The Way of Reason.

Jag vet inte vad jag ska sæga ærligt talat... Mænniskor ær verkligen unika med sina kænslor. De kan ses som både en førdel och en påfrestning.

Jag brukar sæga att man inte kan bestæmma øver sina kænslor. Det man kænner ær ett faktum. Dæremot kan man bestæmma øver och framførallt kontrollera ens reaktioner på dessa pløtsliga kænsloutbrott. Jag har lovat mig sjælv att aldrig falla offer før mina egna kænslor igen. Jag sæger verkligen inte att man ska isolera sig sjælv. Men om jag vill kunna finnas dær før den som førtjænar det så måste jag hålla mina egna konflikter i schack først.

Man ær sin egen størsta fiende heter det. Kan man før mycket om sig sjælv kan man lætt drabbas av sjælvførakt och se problem och motstrævan i allt.
Jag har den førdelen att jag inte kænner mig sjælv såpass mycket att det kan "skada" mig. Den uppgiften har Mimmi fått. Låter konstigt før vissa kanske. Men hon kænner mig bættre æn jag sjælv gør. Dærav ær hon den jag pratar med nær det væl ær nåt jag inte kan sætta fingret på sjælv. Før hon vet vad som ska sægas før att reda ut allt. Dærav ær det henne jag finns dær før på de sætt jag kan.

Det jag vill komma fram till ær att nyckeln till att løsa allt vad kænslomæssiga konflikter heter ær att liksom Davy Jones lægga sitt hjærta någon annanstans (Ta det før fan inte ordagrant och testa nu). Jag har emellertid konstaterat att man inte kan fatta beslut med hjærtat eller hjærnan. Som jag sagt en del gånger nu; "Hjærnan och hjærtat jobbar svart ihop". Jag jæmfør mitt eget tankesætt med en åskådare. Før att ha kontroll måste man se allt ur alla vinklar. Æven sig sjælv. Så det ær som att titta på skræckfilm. man sitter i soffan och rent av skriker "gå inte in genom dørren", før att sedan sucka fram ett skræckslaget "Gah, idiot" nær den yppiga skådisen springer rætt i armarna på en mørdare som næstan alltid ær minst två meter lång...

Tænk med førnuft och logik. Inte med hjærtat eller hjærnan... Før då tar kænslorna øver tænkandet innan man vet ordet av.

"Jag tycker att det kænns rætt!"

Den som sæger så har redan hamnat i korselden i det krig som førnuftet och kænslorna før mot varandra. Ett krig dær många automatiskt tar kænslornas parti bara før att det verkar rætt "før stunden".

Kriget mot enkelspårighet, och att førslavas av sina egna kænslor och sinnen fortsætter. Jag står på førnuftets front. Okuvlig och beslutsam. Så som jag sa till killen från Røda Korset så kan det ske en førændring så længe den børjar någonstans. Sanna mina ord! Dagen skall komma då jag blickar ut øver spillrorna från kaoset. Då tænker jag kasta mitt "førnuftets sværd" till marken, falla på knæ, och ta mitt førsta djupa andetag i en værld dær alla vet vad de håller på med.