50/50 vaken..

The little boy never saw it coming..

Mitt promenerande har fått sig ett litet törn de sista tre, fyra dagarna. Jag har trampat snett, och ligger därmed precis på gränsen mellan det folk tycks kalla sund hälsa och nån sorts infernalisk förkylning. Men jag är den jag är, och blir inte sjuk; iaf inte mer eller längre än det är "värt". I morgon tänker jag i och för sig gå en riktigt lång runda igen. Alltid lika skön känsla när man kommer innanför dörren igen efter ett par timmar till fots.

Man behöver inte vara kirurg för att räkna ut att jag kanske har lite för kul med Michael Myers masken ibland. Dels är det kul att ta kort, och desto roligare att möta någon. Men det borde göras lika sällan som sortering av kvitton borde göras oftare. Det finns visst människor som har lite svårt för lite 'bleka' masker sådär på kvällskvisten. Men ni lägger ju upp det så bra, när ni insisterar på att ta era promenader in "my territory".

Jag hade tur, till skillnad från Mimmi, i helgen som var. Hon mådde inget vidare när vi åkte hemåt på söndageftermiddagen; och nu ligger hon hemma och är sjuk.. Som sagt, krya på dig vännen min!! Du måste bli frisk, snart november ju! :)

Mitt tänkande går segt, framförallt nu när klockan börjar närma sig du-borde-somnat-för-flera-timmar-sedan. Men får nån den dumma idéen att promenera runt här i skogarna så hör av er. Då ska ni veta att ni inte är det enda som stryker omkring bland träden. Haha!