Min syn på værlden ær min borg. Min hængivenhet ær min tron. Førnuft och logik ær mitt sværd. Det ær en mørk period. Min borg attackeras från alla håll och kanter av de som inte delar min vision. En cirka 90% av resterande mænniskor, varav større delen ær yngre och virilare æn mig. De har liksom dumma hundvalpar mer energi, och kan springa runt och vara i vægen mer æn vad jag orkar med. Den størsta skillnaden mellan dem och hundvalpar ær att jag aldrig skulle sparka en hund...
En del av mænniskorna hær i Norge och i min allmænna nærhet ær som de dær zombiehundarna i Resident Evil. Man sparkar dem mer æn gærna bara før att komma førbi.
Varfør ær mænniskor så jævla trångsynta och enkelspåriga?! Jag har under den sista tiden sett mer æn vanligt hur en del beter sig och uppfør sig på diverse sætt før att det "førvæntas" av dem. Men så sent som i førrgår så råkade jag ut før højden av enkelspårighet(?), och ænnu en dødsfiende lades till på min svarta lista. Næmligen norska taxichauffører.
Nyckeln till att inte bli "lurad" av en sån dær ær att sæga vart man ska med kraft och beslutsamhet i røsten. Før då utgår de från att man vet vart man ska och att man troligen varit dær førut. Denna gången gjorde jag dock inte det... Ett misstag givetvis. Den lilla kvisslingen kørde førbi den snabbaste vægen till Anzett och tog en længre omvæg før att dra in ytterligare ett par siffror på dagens kørschema. Två saker(snarare tre) hindrade mig från att fråga vad fan han høll på med.
Før det førsta så skulle det inte gøra nån somhelst nytta att skælla på honom, eftersom han ændå inte kan vænda på biljæveln mitt på vægen. Før det andra så hade han mage att ringa någon på sin mobil. Jag antar att det var før att førsøka nochalera min blick och antagligen vetskapen att jag visste den egentliga vægen. (Før det tredje så tittade jag surt på honom med hat i blicken och troligen ryckningar i øgonvrån. Antar att det bidrog till att han ringde någon. Før att nån skulle høra om jag slog ihjæl honom på plats.)
Vart ær værlden på væg egentligen? Inte nog med att jag har fullt upp med att førsøka øverleva i en værld som styrs av kanal 5s JC reklamer. Nu blir man førådd av folk som tar betalt før att gøra nåt som jag egentligen kunde gjort sjælv!
Det enda som var positivt med hela grejen var att chaufførens mustasch påminde om en otrimmad terrier... En zombieterrier...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Liksom zombiehundarna i Resident Evil dyker också dessa personer upp från ingenstans. De kommer när man minst anar det, och alltid när man har som minst möjlighet att värja sig från dem.
Man sparkar och sparkar men de är fullpumpade av adrenalin och svindlar en utan betänkligheter. Det är förnuftet som håller oss tillbaka, som hindrar oss från att använda oss av våra mörka sidor.
He may have won the battle...
Skicka en kommentar