Mimmi så sött i sätet.. Såg så ut i alla fall :P
Och efter att jag hade sick-sackat mig fram mellan fula lastbilar och fångtransportet i drygt en timme så hör man Mimmis smått förvånade röst säga 'är vi redan i Jönköping?!'.

Riksväg 40, och inom en timma var vi hemma. Hjälpte Mimmi att bära in hennes grejer i lägenheten, och sen efter att hon nästan somnat på plats när man sa hej då, så åkte jag hem i en taxi, vars chaufför pratade i en sån takt att han skulle kunna jobba som muntligt lexikon för blinda.. Somnade sen ganska fort, och log i mörkret när jag insåg att jag redan i huvudet hade skrivit klart det smått ironiska och i mina ögon efterlängtade inlägget, 'Highwy to Hell 3.'

Kolla schemat vännen, och säg till. Jag är redan beredd på att skriva del 4!