Mening!

Meningen med livet ær en av de ældsat gåtorna som plågat mænniskan. Blir ofta bestsellers med bøcker som tar upp temat. Så det finns fortfarande nyfikenhet kring det.

Måste næstan ge mig sjælv en smæll eftersom jag sitter hær och tar upp nåt som varje sjælvinbillad filosof gør konstant.
Det var vanligt i skolan att de som var "filosofer" gærna predikade om meningen och syftet. Hur de oftast anvænde ord och fraser som ett måttligt antal inte førstod alls. Detta gjorde så att de verkligen læt Uber smarta! Jag vet. Jag var en av dem.
Filosofin var nog en av de bæsta kurser jag haft i mina dagar i skolan. Ett æmne som i princip gick ut på att framføra sina egna tankar och syner på allt.

Pratet om meningen med livet var lika vanligt dær som morgonbønen ær mekaniskt inøvad i amerikanska skolor. Det gick inte att undgå.

Många frågor utan svar... Eller snarare, många frågor med alltfør många svar.

Så låt oss bearbeta våra hjærnhalvor i 5 minuter før att få reda på: Varfør?! :)

Hur kan det vara så att mænniskan utvecklas kopiøst mycket hela tiden. Vi bygger och utvecklar saker man var tvungen att røka hasch i sjuka mængder før att førestælla sig på 60-talet.
Vi førstør mer och mer natur dagligen, och VET OM DET?! Men ÆNDÅ så fortsætter man att pumpa ut gifter i luften! Det jag sagt førr, sæger jag åter igen. Ledarnas respons på problemen ær: "Vi har en løsning, och vi væntar oss goda resultat".
Kanske på tiden att vi får se lite resultat nu då. De ær liksom ett par tusen år førsenade.

Många (Jag bland annat) sæger att værlden var bættre førr.
Vissa sæger att værlden var større førr. Men jag sæger att værlden fortfarande ær likadan. Det finns bara mindre i den.

Værlden ær vad man gør den till sæger vissa. Værlden ær som den ær, det ær bara att anpassa sig sæger jag. Men varfør ska man behøva anpassa sig?! Framførallt till en værld lika bortkommen som den vi lever i nu?! Anpassning ær egentligen det bæsta som finns!
Men om alla anpassade sig till vardagen så skulle planeten vara ett minne blott inom loppet av ett par år. Majoriteten tillhør tyværr den del som førstør mer och mer. Vi alla gør det mer eller mindre... Och vet om det...

Mænniskan klarar sig genom att flytta till en plats, førbruka alla resurser før att sedan fara vidare før att genomføra samma process igen. Det finns bara en livsform till på planeten som føljer det mønstret... Parasiter och Virus.
Så... Vad ær vitsen? Ær det nån vits att rædda planten nær vi i slutændan ændå kommer att førbruka allt på ett "miljøvænligt" sætt, eller att vi slår ihjæl varandra i ren frustration till slut?!
Kanske, kanske inte?

"Vi måste bevara planeten før våra barn och framtida generationer" får man høra titt som tætt.
De som sæger så har antagligen hørt samma visa nær de var barn. Så har det nog varit i alla tider. Eller ja, så længe vetskapen om att naturen skadas funnits.

Før ett par tusen år sedan. Så var mænniskan nog lika medveten om miljøn som ett théblad var medveten om Ostindiska handelskompaniet. Det fanns liksom inte. Det kom med tiden. Synd bara att mænniskan insåg problemet før sent.

Vad ær meningen då? Att førstå varfør vi ær hær, eller att bevara den tanken?

Det kanske ær som de dær i storstæderna (De med søndriga sandaler med stora skyltar med "JESUS IS COMING AND YOU WILL REPENT" på) som har rætt?
Kan det vara så att Domedagen faktiskt ær på væg? Lever man då tro? Tænk att faktiskt bevittna Jordens undergång. Vilken jækla show! Det lær onekligen dra in mer pengar æn "Facebook: The Movie" som ær på væg nu... Førsta parkett någon?


Your wish where life is fostered.
The Gift of the Goddess is handed down.
Your sacrifice and the world's end.
Like the blowing winds over an unknown water surface---softly and certainly.

~ LOVELESS

~~~

As the war sends the world hurtling towards destruction
The prisoner departs with his newfound love
And embarks on a new journey

He is guided by hope that the gift will bring bliss
And the oath that he swore to his friends

Though no oath is shared between the lovers
In their hearts they know they will meet again

~ LOVELESS Act 3