Vid närmare eftertanke...

Jag har tänkt en del på en viss sak de sista dagarna. Framförallt när jag är ute och går. Vilket jag gjort ovanligt mycket det sista.

Jag har en sjuk tendens att kalla människor för boskap. Framförallt i stora affärer eller platser där folk samlas. De kan inte gå ordentligt, de stannar upp helt oväntat så att man nästan gör en frontalkrock med en alltför överparfymerad nacke. Eller kanske att man råkar tackla nån så att dennes tupé ramlar av men det är en annan sak...

Det jag vill komma fram till är att människor kan inte bete sig på ett bra sätt när det är mycket folk omkring. Det som så prompt kallas kösystemet funkar inte i större affärer eller sammankomster. Där är det störst, bäst och vackrast som gäller. Den med mest uthållighet och muskelmassa kan plöja en egen väg. Samtidigt som de "svagare" slåss om att få gå i samma spår.

Alla värderingar ersätts med ett primitivt äta eller ätas system. Ett system där ingen bryr sig eller tar hänsyn till någon eller något. Just den typen av situation som får mig att koka inombords. I vanliga fall är det "bra", eftersom jag får inspiration upp över öronen när jag blir arg eller frustrerad. Men irritation kombinerat med stress och nån form av cellskräck förvandlar inspirationen till... Tja... Tänk er en tiger som trängs in i ett hörn. Jag har mina "strategiska" sätt att hantera muren av människor! Att knuffa bort deras vagnar eller "råka" välta en korg här och där funkar i nån enstaka sekund. Men sen är de liksom gamar framme igen och gräver bland en massa grejer som de i slutändan inte köper ändå.

Så jag har efter en del tankeverksamhet beslutat mig för att sluta förknippa människor med boskap. Om man tänker på det, så är boskap (såsom kor) inte hälften så dumma och lättpåverkade som människor.

Till alla er kossor (ordagrant) där ute... Förlåt!