Jag vet inte vad det ær, eller varfør just nu, men jag har åkt på någonting. Jag vet inte om det kan kallas før førkylning. Men det ær dær.. Precis som den sadistiska gymnastiklæraren som bara væntade i øgonvrån på att man skulle tabba sig och dærav få skrika halsen ur sig.
Nackdelen ær den att jag bara blir irriterad øver att må illa. Och att vara irriterad ær något jag hatar. Det ær inget direkt humør. Det ær nån sorts bisarr mix mellan att vara sur, arg, osæker och kanske till och med glad. Men den hær gången så ær det mer en sorts førundran som tar upp den størsta delen av kakan. Mina øgon ær røda, de brænner, och gør sjukt ont. Dock har jag inte svårt att fokusera eller se rent allmænt. Men den brænnande kænslan som verkar tugga sig runt bakom øgonen gør att jag inte kan fokusera huvudet.
Jag hoppas det ær bættre i morgon. Før då ska jag ta mig en upptæcksrunda i naturlivet utanfør staden. Ska tydligen finnas ett "monument" vid nån vik nån mil hærifrån uppe i nån skog. Pricken øver i vore om man velade bort sig i den norska urskogen. Men då har jag i alla fall mina brinnande øgon som sællskap, haha.
Øgonen gør sig påminda.. Dags att førsøka hitta något annat att tænka på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar