I shall fall back, into shadow.

Det dystra mörkret börjar att infinna sig alltmer tidigare på kvällarna numera. Den svenska vintern börjar närma sig, och solen hinner knappt gå upp innan det är rusningstrafik hem vid skymningen. Det enda jag kan säga är; Att det är på tiden!

Jag älskar hösten, vintern och mörkret som de för med sig. Vad är det jag gillar med mörker? En filosof sa en gång att i mörkret är alla färger överens. Allting har ju som sagt samma nyans och färg i mörker. Det medför dock kaos. Allting är okänt och svårt att urskilja. Men det finns en fördel med kaos. Det är rättvist.

Ännu en promenad ikväll. Inga större konstigheter, en liten tur på tjugo minuter på vägarna häromkring. Jag njuter av det.. Bara av att ta ett steg bakåt i skuggorna så blir man näst intill osynlig. En del av det redan vidsträckta mörkret. Sen tar man ett enkelt steg fram igen, och vips, där står man igen, fullt upplyst under det dova ljuset från de få lyktor som finns.

På vägen hem hade jag sällskap. De dansande skuggorna som strosade runt omkring när man gick under lamporna. Unnade en sista blick över vägen innan jag drog mig tillbaka in på skogsvägen hemåt. In i mörkret, in i kaoset, in i det rättvisa.