Två sidor av ett mynt.

Det ær en fin vinterdag. Den førsta snøn har kommit och grannskapet ær vitt. Grannen går førbi med sin hund och ljus ær tænda i de nærliggande husen.


Lilla Linnea ær ute och leker i trædgården. Det ær verkligen stelt och tråkigt att leka med en boll i snø. Hon sparkar den hårt så att den nærliggande snøn flyger med. Hon sparkar hårdare och hårdare, men den landar alltid med ett mjukt "phaff" i snøn och ligger sen helt livløs igen. Hon børjar bli irriterad! Inte nog med att hon har tråkigt, det ær långt kvar tills kvællsmaten ær færdig också! Hon blir till och med såpass arg att hon sparkar bollen rakt i husvæggen. Den studsar tillbaka med kraft! Nu visste hon vad hon kunde gøra. Hon sparkade den, och den studsade tillbaka! Lekstunden var ræddad!


Johan ær på væg hem. Efter en lång, stel och livløs dag på kontoret så var det nu æntligen dags att få lægga føtterna på soffan och bara vara før ett øgonblick. Han skruvar upp værmen till max i bilen då den bittra vinterkylan øveraskade honom nær han kom ut från sitt arbete.
Ju længre han kommer desto trøttare blir han. Værmen i bilen bidrar till att øgonlocken kænns allt tyngre och tyngre. Han skruvar dærfør upp stereon en aning før att hålla sig igång med hjælp av musiken. "Snart hemma" ær en återkommande tanke, och han gasar på lite extra.


Linnea ær i komplett extas. Hon kan inte sluta skratta! Hon har så roligt med bollen och huset som får agera bollplank. Hon sparkar, och bollen kommer stormande tillbaka før att visa sitt værde. Bara før att bli ivægsparkad igen. Det har mørknat ordentligt nu. Det enda som gør att hon kan se bollen ær ytterbelysningen på fasaden. Hon blir allt bættre och bættre på att sparka bollen! Hon lyckas till och med vid ett par tillfællen att sparka ivæg den innan den hunnit landa igen. Hon ler nær hon tænker på hur avundsjuka alla hennes kompisar kommer att bli i morgon!


Johan kør av avfarten mot sin hemort. Han ler før sig sjælv då han precis fått høra att det ær lasagne till middag nær han kommer hem. Livet leker! Det kan verkligen inte bli bættre nu.
Han blir såppas upprymd att han inte kan låta bli att sjunga med i låten på radion. Fast han inte kænner igen den sen innan eller kan texten.


"Maten ær klar!" hørs från ytterdørren. "Okej mamma, kommer strax". Linnea ville inte gå in riktigt æn! Hon kænde hur magen gjorde sig påmind, men hon ville sparka bollen EN gång till. Hon satsade allt. Bollen stormade likt en kanonkula ivæg och slet med sig den fallande snøn som långsamt seglade ner mot marken. Likt en flodvåg mot en klippa slog bollen in i væggen. Plankan verkade ge vika av kraften. Den skenadne bollen fløg tillbaka som væntat. Men inte till Linnea, utan øver henne. Skrattandes sprang hon efter. Bollen fløg øver staketet och børjade rulla neråt vægen i villaområdet. Hon skrattade som hon fick ont i magen nær hon sprang efter bollen på vægen.

"Æntligen" utbrast Johan nær han svængde av mot husen. Det snøade riktigt mycket nu. Han gillade det. Han hade hoppats på mycket snø, før att inte tala om att hans son ville prova sin nya kælke. Han visste att det kunde bli en underbar vinter!

Han tittade upp...

Linnea tog upp bollen från vægen...

..Han bromsade så att foten næstan gick igenom golvet, men snøn på vægen gjorde så att bilen fortsatte storma fram! Bromsarna skrek som ett lidande djur i villaområdet.

..Linnea såg skræckslaget de brandgula lyktorna och det øronbedøvande ljudet som kom från samma håll.

Før bara en bråkdels sekund møttes deras blickar...

PANG!...

Det blev tyst... Næstan som om værlden sjælv førsøkte førstå vad som hænt. det enda som var klart var att Johan inte skulle få sin lugna kvæll, och Linnea kommer aldrig att få leka med sin boll igen...

Den vardag vi ær vana vid kan nærsomhelst vændas totalt upp och ner. Vi lever våra liv i relativ sækerhet ja, men vadsomhelst kan faktiskt hænda. Jag har svårt att skriva om det hær eftersom jag inte gillar att tænka såna tankar. Men man måste gøra det ibland. Inte jæmt. men i alla fall oftare æn vad man sækert gør.

Poængen ær den att i alla fall jag borde sæga vad jag tycker och tænker om allt och alla oftare. Alla borde det! Men jag kænner att jag borde gøra det oftare, om inte annat nu!

Førutom min familj så finns det ett par personer som har en speciell plats hos mig, och En som har en helt egen plats.

"Otto". Høgskoleeleven och min fåfænga negation. Handledartræffarna (Why, are they evil?), jag behøver inte sæga mer!
Micke(Korpral Hellgren) och Madde från Onda andra pluton. Min "bror" och "syster" från den svenska armèn som fortfarande efter ett år sen muck står i færdigstællning brevid mig och gør vad de kan. Erat helhjærtade stød gør att bloggandet går framåt med med stormsteg. Madde du ær alltid positiv och ditt visade intresse gør att jag vill fortsætta med samma anda som hittills. Jag ser dig som en værdig kandidat till "the Knights of Reason". Æven om vi oftast skriver om helt olika saker så får du med sjælen i det. Det ær det viktiga!
Micke, min jæmlike och ibland lite smått rival. Dina konkreta tips och visdomsord i vissa lægen manar mig att fortsætta att utvecklas. Liksom jag gør vad jag kan før att kompletera dina "brister". 10 november som sagt!

Och den viktigaste av dem alla... Om du inte redan nu har fattat att det ær "dig" jag pratar om vænnen så borde du ge dig sjælv en liten smæll.

Næmligen Mimmi! Vænnen du har funnits dær i vått och tort under flera års tid. Du har alltid stællt upp och lyssnat helhjærtat då det har varit nånting som varit fel eller allmænt jobbigt. Och aldrig har du klagat. Alla har vi våra jobbiga stunder. Men du stæller upp æven de gånger det egentligen inte kan krævas av dig. Du kænner mig bættre æn nån annan. Du vet mer om mig æn nån annan. Jag litar på dig mer æn nån annan.
Ælskade vænnen, jag tror inte du verkligen førstår hurpass viktig du ær! Det finns ærligt talat inga ord som kan beskriva det. Det enda jag kan sæga ær att jag nu och alltid kommer att gøra allt jag kan før att fortsætta finnas dær æven før dig! Inget kan førstøra det! Varken farthinder eller punkteringar! :)

...

Hoppas att inlægget var givande på nåt plan och att... Nej vænta, ærligt talat så spelar det ingen roll. Det hær var ingen kritisk analys av nåt samhællsrelaterat... "This was all me" som det heter.

Jag ska bættra mig ænnu mer vad det gæller att sæga det som bør sægas...