A moment of peace and tranquility..

Det är sällan jag finner mig i ett tillstånd där jag är helt nollställd. När det väl händer så sitter jag i ett par sekunder och andas rytmiskt och tittar in i närmsta vägg eller mjölkkartong. Men den här gången så blev det lite värre. Jag kunde inte andas rytmiskt, eller fästa blicken på nåt.

En sorts mix mellan förundran, nån form av chock och hunger (inte ätit) sköljde över mig då jag läste orden. "Michael Jackson död!".

Jag är som sagt väldigt noga med att inte bli rådvill. Att inte bli förvånad när saker och ting händer. För även om det är otippat, så är det så att vadsomhelst kan hända närsomhelst. Men! Det här fallet var lite annorlunda, på ett mer mentalt plan skulle jag vilja säga. Jackson, liksom hans skandaler har funnits så länge jag har funnits. Nu är han borta.. Michael Jackson av alla. Det är som att höra att gud - förutsatt att han/hon/den/det/de/jordgubbar.. finns, men det är en annan historia - har dött. Nu menar jag inte att Jackson är en gud enligt mig. Raka motsatsen snarare. De skandaler som funnits kring honom i alla år borde ha ett ursprung.. Och det han nu "gjort" ska man inte komma undan med.

När man nu sitter och tänker över det faktum att en av världens största levande ikoner inte längre lever så kan man drabbas av nån sorts insikt eller emotionell reaktion. Men nu känner jag varken chock, eller förundran.. Bara en sorts förståelse och acceptans; på att ännu en person på den här planeten har nått det stadie som påbringar väldigt många ogenomtänkta böcker och filmer..

Man kan undra om det här var plötsligt eller om det var utdraget. Det enda som verkligen är säkert, är att vi aldrig kommer att få veta..