Närmaste ingång? Utgång eller ingång?

Vill bara poentera att det här dygnet började lite annorlunda. Jag tittade på 4 Beckfilmer inatt. Så när jag av ren reflex tog på min Gunvald Larsson tröja i morse så fick jag nästan migrän. Tror nog att jag mumlade citat ur filmerna för mig själv när jag fixade frukosten.

Dagen idag var redan planerad. Idag var det dags för Ikea. En massiv affärskedja som jag inte unnat min närvaro på bra länge. Det roliga med stort R var att jag skulle dit med Mimmi. Liksom Knalleland så utgick jag från att det skulle bli roligt och speciellt. Som vanligt, så hade jag rätt...

När Mimmi väl hämtade mig efter att ha gjort en tvärsväng rätt över vägen som kunde gjort vilken stolt stuntman somhelst grön av avund, så bar det iväg mot den stora blågula affären. På vägen dit så pratade vi som vanligt om allt viktigt mellan himmel och jord. Såsom "fula" stoppljus. 65 på 70 vägar, "var är golfbanan?" (återkommande fråga) och åter igen 65 på 70 vägar (Tro mig, man vill inte köra i 65 på 70 väg framför Mimmi).

När vi kommer fram till Ikea och dess 43 fotbollsplaner till parkeringsplats så uppstår följande dialog:

Jag: Titta. Där finns många parkeringar!
Mimmi: Ja. Men jag vill parkera närmare ingången.

Det argumentet hade jag faktiskt köpt om inte Mimmi bjudit på den perfekta avslutningen:

Mimmi: Vart går man in? Vart är närmaste ingång, är det utgången?

I rest my case som det så fint heter. Det var bara att parkera för att sedan gå in i den massproducerade affärskedjan.

På övervåningen fanns det "ikea-kundvagnen" och de gula påsarna(som för övrigt ser dumma ut om de vänds ut och in). Vi tog dock ingen av dem. Mimmi ville ha en korg. Ja, här ställer vi krav! Jag tror jag han ta 3 steg och ett halvt andetag innan Mimmi hade fastnat för ett litet bord med en smashad dator på. Medan Mimmi tittade på bordet och sa hur praktiskt det kunde vara till hennes soffa så försökte jag komma på varför de hade en mer eller mindre krossad laptop på bordet. Att ha såna skyltexemplar i en affär vars största målgrupp är barnfamiljer med överaktiva barn är kanske inte så bra.

Vi hittade en "karta" över våningen. Jag antar att den såg ut som det hade gjort om man hade bundit fast en pensel i svansen på en katt och kastat in den i ett torkrum med vita lakan. Så med andra ord så var den lika pålitlig som ett norskt bäst före datum.
Övervåningen var ganska händelselös och lugn. Det enda nämnbara var min idé om att liksom Ikea ha sin soffa monterad på väggen och Mimmis konstanta "naaaaw" när hon hittade en filt eller täcke som i mina ögon liknade en isbjörn vars liv fick ett abrubt slut. För att sen efter 3-4 meter hitta en till filt. Precis! Ett till "naaaaw".

På nedervåningen var det mer livat. Där är det mer lösa saker som bara är att plocka på sig! Vi gick genom hela undervåningen (även denna hade kattsvans kartan) och när vi väl kom närmare kassan så säger Mimmi: Va? Är vi redan klara?! Tro nu inte att hon är tankspridd (...) det är mer så att hon blev smått imponerad och överaskad av att hon kom igenom en så stor affär med så mycket småsaker i hyllorna på så kort tid. Tro mig, jag blev också lite överaskad!
Snabbkassan(gör det själv kassa) var en ny erfarenhet, och liskom alla andra gånger man bär på massa saker så är jag rädd att larmet ska flippa och skrika ihjäl mig när man går ut.

Vi hittade till Ikea, men knappt hem. För att komma hem från Ikea, måste man hitta Ikea igen. Vi lämnar det där!

Åkte och köpte pizza och hamnade i Skephult för att se sista halvan av Number 23. När Mimmi väl skulle köra hem mig igen kröp det fram att hon skulle köpa nåt på hemköp. Inte godis, men något. Så jag följde med dit för att se till att det inte blev något godis! Notis till alla: Det är inte fint att gå in i en butik själv. Ha alltid någon med dig när du handlar! - Moving on! Det blev glass, rosa strössel och chockladsås med rester av senaste numret av Aftonbladet(eller var det Expressen). I kassan när den "otrevliga" (såg sån ut i alla fall) kassörskan frågar om hon ska ha kvittot så svarar Mimmi: Nej, du kan behålla det! ... Det i sig låter normalt eller hur? Men det var tonfallet hon hade som gjorde allt! När hon sagt "Nej, du kan" så höll jag mer eller midnre andan! För hennes tonfall fick det att låta som om hon skulle säga nåt som man gärna viljat ha på film! Jag vet inte vilket som var dummast. Att jag fakiskt trodde att hon skulle säga nåt "mindre trevligt" eller det att jag började skratta åt det själv på plats!

Sen blev det jetfart hit för att sedan åka hem igen med den döende glassen i baksätet! Kvällen i sig sen har jag spenderat med att "leta upp" och skicka 12(rekord tror jag) låtar som jag lovade att göra!

Nu när jag väl sitter här och ser över vad jag skrivit så blev jag törstig. Kanske ska gå ut i köket och hämta något att dricka.

Men frågan kvarstår; vilken ingång är närmast? Ingång eller utgång?