söndag 27 september 2009

En spirituell dörr i ansiktet.

Förkylningen nalkas allt mer och mer, men med lite tur kan det vända lika fort. Jag har haft influensa en gång i mitt liv, och jag tänker inte ha det igen om jag kan förhindra det.

Igår hamnade jag i en diskussion med Fransisco om religion. Då han kommer från en familj med starka kristna värderingar; Så kan man inte göra annat än att skratta när han är lika religiös av sig som en borttappad vante är utseendefixerad. Bibeln är en rolig bok.. Den säger emot allt och alla och framförallt sig själv. Det är väldigt många "Va, nej vänta nu" moment i den. Dessutom är det den största samling massakrer som finns. Antalet mord och *ehum* 'diskutabla handlingar' i den kan utan problem utklassa alla filmer jag vet. Kanske inte Passion of the Christ.. Undra varför?!

Vi nådde en punkt där tvivel och nyfikenhet tog över. I stället för att söka svaren på nätet, så tog vi det extra steget; Och åkte ner. Ner till tvivlets mittpunkt. Vi beslöt oss för att göra det som kändes mest fel.. Vi gick til kyrkan!

Att gå uppför kyrkbacken i motvind likt soldater som marscherar fram med motvind i form av tvivel var underligt. Det kändes konstigt. Till och med fel. Jag i kyrkan finns liksom inte. Jag är inte vad man kallar spirituell. Jag tror på något, men inte den dogmatiska tro som bland annat min gammelmormor följer.. Jag är inte heller helt låst på att vetenskapen är det som är rätt. Dagens förbättringar är morgondagens katastrof som sagt.

När man stod utanför kyrkvalvet så kände jag mig så ovälkommen så det nästan gjorde ont nånstans i bakhuvudet. Min underutvecklade gud-sökande sida kanske fick en överdos av det gudomliga ljuset från byggnaden med det spetsiga tornet(?)

Reson är en del av mitt tankesätt, och med det i åtanke gick vi mot valvet, för att gå in i en byggnad som jag inte satt min fot i sen skolavslutningarna i mellanstadiet.. Vi fattade tag om den massiva trädörren och förberedde oss på allt från naiva pensionärer till präster som tar åt sig för minsta lilla.. Det som hände då fick min resonabla halva att vakna till ordentligt. Kyrkan, guds hus på jorden, var stängd..

Sen när har Gud öppettider? Sen när har kyrkan, en helig byggnad i vilken alla kan söka fristad, ett vanligt åtta timmars schema? När man strosade ner och tittade på anslagstavlan så väntade jag mig nästan att läsa nåt i stil med: Onsdag: Domedagen, Torsdag: Bingo! I en svunnen tid var kyrkor öppna för folket dygnet runt. Det fanns alltid en präst, vaktmästare eller halvgalen knarkare som strök runt i byggnaden. Poängen är den att kyrkan inte ska vara låst! "Vi kan bli bestulna" kan man få höra. Jag har även hört att det inte ska finnas något av högt värde i guds hus.

Med ett sniket flin gick man nerför kyrkbacken igen. Jag har lite otalt med kyrkan, men det får väl helt enkelt vänta tills de har öppet?..

Reson och förnuft har i alla fall inga öppettider..

Reason vs. Religion. 1-0 i första halvlek.

1 kommentar:

Micke sa...

Att kyrkan börjar med öppettider känns lika malplacerat som att en hemsida skulle stänga vid sju för att webmastern ska gå hem...