Fördomar straffar sig när man handskas med mig tydligen..

Kvällen bidrog till en sval bris, samt det lugna höstmörkret som börjar att infinna sig på kvällarna. Vad gör man då? En lång promenad i det svenska mörkret.. Jag kan förstå att jag och Lars såg ut som några sektmedlemmar för det otränade ögat. Jag strosar fram i min skinnrock - läs "matrix-rock" enligt 'Anonym' - medan Lars har sin långrock.

Skuggorna växte sig enorma då man spatserade fram under de orangeaktiga gatlyktorna. Friden var ett faktum, rockarna dansade lätt för vinden. Sen likt en skänk från ovan så kom det två ungar. De kan ha varit max 14-15 år. De ser smått nervösa ut - jag klandrar dem inte - när de går förbi. Den ena försöker dock vara lite stöddig, och häver ur sig ett lätt trotsigt tonårsaktigt fnys. Jag känner hur blodet kokar en aning. Jag hatar folk med fördomar ja, men inte hälften så mycket som de som använder fördomar för att hävda sig..

De smiter in på en dåligt upplyst cykelväg. Vi ger efter för våra inre demoner och spatserar efter. Den mest runda av killarna tittar hastigt bakåt och viskar så att till och med vi hör det "DE FÖLJER EFTER OSS". Vi påminner oss själva om att mörkret döljer våra ansikten, vilket är bra, för det var svårt att inte flina.. När vi kom allt närmare så började den rundaste av killarna att springa. Han springer av vägen och försvinner upp i buskaget. Den andra försöker vara diskret och tro det eller ej, lägger sig ner, och kryper upp för sluttningen efter den andra.

Vi blev helt lamslagna av hur jävla dumma de var, och bestämde oss för att slå i den sista spiken i kistan. Vi gick ett par hundra meter, väntade 5 minuter, för att sen vända och gå tillbaka. Jag blev inte helt överaskad när vi mötte ungarna igen, som såg lika förvånade ut som rädda. Jag lägger på värdlens flin och säger 'Det var blött i gräset va?' Då fick man ett kort och halvkaxigt 'JA!'. Vi fortsatte hemåt med ett konstant flin..

Allvarligt. Det kan låta elakt, att "gå efter" folk. Men beter man sig som "vanligt folk" verkar göra nuförtiden. Så får man faktiskt skylla sig själv när en lite halvbitter filosof stryker efter likt en oönskad skugga om natten. Med tanke på att "dagens unga" är som de är, så dröjer det nog inte länge innan ännu ett par coola mopedkids kryper omkring och letar växelpengar i det höga gräset..