The creation.

Klockan är snart två på natten, och jag har börjat tänka igen. Inte på vanliga saker som att komma ihåg hur man andas eller blinkar med ögonen; utan det här lite mer extrema tänkandet om saker som 'varför är vi här' och 'finns det ett syfte'.

Jag kollade igenom en massa människor på Facebook för en stund sedan, och kom fram till en ganska - enligt mig - uppenbar slutsats: Alla verkar ha skaffat barn. Det fick mig att tänka till. Är det mig det går långsamt för eller har många väldigt bråttom. Jag vet i alla fall två tjejer från min högstadieklass som har barn nu; varav den ena har två stycken redan. Den andra hann nog knappt gå ur skolan innan hon fick sin son/dotter/dalmatin etc.. Just ja, Elinas mammas katt fick tydligen kattungar häromdagen med. Grattis till dig katten!

Jag älskar att läsa om filosofernas syn på livet. Det fanns en fransk filosof som mer eller mindre hade inställningen att allt var pest och pina hela tiden, och av ren princip. Han sa att om han hade fått barn så hade han antagligen strypt dem för att befria dem från "det vansinne vi kallar världen". Dubbelmoralen är den att han tog väldigt illa vid sig när hans mamma sa att hon inte fött honom om hon vetat att han skulle bli så negativ.

Inom ramen av en månad fyller jag 22. Och jag ser det verkligen inte som ett misslyckande att jag inte haft 'nöjet' att få barn än. Jag är lika redo för det i nuläget som en mogen apelsin är redo för en runda golf.. Det enda jag skapat, som dyker upp här och var, utvecklas, och byter stil i samma anda som en trotsig tonåring är Neidaar. Precis, det enda jag lyckats med; är en drak/ödla/människa med väldigt varierande intressen och klädstilar. Men 'han' är i alla fall något jag tycker om att jobba med, och utveckla.. Kanske är det föräldraskap går ut på.. Att se en utveckling, oavsett resultat..