Den som väntar på nåt gott...

I ett inlägg som jag skrev för inte alltför längesedan så poenterade jag att hela grejen med att gå hemma utan jobb har förvandlat vardagen till en stel tristess... Som tur var har jag kommit förbi det stadiet! Tristessen har övergått till nån form av psykotisk besatthet av att inte göra nåt alls! Kombinerat med den här värmen så blir det värre! Eftersom jag inte ens orkar att inte göra nåt...

Försökte titta på den där filmen Disturbia för ett litet tag sen. Borde ge mig själv en käftsmäll som ens kom på tanken. Att försöka kolla på en film om en kille som är fånge i sitt eget hus gjorde inte direkt in arbetslösa situation bättre!
Fysiska aktiviteter är nåt jag som jag försöker att hålla mig till! Har som rutin att fixa hästarnas boxar, vatten och allt sånt på förmiddagen så att det är klart! Jaha... sen då?
Att simma är bra! Eftersom det är skönt i det varma (dock betydligt svalare än luften)vattnet. Plus att den fysiska ansträngningen gör att man för ett litet ögonblick blir av med det som jag nu så prompt kallar min psykotiska besatthet. Men så fort man kommer upp ur vattnet, mjölksyran pulserar så är man åter fast i "det där". Det där mentala stadiet som jag inte kan komma undan.

Sen bär det av hemåt igen. Med vetskapen att nästa dag kommer att se lika dan ut. Besattheten frodar sig och orken till allt avtar ytterligare...

MEN!

Men...

Börjar jobba på måndag! ... Dags att vakna upp ur koman...