Slängkyssar, fingrarna genom håret, en massa 'mt' och 'mhmm' före och efter meningar. Kommentaren "Ni e ba avunsjuka, meh! de visste ja redan!" är lika regelbunden som hjärtrytmen på en vettskrämd katt.
Jag blev uppmanad till att hålla koll på den så kallade bloggen det här kommer ifrån. Killen är helt uppslukad av tanken att alla är sjukt avundsjuka. Jag väljer att inte argumentera. Jag har sett folk vara avundsjuka över de märkligaste av saker där ute. Folk rent allmänt börjar gå mig på nerverna. Deras behov av att ha är för mig lika givande som en diskussion med en termit som lärt sig polska.
Nu kan man fråga sig om jag gått miste om dubbelmoralen. Nej det har jag inte. Jag vet att det ser minst lika löligt ut nu när jag påpekar vad andra gör när jag i samma andetag har sagt att okända människors liv är "a clean slate" i sig. Men som sagt. För att bryta reglerna, måste man känna till reglerna.
Med risk för att generalisera ännu mer, så vill jag bara en sista gång - troligen inte - säga att det här med "fjortisbloggar" är nog inte riktigt min grej. 'Varför läser du då?' frågar ni.. 'För att de finns överallt!' svarar jag. Sen skrattar jag högt för mig själv, äter upp mina skor och trummar ledmotivet till Bumbibjörnarna på knäna tills jag storknar!
Livet är en väg sägs det. Ett liv fyllt med fjortisbloggar och uppmärksamhetsnarkomaner är också en väg. Fast den består av småsten, du är barfota, och du stannar var femte meter för att slå dig i ansiktet med en hammare.. Och hammaren är inlindad i brännässlor..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar