Tatueringen är bokad. Och snart är texten ovan för evigt etsad på min axel. "Illuminati".. 'De upplysta'.. Jag anser det vara bra, såväl filosofiskt som bildligt. Att vara upplyst av - i mitt fall - ideal och värderingar, hjälper till lite i en vardag där lampor går sönder hela tiden.Murphys lag, ordning i kaos.. Allt som kan gå fel, verkar oftast gå fel. Varför? Är det ett test? En prövning? Eller bara ren sadism från 'ödets' sida? Inte vet jag. Men jag har mitt sätt att hantera vardagen när allt verkar gå fel. Då ser jag det som att världen verkligen inte vill veta av mig, och då är jag kvar, och fortsätter att vara i vägen för världen bara för att jävlas! Sadisten inombords ger upphov till en nyfunnen smått korrupt styrka. Det känns bättre att orka fortsätta om man är inställd på att världen inte vill veta av det.
Jag vänder oftast andra kinden till när motgångar slår mig i ansiktet. Varför? Inte för att det är bra, inte för att det gör nån skillnad, utan helt enkelt för att jävlas med ett 'öde' som vill att jag ska ta åt mig.
Hey fate! ... Fuck you!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar