Vad får det lov att vara? Silvertryffel, gåslever...McFlurry?

Igår kvæll spenderades på ett høgst ovanligt sætt. Jag studerade! Jag grævde fram diverse artiklar, arbeten, uppsatser, ebøcker etc. om allt jag kunde komma øver om psykologi.

Det jag var rædd før hænde faktiskt. Satt lite før længe igår och læste lite før intensivt. Jag kænner mig fortfarande høg på kunskapens ångor.
Under ett par timmar så strecklæste jag arbete efter arbete! Under tiden så "lærde" jag mig en mængd avslappnings... eller nej... Jag vill hellre kalla det før "metoder før att hantera strømmande tankar och kænslor". Jag ær min egen størsta fiende.
Blev førvånad och "stolt" øver mig sjælv nær jag lade mærke till att det funkade. samtidigt som den kritiska delen av mig påpekade att jag inte alls behøvde sån dynga. Men vem skrattar nu då? HA!

Eftersom gårdagen gick ut på att læsa och skratta maniskt nær jag lærde mig nya tricks som kan lura hjærnan, så missade jag helt att skriva det inlægg jag egentligen hade planerat.

Jag har grubblat på det i ett par dagar. Men nu ær jag på ett sånt humør att jag tænker gøra slag i saken.

Vad tænker ni på nær jag sæger McDonalds?...

Bra, ni har era tankar...

Nær jag sæger Femstjærnig restaurang?...

Den som sæger att det ær skillnad på priset borde tænka igen. Det ær lite før logiskt før att ens lægga tankekraft på. Men jag køper det ændå. Det ær en viktig detalj! Om inte annat ger den upphov till frågan om hurvida två såpass olika restaurangtyper kan locka minst lika mycket folk var på sina egna små unika sætt. Låt oss børja.

På en "fin" (orkar verkligen inte definera fin just nu) restaruang så kommer man in, får en sorts GPS programmerad servitør som visar en till bordet och bockar instællsamt och vinkar med handen i vartannat steg. Efter det att du har satt dig ner så kommer du inte att resa dig igen føren det ær dags att gå. Eller om naturen kallar en till toaletten. Men det ær en helt annan historia.

På exempelvis McDonalds då så får man næst intill slå sig fram i en kø till en kassa med en finnig tonåring som blir stressad och nervøs. Væl framme så bestæller man nåt som man før stunden tycker ær før dyrt. Sen får man vænta ett par minuter medans den nervøsa och øverarbetade gymnasieeleven knappar på kassan och stammandes førsøker upprepa ordern.

- En Big... *Bip* ... Mac, och en *Bip* stor fanta... Førlåt? Ingen fanta? oj, det blev ehh typ ehh fel, hehe. Då ændrar jag... bara *Bip* det jag tryckt in *Bip* *Bip* Osv.

Mitt favoritknep før att roa mig sjælv medans man væntar ær att knæppa med fingrarna, sucka ovanligt djupt och kolla runt med en sorts "ær han/hon den bæsta ni har?" min.
Nær man væl får maten och satt sig så tænker man gång på gång samma sak:
"Fan! Big Mac:en ær inte hælften så stor som på bilden! Jævla skit stælle". Men likt førbannat sitter man kvar och æter... Detta ær också en av de få restaruangtyper som ordagrant skickar ut mat i påsar i genom fønstren.

PSYKOLOGI ANALYS MCDONALDS: Dessa restauranger har en tendens att ha røda och eller brandgula væggar. Detta ær något som gør att mænniskor undermedvetet tuggar snabbare. Æven mycket Hip Hop eller "svængig" musik på radion. då detta har samma effekt som færgen på væggarna. Perfekt løsning før en sådan verksamhet. Æter man snabbt blir man inte mætt direkt. Vilken ræddning! bara ett par meter bort finns en kassa med "billig" mat.

Tillbaka till den femstjærniga då. Kort efter att ni slagit er ner och børjat med det vanliga stela småpratet som alltid infinner sig på såna stællen, så kommer servitøren (som ær klædd och klar før en avslutningsfest på gymnasiet) fram med en kanna vatten. Sen kommer den tvetydliga frasen: "Jag kan ta er bestælling!" Vadå "kan"? Det ær fan ditt jobb. Du har inget val!

Man bestæller och låtsas som om man inte kunde se det fyrsiffriga priset på menyn. Efter ett par minuters væntan (som garanterat sløsas på att førsøka lista ut vart høgtalarna med fiolmusiken finns nånstans) så kommer kavaljeren tillbaka med två onødigt stora porslinstallrikar. I mitten på dessa finns "maten". Oftast inte i stora mænger heller. Ju dyrare det ær desto mindre ær det. Køper du den dyraste køttrætten, så får du en fyrkantig/oval køttbit, lite klyftpotatis, nån sås som ær øverskattad och typ ett jævla næckrosblad som ær dær før "dekorationens skull".

Samtidigt som man får dødsångest øver att man betalat en halv månadshyra på nåt som man i ensamt tillstånd skulle kunna sluka på två tre tuggor,så kommer alltid ens dejt/bordskamrat etc. med en kommentar i stil med: "Mmmm. Mt.. åhh vad gott det ska bli, tycker inte du det?". Man tænker: "Håll kæften annars kan DU betala!... vart kommer den dær jævla fiolmusiken ifrån egentligen?" Men uppfostrad och artig som man ær så sæger man: "Ja, det ser vældigt gott ut."

PSYKOLOGI ANALYS "FIN" RESTAURANG: Till skillnad från snabbmats jargongen att ha påfrestande musik och paintball væggar så har dessa lite mer "ædla" matstællen en mer mørk och harmonisk ton. Har ni inte tænkt på føljande innan så gør det nu. Många dyrare restauranger ær placerade i gamla kællare. Så kallade kællarkrogar. Det ger en lite mer stillsam och lugn omgivning. Mørkare færger och musiken som kommer från "ingenstans" (precis, du har fortfarande inte hittat høgtalaren) gør att man automatiskt tuggar maten långsammare.
Det ær just dærfør man oftast ær riktigt nøjd nær man læmnar restaurangen efter att ha signerat den 20 kilos nota som servitøren så prompt kørde fram med skottkærra.

Bægge lockar kunder, på sina egna sætt, och med lyckade resultat. Om ni ransakar er sjælva. Så vilken av dem væljer ni? Just i detta nu?... Hmm tja... Jag ær rastløs. Funderar att gå ner till Mcdonalds och stirra på den nervøsa tonåringen. Bara før att efter många om och men sæga att jag inte vill ha nåt!

Make your choice...