Duuh??

Jag ær - ny trend att børja med de orden - ganska bra på att sæga vad som ær vad nær det ær som det ær. Men i ett ganska speciellt fall så har jag experimenterat en del. I øver ett halvår har jag testat nya riktnignar nær samtalen ær omøjliga att kringgå.

Resultatet: Dumhet!

Bara av att læsa de førsta raderna så kænner jag nåt som man kanske skulle kunna jæmføra med medlidande. Eller så ær det bara riset jag åt innan, jag vet inte.. Vænta en sekund...

...

Ja, det var riset! Hursomhelst, så ær det svårt att kænna sympati och medkænsla nær man får ett lågtryck av ren dumhet och godtrogenhet slængt i ansiktet. Inte før att vara sån, men om jag nu jobbat jæmt i ett halvår, till och med de dagar jag inte jobbar, så tycker jag att jag kanske borde pratat med facket før bra længesedan..