Plötsligt fall av självinsikt.

Jag har alltid haft min princip att allt är bra om det blir som man föreställt sig. Jag är en person som har väldigt svårt för förändringar.
Förändringar är tyvärr oundvikliga. Så därför har jag väldigt svårt för så mycket. Jag försöker alltid låtsas som om inget har hänt. Men till och från så är det jobbigare än vanligt.

Allt ändras, folk skaffar nya jobb, skaffar sig nya kontakter, intressen, flyttar eller försvinner utomlands.

Jag kollade i genom lite bilder på datorn innan idag. Hittade min scannade bild på Ellis. Mimmis häst som jag ritade, som jag sen gav till Mimmi kvällen innan hon flyttade upp till Stockholm.
Den kvällen var extremt jobbig... Att flytta var vad hon ville göra, och jag är lika glad för hennes skull nu som jag var då! Att hon hittade den plats hon ville ha! Tro inget annat!
Men att se henne, som alltid stöttat, peppat och allt annat man kan önska sig, "försvinna" så var inget annat än hjärtskärande... Jag kunde inte ens med att visa det, eftersom jag har svårt för sånt. Det är fan sjukt!
Ibland lägger jag lite för mycket tanke på det jobbiga när jag i stället borde tänka på hur mycket bättre det blev för henne. Det är då jag får mina "dåliga dagar".

Jag borde verkligen visat min uppskattning mer då som jag borde nu!

Ska anstränga mig mer nu!