Highway to Hell 2.

Strax innan klockan slog halv sju i morse, så lyckades jag att somna in på riktigt. De föregående två, tre timmarna var mer likt den där inövade "jag kan sova om jag vill" grejen man drog till med i lekis för att verka duktig när det var vilostund.

Tolv minuter över nio så fick min dröm om världsherravälde och rea på solrosolja ett plötsligt slut. Telefonen började låta, följt av det där stressiga ljudet som blir när telefonen hoppar runt på golvet. Jag tittade på displayen och läste högt "Dolt nummer".. 'När fan döpte jag larmet till det'. Insåg efter ett par universella sekunder att det ringde. Det var Mimmi som ringde. Hon lät som jag nu kommit kalla det "pigg på ett trött sätt". Hon bad mig att hämta henne. Tröttheten försvann direkt när jag hörde orden 'Jag är i Göteborg'.

Eftersom jag var nyvaken så var det endast två frågor som hann med att cirkulera runt i huvudet. Den första var; Vad gör hon i Göteborg? medan den andra var; Och vem är jag nu igen? Jag sa att jag fixar det på nåt sätt, och att det inte var några problem. Efter att vi lagt på så hade jag ett alternativ; Att göra det jag lovat.

Man behöver inte vara smart för att förstå att nånting skulle sparka undan benen på mig. I detta fall var det jag själv, då jag var så trött att jag inte såg vart jag gick. Efter två energidrycker var jag mer eller mindre mig själv igen. Likt Indiana Jones - fast utan nazisterna - velade jag ut i det vilda i jakten på skatten. Som i det här fallet var en bil! Eftersom vår bil var bokad om man nu så vill så fick jag lösa det på ett annat sätt.. Dilemmat med att skaffa fram en bil fick mig fast i en gangsterfilm. Jag ringde upp Mimmis mamma efter många om och men med den lite halvstela kommentaren 'Jag vill ha din bil!'. Det enda som fattades var: 'och en portfölj med två miljoner i omärkta sedlar'.

Gangstern Elina ringer sen upp med kommentaren: '.. Mimmis mamma vill att du ringer ett nummer...' En dryg halvtimma gick och jag fann mig själv i en väldigt orealistisk situation. Jag satt i en buss på väg till Borås för att komma till Göteborg.. För den som inte vet, så är det i praktiken lika logiskt som att åka flera mil för att fråga om det tar lika lång tid att åka tillbaka igen.. Jag kom fram till Borås och stal bilen, lade alla vapen gömda i min randiga kostym brevid pengaportföljen i bagaget.

På motorvägen så släppte all effekt från energidryckerna samtidigt, och jag fann mig själv på en svängig väg med björnar - från Gekås har jag hört - längs vägarna.. Jag lyssnade på ledmotivet till Halloween filmerna på vägen. Inte för stämningen, utan mer för att det monotona ljudet som kallades musik på 7o-talet fick mig att verka fullkomligt medveten om vad jag gjorde.

Highway to Hell blir allt mer bokstavligt då varenda jävla väg jag skulle ta genomgick nån form av "förbättring". Att köra en okänd bil genom fågelhålkarna de kallar vägar och tunnlar. För att inte tala om stressen jag alltid får när jag är på vägar jag inte är helt hundra på.. Jag hade en GPS, i form av en röst i örat. Min redan dåliga orienteringsförmåga sparkade mig i sinnet om och om igen när jag fick nya beskrivningar varannan minut. Jag skrattade lika mycket som jag var stressad, så det gick i alla fall jämt ut.

Efter att GPS:en skrek nåt i stil med 'HÖPP HÖPP, STANNA DU ÄR FRAMME!' så hoppade jag ur bilen för att sträcka på benen. Efter nån minut så kommer Mimmi gående med det där uttrycket som alltid får en att le. Hennes "förlåt att jag drog in dig i det här" uttryck. DET om något är typiskt dig vännen min :)

Vägen hem gick undan. Mötte upp Annika - Mimmis mamma för den som nu inte är helt med i svängarna- och åkte mot Kinna, med ett hastigt stopp i Fritsla. Där jag blev vettskrämd när katten kamoflerat sig mot tapeten och jag bara ser två gröna ögon på väggen. Jag blev också verbalt misshandlad när jag vägrade ta emot bensinpengar ;) Men jag är envis med sånt.. Dock räckte inte det denna gången.. :P

Efter ett snabbt stopp på McDonalds - där Mimmi fick leka med min telefon eftersom den blinkar - så släppte de av mig vid torget i Skene. Sen strosade jag hemåt i det ljuvliga höstregnet.. Nu har jag förevigat kapitel två i Highway to Hell serien. Det är bara en fråga om tid innan del tre dyker upp.

Och vännen. Det var, som du vet, inga problem att fixa detta idag. Som jag sa innan. Är glad att du ringde och frågade i stället för att tiga som du också är rätt typisk på att göra ;) :)