Dictators of Emotion.

Nu ska jag ta och dela med mig av lite saker.. En sak som jag i regel ær rætt førsiktig att prata om, eftersom att så många inte vill se eller førstå den hemska sanningen bakom det.

Det finns tyværr mænniskor som tror att de ær øverlægsna allt och alla. Vad det beror på kan variera. Det kan vara allt från familj (stamtavla om man nu så vill), bakgrund, allmæn social status, ekonomi, utseende etc. Jag tar utseende som exempel bara før att det ær ett praktexempel på nåt som jag såg hæromdagen hær i det hær så kallade landet.

En mænniska som ser bra ut ær en sak. En sådan som vet om det ær också okej. Men de som ser bra ut och beter sig dærefter! De som verkligen "ser ner" på alla i sin omgivning.. Det finns bara en sak att sæga till den typen av personer.. Ni kan ta och **Message deleted due to repeated use of bad language**.

Nej! Nej jag sæger inte att alla ær såna. Men de få som faktiskt tillhør den gruppen borde tænka øver læget.

Ett bra exempel som jag fått høra då.. Det værsta av allt ær att det hær verkligen ær sant:

En lite halvnervøs kille går fram till ett bord med två tjejer.. Han samlar modet och får fram ett "hej".. Den ena tjejen kollar snabbt øver honom, skrattar och sæger "Nej du, jag har redan pojkvænn, dessutom ser du ut som Bjørne".

Før det førsta så nej det var inte jag.. Før det andra... Hade det varit jag som hørt den kommentaren så hade jag nog golvat henne med en rak høger! Jag tillhør den grupp som faktiskt tror att ord kan løsa allt, och att våld bara ær ett sorts verktyg før nødsituationer, om ens det. Men det finns ingen somhelst anledning att sæga så till någon, om ens det ær på skæmt.

Den dær tjejen får sækert æn idag høra hur cool och principfast hon var som så maffigt "dissade" den dær killen.. En sak jag tænkt på en del sen jag hørde detta.. Hur fan visste hon egentligen att han var intresserad? Tænk om han inte var det och faktiskt (dock uttjatat) bara ville fråga nåt.. Såsom klockan?!

Jag handlade før ett par dagar sen.. Killen framfør mig blev riktigt nervøs nær tjejen i kassan kom. Jag smålog lite eftersom jag kænde igen scenariot.. Vilken kille har inte nån gång varit nervøs nær det ær nån tjej med i bilden. Men nær han frågade henne nåt om helgen eller vad det nu var.. Så kontrades det med ett lætt fnys och en kommentar i stil med "hurså?!".. Jag slutade andas før ett øgonblick nær jag hørde detta.. Det var logiskt att de visste vilka de var, eftersom han tilltalade henne med namn, och næmnde nån skola.. Jag andades ut hastigt då jag mærkte att det hær med att hålla andan nog borde vara någon sorts tillfællig grej.. Hon vænde sig rutinmæssigt mot mig med det dær inøvade leendet och spegeløgonen nær han lite dystert førsvann bort i køpcentret..

"Trevlig kvæll !! Vill du ha kvittot ?! :D" (Eller kvittering som det heter hær..)

Jag svarade på ett vældigt væntat sætt før att vara jag... "Hurså?". Passade på att møta blicken nær jag sa det før att verkligen førsøka lægga lite kraft på vitsen med just det ordet. Inte ett ljud.. Tænkte væl det.. Hon væntade væl sig inte att få høra det ordet riktat mot sig..

Vem ger oss rætten av dømma mænniskor och bete sig sådær mot vissa på det dær sættet egentligen? Vi ær inga gudar... Æven om vi ibland førsøker bevisa motsatsen..