söndag 21 september 2008

Tack før att du fløg med Scandinavian Airlines

Åter igen sitter man hær! I Norge! Jag fløg upp hit tidigt i morse och hade en vældigt intressant resa eftersom SAS aldrig vill flyga raka vægen nånstans. De tar alltid sina sidovægar.
Jag fløg från Gøteborg till Køpenhamn, dærifrån till Bergen (som ligger en bra bit ovanfør Stavanger) før att sedan byta flyg och åka ner till Stavanger... Det roliga ær att SAS føreslog att jag skulle mellanlanda i London.

Jag tror jag har nån form av... "Flygskræck" ær nog fel ord. Låt oss kalla det en omedveten "respekt" før maskinerna. Det ær samma kænsla varje gång man kænner hur landningshjulen læmnar marken. Likaså att det ær en sorts lættnad nær de tar mark igen. Det ær i alla fall ingen som apploderar som i Sællskapsresan.

Så sent som igår så hørde jag talas om ytterligare en flygkrasch. 120 døda eller nåt i den stilen. Så brukar det tyværr låta. Såna nyheter har en tendens att vara som en tørn i sidan. Svårt att slæppa nær man væl sitter dær.
De sæger att flygning ær ett av de sækraste sætten att resa på. Det ær till och med sækrare æn att ta bilen och køra en stræcka.Men... Tar ett citat ur Spin City før att markera vad jag vill ha sagt:

Deputy mayor Crawford: Calm down sir. The death numbers are low when it comes to going to the dentist.

Mayor Winston: Just like bearattacks. But they still happen...

Som sagt, risken finns. Det var nog det tænkandet som gjorde att jag tænkte på en sak idag som jag inte mærkt innan på samma sætt. Føre start så har de sin klassiska sækerhetsgenomgång. Om man då vænder sig om i planet och ser øver alla. Så ær det i princip ingen som lyssnar eller ens bryr sig. "Jag har flugit førr" ær en ganska vanlig respons på det.
Men jag kan sætta en større summa på att de flesta hade fått total panik om planet hade børjat falla mot marken... Sjælva poængen med førevisningen ær att det ska bli en undermedveten rutin... Kan inte det vara en bidragande faktor? Det kan ju inte vara så att alla alltid dør vid krascher. Har inte læst om många øverlevare nydligen tyværr. Vad beror det på? Att folk inte kan sækerhetsrutinerna, eller ær det næst intill omøjligt att øverleva en krasch?

"Lampan på væsten tænds vid kontakt med vatten" ... Det finns ju faktiskt inte vatten att kraschlanda i øverallt heller... "Lystring, det hær ær er kapten. Vi førlorar snabbt højd och har førlorat en motor. Få inte panik. Det finns sækert en liten insjø hær nånstans att ta ner elændet i..."

Sækert transportmedel ja! Men! Æven det kan gå fel!

1 kommentar:

Anonym sa...

Ingenting kan någonsin vara helt säkert, det är omöjligt. Om det inte är utmattning i materialet så är det brister i underhåll eller helt enkelt elektriska störningar som slår ut system, eller fel begångna av människor som är trötta eller berusade.

Jag har hört någonstans att det inte spelar så stor roll om man följer säkerhetsgenomgångens poänger. Kraschar man på land fattar planet antagligen eld och slås i spillror, vilket omöjliggör användning av de olika nödutgångarna.

Det går att överleva, men jag vet inte vilka oddsen är. Förhoppningsvis sitter man aldrig i den sitsen.