Varför med stort V... Och tillvarons stjärnskott!

Varför envisas man med att fortsätta med skrivandet såhär? Under vissa perioder så finns motivationen inte. Det gäller nog de flesta. Oavsett om man skriver om dagens upplevelser, samhället eller lerkrukor...

När man väl känner ett uns hopp så får man frågan "varför" man skriver som man gör. Då hamnar man lätt på ruta ett igen. Jag har en vision! Ta inte den ifrån mig med såna frågor!
Jag har min trogna skara som jag vet läser det här eländet, oavsett vad jag skriver om.

Jag har även ett fåtal som stöttar och finns där även i det "verkliga" livet. Framförallt (med stort F) Mimmi! Har sagt det innan, men säger det igen. Hon finns där i alla lägen. Du är ovärderlig vännen min!

Dessutom har du en tendens att alltid vara med när världen har sina fixa ideér!

Jag och Mimmi var i Borås häromdagen. Världen hade en del ideér på lager för även detta...

Det började med att hon hämtade upp mig hemifrån, vilket var sjukt bra eftersom hjulet antagligen hade flugit i luften igen om det varit min bil. Allting var rätt normalt fram tills OKQ8. Väl inne där råkade jag ut för en sjukt flörtig expedit. Tror han hette Emil... Läste inte så noga på namnbrickan. Hade fullt upp med att inte träffas av hans armar, som han för övrigt påpekade var väldigt långa...

41an mot Borås var som vanligt lika intressant som en föreläsning om sen barockarkitektur.

Väl framme vid Knalleland och efter Mimmis underbara kommentar på antalet bilar (vi är nog inte de enda som är här). Så plöjde man sig en väg mot Whettergrens. Målet var böcker!
Böckerna på psykologihyllan var under all kritik. Där fanns stjärnskott som:

* Hitta din livsuppppgift. (Jaha?)
* Stöd andra för din egen skull. (...)
* SLUTA RÖKA (typ 100 cigaretter på omslaget. Vadå "produktplacering"?)

Etc.

Sen började det febrila sökandet efter lösnaglar (... nej inte till mig). Vilket visade sig vara jobbigare än jag trodde. Alla affärer hade inte rätt storlekar. Insåg att sminkavdelningen är som en främmande värld. Blir förvirrad bara av att titta på allt. Som att komma in i ett gammalt tempel och försöka tyda texterna på väggarna. Jag tittade bara med en sorts förundran när Mimmi sa att det hon letade efter inte fanns där.

Fikadags! Fick bita mig hårt i tungan för att inte skratta åt expediten och hennes sjukt markerande tyska uttal på ordet "ja". Jag låtsades kolla på menyerna för att få bort tankarna...

Väl vid bordet pratades det en del om Mimmis 20års dag. Kom även in på vilken härdsmälta det hade blivit i kassan om det hade varit jag som köpt lösnaglarna. Bara tanken av att jag lägger upp dem på disken och ser helt gravallvarlig ut är ganksa roande. Men INGET var lika kul som dialogen som kom kort efter. En tjej i grå vinterjacka (inofficiellt klassad som "Lady in Gray") kom ut ur en av affärerna. Mimmi påpekade att hon sett henne innan, men visste inte riktigt vart eller vem hon var. Uppenbarligen hade hon dykt upp lite överallt.

Jag föreslog att man kunde antingen springa fram och skrika "vem fan är du egentligen", eller söva ner henne med kloroform för att kunna fråga senare i godan ro.

Fikan var nu slut och tankarna kring "Lady in Gray" gjorde bara situationen roligare! Mycket skratt och viftande händer! Det fanns bara en sak kvar att göra. Vi gick därifrån. Lösnaglarna var som sagt ett faktum!

Mimmi fick efter en stund tag på det hon så prompt letade efter! Sen var det dags att kolla på soffor. Dialogen mellan en bortskämd storstadskille och hans pappa var ett plus i kanten;

Sonen: Den soffan var snygg! Den vill jag ha!
Far: ... Men, det är ju en sån du har?..
Sonen: ... Va?! Men den ser ju mindre ut!

Ja vilka saker man kan se och höra i ett köpcenter under det tidiga skedet av den förbannade julrushen. Fortsatte upp på övervåningen. Mimmi köpte ett par örhängen, medan jag övervägde att köpa en av skyltdockorna. Men jag skippade den ideén... En unge stormtjöt att han "inte ville gå ner" vid rulltrapporna. Ungen fortsatte gapa medan jag fantiserade om en bassäng med hungriga alligatorer...

Utomhus regnade det. Av nån fortfarande oförklarlig anlening sträckte jag fram handen för att känna efter. Detta var ologiskt eftersom jag hade handskar...

Vi var klara i Borås! Nu var det en 25-30 minuters bilfärd till Skephult som väntade!

Efter ca 15-20 minuter var vi framme (:p) och kvällen spenderades i regel på att fortsätta prata om födelsedagsfesten. För att inte tala om en (eller många) sjukt komisk Sagan om Ringen parodi! ("Åh Herrejävlaaar" haha).

Som sagt! Det var en riktigt rolig dag! Det enda egentliga frågetecknet som kvarstår är; Vart tog Lady in Gray vägen? Med min vanliga tur så är hon säkert ett Jehovas Vittne som kommer att knacka på min dörr...

Huh? Hmm Vad var det?! ... Måste gå, det knackar på dörren! 0_o