Fåraherden ær kung i landet som læmnats kvar. // Del.1

Nu ær det de norska bokstæverna som tar kommandot igen. En del har en tendens att sæga att det ær så mycket jobbigare att læsa nær det ær norska bokstæver med i bilden. Æven om det ær en nåt som jag troligen har vant mig vid så ær det væl inte så hemskt? Det ær bara två stycken som ændras! Næmligen æ och ø..

Men, hur tror ni det kænns? Hur tror ni det kænns att vara placerad i ett land med enbart dumma får?! Det ær inga førdomar, det hær gott folk ær ren och skær fakta! Så ett par missbildade bokstæver kanske inte ær så mycket ændå.

Moving on. Efter att ha klivit av planet på Sola flygplats utanfør Stavanger idag med min fåraherdekæpp i hand så bar det av mot Fabrikkveien 25. Promenaden øver fælten var uppfriskande. Det blev dock en del omvægar eftersom en del av fåren prompt skulle vara i vægen i sina stora skaror. Så det var bara att gå runt massorna. Ibland var det dock inte lika lætt eller uppfriskande att vela runt øver fælten. Ibland støter man på en och annan envis bagge. Men efter en enkel golfswing med kæppen i huvet på den så ær det bara att fortsætta.

Nær jag væl kom in i receptionen på føretaget så føll alla bitar på plats.. Dagen-føre-Norge ångensten førsvinner som sagt alltid nær jag væl sætter foten på føretaget. Inte før att jag føredrar att vara dær eller nåt sånt, utan mer før att nær jag væl ær dær så vet jag att det bara ær en fråga om tid innan jag åker hem igen.

Jag vet att jag inte ska klaga eftersom jag tjænar bra på mitt jobb. Klagar gør jag verkligen inte. Jag jobbar dessutom bara tolv dagar i månaden. Men som sagt, æven de som ælskar skolan gillar loven.

Nær jag idag vænde på timglaset och børjade att "vænta" på hemresan så fick jag syn på en lapp som kopierats och satts upp øverallt på alla våningarna. Føretaget tænker bjuda alla anstællda på en sorts firmamiddag, eller ja "firma tillstællning" lite længre fram. Personalchefen och aktivitetsgruppen eller vad det nu var de kallade sig har kokat ihop det hær spektaklet. Detta ær en grupp mænniskor som jobbar under konstant press! Att detta nu ær nåt som de flesta påstår sig gøra (æven jag, ja) så kan man ta det ganska seriøst i det hær fallet. I alla fall vad det gæller personalchefen. Så jag antar att den dær resegruppen ansåg att det var på tiden att vænda upp och ner på firmans værderingar. Årets spektakel på firmans bekostnad kunde læsas på væggen med støra svarta bokstæver..

Efter att ha skrattat åt det och låtit chocken lægga sig så drabbades jag av en sorts sinnesro och en insikt. Mina førdo.. jag menar min fakta om Norge stæmmer nog. Det ær ett land med dumma får..

To be continued...