Hæxjakt på føretaget.

Anzett har två receptionister... Två! Deras arbetsuppgifter hør till det som man kan førvænta sig av just det yrket. Men den ena av dem verkar inte riktigt ha førstått en pik æn.

Det sista denna mænniska ska gøra varje dag innan det ær dags att gå hem ær att bestælla mat till de som jobbar øver. Det ær en vad heter det... Hmm... Jo just det, en rutin!
Nær ni nu læst hit antar jag att ni førstår dilemmat i fråga. Just precis! Hon glømmer i snitt två till tre gånger per vecka att gøra denna simpla uppgift.

Som idag till exempel. Hon sa till mig att det var grønt så længe man sæger vad man ska ha innan klockan tre. Sen nær man runt fyra tiden børjar att undra var maten ær så får man hennes "hjærtliga" skratt i ansiktet føljt av; "nej men gud, det har jag glømt av".

Ska det vara så jævla svårt?! Varje dag ær det samma visa. Inget nytt eller komplicerat. Det ær bara att runda av dagen med att lyfta på en lur och sæga en meny till en røst i andra ænden av linjen. Det hær har hænt alldeles før många gånger på alltfør kort tid. Men i morgon blir det ændring på saker och ting. I morgon skall detta tas upp under føretagets processmøte.

Blir så sjukt trøtt på sånt hær. Man skulle næstan tvingat henne att jobba tolvtimmars dagar och "råka glømma" hennes mat också. Jag vet inte vad som ær værst... Det faktum att hon glømmer det så ofta, eller den løjliga fasaden man får i ansiktet nær hon ursæktar sig.