söndag 13 september 2009

Prepare the troops.

Jag har suttit till långt in på småtimmarna med ett berg av papper och anteckningar. Citat ur Neil Strauss - 'The Game', exempel ur boken om kroppsspråk och lite sporadiska citat ur min senaste inköpta bok 'Läsa Tankar'.

Högen med kaffekoppar växer i samma takt som antalet klösmärken på skrivbordet. Alla papper ligger osorterat, medan vissa är uppsatta på anteckningstavlor. Åskan och regnet härjar utanför. Fladdermössen cirkulerar kring huset - det är faktiskt sant - medan jag fortsätter mitt fåfänga arbete om att komma fram till svaret på frågan om varför alla håller på med sina spel.. Eller mest varför killar är som dem (vi) är vad det gäller den oändliga komedin kallad "relationer".

Fönstret flög upp och en vindpust kastade iväg mitt pappersberg. Jag skrek till på nästan samma sätt som Will Smith ofta gjorde i sina riktigt tidiga roller (framförallt i Fresh Prince in Bel Air). Efter att ha samlat ihop de billiga pappersarken och staplat dem i samma "personliga ordning" som innan så fick jag in ett löjligt klyschigt citat i tankarna likt en örfil på en kall kind.

All is fair in love and war.

Då slog det mig! Anledningen till att det stämmer beror på det faktum att kärlek är en form av krig. Det finns spioner, såna som smyger runt och med hjälp av lögner och förklädnader kommer dit de vill. Det finns de som slåss på fronten för vad de tror på, och ibland kommer de hem som segrare, eller faller och glöms bort på fältet.

Det finns hjältar, de som i tron på något offrar allt för att uppnå segern. Det finns skurkar, de som offrar det andra har för att själva vinna. Ett annat citat som också passar in är följande.

I krig finns inga vinnare, bara förlorare.

Det finns inget rätt, det finns inget fel. Ingen har rätten att säga hur någon annan ska eller inte ska göra. Det är upp till var och en att avgöra vad som är rätt och fel. Rätt och fel är inte bara ett dåligt ordval, det är även individuellt. Välj ett lag, och håll dig sen till det lagets regler. Stå för det du själv valt; Och huvudsaken är att oavasett hur många som såras, så ska man aldrig såra sig själv eller den väg man valt. Individen är smart, massan är dum.

Jag är en soldat på fronten i ett krig som har varken början eller slut. Men jag vet i alla fall åt vilket håll fienden är, och åt vilket håll de som är viktiga är. Och det är allt jag behöver veta!

Kriget som har varken början eller slut, fortsätter..

2 kommentarer:

Madde sa...

Somvanligt ett inlägg i världsklass!

Daniel O sa...

Mycket bra inlägg! Många tänkvärda inslag måste jag säga!